torsdag 27 februari 2014

Det där efterlängtade meddelandet

I serien meddelanden man riktigt längtar efter att få;

Vi har vattkoppor på vårt dagis!

Det meddelandet får plats på samma lista som de glatt förmedlade "Vi har löss" och "Vi har springmask!".

Nu har vi inte lyckats få varken loppa eller mask, få se om vi har större tur med kopporna.

måndag 24 februari 2014

Osäker på om det är hållbart

Jaja, jag låter ju så lagom mallig då jag påstår att jag drabbats av en längtan att springa.

Men, skam den som ger sig och det är svårare att ge sig om någon vakar som en hök över en.

Lissu! Hilfe! Springer du än, Lissu? Kan du övervaka mig? Läser till min stora besvikelse att Smartfysio inte ordnar någon Springstart den här våren. Buhuuu.

Om Lissu vägrar ställa upp - jag är tung att släpa på och riktigt motsträvig ibland - finns det någon annan i hemknutarna, Nickby, som vill hänga på?

Jag springer både kort och långsamt.

Bara vägar

Tusen tack för era svar och kommentarer i inlägget under, ska definitivt återkomma med ett inlägg i ärendet. Har på känn att det kan bli ett långt ett. Måste också låta lite vatten rinna under bron, jag var i ett lite echauffrerat tillstånd då jag frågade eder och äro ånyo lite het om kinderna. Då skall man inte författa.

(Vad är upp med språket från 1800-talet?!?)

Bara vägar, vettni. Den där pockande känslan, jag tror tammetusan att kroppen vill dra på sig joggingskorna. Kåsch i taket.

(Så, nu kom jag åtminstone själv ur min sekelskiftesfeelis sådär i språk mätt.)

tisdag 18 februari 2014

Empirisk undersökning, hjälp behövs

Eventuellt för vidare funderingar har jag en fråga jag gärna skulle se att du skulle besvara.

Vad än du ställs inför, som kan klassificeras som nytt eller en förändring, vilken är din reaktion:

A) Wow, nytt!
B) Nytt, det låter intressant.
C) Uh, nytt, jag vill inte att något nytt ska hända.
D) Det blir bara skit.

Vill du så får du gärna också lägga till egna funderingar.

Tusen tack.

måndag 17 februari 2014

Ett ömt hjärta om vändagen

Fick ett av de finaste meddelanden på vändagen.

En vän skrev i ett meddelande på Facebook att hen, trots att åren går aldrig kommer att glömma det jag en gång gjorde för hen. Att allt det som var så hemskt som det kunde vara, tack vare en insats av mig byttes ut mot det som är och ser ut att vara det finaste. Att hen förlovat sig, kommer att gifta sig inom kort.

Min egen insats var, enligt mig själv, liten. Det jag gjorde var att jag frågade om hen verkligen ville fortsätta leva sitt liv på det sätt hen gjorde det då. Förminskad, rädd och ångestfylld. Pratade, lyssnade och såg hen bryta upp. Bryta det mönster hen fastnat i, byta ut det dåliga till något bra.

Jag blev så innerligt glad av meddelandet. Trots att mina egna göromål i ärendet var ringa, så känns det bra att veta att man bidragit till att göra åtminstone en människas liv bra.

fredag 14 februari 2014

Min fina hemby

Det händer ju att man läser ett blogginlägg, en statusuppdatering eller något annat som avslöjar hur trötta föräldrar till småbarn är. I dagens läge, då allt fler bor väldigt långt ifrån sina primära nätverk, går det ju inte i en handvändning att föra barnen till mor- eller farföräldrarna - om det ens finns sådana.

Och vet ni vad, i min hemby, Nickby, har man tagit det på allvar, det här med att barnen behöver allt stöd de kan få. Förknippat med de grova brott som skett med barn inblandade har det ju talats om att man borde stöda föräldrar och fullvuxna i ett tidigare skede, allt för att de inte ska gå i väggen med risk för att barnen hamnar där emellan, just före man kraschar. På de flesta ställen har det här fastnat i pratskedet, men i Nickby har man tagit steget vidare. Här ordnar man avlastningsdagis, med övernattning, en gång i månaden. Mest rörande är att dagiset drivs helt och hållet på frivillig basis av Mannerheims Barsnkyddsförbunds frivilligarbetare.

En artikel om det här finns här och min kommentar finns här.

onsdag 12 februari 2014

Det bidde visst lite fel

Penisdagen.

Ni vet hur förargligt det är då man glömmer en viktig bokstav.

tisdag 11 februari 2014

Nu vet jag!

Tittar med ett halvt öga på OS och upplever ett aha-ögonblick!

Nu vet jag!

Det jag skulle vara bra på, det är ju definitivt rodel. Rodel - om du inte orkar googla - det är den där grenen där du, högt uppe på en isbana, tar lite fart, lägger dig på en kälke och så susar du neråt.

Det måste ju vara grenen där lite extra dövikt bara är en fördel?

Slarvmaja

Tro det eller ej, men jag har alltid haft koll på grejer. Alltså mina fysiska grejer, det andra ska vi inte orda om. Jag har aldrig tappat mina nycklar, plånbok eller mobiltelefon, har alltid haft stenkoll på precis var allt ligger.

Men nuförtiden, nu är det annat ljud i skällan. För ett par veckor sedan tappade jag mina hemnycklar. Tappade sådär på riktigt alltså. Ingen aning om var de kunde vara så det var ju bara att rigga säkerhetslås och ringa disponenten och grejer. Telefonen, jag vet inte hur många gånger om dagen jag gräver genom väska, arbetsbord och hem för att hitta den. Plånboken kan vara precis var som helst.

Vet inte riktigt vad som håller på att hända. Jag håller kanske på att bli gammalvirrig.

måndag 10 februari 2014

Afrikas stjärna

Ser att Linkkus barn är begeistrade av spelet, och jag är så glad för att den lille också hos oss fattat poängen med sällskapsspel. Vi spelar Afrikas stjärna varje dag, många gånger. Helt kul tycker den lille inte att det är då någon av oss längre far i väg med Afrikas stjärna eller någon sjörövare tar alla hans pengar, men mestadels är det roligt.

Som jag spelade sällskapsspel med min farmor och farfar då jag var liten! Så fort de lade ner disktrasan, potatishackan eller vad de nu hade i händerna satt jag vid bordet, redo som den mest enerverande scout. Alltid samma spel, Kimble eller kortspelet Maja, i flera timmar om dagen. I mina minnen är det här solvarma dagar, saft och bulle, underbara farmor och farfar och bara det bästa. De måste - väldigt väl dolt för mig - ha suckat många gånger. Inte enbart av samma entusiasm som jag.

OS sett med en fyrårings ögon

Den lille tittar på OS, är grymt fascinerad av grenen skidskytte (jaja, den lille är väldigt intresserad av vapen, ett påtuggat kex blir ett gevär i det barnets hand, det trots att pacifistföräldrarna naturligtvis inte på någon vänster bejakar detta intresse).

"Mamma, då jag blir stor ska jag också hålla på med skidkanon."

Varför ta ett litet verktyg då man kan använda ett lite större verktyg?

lördag 8 februari 2014

För speciella tillfällen

Har för mig att jag har en del läsare som har, kommer att få eller känner någon som kommer att få barn. Vill tipsa om ett dopsmycke som en vän tillverkar, du hittar smycket här: hurmiodesign.

Tycker själv att smycket är vackert, nu ska jag inte döpa något barn såvitt jag kan se, men försöker hitta på en annan orsak att få ett sådant smycke.

Kan varmt rekommendera smyckestillverkaren, hen är duktig, pålitlig och annars bara underbar.

fredag 7 februari 2014

Mamma är på (men luktar inte) möte

Man vet att man varit för lite hemma då barnet på morgonen då det vaknar frågar sin far om mamma fortfarande är på möte.

Till takterna av finsk musik

Jag borde ge ut en bok. En sammanställning över samtal man får motta som chefredaktör.

I väntan på den får ni ta del av min morgon och framtid i stället:

När vaknade du imorse?

Vaknade halv sju, betydligt senare än vanligt. Resten av familjen har drabbats av manflu, så rutinerna är lite lösare för min del.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Undrar hur sjuka de är? Ska vi till läkare?

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Jo, ringde dagiset (fel grupp, dock) och meddelade att den lille stannar hemma.

Vilket humör är du på?

I grund och botten är det bra, tänkte på det i morse, att det är så himla skönt att inte vara genomplågad av stress. Fick ett samtal (se översta raden) nyss som gjorde att jag för en sekund var bister, men det har gått om redan.

Har du ont någonstans?

Nej.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?

Tomatsoppa med getost.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Mat, pasta och halspastiller.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?

Facebook.

Vad ska du göra ikväll?

Köpa blommor, försöker göra det till en tradition, det går sådär. Roligare att städa med blommor på bordet. I ärlighetens namn ska det dock vara riktigt roligt att göra hemmagrejer, har inte hunnit med det under veckan.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Samuli Putros "Tavalliset hautajaiset" kom emot mig på radion.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Åt frukost, var på väg att bada i simbassäng. Det var ljuvligt.

Vad har du på dig idag?
Jeans, svart tröja, två halsdukar.

Och helgen då, hur blir det med den?
Det bästa med helgen, det är att jag inte har någon aning om hur det blir med den. Det är så jag vill ha helgen, så oplanerad som möjligt.

torsdag 6 februari 2014

De här dagarna som fattas i veckan

Måndag, tisdag och onsdag och så vidare, men det finns en massa dagar i veckan som någon har glömt att lägga in.

Måndag
Dagen då inget hålls i händernadag
Tisdag
Dagen då man inte kan pratadag
Onsdag
Dagen då mna inet kan skirvadag
Torsdag
Dagen då man läser allt feldag
Fredag
Lördag
Nej, shit, är veckoslutet slut redandag
Söndag

onsdag 5 februari 2014

Andras vardag gnuggad i ansiktet

Där sitter man, på sitt halvbelåtna arsle, lite småfjantigt glad över att få leka fe en liten stund. Dela ut lite pengar, vad är nu roligare än det?

Är alltså en av parterna som ansvarar för en insamling av pengar till förmån för sådana som kan behöva understöd (Luciainsamlingen, Borgåbladet & co). Det kom in mycket pengar också under årets luciaarbete och vad är väl bättre än det. Juryn beslöt sig för att välja en huvudsaklig mottagare av de insamlade medlen, Borgå skyddshem.

Skyddshemmet i Borgå, antalet vårddygn steg i fjol med 112 procent jämfört med året innan. Hemmet är fullt hela tiden.

Chefen för hemmet var med om utdelningen av pengarna i går. Och det hon har att berätta är hårresande. En kraftig uppgång i fråga om gravida kvinnor som söker sig till skyddshemmet, kvinnor som - under graviditeten - utsätts för grovt, fysiskt, våld. Antalet spädbarn, nyfödda, någon vecka gamla, som kommer till hemmet ökar hela tiden.

Medan jag satt där och delade ut de insamlade pengarna, befann sig tio barn tillsammans med sina föräldrar, på skyddshemmet. För att de inte kan vara hemma.

Vad skyddshemmet ska göra med pengarna? Man håller på att gå i bitar då man hör chefen berätta att det klienterna önskar sig, det handlar om duschtvål, en mjuk handduk, kanske en timme hos massören. I fråga om massören är det viktigt att massören vet vem det är hen masserar, massage av axlar på en kvinna som är van med strupgrepp kan gå riktigt fel. Att fira till exempel Runebergsdagen är viktigt också på skyddshemmet, att på alla sätt försöka göra sådant som vanliga människor gör, sådant är extra viktigt för någon som varit tvungen att ta sig till ett skyddshem.

Trots att chefen för skyddshemmet var väldigt glad över pengarna, den absolut största donationen de någonsin fått, så känns det så litet. Jag känner mig så liten.

Än en gång, en fin uppmaning till mig själv att visa lite hederlig tacksamhet över att jag har det som jag har det. Och orka göra något för någon annan som kanske behöver det.

Tankenöt i morgonstund

Jag och den lille kom att diskutera skägg denna morgon.

Förskräckt, med uppspärrade ögon, frågar den lille om han också kommer att få skägg. Jag, min vana trogen, något om att maybe, maybe not.

Den lille, i detta kanske dolt den negativa inställningen till hår i ansiktet:

"Mamma, gör det ont då skägget kommer ut genom kinden?"

måndag 3 februari 2014

Populärkulturens intrång och lite kläder

För de i Finland bosatta som tittar på tv ibland är säkert familjeunderhållningen "Putous" bekant. Utan att den lille skulle titta på showen, vilket han alltså inte gör, kan jag meddela att den karaktär som går bäst hem bland fyraåringar är den typen som cyklar omkring och upprepar "Mitä jäbä duunaa?"

Det är väldigt mycket mitäjäbäduunaa hemma hos oss för tillfället, vilket är lite rörande i och med att de ord den lille inte vet vad de betyder är "jäbä" och "duunaa", "mitä" lär han ha någon uppfattning om.

Lite som med "sexy lady" i Gangnam style.

Det här med kläder, den lille har lyckats pricka min motpol vad gäller kroppshydda. Han är lång och smal, för att inte säga spinkig. Frågan lyder, ni som har kunskap eller samma form på era barn, vilka märken tillverkar tillräckligt långa och smala kläder? Främst är det brallorna som vållar huvudbry i denna ände av stan. Stan, höhöhö.