Önskebloggen; varför LCHF?

Fua frågar i mitt inlägg om det är okej att önska sig ett inlägg;

"Får man önska sig ett inlägg om lchf, varför du började och varför du fortsätter? jag mår annars jätte bra av dieten men mitt humör är lite sämre än vanligt. Hade du biefekter i början?"

Klart man får önska sig ett inlägg eller två!

Att jag började äta LCHF är mer eller mindre ett misstag. Några dagar efter nyår (det är inte frågan om ett nyårslöfte, dock) hörde jag mig själv plötsligt säga att jag kommer att testa lchf. En bekant har ätit lchf länge och både mått bra av det och gått ner i vikt.

Jag har några överloppskilon som envist sitter kvar efter barnlöshetsbehandlingarna, och jag tyckte att lchf kunde vara ett (enkelt) sätt att få bort dem. Enkelt i och med att jag tycker om all den mat man får och skall äta då man äter så lite kolhydrater som möjligt. Kött, fisk, grönsaker, ägg, ost och sådant.

Nu har det visat sig att jag inte är den som går ner fruktansvärt många kilon tack vare lchf, jag tror det rör sig om kanske fem kilo sedan starten. Men, det syns mer då jag kollar centimetermåtten. Så, det är därför jag fortsätter, jag har fortfarande ett par kilo kvar som jag skulle vilja bli av med. Allt för att det skall vara lättare att springa!

Jag har mått bra, i början hade jag lite ont i huvudet och var kanske lite trött. Jag fick på ett effektivt sätt stopp på sockerintaget som alltid är gällande under jul och nyår. Nu och då kan jag tycka att det skulle vara gott med citrusfrukter, men då brukar jag ta en c- eller d-vitamin i stället (hur präktigt låter inte det?). Och så kan jag sakna något syrligt att dricka, men sällan.

Spysjukan satte käppar i hjulet för ett par veckor, det har varit svårt att komma igång igen. Jag märker att jag småäter mer nu, jag har svårt att leva helt svart-vitt i den här omgången.

Sen är jag inte helt militant, åker vi till exempel bort så äter jag precis vad jag vill och försöker sen återgå till lchf då jag kommer hem igen.

Så, jag lovar återkomma med favoritrecepten!