söndag 31 oktober 2010

Fyra frågor

Jag gör mitt bästa för att undvika bloggtorkan och antar en utmaning jag fått.

Fyra kvistiga frågor.

4 tv-program jag ser
Californication, Sopranos (jo, jag vet, jag är tusen år efter alla andra), Halv åtta hos mig (alla varianter, den finska är rätt skräp) samt matlagningsrealityn över huvudtaget.

4 saker jag gjort idag
Varit ute på en två timmar lång promenad. Träffat bästa chefen. Skrivit några hundratal tecken på en text. Vaknat klockan 04.30 av en mindre glad Shorty (minst glad var jag själv).

4 saker jag längtar efter
Mina syskon och allt som hänger ihop med dem. Självdisciplin. Bloggfesten. Mitten av november, kanske?

4 saker på önskelistan
En allt-i-allo Kitchen Aid (en sådan som rör ihop degen på nolltid). Vinterstövlar (ifjol hittade jag inga jag ville ha, typiskt då det för en gångs skull fanns snö). Fler par stickade sockor. Tajtare rumpa & högre bröst.

4 saker jag avskyr
Att tömma diskmaskinen. TV-reklam (Shorty älskar all sorts tv-reklam). Att det trycks in en massa reklambilagor i mina dagstidningar, trots att jag på min postlåda meddelar att jag inte vill ha någon reklam. Rå avocado.

Peppe, Kaj, André och Anne får gärna haka på!

lördag 30 oktober 2010

Frossa

Inte frossa som i att frysa. Nej, mer den syndiga versionen.

Idag skall det frossas, i ostfondue.


Bilden lånad från laprovence.se

Det är en sak som är fin med vintern. Det är okej att äta smulten ost varje veckoslut.

Jag är en hejare på regler av denna sort. Fondue äter man bara på vintern. Det är inte okej med vita byxor annat än på sommaren. Stearinljus inne då det är ljust ute är nejnej och rosa och rött skall man inte blanda.

fredag 29 oktober 2010

En riktig downer

Alltså, skulle man råka vara på så gott humör att man är tvungen att komma ner några pinnhåll, då rekommenderar jag tv-serien "Lilla huset på prärien".

Det är bara ett elände. Barnen blir blinda, förlamade och dör. Inga pengar har de och pappa skyfflar den änglalika modern tillbaka framför spisen. Fast, de har ju ingen spis heller. I all denna misär är de alla ändå så präktiga att man som tittare sitter och skäms.

Fast, tittar gör man ju inte.


Bilden lånad från mariajensen.blogg.se.

Om någon kom på idén att göra den här tv-serien nu, tror jag att det skulle gå som det skulle för sockret. Man skulle lakoniskt konstatera, att nej, nu blir det lite för mycket av det goda.

Att dyka in i garderoben

I bloggvärlden pågår en klädutmaning, en utmaning som för mig egentligen är lätt att haka på. Jag shoppar otroligt sällan. I synnerhet kläder. Många plagg i min garderob härstammar från allt från fyrtiotalet (ja, 1940-talet) och allt efter det.

Det som egentligen är problemet i min garderob är de otroligt varierande storlekarna på kläder. Jag vet inte hur många plagg som väntar på att jag skall rymmas i dem igen, en del kläder kunde jag använda som tält på min följande vandring. Jag har alltså inte varit berusad (alla gånger) då jag köpt mina plagg, men, jag har under ett par års tid tänjt på min viktkurva. Sisådär plusminus 15 kilo.

Nåväl, jag satsar på att återanvända alla kläder som sitter och hoppas på att kunna nyttja de mindre storlekarna så småningom.

Ett bra initiativ, förresten.


Shorty håller sig fortfarande till farmor Sagas negligé, daterad just ett tidigt fyrtiotal.

torsdag 28 oktober 2010

Saker vi (inte) minns

Peppe har skrivit ett inlägg om kapsyler. Att det finns människor som inte vet hur man öppnar den hederliga dragkapsylen.

Själv låg jag en natt och funderade på väggtelefoner. Den enda människa jag känner som har en telefon kopplad till väggen, det är min farfar. Han är både döv och utgången från sitt hem, så jag vet inte riktigt om han räknas.


(Bilden lånad från vitdesign.se)

På tal om väggtelefoner. Hur kan det komma sig att små barn (Shorty, tex.) vet att dehär leksakstelefonerna (som ser ut som väggtelefoner, med vevskiva och allt), att de är just det, telefoner? Shorty pratar gladeligen i dem, trots att hans blå öga aldrig skådat en traditionell telefon.

Det kan ju förstås hända att det är ett geni jag föder?

En vaken romantiker

Jag skall passa på att uppdatera angående den lille romantikern då han sover.

Sömnskolan, som inleddes så fint, som fungerade så fint - den är lite i flis just nu. Shorty vaknar några gånger per natt igen, åtminstone en gång riktigt ordentligt. Jag har fått honom att hållas kvar i sängen (det är enkelt, jag lyfter inte upp honom), men har syndat genom att fylla på honom med en flaska mjölk.

Skammens bleka rodnad.

Shorty - Sömnskola, 6-0.

Jag som just hade vant mig vid att sova hela nätter.

onsdag 27 oktober 2010

Mammas pojke

Jag hoppas att den blivande svärdottern eller -sonen kommer att uppskatta Shortys uppfostran.

Jag håller på att förädla en obotlig romantiker. Shorty vägrar inta sina måltider i annat än skenet av stearinljus.

De strategiska måtten

Vi har firat onsdag genom att vara på mellankontroll av Shorty på rådgivningen. De strategiska måtten är nu 79,5 cm och 9,510 kg.

Ja, ni ser, Shorty är en lättviktare (det är orsaken till våra mellankontroller). Jag kan lugnt konstatera att Shorty inte brås på mig (ja, det gör han ju de facto inte).

Den nya längden har vi fått lov att fira med ny nattmundering:


Kläderna är av märket Metsola - där hittar ni också kläderna i de rätta färgerna (ja, min gamla Nokia och kameran i den är av period svartvit).

tisdag 26 oktober 2010

En ode till Tuija!

För några månader sedan gav jag utlopp för mitt habegär. Jag efterlyste en (eller flera) Uglydoll - främst var jag ute efter info gällande försäljningsställen.

Och nu, hitskeppad från Berlin, Tyskland, en Uglydoll har gjort entré i vår familj! Shorty är saligt glad över sin nya kompis "Ox"!


Tusen tack, Tuija! Du är en ängel! Puss!

Saker man inte får skämta om

Det var en rolig tillställning igår, bloggprisjuryn sammanträdde och det gick förbluffande smärtfritt att göra en första sammanfattning av de olika kategorierna. Smärtfritt, ja, jämfört med de timmar vi alla suttit och plöjt genom för oss välkända och helt okända bloggar.

Nu har vi tagit ett steg i rätt riktning, men, mycket arbete kvarstår. Jag kan bara säga, fortsättningsvis, att det finns väldigt fina bloggar författade och fotograferade av finlandssvenskar.

Peppe dokumenterade kvällen!

Under min sorti ut ur det Öhman-Silfvenius-Öhmanska residenset, föll det sig naturligt att droppa några skämt om barn. Så där lagom burdusa.

Jag har ett "skämt" som inte sitter så väl i sandlådan. I hemliga sällskap brukar jag konstatera att sättet vi fått barn på, det är det mest ekologiska. Tala om återanvändning.

måndag 25 oktober 2010

Vad är det för fel?

Vad är det för fel på oss finländare?

Kan någon svara, varför är män som Vesa Keskinen och Jethro Rostedt "kändisar"?

Va?

Följande jobb

Nu är HIHS avklarat. Det var roligt att jobba igen. Jag måste ändå erkänna att jag var relativt matt om kvällarna. Det kan enbart bero på all frisk luft jag fick? Eller nej, det kan ju inte stämma, jag satt ju inburad i flera timmar om dagen.

Nu väntar följande arbete. Idag skall juryn träffas angående Bloggpriset 2010. Samkväm med Peppe, André och Kaj - inte illa, trots att vi har en hel del jobb vi måste få avklarat.

Jag kan lugnt konstatera att det finns otroligt många bra bloggar och bloggare i vårt land.

söndag 24 oktober 2010

HIHS, den andra sidan

Underbara Peppe har skrivit ett inlägg om mig! Det är bara att tokfira, och innan jag hinner bli för mallig skall jag försöka visa hur det ser ut från andra sidan.



Här sitter jag och jobbar, glamoröst så det förslår. Idag skall finalen i Kür samt världscupsdeltävlingen refereras. Hur roligt som helst.

Än roligare är det att Shorty & co skall komma och följa med tävlingarna idag! Shorty har tränat i dagarna två på att glatt gnägga "ihahaa"!

lördag 23 oktober 2010

Ihahaa.

Inte hinna blogga. Måste jobba (vilket i sig känns väldigt konstigt).

Sändningen börjar om en timme!

fredag 22 oktober 2010

Mitt i natten

Mitt i natten sitter man och väntar på att HIHS skall publicera startlistan för morgondagens Grand Prix-klass.

Den som väntar på något gott, får säkert någongång någonting.

FST5 i morgon kl. 14.45-17.25.

Kärt barn kan inte ha precis vilket namn som helst

Jag undrar om jag är skadad. Är jag den enda som förknippar de flesta namn med personer ur både det förflutna och nutid?

Nu blev det ju aldrig aktuellt för oss att ge ett barn ett namn (barnet får dras med diverse smeknamn i stället, kärt barn HAR många namn!) - men, om så hade varit fallet, så hade listan på namn som varit omöjliga varit längre än den över de möjliga namnen.

Det är kanske fult att ge exempel, men i min klass i högstadiet fanns en pojke som hette Antero, som var väldigt stygg (på den tiden), så Antero hade varit omöjligt (om det annars hade varit möjligt, nja?). Och Agnes är i min värld en väldigt kär hund-dam.

Saker man funderar på om natten

Kronprinsessan Victoria har tydligen fastnat i mitt huvud.

I natt funderade jag kort över vad Vickan skulle tycka om att komma hem till en helt vanlig (finns det sådana?) familj och hänga? Mest funderade jag på om Vickan månne skulle känna sig instängd, drabbas av klaustrofobi, i en normalstor (vad det nu sedan är?) lägenhet?

Oroa er inte, egentligen sover jag väldigt gott om nätterna.

torsdag 21 oktober 2010

Pedagogik i Nickby

Det är vissa saker jag måste lära mig då Shorty kommer upp i ålder.

Jag tror inte att det är hållbart att min förklaring för flygplan är att "de är bilar, men de åker på himmelen" samt att "pingvinen är en fågel, kvackkvack".

Är pingvinen en fågel?

Almost famous

Emedan (jösses!) andra celebrerar stundande middag med kronprinsessan Victoria och hertig Daniel (jo, jag är avundsjuk. Jag fick en räkning och en tidning på posten idag.) vill jag ju inte vara sämre.

Jag kan rapportera att jag nästan skulle vara med i Min Morgon i morgon. Men, det bidde inget. Tidtabellsstrul är tidtabellsstrul.

Jag får fira under veckoslutet i stället. Då får jag vara på tv i flera timmar i två dagar. Med den goda skillnaden att detta trötta anlete inte skall synas i rutan.

Det är lite som Micaela-radio. Med bild som visar annat.

Jag har syndat

Förlåt mig, ty jag har syndat.

Förkylning samt utbrytarlejontänder ledde i natt till att jag tog upp en trött kämpe ur hans säng.

I och med detta har jag, enligt Anna Wahlgren, bekräftat för Shorty att världen (nåja, sängen) är en ond plats. Och all vår framtid skall vara svår.

Förlåt, Anna Wahlgren. Det fanns ingen annan utväg.

(Tur att jag fortfarande hör till kyrkan?)

onsdag 20 oktober 2010

Hamstern

Ni vet dehär fantastiska "dokumentärerna" Nelonen och TV Viisi visar? Dehär som förevisar dubbla bebisar som sitter ihop, håriga damer samt överviktiga människor. Just nu går en serie (jojo!) som handlar om samlare. Hamstrar som gått lite för långt i sitt samlande. Människor som samlat så mycket skrot, kläder, lumpor och husdjur att det kommer en räddningspatrull och städar ut sk*ten (eller guldgruvan, som det heter då det gäller hamstern).

Jag är också en hamster:


Jag samlar på alla plastföremål jag finner. Med fördel gula och oranga grejer.

Leksaker är så våren 2010

...och på det här sättet har mamma också något att göra då Shorty är färdig.


På bilden är Shorty inte färdig, nej. Han skall just börja lassa ur lådan.

tisdag 19 oktober 2010

Den som väntar på något gott (?)

Barninlägg:

Den som någonsin väntat på att barnet skall göra tvåan, den vet att väntans tid är lång. Men, då det väl händer, då blir alla så glada att man nästan får lust att korka champagnen.

Kyrkan och jag

De flesta har väl hört talas om homokvällen (hyggligt namn!) som YLE ordnade och visade för en vecka sedan? Jag såg inte debatten, har förstått att det också var bäst för blodtrycket att låta bli att titta. Jag vill bara kort konstatera, då det är så ofta "folk" säger att YLE är dem totalt egalt, att YLE nu tycks spela en liten roll i alla fall, är det nu 25.000 personer som skrivit sig ur kyrkan på en vecka? Då tycker jag att man kan tala om ett spela roll.

Jag själv tillhör fortfarande den ev.lutherska kyrkan. Först för att mina föräldrar lät mig döpas, sen för att jag var för liten för att fatta eget beslut, sen för att jag ville gifta mig i kyrkan och där är jag fortfarande, trots att jag blev kyrkligt vigd för mer än sju år sedan.

Det är nästan så att det är pinsamt att erkänna att man hör till kyrkan nuförtiden?

I alla fall, jag har, otaliga gånger, funderat på att skriva ut mig. Dels för att jag inte kan påstå att jag skulle kristet tro, dels för att jag tycker att kyrkan är en oerhört konservativ institution som inte lever som den (enligt det jag uppfattar som kristet, men jag har dålig koll) lär. Svårast har jag med hur kyrkan behandlar kvinnan och icke-heteronormativa normer.

Men, hittills har jag hållit mig kvar. Främst för att jag anser mig ha större rätt att ha åsikter om kyrkan (som är en del av staten, en stat jag också bor i) om jag är betalande medlem. Dels för att det blir tokigt om bara de stoppkonservativa kuckona blir kvar (inte för att jag tror jag är smartare än vad de är, men ni förstår vad jag menar).

Nu, under de senaste dagarnas aktiva marknadsföring av eroakirkosta.fi så har jag varit på vippen att gå in där flere gånger. Men, det som håller mig tillbaka just nu är min envisa vilja att inte vilja göra "som alla andra gör" (jag lät bli att läsa Stieg Larssons böcker i flera år, bara för att alla andra läste dem...), och det faktum att jag inte kan skriva ut mig ur kyrkan blott på grund av en tv-debatt som jag inte ens sett.

Men, det är på kommande. Om inte annat så bara för att Päivi Räsänen är en av de mest skrämmande kvinnorna jag skådat.

måndag 18 oktober 2010

Dagens mest ytliga inlägg

Jag tycker att det är skönt med höst (de soliga dagarna är förstås att föredra). Jag ser till och med fram emot en vinter igen (förutsatt att det blir en riktig vinter).

En sak har jag dock svårt med, och den hänger ihop med att det blir kallt ute. Det jag har svårt med är torr, fnasig hud. Yöks.

I nästa inlägg skall jag försöka skärpa mig. Jag vill också delta i debatten om den omtvistade homokvällen! Det blir senare. Nu skall jag slänga lite saker. Eller sortera, rättare sagt.

Veckoslut vs vardag

Egentligen är det inte så stor skillnad på veckoslut och vardag som hemmavarande mamma. I synnerhet med den diktatoriska rutin sömnskolan förde med sig, så är det lite same stuff different day, oavsett dag.

Men, skillnaden ligger i detaljerna (som vanligt). Under veckosluten finns en möjlighet att duscha i normaltakt (måhända vardagsspeed-duscharna är mer ekologiska), att göra det man skall göra på toaletten utan publik, samt att tömma diskmaskinen utan att vara rädd för icke-önskade harakiriförsök.

Det man också kan göra på veckosluten, det är att hänga på stallet (gammal hästflicka som man är). Ibland är det roligare än vanligt att hänga, som igår, då stallet (och jag) fick oplanerat besök av Fua & co. Det var roligt att ses och fint att bajsbullarna smakade!

lördag 16 oktober 2010

Right back at you?

Betraktelser en helt vanlig lördag;

Jag var ut till Kervo (jo, jag vet, det är för fint för att vara sant) i ett ärende. Jag var alltså av tvång tvungen att gå in i en av storbutikerna för att införskaffa vinterskor åt Shorty (och de är bäst och mest förmånliga i just den här typen av affärer).

På matavdelningen hör jag hur en man nätt tillrättavisar sitt barn (fritt översatt från finska) "Nu *insert vanligt kvinnligt könsord här* slutar du dra i vagnen eller så för vi genast bort din *insert name of the devil here* leksak".

Jag kunde inte låta bli att vända mig om, jo, jag gav säkert elaka ögat ocskå, och där står de. En lagom bakfull man (jo, man ser när det blivit för mycket) och en blek liten pojke. Den enda som skämdes då jag vände mig om var pojken. Pappan tittade mest föraktfullt på både mig och pojken.

Uh. Ångest.

Jag vet att det osar hög häst över inlägget, men, snälla, låt mig aldrig tilltala mitt barn på det sättet. Oavsett hur bångstyrig han än må vara en vacker dag.

fredag 15 oktober 2010

Good vs Evil

I min kalender finns en anteckning, "Dimmu Borgir på Kulturhuset".

Jojo.

Samtidigt i Nickby; Hauskimmat kotivideot på Nelonen.

Good vs. Evil.

Osäkert vem som segrade.

Sova hela natten - uppdatering

Ni har förstås ätit upp naglarna i ren förtvivlan. Var dröjer rapporten om sömnskolan och resultatet?

Nåväl, efter att ha sparkat igång (nej, jag sparkade inte barnet, jag lovar) sömnskolan för tre veckor sedan är det kanske dags för en mellanrapport.

Det går bra, över förväntan faktiskt.

Shorty vaknar vid sju, halv åtta på morgonen. Sover två, två och en halv timme dagssömn och blir lagd för natten vid åtta. Nätterna går bra, ibland händer det att han piper till då han vänder på sig och håller på, men han sover hela natten.

Den enda utmaning vi egentligen har kvar, det är att få Shorty att sova tillräckligt länge på morgonen. Han skulle egentligen vilja stiga upp lite tidigare, men, det är nejnej.

Sova hela natten rekommenderas alltså fortfarande. Det ÄR skönt att sova hela natten, också för de fullvuxna i familjen.

torsdag 14 oktober 2010

Kan själv!

Jag kommer snart att vakna som en renodlad Martha med nypapiljottat hår. Men, det är mitt eget fel. Under dagarna tu (ni märker det redan på språket) har jag åstadkommit en hemlagad ärtsoppa, tjugo morotssemlor (bröd, inte bakelse!) samt hemgjord müsli. Samtidigt som jag tagit hand om barn med höger hand samt låtit bli att göra viktiga saker med vänster hand.

Where are my housewife points?

(Ber om ursäkt för den högklassiga kvaliteten på fotografierna, jag förstår att ni blir bländade.)




Samtliga göromål får definitivt godkänt, men müslin vet ni, den är lite värd att dö för.

Att göra kresisiga saker för ungdomar

Hör på nyheterna på X3M att bolaget som upprätthåller Papper & Peppar skall avvecklas. I samma nyhet hör jag att Papper och Peppar ändå kommer att fortsätta existera och utkomma, med minskade resurser förstås.

Äh. Det är så asigt så. Alltid går det på detta viset. Det är så ofta i vårt Svenskfinland (det händer också i andra länder) vi går in med puka och trumpet för att "satsa på undgomen" (förlåt det vidriga uttrycket, men det är så det brukar heta) - och några år senare (om man varit riktigt envis, annars handlar det om månader) läggs "projektet" (ja, alla satsningar på ungdomen är tydligen projekt)ner -för ungdomen är inte inkomstbringande enog.

Nåväl, vad är nu tillräckligt inkomstbringande nog i Svenskfinland? Är allt det som produceras för "fullvuxna" inkomstbringande, går det på plus?

Jag tror inte det.

Jag är glad att Papper och Peppar fortsätter existera, jag är glad över att X3M fortfarande hörs och syns. Jag skall göra mitt bästa för att kompa dessa alla gånger, om det skulle behövas (tyvärr tror jag att det kommer att behövas många gånger än).

Och jo, det ser ut som om bloggarna (både skribenterna och själva bloggarna) får bära ett allt större ansvar. Men, det är viktigt att komma ihåg att det absolut är en minoritet som bloggar, var skall de andra få sin beskärda del av, ja, allt?

Det här är bara nu ett par första tankar. Jag fortsätter eventuellt spåna senare.

onsdag 13 oktober 2010

De spännande uppdragen

För en tid sedan skrev jag om spännande uppdrag jag skall göra, och ett av dem är redan ute ur skåpet - jurymedlemskapet i Bloggpriset är otroligt roligt! Det kommer in så många otroligt fina nomineringar och jag blir alldeles yr i huvudet av alla nya bekantskaper!

Nu är det väl dags att ta ut också det andra uppdraget ur skåpet (eller, det kanske är helt officiellt redan?); Helsinki Horseshow kallar! Lördag-söndag (23-24.10) är det FST5 ni skall titta på, om ni inte är på plats förstås. Sändningstiderna hittar du här.

Stoltheten ligger i detaljerna

Jag är alldeles barnsligt stolt över att Shorty äter den av mig gjorda grekiska tomatsoppan och ärtsoppan (inte samtidigt, dock) med stor aptit.

tisdag 12 oktober 2010

Äntligen!

Jag fick upp den rätt fladdriga rumpan ur soffan, samt den valkiga handen ur kakburken. En joggingtur på fyra kilometer är betydelselös för mänskligheten, men för mig var den rätt betydelsefull.

Den här gången jag kanske kunde lyckas med att mig ut åtminstone tre gånger i veckan?

Visst, bombsäkert.

Pojk- och flickgrejer

Jag tittade på ett avsnitt av det finska programmet Hullu Juttu (YLE TV2, rekommenderas!) och i ett av avsnitten togs frågan om pojkar och flickor upp. Eller barn, och föräldrars vilja att uppfostra sina barn till människor, inte män eller kvinnor.

Det var ett rätt traditionellt inslag, också exemplet på föräldrar som vägrar att tala om för släkt och vänner om det är en flicka eller en pojke som är född, fanns med i inslaget. Har man funderat på dehär sakerna tidigare(vilket jag försöker inbilla mig att jag gjort och gör), så gav väl inslaget inte så mycket nytt vid handen, men det fick mig att fortsätta tänka på saken (och att tänka är alltid välkommet).

Här hemma (och också annanstans) med Shorty, funderar jag ibland på det, uppfostrar jag Shorty enligt det typiska pojkmönstret utan att jag egentligen förstår det? Finns det fällor jag går i, utan att jag märker det? Talar jag med och till Shorty som man gör då det är ett pojkbarn i fråga?


Bilen, den fanns i familjen långt innan Shorty fanns i familjen. Som inredningsattiralj. Shorty nyttjar gärna bilen som klätterställning.

måndag 11 oktober 2010

En av nackdelarna med att bo på landet...

...det kunde ju vara det enkla lilla faktum att det finns björnar i byn. Alltså inte bara kramgoa nallebjörnar (ursäkta uttrycket!), utan riktiga björnar.

Enligt hörsägen skall björn ha bongats i Kalkstrand och i Box.

Sweet. Nu kommer jag inte att gå ut i skogen och plocka svamp mer, it is all yours. Då jag var liten såg jag en huggorm på vägen som ledde ut från vår sommarstuga - jag höll mig på vårt område precis hela sommarlovet. Jag tror björnen har likadan effekt på min vilja att gå ut i skogen...

En fördel kunde jag ju ändå få av det här björndramat. Mina joggingturer (om de existerade), kunde bli betydligt snabbare. Och blodigare.

En av fördelarna med att bo på landet...

... det är att gårdskarlen ringer och berättar när han tänker anlända. Och om ankomsttiden krockar med dagssömnen (inte gårdskarlens, Shortys) så ruckar vi bara lite på tidtabellerna (inte Shortys, gårdskarlens).

Jag vet inte vad det är, man kanske inte täcks stå för usel service i och med att alla på landet känner varandra?

Det känns bra i alla fall, inne i stan var servicefirman mer som gubben i lådan. De kanske dök upp, eller så kanske de lät bli.

Nåväl. Elmontören måste komma och titta på våra badrumslampor. På något underligt sätt har de under veckoslutet gått över i ett discoläge. Discot är okej, men det att det fräser och blixtrar ur själva tänd-på-knappen, det är mindre okej.

Det har annars också varit något lurigt på gång här hemma hos oss under veckoslutet, vår frånvaro till trots så har internet också klarat av att implodera. Inte hela nätet då, men vår uppkoppling.

En annan av fördelarna med landet, det är att det faktiskt går att fynda på loppisar (det är stört omöjligt i stan eller städer nuförtiden, i stan får man betala multum för obeskrivligt eländigt onödigt). Följande fynd upphittades igår;

Tre stycken Arabias Kosmos-fat à tre euro. Inte illa.

Jo, jag är en mommo. Ju mer Kosmos den här mommon har i skåpet, desto gladare är hon.

Jo, jag skall

...uppdatera med mer än 160 tecken, alldeles strax.

Först måste jag rädda tandkrämstuben, undersöka sandlådan samt vänta på elmontören. Uh. Spännande vardagsliv så det förslår i Nickby.

lördag 9 oktober 2010

Martha, var är du?

Resultatet av en dags slit; tre liter trattkantarell och en rökt lax.

Omnom.

fredag 8 oktober 2010

Ekonomi-ironi

Även om jag förstått att ironi är helt ute, kan jag inte låta bli. Väl medveten om att ironi inte syns i text, vill jag bara konstatera att det är otroligt fint att inte bara skatteåterbäringen utan också den godkända korrigeringen som gäller år 2007 och år 2008 går till ett konto som numera inte existerar.

Men, det är inget att hänga läpp över. Någon får ju pengar i alla fall!

torsdag 7 oktober 2010

Då jag nu är i farten...

...eller det är ju just det jag inte är.

Ni som saknat mina (prutt)hurtiga inlägg om mina joggingturer, ni har märkt just det - att de saknas. Det beror enbart på det enkla faktum att jag fastnat med rumpan i soffan och med handen i kakburken.

Stor i orden och ännu större på jorden (mätt i kilogram, då).

Anletsironi

Vad är grejen med att varje gång jag tänker att jag skall "ta hand om mitt ansikte", ni vet med rengöring och ansiktsmask och fuktighetskräm och sådant - så är resultatet erbarmligt?

Tänk pizzaface.

onsdag 6 oktober 2010

Kan du inte fota?

Ja, jag fick en förfrågan om det är så att jag inte kan fotografera eller om jag är en mamma av den sorten som inte vill visa upp det vackra anletet på lilla barnet. Fotografera, ja, speciellt bra är jag inte, men jag kan ta bättre bilder än de jag visar här. Jag vet inte en hurudan mamma (eller bloggare, mer specifikt) jag skulle vara i annat fall, skulle jag lägga ut bilder på Shorty i hans fagra helhet eller ej, om det vore möjligt. I vårt fall är det nämligen inte bara jag som bestämmer. Det finns en del regler och lag då det gäller fosterbarn, och en av de reglerna heter att man i offentligheten inte visar upp barnet. Passar mig ypperligt, och får mig att fundera en eller två gånger över hur jag porträttera Shorty utan att han egentligen syns.

Shorty har en egen rubrik på fotot med ett par av hans homies. Den lyder "Kan du inte stå?"

Ett socialt liv

Jösses. Tiden går otroligt snabbt då man går in i rollen som social (jag är inte begåvad med naturlig fallenhet för att vara social, nej).

Gårdagen var vi rätt långt på resande fot (ja, det är att resa då man tar sig in till stan från Nickby).

Jag och Shorty var in till Kampen för att hälsa på X3M-medarbetarna som jobbar på för fullt. Vi stötte på Hannah, Janne, Kjell, Magnus, Suzan, Marika och Heidi - och trots att det kändes lite som om jag var in för att visa upp avkomman (och det är viktigt att man gör det!), så var det otroligt roligt att se åtminstone en del gamla bekanta.

Våra vägar fortsatte till sillmarknaden (då var Shorty redan så impad att han valde att sova bort det hela), blott för att införskaffa palvad lax. Det låter äckligt, jag vet, men det är otroligt gott!

Vi avslutade räden på stan på Hotell Vaakuna. Samtidigt som en del av oss införskaffade finkläder av Kines-Jerry, passade Shorty på att vakna och charma byxorna av diverse kinesiska damer. Han är bra på sådant, Shorty.

Inte undra på att man inte hinner blogga.

tisdag 5 oktober 2010

Genusklädsel

Då Shorty får välja fritt i klädskåpet, då klär han sig helst i farmor Sagas negligé.

måndag 4 oktober 2010

Nobelpriset i medicin

Robert Edwards får Nobelpriset i medicin. Gott så.

Tänk att det finns cirka 4 miljoner provrörsbarn i världen. Så, Robert Edwards har definitivt hjälpt många på traven. Men, inte ens Robert Edwards kan hjälpa alla.

Sömnskola, en uppdatering

En vacker vardag frågar i mitt förra inlägg hur det går med vår sömnskola (jag kan sova, men Shorty har behövt lite hjälp på traven) - och här ett första skamset erkännande.

Efter en dryg veckas sömnskolning (som verkligen gått över förväntningarna!) småsabbade jag den. Jag och hela familjen packade in oss i ett tåg och så åkte vi till Vasa! Orsaken var blott den bästa (min bror har gift sig!) - och tågresorna gick oförhappandes bra (VR var i tid och om man bortser från fredagens fylleslagsvagn var servicen fin)! Vi lyckades med bajsincidenter av det stora slaget på både turen och returen (vi fullvuxna kunde hålla oss, men Shorty bjöd till), men annars allt väl, alltså.

Men, det är klart att sömnrutinerna lite ruckades på av allt detta flängande. Ett par korta sömner uteblev och det var lite besvärligt att få Shorty att sova tillräckligt länge på morgnarna. Men, rätt långt lyckades vi hålla ordning på rutinerna - och jag måste bara erkänna att det var roligt att se minen på mina systrar då jag återkom tre, fyra minuter efter att jag nattat Shorty. För, det är så snabbt han somnar nu.

Det att han sovit på några olika ställen föranledde en lite orolig natt nu här hemma, men han sov absolut väldigt bra ändå. Ett gott tecken på att allt fortfarande är okej, det är att han idag meddelade (högt och tydligt) att han var hungrig då det närmade sig lunch. Det har han inte gjort tidigare. Miniseger med andra ord!

Den här veckan skall vi försöka få allt att sitta igen. Och hinna in till Kampen för att hälsa på extremistern. Och hinna på Fiskmarknaden. Och hinna träffa Kines-Jerry.

Vem har sagt att tiden blir lång då man är en enkel hemmamamma från landet?

Dagens bästa nyhet

Dagens bästa nyhet, den ser ut såhär - nu skall Svenskfinlands bästa bloggar få pris!

Som du ser kan du nominera din favorit på adressen bloggpriset.fi - och du kan börja nominera nu!

Jag är exalterad av många orsaker, främst för att jag tycker att det är fint att fina bloggare nu kommer att lyftas fram och synas än mer, men också för att jag får vara med och avgöra vinnare! Och det tillsammans med ett inte helt kuckut gäng, eller vad sägs om Peppe, André Wickström och Kaj Korkea-aho!

Gala och prisutdelning 1.12.2010!

Nominera! Nominera! Hyvähyvä!

fredag 1 oktober 2010

Råd av rådgivningen?

Ännu ett barnrelaterat inlägg.

Här i Nickby har rådgivningen övergått till att använda ett telefonsystem som heter TeleQ Callback. Det fungerar så att jag ringer till vår rådgivningskvinna, maskinen som svarar tar mitt telefonnummer och meddelar mig (per automat) ungefär när vår rådgivningskvinna skall ringa tillbaka.

Allt väl så långt (även om jag helst av allt skulle prata direkt med vår rådgivare). Men, ibland fungerar det inte så bra.

Jag slog en signal i går. Telefonnumret jag ringde var inte giltigt (TeleQ Callback-systemet hade väl pajat). I och med att det här är det enda nummer jag skall använda, så skickade jag ett mail i stället.

Nu har det gått ett dygn och jag har varken fått svar på mailet eller ett telefonsamtal.

Det här inlägget är inte att läsa som ett inlägg i vilket jag klagar på rådgivningen i Nickby, tvärtom. Den fungerar hur bra som helst. Bara man kommer fram.

Tur att det inte är akut.