tisdag 31 augusti 2010

Kärlek i ett ettårigt paket

Sättet du vaknar på. En blond kalufs som sticker upp ovanför spjälskyddet, en lite desorienterad blick. Du får vakna hur många gånger som helst per natt, blotta åsynen av dig gör det värt att vakna.

Din allvarliga min då du läser böcker. Ditt seriösa brummande då du kör bil. Din fantastiskt katatoniska blick då du dansar. Ditt förtjusta illvrål då vi jagar varandra runt hemmet. Dina obetalbara kalla kårar-miner då du smakar på mat du inte tidigare ätit. Ditt leende du ger mig i sömnen.

Krumma ben som lärt sig stå och gå. Ett perfekt runt, blont huvud som åker i golvet då hastigheten blir för hög. Ett fortsatt smakande och bitande på allt. Sökandet efter de egna ljuden och olika sätt att uttrycka dig.

Sättet på vilket du kramar mig som en koala då du är trött.

Allt det här. Och allt det som inte går att beskriva. Alla intryck, upptäckter och känslor.

Du är kärlek personifierad i ett perfekt, litet, paket.

Jag älskar dig på ett sätt jag inte visste var möjligt. Stort och mycket. Nu och alltid.

Grattis på din första födelsedag, Shorty.

måndag 30 augusti 2010

Obehag

Peppe skriver några rader om Magnus födelsedagspresentönskemål - jag kan bara hålla med. Det bara går inte.

En sak jag finner vedervärdigt vidrig, det är då någon annan sätter ett finger i min navel (jo, det händer).

torsdag 26 augusti 2010

Det kliar

I mina evinnerliga försök (jag misslyckas ibland, titta bara på bilen på parkeringsplatsen (men på landet behöver man faktiskt bil)) att leva så ekologiskt som möjligt, har jag nu övergått till att testa ekologiskt shampo på bit.

Det kändes rätt okej igår kväll efter hårtvätten (måhända det kändes lustigt att gnugga sig med en tvål i huvudet, lite hotell-panik över det hela). Men, det var inte kul att vakna med en känsla av smutsigt hår.

Det lär bli bättre (says who?) då håret vant sig. I väntan på det.

Fortsatt urinering

Jag har i tidigare inlägg med skammens bleka rodnad på kind erkänt att jag tidigare hade ett problem med att säga nej då tidningsförsäljaren ringde.

Resultatet (alla tidningar inkomna samma dag) ser ut såhär:


Blott en fråga återstår; när skall jag hinna läsa dessa? Kanske jag borde ha lyssnat på den tidningsförsäljare som ringde senast, som hätskt påstod att det inte gör något att jag inte hinner läsa dem. Huvudsaken är att jag beställer och betalar. Det var första gången jag fick ett nej ur mig.

onsdag 25 augusti 2010

Det är farligt att vara hemmamamma

Man blir lätt urinerad (som liten kunde jag inte se skillnaden mellan urinerad och ruinerad).

Att vara hemmamamma på landet (Nickby ÄR landet) är ännu farligare.

Det är liksom bäddat för seriöst shoppande på nätet. Jag? Oh, yes. Förr nöjde jag mig med det "normala", köpte mina böcker via Adlibris, med andra ord. Men, nu i och med Shortys ankomst har det blivit en seriös (och dyr) sport. Jag har lyckats lura i mig själv det enkla "det är ju så mycket mer behändigt än att hänga i omklädningsbåset med Shorty" - som om han skulle hänga i bås?

Nu vill jag dock prisa en av nätaffärerna. Brandos.fi - and all them shoes. Superb service. Jag lyckades (eller min dator för att vara mer exakt) sjabbla isär en beställning innan jag hann betala den med kreditkortet (de skeppar hem skorna gratis om man betalar direkt). Varpå Brandos skickade ett mail och sade att de bjuder på postavgifterna. Hyggligt. Då skorna väl anlände, var de av fel storlek. Skorna passade dock Shorty perfekt och vi behövde dem pronto, så vi tog dem i användning. Jag meddelade dock Brandos att någon annan kommer att få skor i fel storlek (det var olika storlek angiven på lådan än på själva skon) - men, att vi gärna behåller de vi fick.

Som svar på detta fick jag ett tack-mail (redan det gör att en hemmamamma blir rörd), samt ett presentkort på 20€ (då rann tårarna redan) för att jag var så hygglig och meddelade dem att de gjort ett misstag.

Det är vad jag kallar god service. Brandos rekommenderas varmt.

Nu skall jag shoppa skor. Som definitivt kommer att kosta mer än 20€ - fortsatt urinering alltså.

Fortsatta regnväderssysslor

...som också fungerar då näsan läcker:


Gummistövelprovning. Är man för liten för Tupperwarebjudning, så är man.

tisdag 24 augusti 2010

Billig underhållning

Som tidigare konstaterat, Shorty är snorig. Vi har vistats inomhus hela dagen. En väldigt välfungerande programpunkt var "kojan med bula".

Svåra val i livet

Jag får ett nyhetsmeddelande i telefonen. THL (Institutet för hälsa och välfärd här i Finland) rekommenderar att svininfluensvaccineringarna upphör.

Puh.

Vi har tid på rådgivningen i början av september, Shortys ettårskontroll. Under kontrollen skall Shorty vaccineras mot något annat (ni hör att jag är specialist på området bebis&barn) - och svinissprutan skulle ha varit aktuell då. Nu är den inte det längre. Close call.

Jag själv fick spruta nummer 1 i våras. Än så länge har jag inte lagt märke till några drag av narkolepsi.

På tal om influensor, Shorty blev förkyld i natt. Nu är jag trött, men jag tror inte att det beror på att jag är vaccinerad.

måndag 23 augusti 2010

Underbarnet

Underbarnet tar det här med att mamma slänger sig sentimental rätt piano.


"Äh, jag bara står här och bläddrar i tidningen".

Ett halvt år av under

Igår firade vi dagen "Shorty har varit hos oss i ett halvt år". Eller firade och firade, det var den dagen igår.

Sex månader. Sex månader av hisnande lycka, himlastormande kärlek och, äntligen en känsla av att vara hel. Ett halvt år med världens underbaraste barn. Ett barn som kom hit som en bebis och som nu är en liten pojke.

Sex månader har gett Shorty sju tänder, ett stå-upp på krumma ben och ett gående längs våra möbler. Det har gett honom rytm i rumpan och det har gett honom ett envist skakande på huvudet då han inte vill äta mer. Det har gett honom en bestämd röst som säger mamma! och det har gett honom ett skratt som gör att hans lilla näsa blir alldeles skrynklig.

Allt detta har han givit också mig och oss - och än så mycket mer.

Det händer fortfarade att jag överväldigas och överraskas av själva tanken på Shorty. Tänk att han finns! Tänk att han bor här hos oss! Tänk att! Då brukar jag gå till hans säng och titta på honom då han sover.

Lilla barn. Som jag väntade. Som jag längtade.

Tack för att du är här.

torsdag 19 augusti 2010

Riktlinjer för bloggande föräldrar?

Läser på Expressen att Anna Svensson önskar att Barnombudsmannen (i Sverige då, förstås) skall ge bloggande föräldrar riktlinjer för hur man får blogga om sina barn.

Nej, tack, säger åtminstone jag. Jag tror att jag klarar av att hålla mig till mina egna riktlinjer om hur och vad jag bloggar om. Nu är det ju lätt för mig att säga, som mest publicerar foton på gurkor och mig själv (inte på samma bild, dock) och skriver om Shorty just som Shorty, och inte visar honom så att det går att känna igen honom.

Trots att jag är en laglydig kvinna, som tycker att de flesta lagar och regler som gäller är helt okej, tycker jag att det här att vi inte skall kunna eller få använda våra egna hjärnor börjar gå lite väl långt.

onsdag 18 augusti 2010

Att träffa flickor

Shorty har träffat flickor idag. Det gjorde honom väldigt, väldigt trött.

Varför?

Varför klipper man gräset under vårt fönster just då Shorty sover skönhetsömnen?

Varför är det så mycket lättare att fylla på tvätt- och diskmaskinen än att tömma de samma?

Varför är dammsugaren så oerhört svår att lyfta ur städskrubben?

Det var hemmafruns frågor. Bloggaren kunde ställa sig frågan:

Varför ser min bärbara dator ut att paja just nu?

I den sista frågan döljer sig också svaret till hackig uppdatering.

måndag 16 augusti 2010

Tungt.

Det är nog så tungt att vara hemmamamma. I morse behagade Shorty vakna klockan 10.00.

(Jo, fråga mig om det är tungt efter en natt då Shorty vaknat 5-6 gånger. Annat ljud i skällan då, kanske.)

söndag 15 augusti 2010

Så gör vi i Nickby.

Kvarglömd lunch i det gröna:

Superveckoslut.

Det talas om ett superveckoslut här i Helsingfors med omnejd (ja, jag är placerad i omnejden) - det är Helsinki City Marathon, det är Flow (jösses så folk tjatar om flow) och det är Ankkarock (fatta att The Sounds och The Ark är där - igen...).

Jag har också haft ett superveckoslut. Jag har städat skafferilådan och sorterat och packat ner bebiskläder. De minsta bebisplaggen gör mig alldeles matt, hur kan Shorty ha varit så liten? Och hur är det möjligt att tiden går så fort? Det känns som om det bara är några små, gyllene tider han har varit hos oss och nu skall han alldeles snart bli ett helt år gammal. Den lille tuttförsedda krabaten har, alldeles på egen hand, förvandlats till en buse som klättrar längs väggarna.

Stanna tiden, snälla.

fredag 13 augusti 2010

Stan vs. landet.

Jag och Shorty har varit rikigt vilda den här veckan. Vi har varit in till stan två gånger. TVÅ gånger.

Stan är som den är, het, bullrig, mycket trafik och många människor. Jag känner mig nervös light då jag är där. Men, det är just människorna som delvis drar oss in till stan ibland. Och jösses, i tisdags då vi var in en sväng, kunde jag kändisbånga alla på en och samma terass. Eller "kändis" och "bånga". Hon som spelar Eeva i Kotikatu (varför känner jag igen henne?), Stefan Lindfors och Aki Kaurismäki var kändisarna. Och jag var inte ute på bång, jag bara råkade gå förbi.

Idag fick jag och Shorty umgås med riktigt (fint!) folk i stan. Tack för träffen och tack för titten och tack för blöjbytarmöjligheten!

Det som är lite fint med stan, det är möjligheten att välja vilken lunchrestaurang som helst bland alla de hundratals som finns (här i Nickby kan du äta antingen ungskorv eller kebab, det finns två, tre "restauranger" att välja mellan). Att kunna gå från café till café och välja det bästa (öh, jag tror att det finns två caféer här i byn?).

Nåväl, stan är stan. Senast vid våra två kyrkor (ja, vi har två! och de står brevid varandra!) känns det skönt att komma hem. Nej, vi bor inte i någondera kyrkan, vi bor på sjukhuset, men, kyrkorna fungerar som milstolpe.

Shorty is playing hazard. Han "går" längs alla möbler. Idag satte han nytt rekord, han vågade släppa taget om vardagsrumsbordet för att kasta sig ut i det okända (han grabbade tag i en av fåtöljerna som står intill bordet). Jag kan också rapportera att Shorty har upptäckt russinet (han skulle ha upptäckt dem tidigare om jag avslöjat var de gömdes). Jag har upptäckt att Shortys mage inte orkar tröska russin (Shorty bajsar hela russin, hur gulligt som helst).

Så, ett första bajsinlägg i bloggen (ja, alltså det första innehållet som också handlade om bajs).

torsdag 12 augusti 2010

Varför blir det så fel?

Ser att någon av de finska kommersiella kanalerna kommer att göra en (in)hemsk version av ett av mina favoritmatprogram, Halv åtta hos mig.

I trailern för programmet figurerar blott "kändisar". "Kändisar" som Wallu Valpio, Jone Nikula och Jari Sillanpää. Äh, det riktigt river i en hemmafrus själ, varför gör de på detta viset? Jag vill ju se vanligt folk koka mat.

Det blir lite knäppt då finska Finland återger saker som händer i (också) nöjesvärlden. Översättningen av Halv åtta hos mig, då den svenska versionen visades, var det rätt brutala "Arvostele mun illallinen".

Äh.

onsdag 11 augusti 2010

Nytt jobb, kanske?

Jösses, tidningsförsäljare (de som säljer per telefon, då) är verkligen oförskämda nuförtiden.

Argumentet "ja, men det gör inget att du inte hinner läsa tidningen" bet verkligen inte.

Mycket lyckat.

Jag har lyckats köpa en toalett-refresher som luktar akut myggmedel.

Varje gång jag entrar toaletten tänker jag "pest eller kolera". Pest eller kolera?

tisdag 10 augusti 2010

Smidig övergång till höst.

Tanken slog mig härom dagen då jag råkade kasta ett getöga på kvällstidningarnas löpsedlar, att det blir höst och då river tidningarna fram det stoff som är årstidsbundet.

För hösten tycks det gällande (också i år) vara att jag borde fatta börja motionera och få ordning på mitt liv och lever(ne). Jag borde definitivt fatta att skruva fast korken.

Hah. Vilken salig tur jag har! Vilken lycka att vara hemmamamma! Årstider och rutiner (som annat hederligt, arbetande folk) använder - dem behöver jag inte följa.
Så, ni ser bilden av mig nersjunken i soffan, pimplandes vin, det är bara att fortsätta så!

Nu, innan någon blir orolig, skall jag bara konstatera att turen på 10 kilometer i går kväll gick över förväntan. Jag tyckte till och med att det var roligt. Jag kunde ha sprungit lite till (sic!).

måndag 9 augusti 2010

Osorterat.

Jag har gått i joggingskola sedan medlet av april. Före juliuppehållet sprang vi en sträcka på sisådär 4 kilometer. På tid. Då sprang jag över mållinjen vid 20 minuter. Fint.

Senaste vecka fortsatte skolan. Samma sträcka (för att testa oss deltagare, att vi inte slappat på semestern) och på tid. Hur kul är det inte att märka (för jag joggade faktiskt i juli också, hettan till trots) att jag fick en sämre tid den här gången? Nu handlade det bara om en minut, men ändå.

För att riktigt peppa upp mig, mättes också min fettprocent. Också den hade gått upp under juli månad! Grattis jag!

Jag är verkligt taggad för kvällens runda (i terräng) på 10 kilometer. Senast vi sprang den här rundan sprang jag i den snabba gruppen (och höll på att dö). Jag tror att jag väljer mellangruppen i kväll (jag kan inte tillåta mig att sjunka till den långsamma gruppen, den står nästan stilla).

Två veckor av joggingskolan återstår. Efter det mäts faktum; har jag blivit en joggare eller ej (satsa dina pengar på det senare, stalltips).

I övrigt kan jag meddela att det firas bröllopsdag här på den slutna avdelningen idag. Bröllopsdagen går i yllets tecken och gåvor är förbjudna (sjukt dålig idé).

lördag 7 augusti 2010

Nickby Sjukhus.

Jag bara måste säga det. Tänk att man kan bo på ett ställe där det, en helt vanlig lördag, ställs till med en idrottsturnering (okej, vi spelade Mölkky) och ett paella-man-tager-vad-man-hafver-knytkalas. Helt plötsligt samlas ett tjutotal vuxna och en hel del små barn till spontanfest i trädgården. Totalt underbart.

(Ja, nu sitter alla hemma och skakar på huvudet och tänker, vad då, det är väl inget speciellt med det där, så lever ju alla. Men, det känns speciellt och fint och jag ville bara skriva det jag skrev för att jag är så glad.)

Jag bor på världens bästa ställe, Nickby sjukhus, och har begåvats med världens bästa grannar.

Barntillåtet.

Jag vill ge er tips om följande design för barn:

Ilmiriita

Funkar också på fullvuxna.

fredag 6 augusti 2010

Spice up your life.

Hur gör hemmafrun livet farligt, lite spännande?

Tittar på en film utan att först läsa texten på DVD-omslaget.

Woohoo.

(A Serious Man. Weird säger hemmafrun.)

torsdag 5 augusti 2010

Strategiska mått.

Kärlek förpackad i ett tajt paket.

75,6 cm. 9000 gram.

Insert heart here.

Att krypa till korset.

För ett år sedan var jag med om ett missöde med min dåvarande frisör, Tuomas. Han hade insjuknat den dag jag skulle klippa håret (jag gör det väldigt sällan, därför talar vi festdag). Alla Tuomas andra patienter hade blivit flyttade till andra dagar, men mig hade de glömt bort.

Så, då jag spatserar in för min stund av fest, då står det en vilt främmande man (nåväl, jag hade sett honom tidigare och visste åtminstone att han var frisör) och säger att han skall klippa mitt hår.

Jag bara "O".

Fick liksom inte ur mig att absolut inte. Till saken hör att Tuomas har klippt mitt hår i sju år. Jag fullkomligt älskar att bli friserad av honom. Jag har rekommenderat Tuomas åt så många av mina vänner att Tuomas säkert får halva sin inkomst tack vare mig (nånej).

Så, bara för att jag inte fick mål i mun, så satte jag mig den främmande mannens händer. Och det var, tro det eller ej, något av det värsta jag varit med om. Bara att svara på frågan "hur vill du ha det?" (den frågan ställer Tuomas aldrig) var för mycket. Medan den främmande mannen gjorde pretty much ingenting med mitt hår, envisades han med att visa YouTube-klipp på Madonnas liveframträdanden.

Det var en pärs. Och resultatet var dåligt.

Sedan dess har jag inte gått tillbaka.

Ja, jag klipper ju inte håret ofta, men har under det gågna året lyckats få ett långt hår kort - tack till Suvi på Magiz här i Sibbo, hon är jättebra! - och har kunnat säga att jag försöker använda så mycket lokala tjänster som möjligt och det stämmer ju.

Nu visar det sig att det är stört omöjligt att få tid på Magiz (hur populär kan man vara?) och jag måste bli friserad. Så, jag har krupit till korset och ringt Tuomas.

Han blev så glad då jag ringde! Han sade att han saknat mig och är glad att jag kommer tillbaka. Jag fick tid hos honom redan i morgon!

Det känns bra.

(Som redan nämnt, jag har rekommenderat Tuomas för många av mina vänner. En bekant kommer ända från St. Petersburg för att klippa sig hos just Tuomas - det efter att jag totat ihop dem. Denna bekant kom hem till oss en dag med ett presentpaket av Tuomas. Tuomas ville be om ursäkt för att jag schabblades bort då för länge sedan. Därför känns det också bra att återförenas.)

onsdag 4 augusti 2010

Modelejonet rapporterar.

Som utlovat, följande trender skulle brännas (det är säkert många som tycker att det är precis det öde dyrgriparna borde gått till mötes):

Den är bara så rätt.


Den här hann jag redan ha på mig på ett bröllop.


Den här ryms jag inte ens i.


Den här kliar något otroligt.


Ytterligare en sak som gläder mig är att de flesta klädesplaggen (de är långt fler än de som nu visas) är gamla hederliga finska märken. Det finns Nanso och Marimekko, men också märken jag inte hört talas om tidigare, som Neuletrio Oy och Team FinnFlare (!).

Modebloggen / Dagens outfit

Jag har insett att "dagens outfit" är ett rätt populärt inslag i de flesta bloggar. Mode och stil (jag har lärt mig uttrycket av fina Peppe, tack!) är inte riktigt min starka sida, men jag vill ändå bidra med mitt bästa tips angående var man gör de riktiga fynden.

På landet, mitt inne i skogen, finns något som kallas mormorsstugan. Stugan innehåller ingen mormor längre, men nog en vävstol (nu tror ni att jag börjat väva mina kläder själv...). Det har alltså vävts mattor i mormorsstugan. För att man skall kunna väva mattor behövs det mattrasor (som, till min förvåning tillverkas av kläder!).

I mormorsstugan fanns två gigantiska lådor, de har enligt hörsägen stått där sen ett tidigt åttiotal, och lådorna var fyllda med - kläder! Jag gick bärsärkagång! Och nu är hela höstens outfit funnen! Billigt och bra! Jag är så till mig över detta fynd att jag till och med kommer att fota några plagg och lägga upp dem här! Men, det kommer, vanan trogen, senare.

Fördelarna med dehär kläderna är att de var billiga och ingen kommer att (vilja) ha likadana. Nackdelen är att jag luktar mormor, 86 år.

tisdag 3 augusti 2010

Fotografiflirt.

I och med det långa blogguppehållet, tar jag nu till ett billigt trick och visar er det allra finaste. Barnet.



Det ni ser är premiären i bollhavet. Det var kallt och skrämmande.

måndag 2 augusti 2010

Civiliz... Sivilica... Äh.

Ja, vi är tillbaka i just det. Hemma.

Den långa frånvaron kommer att ersättas med tusen inlägg och ursäkter, foton och avslöjanden.

Men, ni får lov att vänta ett tag.

Cliffhangers: kreditkort som gått i tusen bitar, olyckor och svimningsanfall.

Så, nu är ni tvungna att sitta framför just min blogg och tugga i er naglarna.