lördag 30 april 2011

Uppbrott, avbrott och små andra tankar

Oj, det är en underlig inledning på valborg det här. Helt plötsligt läser och hör jag en hel del nyheter om uppbrott, avbrott och uppehåll.

Nu är de uppbrott och avbrott och uppehåll som människorna rapporterar förhoppningsvis väldigt glada saker för dem personligen (och då också det samma för mig), men precis som då grannar flyttar, så berörs jag av dehär nyheterna på så sätt att jag blir lite rastlös.

Jag skrev om det tidigare, att stora beslut människor omkring mig fattar, de får mig oftast att fundera i rastlösa banor. Borde jag också göra något? Men, i och med att jag är mer än tillfreds med mitt liv just nu, så vet jag inte riktigt vad jag borde göra. Jag vet att jag inte behöver göra något över huvudtaget, men, jag vet inte vad det är som är så svårt med att greppa i det enkla faktum att man, jag är mer än nöjd?

Äh. Jag är lika välformulerad som om jag redan hade druckit en flaska skumpa eller två.

fredag 29 april 2011

Recensioner?

Ja, alltså bara så att ni skall veta, så sitter jag här och väntar på era recensioner angående citronpajen.

Brott och straff

Ni kommer ihåg vår överrenskommelse? Den om att jag skall jogga tre gånger i veckan och ni bestraffa mig om jag inte gör som jag lovat.

Ok.

Jag ligger risigt till. Under denna första vecka (med två löprundor kvar att springa) drabbas jag av förkylning.

torsdag 28 april 2011

Inför det stundande bröllopet

Hicka inte, jag har varit gift i många år redan. Det är inte mitt bröllop jag syftar på.

Det kungliga bröllop som mest etsat sig fast i mitt minne, det är Charles och Dianas bröllop sommaren 1981. Då var jag tio år gammal (stäng munnen, jag har redan avslöjat att jag är gammal).

I alla fall, jag satt som naglad vid televisionen under hela tv-sändningen. Det mest romantiska jag någonsin sett, det var då de unga tu klättrade ut på den stora balkongen för att vinka till folket. Kyssen, ja, den var väl fin den också, men mest tyckte jag om vinkningarna.

Till saken hör att jag också denna sommar vistades på grönbete hos mina farföräldrar. Platsen är alltså Pargas, närmare bestämt Malmnäs strand. Den som någongång varit där, vet att det längs stranden fanns otaliga bryggor och en av dem var saligt hög - alltså hög och stor på riktigt. Nåväl, ute på fjärden som för ut en till de stora haven, där åkte en sjuhelsikes mycket båtar förbi bryggorna.

Efter att jag tittat färdigt på bröllopet, klädde jag på mig mitt nattlinne. Vitt var det, och långt var det. Min prinsessklänning just då. Iklädd nattlinnet (mitt på ljusa dagen) stod jag sedan på den största bryggan och vinkade åt förbiåkande båtsällskap. Den finaste prinsessvinkningen, i timmar.

Så, ser ni någon skum typ som står i nattsärken och vinkar från balkongen (grannens dessutom, vi har ingen balkong) här på sjukhusområdet, så kan ni ana er till vem det kunde vara.

En eftertraktad rocktaliban

Det har kliat så otroligt mycket under papiljotterna efter det senaste inlägget, jag låter verkligen som en mommo på tusen år som sitter och suger ner recpet på paj och annat gott ur Allers och Hemmets veckotidning.

Så, nu måste jag bara säga att jag faktiskt var på rockkonsert igår. Inget mindre än Roger Waters på Hartwall Arenan. Medveten om att det inte direkt är ungdomsmusik vi pratar om, måste jag bara säga att helheten var fantastisk.



Idag har jag blivit ombedd att ställa upp på en intervju, inte för att jag sett Roger Waters, men på grund av helt andra saker.

Och jag lovar återkomma till chefstalibanskapet i HBL som jag tidigare skrev om.

Jag hoppas klev ner några snäpp i ålder nu?

Citronpajen - förbered er på succé

Först en varning:

DETTA ÄR ABSOLUT INTE LCHF!

Allt annat, som du märker då du tittar närmare på receptet.

Citronpajen:

Skalet
3 dl vetemjöl
1/2 dl florsocker
100 gr smör
3 msk vatten

Fyllning
2 citroner
5 ägg
2 1/2 dl strösocker
75 gr smör

Blanda vetemjöl, socker och smör till en grynig deg. Tillsätt vattnet, arbeta ihop degen. Tryck ut degen i pajformen (normalstor form), hacka hål i degen med gaffel och ställ den kallt.

Kläm igång ugnen, 175 grader.

Riv skalet av den ena citronen, pressa också ur saften. Skiva den andra citronen i tunna skivor. Vispa ägg och socker vitt och fluffigt och tillsätt smöret i små, gulliga klickar. Rör i citronskalet och saften.

Häll smeten i skalet och ställ på nedersta hyllan i ugnen i tio minuter. Ta ut härligheten och lägg citronskivorna på fyllningen, i någon trevlig konstellation som möjliggör skärande av pajbitar senare. Ställ tillbaka i ugnen, på samma hylla, i cirka en halv timme.

Så.

Vill du vara extra fin så siktar du över florsocker innan du serverar. Är du riktigt till dig i byxan erbjuder du vispad grädde till.

Så, mommon har rapporterat och du kommer att vara den mest älskade valborgskocken av alla.

onsdag 27 april 2011

Surt, men underbart

Samtidigt kan jag rapportera att jag igår svepte ihop en citronpaj (jag har haft citronpaj på hjärnan i månader) som råkade bli så god att det trillade stekta duvor från himmelen.

Säg häpp! och du får receptet!

Oddset, liksom?

Håll i er nu, planen är den att jag tillsammans med den vackrare hälften, skall ut på galej ikväll. Middag och konsert och jag vet inte vad. Håll i er nummer två, det är första gången sedan den lille anlände vi går ut på tumis på något som är ett nöje, vi har varit ute på tumis endast på måsten hittills.

Vilka är oddsen för att den lille, annars kärnfrisk, pigg och kry, skall peaka en dunderförkylning till just denna eftermiddag och kväll?

Spela på oss, det lönar sig. Om ni spelar i kategorin "det här kan inte vara sant" så kan jag redan nu meddela att det är vi som vinner.

Och nej, det här är inte en text att tolka som en klagovisa. Den lille är till vardags kärnfrisk och han kommer att klara sig galant tillsammans med sina farföräldrar. Det är bara ett ömt mammahjärta som redan nu är uppgånget i flis.

tisdag 26 april 2011

Dagens "det här får mig att sätta kaffet i arga halsen"

Läser i kvällstidningarna att försvarsmaktens fd. kommendör Gustav Hägglund "inte kan tåla feta kvinnor". Gustav ogillar feta kvinnor bland annat för att "klänningarna inte sitter nätt".

Gustav, hur är det med alla de feta männen då? Det är förstås okej? Den illasittande, blanka kostymen, inhandlad utan något som helst öga för stil, den sitter på vilken man som helst?

Då rubriksättningen av Gustavs åsikt lyder att Gustav inte godkänner feta kvinnor, så är min rubrik på min egen åsikt om Gustav och hans vänner "Micaela kan inte tolerera att det är medelålders föredettingar till män som anses ha rätt att säga hur kvinnan skall se ut".

Uteblivna rapporter

Först av allt, tack för att ni är så intresserade av att ställa upp på bestraffningen! Även om jag verkligen kommer att försöka hålla mitt löfte till er (och mig själv), är jag lite nyfiken på hurudana straff jag kunde tänkas få. Men, inser att jag nog kommer att få känna av dem, så jag frågar er inte än.

Jag var ute på en runda igår, en sträcka på cirka 3,5 km. Och, trots att det svider i skinnet, är jag tvungen att erkänna att det inte var lätt. Det var allt annat än lätt. Löprunda ett avklarad.

Kul att se att ni också är med på jogging! I något skede kan vi säkert ordna en bloggträff på springande fot! Jag skall ta mig en titt på Heiaheia, men har för mig att jag borde ha någon manick för att kunna rapportera också där?

Sen den andra rapporten; matrapporten. Det har varit lite hipp som happ med resor och påsk och sådant, men min bioroskis har faktiskt gått överraskande tom! Det jag nyss var tvungen att slänga, det var två äggvitor, de blev över efter en sås jag gjorde före påsk. Jag hade som plan att göra maräng eller annat av vitorna, men på grund av alla andra härligheter, kändes tanken på maräng oöverkomlig. Jag skall erkänna att jag inte kollade om man kan frysa in äggvitor, jag är en skam för hela Martharörelsen.

Men, i övrigt alltså en bra matvecka, det känns fint! Hur ser det ut med er, har ni något att rapportera?

måndag 25 april 2011

Hjäpl?

Ok. Jag behöver er hjälp. Jag måste ut på löprunda minst tre gånger i veckan. Om jag slarvar, måste ni dela ut straff åt mig. Jag lovar vara ärlig. Ni är med på det här, snälla?

Påskknäpp

Jag och den vackrare hälften har drabbats av något underligt städdille här under påsken. Vi städar precis varje skåp vi har här hemma (det beror säkert på att det är alldeles för vackert väder för att vara ute) - och det är inte klokt vad vi har samlat på oss underliga små grejer.

Underlighet nummer 1; jag är säkert den enda människan i detta årtusende som samlar recept (mat-, inte medicin-) i ett häfte. I sisådär tio år har jag samlat på mig sådant som kunde vara gott att testa. Nu, under påskhelgen har jag fått recepten inlimmade i mitt häfte.

Underlighet nummer 2; jag färdigställde också klippboken om mig själv (skratta bara!) och kan konstatera att jag kallats chefstaliban (i HBL!), blivit intervjuad för Captain Jacks nekrolog samt blivit prisad som årets musikjournalist. Tur att man är inaktuell nuförtiden.

Jag lovar, på eftermiddagen skall vi gå ut.

söndag 24 april 2011

Att tycka om och ogilla

Jag skrev långa haranger som svar på Mias fråga om vad man borde se i Berlin. Och, jo, jag lovar att jag skall sluta tjata om Berlin alldeles strax, men jag kom (osökt) att tänka på att det finns städer jag bara rågillar och så finns det städer jag bara råkar ogilla.

Städer jag tycker om är Berlin och Toronto. En stad jag ogillar är Paris, och jag vet inte ens riktigt varför. Jag har varit i Paris på en arbetsresa en gång och förstod mig inte riktigt på vad det är folk (ja, folk sagt med uppskattande ton) tycker är så speciellt med just det stället. Att åka på romantisk weekend (som om det skulle hända) till Paris får mig att rysa. Av obehag. Och det är staden som får mig att rysa, inte det eventuella sällskapet.

Jag kanske gör någon upprörd nu, men, i vårt eget hemland har jag alltid haft lite problem med Åbo. Det beror säkert på att jag inte vet vad man borde göra i just den staden, men också på att det är en av de städer jag upplever som en av de platser där det är mest okej att tycka att man i Finland enbart skall prata finska.

lördag 23 april 2011

Sminkköpstop

Ni kanske kommer ihåg att jag utfärdade ett individuellt köpstop i februari? Inget smink, krämer eller annat sådant får införskaffas innan det som finns i skåpet är slut. Inte för att jag använder mycket kemikalier annars heller, men det är behändigt med ett köpstop då man står i tax free-butiker omgiven av nästan gratis härligheter.

fredag 22 april 2011

Berlin i bilder

Egentligen är det inte så mycket Berlin på bilderna, främst är det foton på den lille. Fotona är tagna av den vackrare hälften. Utom det där han själv råkade fastna på bild.





torsdag 21 april 2011

Att resa med den lille

Situationsdiktaren ställer en fråga, det gäller resandet med den lille;

"Hur gick flygandet med den lilla utlandsresenären? Fick våra pass idag, på väg till Frankrike om en vecka. Oroar mig lite för spädisens öron i flygplanet."

Flygandet gick fantastiskt bra, tack för frågan! På vägen ner var den lille vaken hela resan, mycket tack vare de speciellt införskaffade trafikmärken vi hade med oss (den lille har fullständigt pippi på trafikmärken!). På hemresan somnade han då flyget steg och vaknade då vi landade. Under uppgången drack han ur flaska och verkade inte över huvudtaget reagera på tryck i öronen. Flygandet gick superbt fint, med andra ord.

Att vara framme är svårare. Den lille, som inte äter mycket i andra fall heller, äter rätt risigt då vi inte är hemma. Dels beror det på att han tycks vara petnoga med hur han sitter (det är bara Stokkes matstol som duger, tack forna kolleger!) och dels på att han inte orkar fokusera på att äta då vi är ute på tur.

Den lille sov också rätt oroligt, i en resesäng som värdfamiljen införskaffat. Men, han sover inte som en stock hemma heller.

Det blev en del väldigt långa promenader på stan, och den lille är exemplarisk citytraveller. Det gäller bara för mig och oss att inte utnyttja det för mycket. Berlin är fantastiskt på det sätt att det finns otaliga stora parker och lekparker att släppa lös den lille i, vilket vi också gjorde så ofta vi kunde. På slutrakan köpte jag ett koppel för den lille (en barnsele, varen icke oroliga) och det visade sig vara ett av de smartaste köp jag gjort. Den lille trivdes utomordentligt då han fick gå omkring på egen hand (berätta inte för honom att han var kopplad).

Så, resan, den första till ett annat land, gick mycket lättare än jag vågade hoppas.

Nya adjektiv

Det är väl bara att konstatera att vi i Finland får lov att lära oss att leva tillsammans med ett nytt adjektiv.

Sannfinnländsk. Sannfinnländskt.

Nu måste vi bara ringa in vad adjektivet beskriver. I den lokala butiken tror jag att jag såg något som kunde passa in, den första kunden köpte fyra flaskor Koskenkorva (glad påsk?) i den lokala flaskbutiken och ur matvarudelen promenerade en annan kund med en låda (24 burkar då) öl och en låda färdig leverlåda.

Men, det kan ju också hända att jag inte vill veta vilket adjektiv de ser skrivet i svart ovan mitt huvud, där jag står med min sparris, lite sikrom och tvättmedel.

onsdag 20 april 2011

Bitte, auf Deutch!

Hej.

Har ni saknat mig?

Jag och de övriga som egentligen bor här i Nickby, vi drog till Berlin.

Det var fantastiskt roligt. Underbart och ljuvligt och det var vår. Tjugo grader värme i en stad som alltid känns som hemma. Jag tycker väldigt mycket om Berlin.

Jag tycker än mer om Berlin efter söndagens fadäs här i hemlandet. Vi tittade på valet över nätet och jag kan inte annat säga än att det är beklämmande. Det är lång värre än beklämmande och ångesten som infann sig under valet, den har inte gått om än. Usch.

Nåväl, vi återkommer till det, nu skall jag läsa in mig på hur det också gick i valet, jag skall läsa ikapp era bloggar och passa på att fråga, vad annat har hänt som jag borde veta?

Ännu om Berlin, vi hängde hos Tuija och Markus och jag vill passa på att säga tack! Tack!


Vi hängde också med nakikatterna, bildbevis ovan. I samma säng som nakikatten finns en liten som inledde sitt liv som resenär. Jag kan bara konstatera att den snubben verkar vara gjord för att vara ute på tur.

lördag 16 april 2011

Morgongymnastik

Vi inleder morgonen genom lite morgongymnastik för ögat. Finn ett barn:

fredag 15 april 2011

Att sälja sig själv

Jag har tänkt på det många gånger, också nu under pågående valkampanjer, att det måste krävas en viss typ av människa för att det skall vara möjligt att kunna sälja sig själv. Eller sälja och sälja, men marknadsföra.

En del valslogans är så otroligt positiva i sina omdömen, att jag drabbas av ett akut "det här skulle jag aldrig täckas påstå om mig själv". Men, det igen kan ju bero på att jag inte har så höga tankar om mina positiva sidor?

torsdag 14 april 2011

Ord och uttryck

Tillåt mig vara en riktig gnällkärring en stund.

Det finns vissa ord och uttryck jag inte kan tåla, rättstavade eller stavade helt upp längs väggarna.

En av de saker jag har svårt med är "sitta på datan", då man väl försöker säga att man sitter vid sin dator.

Nu skall jag sitta här på datan och försöka komma på fler saker det inte borde vara tillåtet att säga eller skriva.

(Ja, interjuva är ju en klassiker.)

En hemmavarande mammas effektivitet

Jag vet inte om jag är den enda hemmamamman som upplever att jag sällan haft sådan brådis, som nu då jag är hemma.

Det känns som om de träffar vänner försöker klämma in med en, att de är otroligt svåra att få att matcha i kalendrarna. Det känns dessutom som om timmarna i dygnet är alldeles för få.

Jag märker att jag har utvecklat en kycklinghjärna, ett exempel på detta är att medan jag satt och åt lunch, damp posten ner genom luckan. Jag kände ett enormt behov av att lämna lunchen och genast gå och kolla vad som anlände. Samtidigt tänkte jag att jag kunde städa upp i hallen. Jag fick tvinga mig själv att först äta färdigt, för att sen gå och göra andra grejer.

Öh, är det inte såhär karriärkometerna skall känna sig?

Det kan hända att det är illusionen av hemmavarandet jag hade, som gör att vardagen inte känns fullt så - ja, vad skall man säga - eterisk?

På tal om det, jag är fullt sysselsatt på annat håll, jag måste sluta blogga nu. NU.

Ett nederlag

Ni vet det där populistiska partiet? De har köpt in sig i MTV3:s morgonväder, det med en vinjett av det vedervärdiga slaget.

Man vet att man misslyckats i sin uppfostran då den lille nynnar med i vinjetten.

Då är till och med "paa pa pa paa pa paa pa pa paapa" bättre. Trots att jag har väldigt svårt för Muminsången.

onsdag 13 april 2011

Det lättaste och bästa receptet

Följande sak, eller recept, har jag lärt mig här i en av kommentarerna på min blogg (jag undrade vad jag skall göra av all trött rucola jag lyckas samla på mig).

Såhär;

Rucola (gärna mycket, för du kommer att äta som tokig)
Smör
Vitlök
Salt
Peppar
Citron

+ valfria grejer som räkor, fisk, bacon - whatnot. Dehär valfria grejerna mår bra av att vara färdigt tillagade. Som en god Martha (?) säger jag; använd rester!

Smält smöret i stekpanna, lägg i så mycket vitlök du vill. Rör ner rucolan och låt den bli varm. Lägg i de eventuella resterna, krydda och pressa citron över.

Nå, om du har i bacon, skippa citronen?

Det är så gott att det tåras i ögonen att författa detta. Jag skulle kunna leva på stekt rucola.

Receptbloggen

Jag ser att Peppe efterlyser matbloggar, och måste ju bums göra om mig själv till en matbloggare.

Nå nej. Men, jag lovade återkomma angående favoriter jag äter då jag äter LCHF.

Ursprungsreceptet är italienskt, parmigiana di melanzane, men, jag brukar rådda ihop lite av det jag har hemma, samt anpassa genom att ta bort allt som inte är LCHF (vilket är gjort i receptet här).

Du behöver:

Aubergine 2-3 st
salt
olja
Mozzarella ca. 300 gram
Parmesan ca. 120 gram
Valfri ost, sådär så att du kan strö ost över som det heter

Samt:

Rör ihop en tomatsås, som kan innehålla tex. olivolja, krossade tomater, två, tre lökar, salt, socker och färsk basilika.

Skiva auberginen i tunna skivor, salta den och låt den rinna av i en halv timme. Skölj den, lägg den på plåt och häll olja på skivorna. In i ugnen med härligheten, 200 grader, sisådär 20 minuter.

Gör tomatsåsen under tiden.

Varva auberginen, parmesanen, mozzarellan och tomatsåsen, precis som att göra lasagne. Strö ost över. In i ugnen igen, 200 grader och ge det en halvtimme.

Omnom (trots att det inte ser ut så).


Är du på riktigt vilt humör, kan du förstås bygga ut tomatsåsen med maletkött eller annan valfri fyllning. Inte bröd, potatis eller pasta då, inte om du vill äta LCHF.

Är jag på rätt väg?

Linn undrade tidigare i dag om hon är den enda som tycker att sökord som leder till hennes är väldigt underhållande.

Absolut inte!

Jag kolla med jämna mellanrum vilka sökord som lett till min blogg, och ett av de mest förekommande sökorden som bär hit till Nickby, det är (tro det eller ej) " hipster frisyr".

Jag har, mig veterligen, aldrig bloggat om hipster eller hipsterfrisyrer. Orsaken är enkel, jag har inte riktigt koll på vad det här med hipster innebär.

Men, igår var jag då till fantastiske Tuomas, och han fixade till min frilla. Nu var inte "hipster" något jag önskade mig, men det är åtminstone den feedback jag redan lyckats få på den nya frisyren.

Nu undrar jag, är det här hipster enough?


Ursäkta miffominen. Det blir så, då det är jag som står framför kameran.

tisdag 12 april 2011

Storhetsvansinnet en gång till

Det är roligt att se att mitt storhetsvansinne väcker ett intresse också här.

Tyvärr kan jag inte lägga ut mitt svar på vilken skillnaden mellan ett okej liv och ett fantastiskt liv är här, inte ens i textformat. Vanan trogen består mina anteckningar som jag använde under talet av punkter. Punkterna lyder; andas. Titta på publiken. Andas. Andas igen. Tala inte så fort. Andas. Andas.

Så, nu är vi tvungna att ordna en till bloggträff. En bloggträff under vilken jag föreläser under rubriken "Skillnaden mellan ett okej liv och ett lyckligt liv - the naked version".

Hah.

Tala om ett fortsatt storhetsvansinne.

Önskebloggen; varför LCHF?

Fua frågar i mitt inlägg om det är okej att önska sig ett inlägg;

"Får man önska sig ett inlägg om lchf, varför du började och varför du fortsätter? jag mår annars jätte bra av dieten men mitt humör är lite sämre än vanligt. Hade du biefekter i början?"

Klart man får önska sig ett inlägg eller två!

Att jag började äta LCHF är mer eller mindre ett misstag. Några dagar efter nyår (det är inte frågan om ett nyårslöfte, dock) hörde jag mig själv plötsligt säga att jag kommer att testa lchf. En bekant har ätit lchf länge och både mått bra av det och gått ner i vikt.

Jag har några överloppskilon som envist sitter kvar efter barnlöshetsbehandlingarna, och jag tyckte att lchf kunde vara ett (enkelt) sätt att få bort dem. Enkelt i och med att jag tycker om all den mat man får och skall äta då man äter så lite kolhydrater som möjligt. Kött, fisk, grönsaker, ägg, ost och sådant.

Nu har det visat sig att jag inte är den som går ner fruktansvärt många kilon tack vare lchf, jag tror det rör sig om kanske fem kilo sedan starten. Men, det syns mer då jag kollar centimetermåtten. Så, det är därför jag fortsätter, jag har fortfarande ett par kilo kvar som jag skulle vilja bli av med. Allt för att det skall vara lättare att springa!

Jag har mått bra, i början hade jag lite ont i huvudet och var kanske lite trött. Jag fick på ett effektivt sätt stopp på sockerintaget som alltid är gällande under jul och nyår. Nu och då kan jag tycka att det skulle vara gott med citrusfrukter, men då brukar jag ta en c- eller d-vitamin i stället (hur präktigt låter inte det?). Och så kan jag sakna något syrligt att dricka, men sällan.

Spysjukan satte käppar i hjulet för ett par veckor, det har varit svårt att komma igång igen. Jag märker att jag småäter mer nu, jag har svårt att leva helt svart-vitt i den här omgången.

Sen är jag inte helt militant, åker vi till exempel bort så äter jag precis vad jag vill och försöker sen återgå till lchf då jag kommer hem igen.

Så, jag lovar återkomma med favoritrecepten!

Sydän pakahtuu ylpeydestä

Jag är ju typen som inte lyckats sakna mitt jobb en enda gång under den tid jag varit hemma. Människorna jag jobbade med, dem har jag däremot saknat nu och då.

Titta vad de har åstadkommit, de är så fina:


En gammal kvinnas hjärta klappar lite extra för er just idag. Ni är bäst.

måndag 11 april 2011

Matrapporten

Kylskåpet har fortsättningsvis varit i någon form av obalans efter kräkepidemin vi levde med för ett par veckor sedan, det samt min övergång till ett fortsatt käkande enligt lchf.

Så, det är inte med helt rena papper jag kommer till er i denna skymning.

Det första kan jag försöka slingra mig ur, jag kunde skylla på den lille, med det vore lite fräckt. Jag stekte en sats med köttfärs att använda i diverse olika röror till lunch och middag, men det var en så pass stor mängd att jag borde ha fattat att frysa in minst hälften.

Den andra fadäsen kan vi kalla mjölkfadäsen. Den lille har dragits med mage i olag och det innebar att jag drog ner på normalmjölkkonsumtionen i hans fall. Samtidigt hann en liter fettfri mjölk fira födelsedag i och med att det inte är lchf-godkänt livsmedel. Och så mycket mjölk kan jag bara inte med i mitt kaffe.

Så, några piskrapp också denna vecka.

Du då?

Uppe bland molnen

Det här med att flyga med barn. Det finns säkert en del experter bland er, eller hur? Tips och råd under rubriken "Såhär blir den första gemensamma flygningen en behaglig stund för alla inblandade" mottages med öppna armar!

Barnet, i den här specifika situationen, är 1 år och 7 månader.

söndag 10 april 2011

Idag har jag pratat, inte skrivit

Så, nu har jag fått fira vårfest på Sibbo medborgarinstitut. Jag passade på att prata lite själv också, men inte så mycket att orda om det just nu.

Men, vet ni?

Jag tror att jag träffat världens raraste människor idag, jag blir alldeles varm under koftan. Tack Sonja & Artur för att ni kom ända ut till Sibbo för att gå på fest och ett minst lika stort tack till Sonjas mamma som såg till att jag också fick gå på fest.

Ja, och alla andra var också så otroligt glada över att jag kunde och ville komma (klart det, allt för byn eller hur?) - jag blev alldeles paff av all vänlighet.

Den lille var också med, hur det såg ut då vi gick på fest (och höll tal tillsammans), det kan ni se hos Sonja.

Jösses vilken dag. Jag är så fullproppad med god energi att jag tror att jag skippar sömnen i natt!

Bloggträff!

Jag och den lille skall gå på bloggträff alldeles inom en kort stund! Det förra inlägget jag skrev, det resulterade i att jag lyckades locka ut Sonja på landet!

Jag är alldeles exalterad!

Samtidigt får jag träffa också Sonjas mamma!

Bloggträff, mitt livs första!

Och nu, nu är jag helt plötsligt nervös.

lördag 9 april 2011

Storhetsvansinne eller?

Via fina omvägar (tack Sonja!) har det nu blivit på det sättet att jag i morgon skall agera festtalare på det lokala medborgarinstitutets kursavslutning.

Rubriken lyder, blygsamt, "Det blir bra". För att inte vara alltför blygsam, så kan jag avslöja att mitt festtal kommer att handla om vad som ligger i gråzonen mellan ett okej liv och ett fantastiskt liv.

Låter det som storhetsvansinne, eller?

(Och är det så att jag inte festtalar i morgon, så beror det enbart på att arrangören läste min blogg och tyckte att det här lät alldeles galet.)

Efter ergonomi följer politik

Jag har fortfarande inte röstat, men, har ringat in några kandidater som känns bra. Jag läser i de kommentarer jag fått och på många andra håll också, att det här valet känns viktigare än val gjort på länge.

Kenneth Myntti har skrivit en bra ledare i dagens VBL (läs den här), den handlar om hur fjärmade en stor del av dagens politiker är från det vi andra upplever som en normal vardag. Kenneth Myntti lyfter också upp journalisternas uppdrag, det är deras uppgift att se till att politikerna inte kan slingra sig från att prata värderingar.

Jag håller med Kenneth, men, skulle vilja tillägga att det är väl allas vår uppgift, att se till att de av oss valda inte kommer undan med att prata om sådant som egentligen inte berör oss.

Ergonomi

Detta, goda vänner, är resultatet av att somna sittande.


Jag lovar, jag har rättat till ergonomin nu, till något som jag tycker ser lite mer bekvämt ut.

fredag 8 april 2011

En ny familjemedlem

Denna anlände per buss idag;


Vi har alltså fått vår efterlängtade Gesslein Swift.

Kärran är ett kap, vi hittade den på Huuto.net för en överkomlig summa och den är i riktigt fint skick. Detta är saker jag listar i plusspalten.

På minussidan hamnar det faktum att det fattas en hel del grejer, grejer som enligt försäljaren ingick i paketet.

Nåväl, jag inväntar svar på mina förfrågningar och ser hur vi susar omkring i diverse europeiska städer alldeles inom kort.

Vet ni vad?

Jag slås fortfarande av tanken "tänk att han är vår". Senast igår då vi satt i bussen, den lille i min famn, glatt tjoandes över alla trafikmärken staden har att erbjuda, så dök tanken upp. Tänk att han är min, vår - så mycket som man nu kan ha en människa till låns.


Tänk det. Jag blir alldeles varm i magen.

Man är bara ett frågetecken, liksom

Utan att ta ställning till kandidaterna, men är det möjligt att de krafter som "producerat" tv-reklam för riksdagskandidaterna, att dehär krafterna är både blinda och döva?

torsdag 7 april 2011

Krama ett träd, pussa ett djur

Min absoluta favoritdeodorant är den här;


The Bodyshops Deodry, Chilled & Breezy.

Den doftar så gott, den doftar rent. Lite som tvålen hos farmor i tiderna.

Nåja, att den skall dofta gott, det är väl mer eller mindre ett måste, det är ju ändå en deodorant. Men, det fina med den här, det är att inga djur har testat den, den innehåller inget aluminium och hör här - det säljs refillflaskor!

Jag är så glad att jag baxnar. Ja, jag märkte det där med refill först idag.

(Är det här en deodorantblogg nu?)

Bilden är lånad av The Bodyshop.

Den lille på vernissage

Ja, vi tog bussen in till stan och gick på vernissage.


Den stolta modern, ja, det vill säga jag, är förstås väldigt stolt över att den lille synar verken oerhört noggrant. Eller så är det bara dålig hållning?

Är du intresserad av fantastiska fotografier, gå och kolla Mikko Rikalas utställning på Korjaamo. Bums på momangen!

Lite mer info om utställningen hittar du här

Lexikon

Jag har aldrig fattat hur föräldrar lyckas tyda vad det är deras små barn säger, jag kom att tänka på det igår då Sonja skrev om Sagas ord "kakka".

Jag har mest tyckt att det varit lite genant då barn kommit fram till mig och förklarat "gnaht zzzzthy! kleeega, phit?" - och har väl mest hummat fram ett "jasså, säger du det?" i de situationer jag verkligen inte fattat vad de korta har haft på hjärnan.

Behöver jag säga att jag bävat för att den lille som bor hos oss skall börja prata? Hur pinsamt skulle det inte vara om jag inte fattade vad han sa innan han fyllt åtta år?

Glädjande nog, så förstår jag (för det mesta) vad det är den lille har på hjärtat. Och inser också att orsaken till varför alla andra föräldrar alltid förstår sina barn, det är för att man så gärna vill tro att de faktiskt pratar riktigt begripligt.

Men, för att förstå vad andras barn säger, så behövs det individuella lexikon. Här är Shorty - svenska, ifall ni skulle stöta på den lille på stan:

Pffft - buss
Bisch - buss
Ocka - klocka
Määäu - stort lejon
Mäu - litet lejon
Määä - lamm
Hm - hund
Miiiau - katt
Tisch - flagga
Ättä - hjärta
Isch - stjärna
Mamma - mamma
Mamma - pappa
Pappa - pappa

Alla de ord han inte kan, de ersätter han med ett "uh". Den lille svarar också på tilltal genom att säga "uh".

Sen är den lilles levande charader ett kapitel för sig, men, det är övermäktigt att beskriva dem i ord. Be honom visa hur apan kliar sig då ni nu stöter på honom på stan, så vet ni vad jag menar.

onsdag 6 april 2011

Nu är våren korkad.

Korkad i som öppnad, inte cuckoo-dum.

Jag var ute på årets första joggingrunda. Det efter en paus på fem månader. En kort tur, drygt tre kilometer. I regn.

Det var inte vackert kan jag säga.

Nu är det dags!

Jag har bestämt mig, idag inleder jag joggingsäsongen!

Vi pratar spring i Fuas blogg och den som läser ser att jag pratar mig het om löpskola. Jag gick den senaste vår, och för mig som verkligen avskytt att springa, var det en underbar överraskning att märka att jag faktiskt kunde lära mig att springa. Jag lärde mig så pass bra, att jag nu i flere dagar bara suktat efter att klä på mig joggingskorna.

Om du bor i trakterna av Sibbo, så kan jag varmt rekommendera Smartfysios löpskola, du kan läsa mer om skolan här. Tro det eller ej, men den funkar faktiskt!

Ofiltrerat...

... och barnrelaterat:

Ni vet att den lille inte alla gånger orkar sova hela natten i en stöt? Att han vaknar och har bestämda åsikter ibland?

Igår vaknade han vid 22.00, och var av åsikten att han var både törstig och pigg. 00.40 sov han igen. Då hade han hunnit vara rabiat, ledsen och trött en god stund.

Av rabiat, ledsen och trött erkänner jag att jag delade två senare känslorna med honom.

Idag ropar min rygg "Hosianna!". Testa själv att stå böjd över en bebissäng i dryga två timmar.

Och jo, jag resonerade som så att de senaste nätternas försök i att vara vaken två, tre timmar på grund av vaket barn, de är inte så förtjusande. Därav brutal (nej, den var inte brutal) omnattning av den lille.

Min hemstad Vasa

Det fanns en sådan utgåva i tiderna, "Min hemstad Vasa" - och det är roligt att se att broschyren jag skriver om väcker intresse. Props också för Mikaela, jag tycker att det är roligt att se att förbundet följer med diskussionen som utskicket väcker!

Mia ställer en fråga; är jag sugen? Sugen på att flytta "hem" igen?

Nej, inte egentligen. Det som lockar och drar är mina syskon, och min mamma. Jag kan sakna mina syskon och deras familjer så att det gör ont, men, jag saknar inte staden i sig.

Jag kan hålla med om att Vasa är "lätt", det är nära till alla avkrokar, alla känner alla (på gott och ont) och just nu känns det otroligt fint att Vasa är en stad i vilken man kan leva sitt liv på svenska.

Men, allt det ovan nämnda, de fina sakerna, de gäller också här jag bor nu. Just nu är det i Nickby jag skall bo.

Men, man skall aldrig säga aldrig, det kan ju hända att jag och vi byter åsikt. Helt plötsligt packar vi ihop allt vi har och drar till Vasa - Mikaela, jag förväntar mig en öppen famn om vi kommer - eller till mellersta Finland (det känns väldigt främmande i skrivande stund). Eller så någon helt annanstans.

Bor du där du skall bo? Eller borde du bo någon annanstans? Vart är du på väg?

P.S Lissu. Dina planer gör mig alldeles paff. Men, som du ser så kan du räkna med mig som Nickbybo länge ännu.

tisdag 5 april 2011

Jag måste flytta

Jag har fått ett brev av Olav Jern, han är landskapsdirektör på Österbottens förbund.

Olav vill att jag skall flytta hem igen.


Och det känns ju bra, att min hemstad behöver mig.

Arg på andras osnutna ungar?

Jag och den lille tog oss in till stan igår - vi är så mobila, som ni märker - och det innebar att vi stod en liten stund på vår mest lokala busshållplats och väntade på, ja, bussen.

Jag stötte på en granne, vi bytte några ord på det som är hans modersmål (engelska) och samtidigt pratade jag på på det språk jag pratar med den lille, svenska. Simultanförmåga, ni vet.

På busshållplatsen hängde en hög med lågstadiebarn, finska sådana. Jag skulle gissa att de går i tvåan-trean ungefär. De här barnen samlades i en snäll halvcirkel (ja, det var inte en mob av någotslag, så illa var det inte) runt oss och himlade med sina barnaögon.

"Mitä te puhutte?" undrade ett av barnen, varpå jag svarade att det var engelska och svenska vi språkade. Jag fick som svar att de inte förstod vad vi sade och sen begav sig barna upp i snödrivan.

Där stod de sen, ljushåriga med någon form av attitydproblem i blick, och muttrade för varandra; "mä en tykkää kun puhutaan muuta kuin suomea".

Öh.

Där står jag, lite mörkhårigare med något som säkert var ett förakt i blick. Och blir liksom litet rosenrasande. På barnen först, skall erkännas, jag har lust att säga något riktigt fult om att det är synd att de inte fattar. Men sen än mer rosenrasande på alla de ställen barn som dessa kommer ifrån.

Det är säkert inte okej att vara furiöst arg och irriterad på andras ungar, men, jag vill nu erkänna att jag var det. Och blir det ibland i andra situationer också.

Valet, det jag svettas över i det tidigare inlägget, är så viktigt.

måndag 4 april 2011

Svettigt

Nej, vet ni vad. Nu börjar det bli lite nervöst med fokus på riksdagsvalet. Jag borde rösta den här veckan och jag har fortfarande noll aning om vem jag skall lägga min röst på.

Är det månne koscher att lägga ut signalementen här och sen hoppas att glada kandidater anmäler sig i kommentarsfältet?

Sluta slänga mat

Senaste vecka gick, till stora delar, åt till kräksjuka och till att återhämta sig från den samma. Inte speciellt mycket mat inhandlades och än mindre åkte i komposten. En bra vecka måste jag säga, vi har inte slängt någon mat som vi fullvuxna basar över.

Nu är jag lite i ett mellanläge här, ni kommer ihåg att jag avslöjade att jag ätit LCHF hela året och det gick ju som det gick under kräksjukan. Nu är kylskåpet delvis belamrat av mat jag inte borde äta, men jag är osäker på att resten av familjen kommer att vilja ha sådant vi ville ha medan vi var sjuka. Så, det går åt fanderns med LCHF och sen är det desto tajtare att få väck det som nu gör comeback.

Men, principen går före dieten, har jag bestämt. Så, dieten får vänta i ett par dagar. Jag försöker låta bli att lyssna på glasstrutarna (Glassbilens ekoversion) som hojtar i frysen...

Mamma rånar barnets kassa

Jag skrev om det för en tid sedan, om det avund jag som liten och lite större, kände gentemot mina kompisar vars föräldrar hade möjlighet att lägga undan lite slantar. Sådär så att mina vänner hela tiden visste att de hade alla barnbidrag samlade på hög och att det fanns en lägenhet som väntade den dag de flyttade ut ur mammas och pappas famn.

Nå, under pompa och ståt (nej, egentligen var det ett ytterst vardagligt besök på banken) öppnade vi ett konto i den lilles namn. Inte så mycket för att vi har något att lägga undan, men om det nu finns en mormor eller två som vill komma ihåg den lille monetärt på bemärkelsedagar eller annars bara.

Igår firade jag sabbat genom att betala räkningar och fortfarande, i vuxen ålder, känner jag mig så präktig och välordnad då jag flyttat omkring på mina pengar. Igår kände jag mig präktig tills min man meddelade att jag betalat räkningarna från den lilles konto. Tala om att snuva barnet på pengarna.

Hur gör ni förresten, har era barn egna konton?

söndag 3 april 2011

Liebster Blog

Jag får tacka Nadja för en fin utmärkelse och för en ännu finare motivering till varför hon läser min blogg! Tack!



Nu få jag ge denna utmärkelse vidare till åtminstone tre personer, vilket jag gladeligen skall göra! Reglerna ser ut som följer:

Reglerna för Liebster Blog Award:
Denna bloggaward lämnas över till 3-5 av dina favoritbloggar, som har mindre än 100 följare.

Awarden går vidare till de du valt ut, genom att du lämnar en kommentar på deras blogg. Berätta för dem att deras blogg är en av dina favoriter och att de har utvalts till Liebster award.

Den som får awarden länkar till den person som gav den till dem, och fem av hans/hennes favorit bloggar med mindre än 100 läsare.

Jag väljer följande bloggare, med motivering:

Maratonmamman - jag blir alldeles matt - på ett bra sätt - av Annas förehavanden, i synnerhet just nu. Jobb, barn, maraton och riksdagsval. Anna är tuff!

Pyret - åh, Pyret tog familjen och pick och pack och flyttade till en av mina favoritstäder, Köpenhamn. Det är spännande att följa med hur man bygger upp ett nytt liv i en ny stad.

Lissu - förverkligade en av mina långlivade drömmar och bakade en Martha av mig!

Nu hoppas jag att ingen av er blir ledsna för att ni blev valda av mig, har ni fler än hundra personer som följer er, ber jag om ursäkt (förlåt, förlåt).

Bloggträff på rygg?

Ja, på hästrygg då, inget annat.

Den tanken slog mig då jag var ut till stallet idag, att det känns som om en del av de bloggare jag följer är hästflickor, kanske vi kunde ta en bloggträff till häst?

Vi har tidigare pratat om att förverkliga det som åtminstone varit min flickdröm - och är det än idag - ett ridläger tillsammans, åtminstone Fua och Peppe sade att de också är intresserade av ett läger någon gång i framtiden. Men, om vi skulle inleda den softare (och kortare) vägen - finns det ett intresse av en bloggträff på hästryggen?

Om inte annat, så är det åtminstone ett sätt till för bloggare som inte är mammor att träffas, säger en som aldrig varit på bloggträff.


Hästen jag får låna nu och då, Tara.

lördag 2 april 2011

Den bästa låten

En av kvällstidningarna har hittat en ny vinkel (?) på riksdagsvalet. De har frågat partiledarna vilken deras favoritlåt är, du ser svaren här.
Poäng får vänsterförbundets Paavo Arhinmäki, jag tycker också om låten han valt.

Själv är jag ju ingen partiledare, men, fick jag frågan om vilken min absoluta favoritlåt är, så är svaret detta:



Kan du välja en favoritlåt? Vilken är det?

Ursäkta avbrottet, vi har jobbat

Ni kanske redan hann fantisera ihop dramatiska följder av kräksjukan? Ber om ursäkt för avbrottet i uppdateringarna, igår hann vi inte med annat än äventyr på stan och lite hederligt arbete.


"Har det kommit in några samtal?"


"One, two, check, check."


"Hallå, det är Radiodoktorn, vad har du på hjärtat?"