tisdag 26 april 2016

Dehär gråzonerna?

Ni vet, läget då barnet är för friskt för att vara hemma, men för sjukt för att gå till förskolan?

Vad heter det läget?

Ett annat läge, det större barnet är så stort att det med största sannolikhet kommer att gå till förskolan följande dag. Då ringer telefonen och dagiset rapporterar att det mindre barnet insjuknat.

Vad kallas det läget?

Ett förtydligande, jag klagar inte. Jag bara frågar.

Signaturen "One week and counting"

fredag 15 april 2016

Får jag komma hem till er (och leka)?

Jestas, så jag älskar det här.

Storebror är redan så stor så det handlar ganska mycket om kompisar, att leka efter förskolan, gå hem till kompis, kompisar som kommer hem till oss. Det är ljuvligt, jag är så glad att vi dels bor i något som en liknar en Lindgrensk Bullerby, att man faktiskt går upp till kompisar och bara ringer på dörren och dels det att barnet har kompisar (ni vet, den ständiga ångesten över att ens barn skulle vara ensamt...)

En sak jag noterar både i mitt eget barn och andras barn, är att det ganska snabbt blir en fråga om när lekandet, det historiska (?) och fysiska övergår till det som är nutida lek, skärmtid. Ganska snabbt blir det en fråga om när man eventuellt kan få börja spela.

För att göra det lätt för mig själv har jag gjort upp en princip med barnen. Kommer man hem till oss för att leka, då leker man åtminstone halva tiden. I många fall slukar leken hela tiden man stannar hos oss, men det händer också att halva tiden går åt till spel. Det har fungerat bra hittills, än har inte antalet kompisar som dyker upp bakom dörren minskat. Det är ju sådant här som också kan framkalla den där "jag-har-förstört-mitt-barns-hela-barndom-ångesten", tänk om det att jag håller fast vid våra principer leder till att ingen vill komma hem till oss längre? Ja, ja. Då får man svarva lite.

Lika rolig är jag som morsa då barnet går hem till någon annan. Inte så att jag bestämmer hur tiden tillbringas, men jag är stenhård på att barnet inte ska spela spel som inte är gjorda för honom, mätt i åldersgränser då.

Vi diskuterade det här så sent som igår med barnet och han tog det inte bara bra, han bad mig dessutom diskutera det här med den fullvuxna mottagaren i andra ändan. Vilket värmde mitt hjärta. På något sätt tolkar jag det här som om han ogärna lämnar detta mitt beslut i bara barnens händer, att han känner sig tryggare om alla fullvuxna är med i samma båt.

Så, välkomna hem till oss bara.

onsdag 13 april 2016

Och helt plötsligt, köpstopp.

Den som känner mig vet att jag inte är ett mode- eller trendlejon precis. Tvärtom, jag är säkert motsatsen till det.

Har en del basplagg som jag snurrar runt, de flesta plagg svarta, några grå som jag drar på mig då jag känner mig färgglad.

Nå, också svarta och grå plagg kommer till sin användnings ände och till och med jag inser att jag kanske borde skaffa något nytt. Något nytt som i några nya svarta t-skjortor och kanske någon grå tröja.

Tro mig, också du som tycker att jag ser ut som en slashas och har gjort det länge, jag försöker verkligen. I veckor, månader, har jag försökt förmå mig själv att skaffa något nytt till garderoben. Jag har dammsugit hela the internetz, jag har till och med gått i butiker. Små butiker och stora kedjor. Jag har gått så långt att jag försökt vidga mina vyer - och det är inte helt lätt - och tittat på något som skulle vara annat än svart och grått.

Nada. Ingenting.

Jag har inte hittat ett enda klädesplagg jag skulle ha kunnat tänka mig att införskaffa. Inte ett endaste plagg. Känner ingenting, inte ett jag vill ha! Inte ens ett det här kunde jag kanske tänka mig att klä mig i. Ingenting.

Är på riktigt fascinerad och imponerad av människor som drabbas av det stora köpsuget, personer som inte kan gå in i en enda butik utan att komma ut med välfyllda kassar. Folk som i förlängningen kan lägga upp bilder på snygga outfits, som går omkring på stan och ser snygga, modemedvetna och trendiga ut. Är full av beundran. Stum, rentav.

Så jag hasar omkring i samma gamla trasor. Gläder mig över att det är både ekonomiskt och ekologiskt.

tisdag 12 april 2016

Visdomen sitter i baksätet

Jag: "Visst är det spännande att bollhallen inte tagits ner ännu?"

Sexåringen på baksätet: "Det är inte spännande. Big Bang är spännande. Att människan existerar är spännande."

Tyst i framsätet.

torsdag 7 april 2016

Carpe nu det där effin' Diem

Vår. Kanske lite försiktig vår där ute.

I många år har jag tänkt på det, att jag verkligen ska njuta av varje litet nytt "vår" som dyker upp. Den första doften av blöt sand, den första vindpust som inte kommer försedd med istappar, den första skymten av grönt på en kvist.

Hur det har gått?

Dåligt.

Swisch säger det bara så står jag där vid det som ser ut som en ny årstid, försiktig sommar och tänker att det var den våren det och inte registrerade jag nu så mycket av den i år heller. Så, jag bestämmer mig för samma förhållningssätt till sommaren. Den första på riktigt varma vindpusten, den där kvällen och natten då det på riktigt är ljust dygnet runt, dagen då blomsterdoft är den enda doft jag känner.

Och så ett jäkla swisch igen och ett nytt trappsteg eller stup och byte av sida i kalendern.

Erkännas ska, det stora vemodet rullar in redan vid midsommar. Vilket är helt jäkla knas i och med att jag brukar jobba i veckor ännu efter midsommar... Vid midsommar säger känslorna, inte så mycket huvudet, att det var den sommaren det.

Ni märker. Jag borde verkligen ta och carpe det där diemet.

onsdag 6 april 2016

Dagens

Dagens karma:

Du vet spaveckoslutet inplanerat under sportlovet, det som inhiberades på grund av överraskningsgästen magsjuka? Boka in det ett veckoslut i april och du kan vara bombsäker på att hela familjen däckar i förkylning just då.

Man borde uppfinna ett sätt att boka in roliga grejer på ett sätt så att ens kropp inte får någon information alls i förväg.

Dagens dumbom:

Att du alltid tar till de där mjuka näsdukarna i ett allt för sent skede.

måndag 4 april 2016

Generationsklyftan du upptäcker en måndagmorgon

Körde till jobbet. Zappade mellan kanalerna och lyssnar en stund på Radio X3M:s morgonprogram.

Janne, en av programledarna, berättar att han fått ett mail med ett ringbud.

Jag kände generationsklyftan rivas upp mellan mig och programledarna då de länge diskuterade det faktum att de inte visste vad ett ringbud är för något.

Nu ska jag gå och ondulera håret.