torsdag 30 september 2010

Hurra för privatbilismen?

Nej, jag hurrar inte egentligen.

Jag vill bara konstatera att det är svårt att motstå allt det lätta (och billiga, i det här fallet) den egna bilen står för.

Att resa inom landets gränser är sjukt dyrt, åtminstone då man studerar VR:s och Finnairs och Finncoms biljettpriser. Att åka direkt till den soligaste staden (Vasa) med tåg är nättupp omöjligt (och dyrt) och flygen är bara dyra, för samma pris som inrikesresan går lös på, kunde jag åka till Spanien och stanna där en vecka. Buss kommer inte på fråga, jag tror inte att Shorty pallar för en flera hundra kilometer lång resa i buss.

Det är lite av rumpan före i trädet över det hela, flygbolagen och VR går ideligen ut med att för få människor använder sig av deras tjänster, att det innebär ytterligare justeringar av deras priser (uppåt, naturligtvis). Den här utvecklingen torde ju innebära att allt färre har råd att åka "kommunalt"?

Det är oerhört frestande att ta bilen.

onsdag 29 september 2010

Bilar, bilar, bilar överallt

Shorty fullkomligt älskar bilar. Leksaksbilarna, bilannonserna i tidningen, bilarna på tv, bilarna på gården, på vägen - Shorty älskar bilar.

Många saker som i vuxnas värld inte är bilar, blir det i Shortys ögon. Flygplan, rullstolar, hästdroskor (ja, vi ser sådana ofta) - allt blir till bilar.

Ge Shorty ett runt föremål och det förvandlas till en ratt i hans knubbiga händer.

Brummbrummbrumm.

Så låter Shorty. Som älskar bilar.

Människan är ett konstigt djur

Jag tittade på FST:s "Pinsamt" (danska Klovn) igår. Det är absolut något av det bästa i humorväg på tv just nu - och något av det mest pinsamma.

I alla fall, i avsnittet tränade en av rollfigurerna linedance, och det slog mig att det gjorde ju halva Finland också i början av det här seklet. Michael Flatley uppträdde här var och varannan vecka och varje tant i stugan köpte en stetson och steppade.

Hur sjukt är inte det?

Tack och lov verkar det ha gått om (har det?), i stället fick vi Zumban.

tisdag 28 september 2010

Det blev vitt

Shorty valde vitt (ingen orsak att vara orolig, han sov alltså inte så bra på grund av vinet). Det svåra var att välja ko och årgång:

Pukor och trumpeter!

Ännu en uppdatering kring vårt sovande; i natt sov Shorty - utan uppehåll - från klockan 20.45 till 05.30! Efter denna fabulösa insats fortsatte den korte sova så att jag faktiskt fick väcka honom 7.45!

Uh. Jag är så glad (och mallig) att jag håller på att spricka.

måndag 27 september 2010

Rött eller vitt

För att fira den vackert inledda konsten i att sova hela natten, tänkte Shorty bjuda på något gott. Rött eller vitt var frågan vid en av vingömmorna:


Här är det verkligen på sin plats att be så hemskt mycket om ursäkt för ett par saker.

Det att fotografiet är av den ypperliga kvalitet det är. Samt det oförlåtliga i att visa upp skatten i en mundering som denna.

Förlåt, förlåt.

Schemat

Nog ordat i den noggranna formen om sömnskolan. Minus förkylningen så fungerar allt alldeles otroligt bra. Jag skulle ljuga om jag skulle påstå att vi sover hela nätter (om man inte har turen att vara förvisad till nunnerummet, där sover man som en nunna) - men, det kommer väl då den värsta yrseln har lagt sig.

Jag fick en fråga om vårt schema, och ja, det ser ut såhär:

07:30 Stiga upp och frukost
Allmän yrsel, både inomhus och utomhus
11.00 Lunch
12.00 Sova
14.00 Vakna
14.30 Mellanmål
Allmän yrsel, både inomhus och utomhus
17.00 Sova
17.30 Vakna
18.00 Middag
19.30 Bad
Gröt / Mjölk
20.00 God natt

Och jag måste bara erkänna att vi följer schemat rätt minutiöst. Det skall man göra såhär i början. Så, som ni ser, ingen möjlighet att ge sig ut på långa strapatser just nu, om det nu var någon som hade saknat oss.

Det är som att vara tillbaka på skolbänken, minst sagt. Det är svårt att lära sig att passa tider då man inte gjort det på mer än ett halvt år.

söndag 26 september 2010

Kors i taket!

Jag har sovit ostört i sju timmar i sträck! Första gången på sju månader! Kors i taket! Nu med det samma!

Samtidigt är det första gången på sju månader jag inte sovit i samma rum som Shorty. Det var dags för den vackrare föräldern i familjen att köra sömnskola och tji fick jag. Då them boys sköter sovandet så går det som smort!

Shorty somnade snabbt, efter det sov han som en kort stock med endast tre, fyra stopp. Och de stoppen var av den allra lättaste sorten, det har tydligen bara behövts ett kort konstaterande av den av pojkarna som kan prata om att det är natt och Shorty fortsatte sova. Den lille vaknade lite för tidigt, och gick inte med på att vänta till utstakade 07:30 - främst på grund av att han skulle ha drabbats av akut andnöd på grund av all snor.

Men, så går det alltså då pojkarna sover hela natten. Under hela förmiddagen har de gnidit omkring här hemma som små, söta Hangö-kex, med ett segervisst leende på läpparna. Behöver jag tillägga att bägge somnade för dagssömn på mindre än en minut?

Såhär är det väl alltid, en annan (jag!) gör allt slitjobb och någon annan cashar in.

Men, det till trots så är jag otroligt glad (och pigg!) - det tycks fungera. Nu blir jag väl en av dem som prisar Anna Wahlgren för alla (också för dem som inte vill höra).

En god sak med att det tycks börja lossa, det är att jag eventuellt kan börja blogga om något annat i stället.

lördag 25 september 2010

Sova hela natten, part 2

Sömnskolan fortsätter. Om gårdagen kan jag säga att jag fick väcka Shorty ur bägge dagssömnerna, det har inte hänt många gånger tidigare (för att jag har låtit honom sova så länge han har orkat).

Shorty var trött hela gårdagen, men, det lär väl höra till då nattrutinen plötsligt ändras. Han gick rätt gladeligen och lade sig vid åtta igår kväll.

Natten gick bra. Shorty vaknade till en början en gång i timmen, men bara för att somna om efter två, tre minuter. Ett par gånger sov han drygt två timmar i sträck. Några gånger vaknade han och somnade om helt på egen hand, det utan att jag behövde ingripa.

Den största skillnaden mellan den första och andra natten var den att Shorty inte protesterade mot att jag inte tog upp honom under den här andra natten. Den första natten grabbade han tag i mig ett par gånger, det för att tvinga mig att ta upp honom. Men, inget sådant i natt alltså. En betydligt lugnare natt på alla sätt, de gånger han var vaken, så tog det inte många minuter innan han sov lugnt igen. Det att jämföra med den första natten då de vakna stunderna var längre än de han sov.

Shorty vaknade 07:10, då han egentligen förmodas stiga upp 07:30, men väntade lugnt och sansat på att jag tog upp honom.

Allt väl alltså. Det är fortfarande långt ifrån ett sova hela natten, men, det kanske ger sig. Det som sätter lite käppar i sömnhjulet är det faktum att Shorty började snora i natt, och det vet vi ju alla hur lätt det är att sova då man inte kan andas...

Mer då? Shorty äter fortfarande mer än vanligt. Vilket är bra. Eventuellt behöver han inte boxas i flugviktsklassen om han fortsätter äta som nu.

Jösses. Är det här ett riktigt präktigt mammainlägg, eller? Det är kanske sådan här jag blir då jag läser barnlitteratur.

Inte så sunt, nej

På grund av att Shorty håller på att förändras till Longy, var jag tvungen att möblera om i lite lådor igår. Samtidigt som jag flyttade upp medicinlådan med några snäpp, så passade jag på att städa innehållet i den.

Ni vet hur lätt det blir några piller och tabletter kvar i kartorna? Som sen dräller omkring utan förpackning?

I alla fall, som den enkla flicka från landet jag är, så faller det sig inte speciellt naturligt för mig att slänga saker eller mat (antingen är jag ekologisk eller så är jag snål, välj själv). Det föranledde att jag under min städstund satte i mig en del preparat. Det blev en salig blandning av järntabletter, folsyra, guarana och hostmedicin.

Sweet. Men, jag är den enda i familjen som inte är förkyld idag. Och jag var pigg som en mört hela natten. Jag får återkomma med sömnskolerapporten då jag slutat se dubbelt.

fredag 24 september 2010

Sova hela natten, part 1

Det här blir ett barninlägg, du som fortfarande väntar på sexet, rocken och drogerna, du måste helt enkelt återkomma.

Jag är verkligen gammal, jag skulle aldrig hållas vaken på ett nattgalej, det vet jag nu.

Vi startade sömnskolan i natt. I säng klockan åtta och sen var det tänkt att Shorty skulle sova sina 11,5 timmar. Jag kan rapportera att han sov sju. Jag sov tre och en halv.

Shorty tror på riktigt att jag har blivit skvatt galen. Han blev rätt arg ett par gånger, men sov nog också alldeles lugnt mellan varven. Själv höll jag redan i natt på att få fel i huvudet av "ramsan" - jag hoppas innerligt att jag inte behöver använda den lika frekvent i framtiden.

Både Shorty och jag var trötta som de sista pandorna då vi vaknade. Risken för att Shorty skulle somna (eller var det jag), var så stor att jag var tvungen att ta fram dammsugaren (by the way, hushållssysslan jag avskyr mest av allt) för att vi skulle hållas vakna. Men, vi höll ut ända tills det var dags för dagssömn (det gäller att hålla tiderna säger Anna Wahlgren) och nu sover Shorty som ett litet barn (ja, rätt naturligt att han gör det, han är ju ett litet barn).

Fortfarande så gäller mest ett "vi får se hur det går". Men, en sak fungerade i alla fall klockrent, som Anna Wahlgren också påstår (att aptiten växer på de små) så här under dag 1. Shorty gapade efter morgongröten som en hungrig liten sparv (är de jättehungriga på morgonen?) - och det har bara hänt en eller två gånger tidigare. Lunchen, ja, han vräkte i sig som en lastbilschaufför på macken (de äter väl mycket?). Att Shorty är tvungen att äta mycket är rätt naturligt, något skall han väl ersätta den halva liter mjölk som han i bästa fall får i sig under nätterna med. Å andra sidan höll den samme unge mannen på att falla i lyckotårar då han insåg att tuttflaskorna fortfarande bor hos oss. Lite av varje, alltså.

Så, något plus i kanten får metoden under dag 1.

Jag återkommer väl med fler rapporter senare, om jag vaknar.

torsdag 23 september 2010

Som om jag vore en löpare

(Den enda orsaken till att jag är vaken den här tiden (jag är ju hemmamamma, jag brukar sova vid tio), det är att vi trots allt inledde försöken att sova hela nätter redan nu).

Jag var ute på en joggingrunda. Märkte att pulsmätarens (en helt basic Polar-någonting) batteri håller på att ta slut. Nu skulle det enkla (och rätta) vara att blott köpa ett nytt batteri och fortsätta löpa. Men, lystet kastar jag ut en fråga; med vilka manicker löptränar ni?

Jag ser framför mig något som mäter puls (med inställningsmöjlighet för min och max), kaloriförbrukning, kilometer, hastighet och annat fint. Absolut något som direktkopplas till någon masterapplikation som håller reda på hur, var och när jag tränat. Innehåller manicken en gnutta känsla för löpning (som smittar av sig på mig) är det en fin bouns.

Anyone?

Sova hela natten

Nu har jag läst Anna Wahlgrens bok "Sova hela natten".

Det är med blandade känslor jag sitter här nu.

Grymma öde. Det är så att jag får lite (?) dåligt samvete över att Shortys nätter varit så upphackade som de är. Jag har, enligt Anna, bekräftat att världen är en ond och ful plats.

Jag, som jag tidigare skrev, lider inte nämnvärt av att vakna tillsammans med Shorty om nätterna. Jag tycker, tvärtom, att de stunderna är rätt vackra. Att bara sitta och titta på honom i mörkret - det är något jag kunde göra i timmar. Jag märker redan nu att det känns illa att inte få de stunderna (om det nu skulle bli av att sömnskola Shorty).

Men, den lille korte måste ju få sova. Fungerar det (som alla välsignade och nyväckta förstås säger att det gör) så är det ju bra. Främst för honom. För, det finns ju inga vargar hemma hos oss (inte ens en enda Sibbovarg) och det är ju jätteokej att sova, det är inget att vara rädd för.

Äh. Vi får se.

Jag lovar att i följande inlägg skriva om sex, rock och droger. Det blir en fiktiv historia, det förstår ni säkert.

onsdag 22 september 2010

Barnböcker

Inte böcker som barn skall läsa, utan böcker om barn som föräldrar kan (bör, skall, måste?) läsa.

Jag måste erkänna, jag äger inte en enda bok om barn. Jag vet inte om böcker om barn är något som man kanske läser medan man väntar barn? Äh, det är säkert olika från fall till fall, som alltid.

Utifall att det finns mammor som läser (ett par, några har gett sig till känna) - läser du böcker om barn? Om svaret är ja, vilka?

Orsaken till att jag frågar, är att jag är nyss hemkommen från biblioteket med boken "Sova hela natten" av Anna Wahlgren i min väska. Orsaken till att den följde med mig hem är inte så mycket att jag skulle vara trött, men Shorty borde vara det. På tal om den boken igen - har någon testat Annas metod? Om svaret är ja, fungerade det? Har du prövat på andra sov- och sömnskolor? Vilka?

tisdag 21 september 2010

Populärkultur i Finland

Jag ordade redan tidigare om den, enligt min åsikten, billiga finska varianten på tv-programmet Halv åtta hos mig.

Nåväl, alla har väl (med viss avundsjuka, om man är lagd åt det hållet) hört talas om det svenska programmet Lyxfruar i Amerika - och nu är det dags för den finska billiga (än en gång) varianten av det samma.

Miljonääriäidit startar ikväll. Man har alltså lyckats skrapa ihop två finska kvinnor som lyckats gifta sig rikt. Wow. Jag tycker att det är rörande att ingen i Marbella (enligt dagens Iltasanomat) ens har hört talas om de här kvinnorna.

Men, det behöver inte betyda att inte hela Finland tittar (jag säger alltså inte att jag inte åtminstone kommer att titta). Om inte för att vi är ett avundsjukt folk som vill titta på hur de rika lever, samtidigt som vi stort sitter och föraktar dem.

Gårdagens stora populärkulturnyhet, det var tydligen den att Iron Maiden skall spela i Finland nästa sommar. Inget illa om Iron Maiden, men börjar det inte vara en större nyhet att Iron Maiden inte spelar i Finland?

Spännande uppdrag

Jobevars. Det är nästan som om jag hade haft bråttom (?) idag.

Efter att ha fördrivit tiden (sådär som hemmamammor blott fördriver tiden) i mer än ett halvt år, så tycks någon (Svenskfinland?) tycka att det är dags att aktivera fru Röman.

Jag har blivit ombedd att göra två roliga jobb idag (de skall inte utföras idag, men jag fick förfrågan idag, ja, ni förstår...). Och jag har tackat ja till bägge uppdragen.

Uh. Det betyder att det kommer att komma dagar då jag är tvungen att klä på mig riktiga kläder.

måndag 20 september 2010

En överlevnadsrapport

Den smala uthålligheten var det inga problem med. Det var överraskande lätt att springa, till min stora förvåning.

Men, fysiken, kroppshyddan, den var det värre ställt med. Det ilade i knänä, skinkorna dallrade vid precis varje steg, det rev i brösten (alltså inte på det där filmaktiga hjälp-nu-får-jag-en-hjärtattack, utan i de fysiska flikarna) och jag lovar, två av tre hakor smällde mig i ansiktet i uppförs- och nerförsbackarna.

Allt detta under en tur på sisådär 5 km, 23 minuter och en maximipuls på 190.

Det ni.

Ett kärt återseende?

Nu. Efter en paus på nästan tre (!!!) veckor, är det dags.

Jag. Måste. Ut. På. Joggingtur. Nu.

Om jag överlever utlovas en utförlig rapport.

söndag 19 september 2010

Antiklimax

Äh. Det är lite av ett antiklimax då jag kan sätta sprätt på sisådär hundra euro i butiken, bara för att röra ihop en Palak Paneer som inte smakar något.

Antiklimaxet är definitivt inte farmor Sagas fel.

Och nej, spenaten var inte diamantprydd.

Förebilder

Mästerkocken Filip Langhoff besökte tv-programmet Min Morgon och ombads förevisa sina favoritkokböcker. Jag har ingen aning om vilka de var, men vill visa min egen favorit:


"Kokboken" är sammanställd av min farmor Saga. Koponen tycks ha varit landets äldsta medicinfabrik och farmor har tydligen börjat samla recept år 1961.


Boken innehåller också en del ur damtidningar urklippta tips. Vad sägs om följande: Om man sprutar lite hårspray på de nyputsade kopparsakerna håller de sig blanka längre. Fram med kopparsakerna och hårsprayen! Och om du råkat få en sticka i fingret (eller någon annanstans?) skall du doppa kroppsdelen i terpentin - då lär stickan krypa ut av sig själv! Utan sveda eller värk!


Tack vare den här kan jag fortsätta äta Brita-kaka, skomakarlax och pumpmarmelad.

lördag 18 september 2010

Frissan, än en gång

Ja, jag besökte alltså stans bästa frisör, Tuomas, igår.

Allt är okej, Tuomas avslutande ord till trots: "...jo, det är sådant här hår som de som besökte Flow-festivalen skulle vilja ha. Det är den här frisyren de som vill in på TaiK skulle vilja klippa."

Han är fin, min Tuomas.

Och närmare att vara en hipster kommer jag aldrig att komma.

Saker man gjort före klockan 12

En av förändringarna som livet som hemmamamma fört med sig, det är att det är absolut noll skillnad på vardag och veckoslut (okej, den längre mannen som bor här är hemma lite mer under veckosluten). Så, det är upp med tuppen långt före sju.

Mellan sju och tolv har jag lyckats tvätta två maskiner med tvätt, just nu är tvättmaskinen i full gång med att färga sängkläder (det lär bli någon nyans av kaffe?), jag har packat undan alla sommartextiler (sluta skratta, det är inte sjukt att ha olika textilier för olika årstider), bytt om till höst här inne och samtidigt är köket städat och Shorty har fått mat i några omgångar.

Det är rätt långt från att sova bort en baksmälla långt in på eftermiddagen. Bra så.

Shorty då? Först förkovrade han sig i att äta själv (det är därför jag städat hela förmiddagen) och sen satte han sig för att läsa Björn Fexeus verk "När du gör som jag vill" (vart är det Shorty vill komma?):

fredag 17 september 2010

Att ösa beröm över någon / något

Det blev prat om det här om dagen. Hur svårt det är, eller tycks vara, att ösa beröm över någon / något. Jag har själv dragits med ett mystiskt "det här vill jag helst behålla för mig själv, om det är bra-drag", men tack och lov har det mesta av det gått bort (ja, man kan ju inte vara helt färdig ännu?).

Så, jag tänkte ösa beröm över bra saker här nu också.

Söker du en bra, för att inte säga en fantastisk frisör i Helsingfors? Gå till Tuomas på Espace på Roban. Han är fantastisk, och bjuder dig på ett glas vin om du är trött (och snäll). Att jag ser ut som en kratta i håret de flesta dagarna, det är inte Tuomas fel.

Vill du äta fantastisk (och dyr) mat i Helsingfors? Gå till Farang.

För att berömma mig själv, vill jag bara konstatera att jag lyckades tota ihop en blåbärspaj igår, en paj som var så god att det tårades i ögonen (på ett bra sätt).

torsdag 16 september 2010

Busy i bussen

Vi har varit ute på äventyr. Äventyret krävde resa med buss (trafiken mellan Nickby och Helsingfors fungerar ypperligt dagtid, vi kan dessutom stoltsera med egen busshållplats!) - och såhär ser det ut då Shorty tar sig en tur med bussen:


Vi fick tillbringa dagen med fina Peppe
och minst lika fina Vidars Skymning. En av de stora frågorna Peppe och jag försökte lösa, det var hur vi skall få snorkråkor ur näsan (på de korta, oss själva klarar vi nog av). Frågan är olöst ännu.

tisdag 14 september 2010

Levande legender hänger i metropoler

Okej, man (jag) inser att man bor i en riktig lushåla då den mångfaldige olympiske medaljören, backhopparlegenden, stripteasekungen och sångaren Matti Nykänen uppträder i byn.

18.9.2010. Pub Paroni. Nickby. Sibbo.

Bara för att jag vet att du också vill vara där (här?).

Copycat

Jag lånar fräckt Peppes idé, i en lite bearbetad version.

Härmed presenteras; hitta djuret:


Grönsaken, aka Shorty, är rätt lätt att finna.

måndag 13 september 2010

...och tur är väl det

...att jag byter på Shorty.

Idag har Shorty lyckats med bedriften att vara källan till den ofräscha odören tre (!) gånger! Och nej, jag matar inte i honom laxativer.

Egentligen är jag väldigt glad. Shorty har ätit som en häst (inte hör och havre, men ni förstår vad jag menar) i några dagar nu. Och det ni, det är verkligen värt att fira!

Här i Nickby firar vi genom att byta blöja.

söndag 12 september 2010

En odör av bajs

Det är högst antagligen bekant för de flesta småbarnsföräldrar, plötsligt luktar det bebisbajs överallt. Det hände oss härom dagen. Det luktade bajs. Detektiven Micaela undersökte alla ledtrådar - lavoaren, skötbordet, den egna tröjan och sist men inte minst en titt under de egna naglarna. Inget bajs. Det gick en kort stund och snillets blick fastnade på Shorty. Den som söker, hon finner! Roten till det onda fanns att finna där man minst kunde ana det! (Ingen orsak till oro, jag brukar byta blöja på honom med viss regelbundenhet.)

fredag 10 september 2010

Att försvinna

Tänk att det fortfarande finns plättar (obs. geografiska) i vårt land, dit inte internets långa sladdar kopplats. Jag kommer att besöka en sådan plätt nu. Jag vet inte om jag tycker att det är fantastiskt eller fasansfullt.

God morgon!

Nickby, dvs. Shorty och jag, önskar alla en god morgon!

torsdag 9 september 2010

Musiklekskola - forts.

Jo. Vi var guldfiskar idag också. Shorty spelade ägg och trumma. Jag sjöng så fint att Shorty snabbt var tvungen att hitta något som lät bättre att trösta sig med. Shorty valde pianopallen, då han snurrade på den kunde man konstatera att den inte blivit smord på ett tag.

Hemma fortsatte Shorty med egenhändiga musikval (allt för att få min stämma ur sitt sinne). Shorty valde The Sounds.

Jag överväger allvarligt på att hyra en skönsjungande barnflicka eller -pojke åt Shorty, för åtminstone en timme i veckan.

Veckans höjdpunkt

I sing like a kratta. Som en god (?) mor inser jag vikten av att barnet skall få höra ljuva toner (Shortys favorit är förresten Kapteeni Ä-Ni)) - och går därmed i musiklekskola med barnet.

Idag är det musiklekskola. Hittills har höjdpunkten varit i våras, runt påsk. Då var jag en höna som gick omkring och kvackade och kläckte ägg, detta till Shortys stora förtjusning. Nu i höst har starten varit lite trevande, vi har fastnat i att vara guldfiskar och det tycker Shorty är sådär halvbra.

Rapport följer senare. Nu måste guldfisken gå i duschen (saker man måste göra då man skall umgås med personer utanför det egna hemmet).

onsdag 8 september 2010

Nickby goes Time Banking

Åh, detta fantastiska område - nu skall vi också inleda vår Time Banking!

(Först måste jag bara säga det, sjukhusområdet här i Nickby är alltså helt skogsmullefantastiskt! Listan över delikatesser kan göras lång, vi har allt från familjeklubbar, till filmkvällar, till bibliotek och egna grönsaksland. Det är nästan så att vi odlar våra bilar själva.)

Men, ikväll är det alltså infotillfälle om Time Banking, Ruby van der Wekken (som ni i stan kanske känner till?) kommer och berättar hur vi skall få ihop en helt egen bank.

Jag tycker idén är god (men, tycker att vi kanske redan fungerar så? I scratch, you scratch?) och tänkte delta i mötet.

Det finns bara ett litet aber i en eventuell tidsbank. Jag kan komma på tusentals tjänster jag kunde nyttja, men vad fasiken skall jag ge i utbyte?

Jag är hejdundrande bra på att baka limpa. Anyone?

Jag är en kall kvinna

Jag baxnar av stolhet och förvåning då Shorty (utan pedagogisk hjälp) vet vad en lampa är och kan visa var den hänger.

Det spritter till av glädje i hela mig då samme unge man själv torkar sitt ansikte efter lunchen (mammas också, men det är en annan historia).

Att välkomnas av ett glatt illtjut, efterföjt av ett brummande mamm-mamm-mamma, då jag kommer hem efter ett par timmars utegång - det får mitt hjärta att slå volter.

Jag har blivit en riktig blötis.

tisdag 7 september 2010

Saker jag inte förstår

Efter alla romaner vill jag bara konstatera att det finns (åtminstone) två saker jag inte förstår mig på.

Trollkonster och imitatörer.

Frågor som berör

Någon senior har kört min bil. Radio Vega och Radiohuset var programmet jag råkade höra då jag rattade mot stallet. En (!) intressant frågeställning fick mig att fundera, och det är ju alltid hälsosamt. Frågan löd (i samband med att riksdagen inleder sitt arbete för att inte göra något vettigt före valet nästa år idag) - vilka frågor skulle du önska att skulle vara heta denna höst?

Jag har snabbt rafsat ihop följande lista:

På det personliga planet (tunnelseende, javisst):

Jag önskar att fosterbarnens rätt (i fosterfamilj) skulle jämställas med rättigheter som biologiska och adoptivbarn (och deras föräldrar) har. Föräldrar till fosterbarn har inte rätt till mamma-, pappa-, föräldra- eller vårdledighet - eller de pengar som kommer med dessa ledigheter. I vårt fall finns det tre alternativ att välja mellan (om det är så fint att man ens har ett jobb): alterneringsledighet, tjänstledighet, eller så säger du sonikt upp dig. Här en eloge till min närmaste chef och arbetsgivare (Annika på YLE), jag går på alternativ 1, det bästa och mest trygga alternativet.

Sen finns det en massa annat krafs också, men, det gäller främst mina möjligheter att vara mamma sådär i praktiska saker, men i och med att jag visste vilka kraven var och är och att jag inte helt och hållet tycker att det är samhället som skall se till att jag kan vara en mamma, så låter jag dessa bero. Sådär med tanke på Shorty och andra fosterbarn, så tycker jag bara att det är orättvist att de inte behandlas lika som andra barn sådär inför lagen.

På det nationella planet:

Så tycker jag att det borde föras en riktig diskussion om public service i de här landet. En diskussion som inte blott förs på axeln SFP - Samlingspartiet. Det skulle vara fint om man kunde landa på att det att det inte skulle finnas ett finlandssvenskt (på lika villkor) utbud på YLE inte är ett alternativ.

På det globala planet:

Det skulle kännas fint om vi finlandssvenskar kunde gå i bräschen (yes, I am old) för att vindkraft skulle vara ett riktigt alternativ i vårt land. Just nu mår jag lite illa över att det tycks vara gångbart att tycka att vindmöllan förstör utsikten på den egna tomten, att det räcker för att man inte skall komma någon vart i den här frågan.

Jag lovar, jag är världslig alldeles i nästa inlägg igen.

Snillegrejen

Äh, jag gjorde det geniala misstaget i natt igen. Fyndiga jag formulerade något fint och då jag kommer ihåg att jag gjort det nu under dagen, så är det borta.

Hur skall jag komma ihåg att lägga fram en anteckningsbok till natten? Jag frågar bara.

Jag har på riktigt en senildemens på kommande. Just nu har jag kommit så långt att jag tvingar mig att (försöka) komma ihåg på vilken sida i boken / böckerna jag är. Det går sådär.

Ett exempel på mitt fantastiska sätt att bara låta saker glida ur mitt minne, det är att jag har varit tvungen (?) att föra bok över vilka böcker jag läst i flera år. Det började med att jag rätt på slutrakan i böcker upptäckte att jag faktiskt läst dem tidigare. Då kunde jag skylla på att jag läser på några olika språk, att det är lätt att gå vilse då samma bok i olika upplagor ser olika ut. Men, nuförtiden är det bara mest säkert att föra bok över böckerna.

Det är ännu värre med filmer. Fråga mig dagen efter att jag sett en film vad den hette. Jag har oftast ingen aning.

Oroväckande, detta.

En sak som dock går över förväntan, det är min hårdträning för att bli en plockare - jag är inte riktigt framme än, men, det är på god väg!

måndag 6 september 2010

Balsam för själen

Inte för att jag behöver balsamera själen än. Men, dethär funkar alltid:


Så också idag. Förhoppningsvis med lite mindre snö.

Den håriga flickan på fotot heter Tara Peternella. 10-årigt tyskt sto. Står uppstallad på Nevas Ridcenter i Sibbo.

Off I go.

Det nattliga geniet

Nu har det hänt.

I natt hade jag en (!) briljant (?) idé. Eller en formulering var det egentligen frågan om. Formuleringen var så pass briljant att jag för ett ögonblick tänkte att jag borde ha en skrivbok brevid sängen. Det är ju det alla genier säger, att de skriver upp saker de kommer på om natten.

Men, jag är ju inte äldre än att jag kommer ihåg formuleringen på morgonen, tänkte jag. Jag memorerade noga.

Och nu?

?

söndag 5 september 2010

Fest och kalas

Äh, jag ljög en smula i det förra inlägget. Det är klart att det finns en orsak att fira! Det är också firandet som lagt sordi på bloggandet.

Vi har firat Shortys ettårsdag (igen)! Nu har vi firat i en vecka och det är slutbakat på obestämd tid nu. De senaste festligheterna innebar svärföräldrar (mina, inte Shortys) och fin syster & co - och paketen var formidabla!

I sann, pedagogisk anda, har Shorty fått ett intelligenstest samt stödhjul för mammas trasiga själ.

Nu är det tomteloft här i Nickby. Pojkar sover, sockerbakis, och jag, ja, dillar.

fredag 3 september 2010

Ringen på ringfingret

Ingen orsak att fira, rubriken har inte med något sådant att göra (det skulle sannerligen vara synnerligt om jag hade förlovat eller gift mig...).

Men, jag ville bara säga att jag tycker att ringar (smyckes-, inte bil- eller fläsk-)på andra finger än ringfingret (ringfingren, då jag är liberal) är fult.

Att ha ringar på många finger borde förbjudas. Ringar på många fingrar på bägge händerna, ja, det borde vara straffbart.

"Favoriten" är olika sorters smala guldringar (hrrr) på så många fingrar som möjligt.

Så. Nu var jag världslig igen.

Fosterbarn och familjeliv

Radio Vegas program "Familjeliv" kommer att ta upp fosterfamiljefrågan i morgon.

Familjelivs FB-sida ställer redaktionen en fråga:

Familjeliv undrar varför det är så stor brist på fosterföräldrar! Varför har vi inte hjärta och rum för barn som inte har ett hem och en familj?

Jag finner det lite trist att frågan (i medier) oftast ställs just såhär. Lite färgat. Med en liten nyans av skuldbeläggande.

Det är sant, det finns alldeles för många barn som inte kan växa upp i det egna hemmet. Det är sant att det finns alldeles för många barn som tvingas bo på barnhem (som ofta är en mycket, mycket bättre plats än det egna hemmet). Det är delvis sant att det är alldeles för få familjer som öppnar sitt hem för "andras barn".

Men, det är ju fortfarande inte så att det tar ett telefonsamtal för att få bli och vara fosterförälder. I vårt fall var vi tvungna att gå en lång utbildning, vika ut vårt privatliv totalt för oss främmande människor, vi var tvungna att redogöra för allt från inkomster till sexliv till släktträd. Jag har skrivit ett långt inlägg om det här tidigare - och vill fortfarande konstatera att jag skulle göra allt en gång och tusen gånger till.

Men, det är fortfarande inte så lätt som det ibland ser ut i tidningen, eller låter på radion.

torsdag 2 september 2010

Att växa så det knakar

Tack vare de stora festligheterna var vi också till den lokala rådgivningen för att fira.

Mein Gott, jag säger då det. Shorty måste snart byta namn till LongLong eller liknande mindre porrigt. Shorty har vuxit två centimeter på mindre än en månad! Tokigt. I vikt har han bara hunnit öka sisådär 170 gram. Jag lovar, då jag tittar på honom då han sover, så ser jag hur han växer.

Nåväl. Shorty fick en spruta, någon salig blandning polio- och någonting. Det var inte roligt.

Men, det var roligare än att drutta i golvet från stolen med huvudet före. Ett konststycke Shorty lyckades ordna helt på egen hand här hemma. Monkey business.

Man kan alltid skylla på barnet

Tack för alla fina kommentarer på det förra inlägget, tack!

Partytips! Då du ordnar fest, och ljudnivån blir för hög (så att granntanten kommer och klagar, eller varför inte polisen) - skyll på barnet!



Rock DJ.