måndag 16 december 2013

Sagt och gjort i sjukhusparken, avsnitt "Döden"

Barn och deras förmåga att lägga knepiga frågor, små pärlor, just före läggningsdags.

Hört härom kvällen:

"Mamma, då vi dör, blir vi alla änglar då?"

Jag ba' (för mig själv:) Tänk kvinna, tänk med insidan av huvudet!

Man har väl ett förflutet som journalist och jag gjorde det typiska (lite fräckt kanske, snubben är ju fyra år) och ställde en motfråga:

"Skulle du vilja att vi blev änglar då vi dog?"

Svaret var nej, vi landade på ett "då vi är döda sover vi."

Och samtidigt allvaret som ligger bakom, det har varit ganska mycket död under året som gått. Inte helt lätt för en fyraåring heller att greppa.

fredag 13 december 2013

Sagt och gjort i sjukhusparken

"Mamma, mamma, jag har en rymdsn*pp!"

Den lille fann en tub med julgransbollar och lade den resolut på, ja, rymdstationen.

torsdag 12 december 2013

Dagens roligaste

Humor är galet svårt tycker jag. Alla uppfattar humor och roligt på helt eget sätt.

Själv går jag omkring och tycker att roligt, det är sådant som händer i misstag, tassiga (inte taskiga, red. anm) saker människor säger. Som det jag hörde på radio nyss, en lyssnare ringde in till ett kontaktprogram och det första som hördes var ett:

"Är det jag som pratar?"

Som jag har skrattat åt det. Med värme. Och så skratt igen.

onsdag 11 december 2013

Inspirerad av Peppe

Peppe twittrade om hur vissa saker och vissa beteenden förändras efter att man fått barn.

Jag är än i dag fascinerad av att jag kan handskas med en annan persons snor och snorkråkor utan att dö äckeldöden.

Det trodde jag inte om mig själv.

Det jag nu fasar för, det är att jag en dag måste kunna handskas med situationen då annan person börjar tappa tänderna.

Annan person, ja, det är blott fråga om barnet, andra får klara kråkorna och tänderna helt på egen hand.

Dagarna då man önskade att man var man

Så förkyld som jag är, är det nästan så att jag önskar jag var man.

Så att jag kunde ta ut svängarna lite, verkligen gotta mig i min manflu.

måndag 9 december 2013

Vissa saker glömmer man bara

Jag vill ju tro att jag har ordning och koll, vilket rätt ofta visar sig inte stämma.

Som i butiken, eller rättare sagt hemkommen från butiken får jag ofta märka att det redan finns tre eller fyra förpackningar med florsocker hemma. Eller två, tre burkar naturell yoghurt. Det händer också att vi har fem, sex burkar kidneyböna i kö.

söndag 8 december 2013

Post party

Ja, det var en av sakerna jag gärna skulle ha berättat för farfar Toivo, att jag skulle få gå på presidentens fest. Trots att det alla gånger varit vettigare och mer riktigt att farfar Toivo hade varit den som hade blivit bjuden, vet jag att han skulle vara, kanske är, galet stolt över att barnbarnet fick inbjudan till presidentparets mottagning.

Det var roligt att se festen inifrån, det var roligt att få vara med ett år då inget var som det brukade och vad jag tyckte? Det ser betydligt mer planerat ut på tv än vad det egentligen är, en del köande och väldig trängsel. Men, också högtidligt, stämningsfullt och kul.

Tro inte att vi kom att tänka på att vi kunde ha fått oss fotograferade i feststass, inte en chans. Lånar en bild av Svenska Yle, så får ni en bild av hur firarjag såg ut:

onsdag 4 december 2013

Om jag bara fick prata med dig

Jag slås dagligen av det, att jag skulle vilja berätta det ena eller eller det andra för den ena eller den andre. Helt plötsligt finns det och händer det så många saker jag vet att min mamma skulle vara så otroligt glad över, det händer saker som älskade farfar Toivo skulle gått i taket av, av stolthet. Och jag tänker tanken, äh, jag bara måste ringa och berätta det här.

Och var gång, lite förlägen, vi pratades ju inte vid dagligen då heller, de finns ju inte på telefonavstånd nuförtiden.


Senast hände det idag, en man farfar såg upp till under sitt liv, beklagade min förlust, det efter att han sett farfars dödsannons. Tänk det, tänkte jag och ville ringa farfar, att han och jag pratade om dig i dag, mannen beklagade att du inte längre är här med oss. Jag saknar dig, jag saknar er båda.