tisdag 31 maj 2011

Motto?

I väntan på inlägget om vänskap, har jag ytterligare en fråga: har du något motto du lever enligt? Peppad av gårdagens debatter om hemmamammor, håller jag fast i min egen favorit: var och en med sitt.

Öppna landskap

Jag var in till stan en vända igår, det för att träffa Peppe, det blev (som alltid) en träff som känns fin precis under hjärtat.

Fint var det också att komma hem med kvällsbussen, på hållplatsen jag stiger av ser det ut såhär:


Det är verkligen en ynnest att bo på landet.

Tack för era fina svar om vänskap, inlägget jag funderade på igår kommer om en stund.

måndag 30 maj 2011

Vänskap

Ett inlägg om vänner mognar i mitt huvud. I väntan på att poletten skall trilla ner, har jag ett par frågor. Hur ser din vänlista ut? Lång och långvariga vänner eller en vän här, en ny vän där? Finner du nya vänner som fullvuxen? Var?

Dr. Dilemma

Det är inte okej att bo långt ute på landet och plötsligt märka att man lider av åksjuka i buss. Uh.

Fällor eller ett fritt val?

De stunder då jag sitter och pillar mig i naveln, kan jag konstatera följande;

- Jag, eller vi, bestämde genast då vi fick höra talas om den lille, att det är jag som först stannar hemma. Då jag återgår i ett arbete, har jag varit hemma i nästan ett och ett halvt år.

- Jag prioriterar de flesta gånger att stanna hemma, eller annars bara att hänga med den lille, trots att det finns en del galej och galenskaper att ta del av.

- Jag började jogga ifjol, trots att jag avskyr det.

- Jag har nuförtiden kort hår.

- Jag är absolut inte den som kan säga att jag lever precis det liv jag levde innan den lille anlände.

Lite beroende på ur vilken vinkel man studerar det ovan nämnda, kan man antingen säga att jag trillat i alla mammafällor som finns (minus den att jag skulle anse att jag klarar av detta barnet bättre än min vackrare hälft) eller att jag gjort som jag ville hela vägen.

I och med att mammafällorna (eller de fria valen) dyker upp med jämna mellanrum, i bloggar och annanstans, har jag funderat över vilket vårt, mitt, behov av att spegla mig mot andra egentligen är? På något sätt känns det trist att något så individuellt som ett föräldraskap så ofta skall jämföras, inte sällan genom klichéer och påståenden som inleds med ett "Du kommer att...".

Jag är den första att erkänna att jag också positionerar mig mot andra, till exempel i frågan om barn på naturlig väg eller barn på annat sätt. Om det är någon reda på mina tankar, så är det väl i alla fall en påminnelse, för mig själv, att det är svårt att låta bli att jämföra sig med andra, men att det är viktigt att inte tro att man är förmer.

söndag 29 maj 2011

Two out of three

Ok, här står jag med tvättad hals.

Denna vecka har jag sprungit två rundor. Löftet är tre. 2/3 av löftet har jag hållit.

Trots att dagens runda löpte finfint, den sedvanliga på snäppet under fyra kilometer så hjälps det inte. Ej heller hjälper det att jag idag beslöt mig för att göra nästa runda längre, nu orkar jag ju springa igen, ett straff måste ändå utdelas.

Så, vi kör först till kvarn.

På vilket sätt skall jag bestraffas för att jag inte höll mitt löfte om tre joggingrundor i veckan?

Hur man tolkar sovmorgon

Den lilles biologiska klocka fungerar ypperligt. Också denna morgon vaknade han klockan 0500, sharp.

Min sovmorgon, jag kan rapportera att jag alldeles nyss slagit upp mina gröna. Då jag väl masar mig ur säng får jag höra att den lille just slocknat.

Så, nu firar resten av familjen sin tolkning av sovmorgon - och medveten om att dagen kan bli lite hipp som happ - så låter jag dem gladeligen sova.

Jag kan passa på att rapportera att grönsakslandet nu är igång (herrejösses, detta ÄR en spännande blogg). Nu väntar jag på att få sätta i mig följande; rucola, spenat, romainesallad, rödbetor, morötter, lök, bondbönor och squash. Omnom.

Ok, nu är den här bloggen så tråkig och pretto (som jag skrev på FB igår, det är stor risk att man blir äckelpretto då man vaknar klockan fem, man hinner med så otroligt mycket hushållssysslor i arla morgonstund) att jag inte ens själv orkar läsa.

Jag lovar, senast i morgon skall jag kamma håret och åka på äventyr till stan. Senast där måste jag väl göra något som inte handlar om barn eller grönsaker.

lördag 28 maj 2011

Hur cool kan man vara?

Ja, vad skall man säga? Jag är inte precis föräldern som ser till att barnet har alla munderingar i god tid. Här under Nickbys sol har det slagit mig, att det är glest mellan den lilles sommarkläder. Vi har försökt åtgärda detta idag, en del av resultatet ser ni här:


Ber om ursäkt för dålig fotografering. Ögat ser inte rakt efter ett ofrivilligt god morgon vid femsnåret.

fredag 27 maj 2011

Hang-up på en viss grönsak

I skrivande stund tvekar jag, är auberginen en grönsak? Anyhow, det är just auberginen jag har en hang-up på. Så pass grav att jag var tvungen att börja odla egna:

Det efterlängtade, icke-önskade samtalet

Jag fick ett samtal jag väntat på en tid idag. Det var damen som koordinerar iväg små barn till olika daghem här i byn.

Som det ser ut nu, så landar Shorty en plats på det daghem vi önskat. Gott så.

Men, precis som Fua skriver här, så är det ju inte så att jag slår klackarna i taket precis.

Det är så otroligt delat det här.

Som jag skrev tidigare, så tar min del av föräldraledigheten slut nästa vecka. Den lille får plats på dagis från och med början av augusti.

De förvirrade, ostyrda, för mig obekanta tankar - ja, situationen är ju helt ny - som snurrar i mitt huvud är svåra att få ordning på.

En sak som känns svår, det är att det som just nu är 24 timmar i dygnet samvaro, undantaget några timmar nu och då, är att jag bara kommer att ha några timmar om dagen vakentid tillsammans med den lille. Det känns så futtigt.

Det som också bryr min hjärna är hur den lille tar in det faktum att han "bara är på dagis några timmar om dagen". Hur snabbt inser han att någon av oss nog kommer och hämtar honom varje dag? Att vi inte lämnar honom. Att de typer som också hänger på dagis är bra typer de också, vilket de förhoppningsvis är.

Att den lille äter lunch, är ute och leker och sover middag x 5 i veckan, saker vi nu gör tillsammans, att han gör samma saker men utan mig, tillsammans med någon annan, känns inte riktigt roligt det heller.

Dagiset har ett rykte om sig att vara riktigt bra. Jag ansökte om plats på det här dagiset tack vare det goda ryktet samt det enkla faktum att många av den lilles kompisar också går på just det här dagiset. Ironiskt nog har de flesta polarna antingen flyttat eller kommer att stanna hemma nästa läsår tack vare nyanlända syskon.

Just nu lever jag på hoppet, jag hoppas att den lille kommer att trivas så otroligt bra på dagiset att det skulle kännas som ett brott att hålla honom borta. Går det så, så tror jag att min väg tillbaka till ett jobb är betydligt lättare.

torsdag 26 maj 2011

Den blivande basisten


I intervjuer gjorda med storheter, skådisar, basister och sådant ser man ofta frågan "hur kommer du att reagera om barnet vill följa dina professionella fotspår?".

Jag brukar säga att jag önskar att Shorty skall bli framgångsrik tennisspelare. En pengastinn match nu och då, lite reklampengar och liten skaderisk. Låter väl som ett yrke som borde trygga mammas pension?

Jag brukar också säga att jag inte önskar se Shorty som hockeyspelare på liganivå. Det innebär alltid att man har en skönhetsmiss från antingen Borgå eller Åbo hängande i knutarna (om Shorty väljer att gå hetero, det kan jag ju inte veta än).

Det här är exempel på skämt som kan landa väldigt fel på sandlådskanten.

Ni är i mina tankar

Igår var jag på vippen att slänga bort den sallad som blev över efter middagen. Jag var fysiskt på väg till biolådan med skålen då ni dök upp i mina tankar, det slog mig att jag inte täcks erkänna att jag slängde mat bara för att jag tycker att trött sallad är lite läbbigt.

Så, jag skärpte mig och åt nyss salladen som lunch.

Vilken tur att ni finns.

onsdag 25 maj 2011

Kan vi trycka på paus?

Vet ni vad?

Det är mindre än en vecka kvar av min tid som föräldraledig.

Min fina arbetsplats till trots, mina underbara kolleger till trots, vuxenlivet till trots, så måste jag erkänna att det ligger något över mitt modershjärta och trycker.

Joggingtur nummer 1 - samt några frågor

Jag kan rapportera att jag var ute på veckans första joggingtur igår. Den sedvanliga korta rundan på ca. fyra kilometer. Det korn av glädje som gick att finna i rundan, det var att det nog känns lättare för var gång. Säsongens lättaste runda hittills (och det saknas bara sex kilometer till delmål ett...).

Så några frågor till er andra som joggar;

Springer ni alltid samma rundor? Hur vet ni den exakta längden på den rundor ni springer?

Jag har fortfarande inte investerat i någon gadget som skulle hjälpa mig på traven, därför är jag alltid lite flytande då det gäller längd och sådant.

tisdag 24 maj 2011

Tokigt

Nu har jag aldrig varit gravid så att det skulle ha lett till något, så jag tillhör eventuellt kategorin som inte äger rätt till en åsikt.

Men, jag har lärt mig en sak, det genom att studera kvinnan, havande eller på väg att bli det. Vilken sport det är! Och en sådan kamp, en riktigt allvarlig tävling.

Jag har lärt mig att det kan vara fräckt att bli gravid före någon annan. Och minst lika hård är kampen om vem som hinner föda först.

Uhum. Det är i situationer som dessa jag har lust att ställa mig brevid de imaginära kombattanterna och humma stilla.

måndag 23 maj 2011

Att dra Jesuskortet

En del av er läste säkert att en 15-åring omkom i en trafikolycka här i Sibbo i fredags.

Det är en olycka så stor att det inte går att greppa.

Men, i lördags, då jag var till butiken, då dök olyckan upp på ett sätt som jag inte kan få ur mina tankar.

Utanför butiken spatserade några medelålders människor, och deras mission denna lördag, det var att informera oss andra om Jesus. Vilket i sig säkert är okej. Men, en av damerna gick fram till ett par pojkar i sisådär tioårs åldern och inledde med ett "kände ni typen som dog i går?" Pojkarna såg ut som hungriga och förvånade kanariefåglar och svarade att nej, det gjorde de inte. Damen med missionen fortsatte ändå, det genom att berätta att i dylika situationer, då det händer tråkiga saker, så kan bara Jesus hjälpa.

Och det är något i mig som inte tycker att det här är riktigt okej. Tänk om pojkarna hade känt personen som förolyckades? Vad skulle damen gjort då (gått på ännu värre?)?

Jag tror inte att jag skulle vilja att Shorty lärde sig "saker om Jesus" nere på byn.

Okej att man försöker berätta för mig om Jesus, jag har kanske modet att säga jo eller nej tack. Men, kan man inte låta barnen, andras barn, vara ifred?

Röran, såsen, soppan

Jag testade ett nytt påhitt i matväg igår. Favoriten aubergine är inblandad, jag har någon form av hang-up på stackaren.

Följande kan göras till antingen en röra, en sås eller en soppa.

2 st auberginer
2 st paprikor
Färsk tomat
Passerad tomat
Basilika
Oregano
Vitlök
Salt
Peppar

Skär några jack i auberginerna och skär paprikan i stora bitar. Lägg dem i ugn (225 grader) och låt dem bli mjuka.

Gröp ur auberginerna, jag använde inte skalen i den här versionen. Mixa aubergine, paprika och färsk tomat (om du gör en röra skall du inte ha i för många tomater).

Häll över sörjan i kastrull och häll i valfri mängd passerad tomat - lite beroende på om du vill äta sås eller soppa.

Värm upp, riv ner färska örter och pressa i vitlöken. Salta och peppra as you like.

Är man riktigt pilsk eller firar veckoslut så kan jag ana mig till att en sås eller soppversion av det här inte mår illa av en deciliter grädde, eller två.

Ätbart. Så det förslår.

Kan inte låta bli att lägga in ett Marthatips (jag vet inte om jag är kvalificerad att ge Marthatips?) samtidigt; det lönar sig att grilla hur mycket grönsaker som helst då man en gång är i farten. Sen lägger man bara i de färdiga grönsakerna i valbara rätter man stöter på under de kommande dagarna.

Salighet

Har jag kommit ihåg att säga att det är en salighet att bo på landet (jojo, jag vet att riktiga Nickbybor tycker att vi som bor på dårhuset inte är riktiga landebor)?

Igår fick jag besked om att jag får låna en bit av vår grannes täppa, och detta har redan hänt:


Nu skall här odlas grönsaker (eller vad det nu blir)!

söndag 22 maj 2011

Jag är en bättre människa nu

Först nu vågar jag titta in, det efter morgonens joggingtur. Det blev en runda på snäppet under fyra kilometer (jag vet, det är ingenting, ni alla ränner allt från tio kilometer till maratonlopp), så, nu är jag igång igen - och i och med det är det tillåtet att dela ut straff om jag inte kommer upp i tre rundor i veckan.

Det är inte mycket att orda om mitt lopp, sakta men säkert börjar det gå bättre. Att jag saknar känslan av att mer eller mindre utan krämpor springa tio kilometer. Målet är att jag skall klara det i slutet av juli.

Allt efter kräksjukan i våras har jag också haft grava problem med att komma igång på allvar med min LCHF, men, tänkte ta en tur med den nu också. Inget kan väl vara lättare än att äta LCHF på sommaren? Minus nypotatisen då... Skall testa en auberginröra, aternativt en sås i eftermiddag, om den är ätbar kan det hända att ni får en rapport.

I övrigt borde jag bli en bättre bloggmänniska också från och med nu och en tid framöver, vi borde leva någon form av normal vardag i några dagar nu. Bättre innehåll vet jag inte om jag kan erbjuda, men fler inlägg i alla fall. Vilket känns som minoritetsgöra just nu, då jag läser att också André kommer att blogglägga av.

fredag 20 maj 2011

I Nickbys varma omfamning

Små gullegryn, det har varit glest med rapporteringen denna vecka. Orsaken är glad, fem dagar i ett soligt (nåja, det var mest grått och kallt, men det kändes soligt) Köpenhamn.

Du som sökte på "Zoo Köpenhamn" och hamnade här, jag säger jo, om man inte har ett för stort problem med djur i bur, så skall man definitivt ta sig till Zoo i Köpenhamn. Den lille älskade stället, och jag tyckte också att det var fint. Djuren i bur till trots.

Eventuellt mer Köpenhamn senare.

Men, först ett par uppdateringar som uteblivit under resan;

Det gick okej med matärendet under veckan som föregick vår resa. Det som åkte i soporna, det var sex stycken sparrisar som ingen orkade äta upp. Allt annat åkte i magen.

Fua undrar glatt om hon får börja dela ut straff, det i och med att inga rapporter om jogginturer lämnats in. Svaret är ett starkt nja. Jag blev kvitt min förkylning just innan vi åkte till Köpenhamn och har faktiskt inte tillåtit mig själv att springa som halvdålig. Så, jag startar upp i morgon igen, det är planen. Inget straff, ok Fua?

Sådant, här hemma har det hänt massor ser jag, nu skall jag läsa ikapp!

En sak till; den lille, han är en mästare på att åka flygplan. Han sov tur-retur.

onsdag 18 maj 2011

Dagens underliga

...det var att jag blev bångad av en finsk skådis på stan här i K-hamn idag.

tisdag 17 maj 2011

Tack!

Ni kanske trodde att jag försvann i ett liknande firande som ett hockeylag nära oss? Nej, visserligen är jag glad över att laget vann guld, men jag har svårt för fylleslag i fontänerna, asiga kommentarer om motståndare och finska fyllolejon. Det kändes riktigt fint att fly landet innan asigheterna kulminerade. Det är synd att man skall känna skam på grund av ett vm-guld i puck. Tack för era tips angående Köpenhamn, jag tror att de kommer att vara till stor nytta!

lördag 14 maj 2011

Jag behöver hjälp i en bönefråga

Sojabönor, färska, i balja - finns de att köpa här i våra kvarter (jag kan tänka mig att utöka "kvarter" till Helsingfors och Borgå)?

Har jag sagt att jag när ett geni?

Det är nästan så att man kunde säga att den lille kan läsa. Följande bokstäver är nu identifierade:

P - det hänger ihop med hans oerhört starka trafikmärkesfetisch.
A- han fann bokstaven på en av mina tröjor.
S - han har ett par byxor med ett Superman-märke.

P och A vet jag att jag lärt honom, men bokstaven S, det är ett mysterium.

Så, nog kan vi ju säga att den lille läser?

torsdag 12 maj 2011

En snabbis

På tal om att vara fattig.

Efter en tur till den lokala butiken, tog jag mig för en gångs skull en titt på kvittot jag fick efter att jag handlat. Ni vet, känslan av att det kostade rätt mycket helt plötsligt.

Jag trodde någon slagit fel med lilla fingret då jag såg vad kaffet vi brukar dricka kostar.

6,53€ per paket.

6,53€ per paket!!!

Och då är det inte ens kaffe med diamanter och guldströssel vi hinkar i oss.

En fattigmans memoarer

Det slog mig idag, då jag satt på hästryggen, att jag ju samlade hästgrejer som en liten hamster då jag var liten. Allt för att vara förberedd då den egna ponnyn skulle göra entré (det skulle den aldrig, men det förstod jag inte då).

Jag samlade mina surt förvärvade (läs upphittade) grejer i en röd kappsäck under min säng. Det jag kan komma ihåg att fanns i väskan, det var elastiska bindor (bra att ha som benlindor), avlagda små handdukar (det behövs alltid handdukar på stallet) och spik (ja, i fall ponnyn tappade skorna). Och en massa annat bråte (eller skatter, på den tiden).

Dehär grejerna gick jag genom med otrolig andäktighet, gång på gång. Den lokala butikens inventariedag är inget mot mitt räknande och kalkylerande. Varje liten, ny skatt jag hittade, tog mig ett steg närmare en egen ponny.

Ibland var det tur att man förstod så lite som man förstod då man var liten. Vilken tur att jag inte visste att jag inte kunde få någon ponny.

I want to ride my bicy..., no - horse!

Enligt överrenskommelse, Shorty på hästryggen:



Ridhjälmen, jag vet. I stundens hetta hanns det inte med hjälm. Jag lovar bot och bättring till nästa gång.

Signaturen "Jag använder alltid hjälm"

onsdag 11 maj 2011

Trygga räkan

AnnaK skrev ett inlägg om trygghet, eller mer handlade det om att inte vara trygg. Det är ett fint inlägg, du skall läsa det här.

Jag har återkommit till inlägget i mina tankar några gånger, jag känner igen mig i det Anna skriver.

Jag har varit en väldigt nervös själ. Fysiskt jo, men främst psykiskt.

Ett exempel på min psykiska nervositet; en dag fick jag ett meddelande av tingsrätten i Borgå i min postlåda. Det är för några år sedan, jag fann meddelandet då jag kom hem efter en vanlig dag på jobbet. I meddelandet framgick det att polisen i Sibbo försökt få tag i mig, men inte lyckats. Att de önskade att jag skulle kontakta dem så fort som möjligt, enbart personligt besök möjligt.

Jag lovar, jag sov inte en blund den natten. De fantasier jag kokade ihop, de var inte av denna världen. Jag undrade (i mitt fullaste allvar) om jag i misstag hade haft livet ur någon, förskingrat en massa pengar i misstag, gjort mig skyldig till hädelse - alternativen var många.

Följande dag kunde jag inte hålla mig, jag ringde gråtande till polisen i Sibbo och bad dem berätta vad det handlade om, vad jag hade gjort. Med hänvisning till att jag höll på att gå upp i limningarna, gick polisen med på att berätta ärendet över telefon.

Det handlade egentligen inte ens om mig, det handlade om en annan person som hade försökt göra mig illa.

Såhär har jag oftast reagerat i också betydligt mindre påtagliga situationer. Alltid fått för mig att situation som situation har varit mitt fel, att det är jag som är orsaken, att det är jag som borde ha gjort något annorlunda.

Det är allt mer sällan det känns så. Har jag kommit ihåg att varmt rekommendera terapi? Nu säger jag absolut inte att någon annan borde eller skall gå i terapi, men jösses sådan nytta jag haft av det. Jag satt och funderade över mig själv och mina fantasier i tre år under handledning och det hjälpte mig över en del av mina trösklar.

Utan mina tre år i soffan är jag osäker på om jag pallat för det jag och vi utsattes för under våra år som barnlösa. Också såhär som relativt glad och nöjd märker jag att jag har nytta av de lärdomar jag fick under min tid som lärjunge.

Det om det psykiska. Mina ocker över en bristande fysik skippade jag under barnlösheten. Jag är, liksom, en skavank.

tisdag 10 maj 2011

Köpenhamn, baby?

Globetrotters, vänner och läsare - nu är det ett perfekt läge att lägga upp alla de bästa tipsen för det bästa av Köpenhamn!

Jag tackar redan på förhand!

Kesämies

Jösses. Det är så otroligt skönt att bara kunna dra på sig ett par skor, en sommarhatt och gå ut.


Det händer rätt ofta, då jag tittar på den lille, att det är en fasligt massa historia och historier som ryms i de kläder han bär. Hatten på fotot, den är ursprungligen min systersons. Scarfen är min farmors. Bodyn är köpt av oss, byxorna är ett lån av en granne och skorna är min systerdotters.

måndag 9 maj 2011

Den glada marthan matrapporterar

Det är ganska lätt att rapportera den gångna veckans matsvinn, det är nämligen inte mycket jag har att rapportera!

Jo, lite. Jag köpte ett knippe sparris som fick bo i grönsakslådan några dagar för länge. Jag var tvungen att slänga några sparrisar då jag väl kom åt att koka härligheten, så helt rena papper har jag inte.

Jag måste säga att det tycks löna sig att i offentligheten meddela hur jag sköter mig, det har gått betydligt bättre nu sedan jag reste skampålen igen.

Under veckoslutet väntar en sommarstädning av kylskåpet och det oroar mig lite, det finns en och annan glasburk jag inte öppnat på länge. Men, jag får försöka vara påhittig och hitta på tusen användningar för inlagda rödbetor.

Du då?

En envis jäkel

Alltså, den här förkylningen som bosatte sig i mig efter Berlinresan. Den är inte av denna världen.

Den är inte speciellt svår, den är bara så otroligt seglivad. Jag inleder den tredje veckan av snorande.

Och så en stilla fundering i ett snorigt huvud, hur kommer det sig att jag alltid saknar att löpa som mest då det är en fullständigt omöjlig sak att göra?

Ännu om mammor

I och med morsdagen som firades igår, så var det en del diskussion om firandet av dagar som denna i en del sociala medier. En del tycker att dagar som den här borde skippas och en del tycker att dagar som morsdag borde vara med inkluderande, att en stor del mammor glöms bort på morsdag.

Jag är, som jag sade igår, saligt lycklig över att jag blir firad. Jag tror att en del av glädjen fortfarande beror på att jag varit så väldigt ledsen under många år och morsdagar. Nu är det omöjligt att säga, men, det kan hända att jag inte värderat morsdag så otroligt högt om allt gått betydligt lättare.

Jag tror att en del av er läste HBL:s grej om den unga kvinnan som bestämt sig för att låta sitt barn växa upp i en annan familj? Jag läste och kom osökt att tänka på Shortys ursprung.

Den tacksamhet jag känner över att det finns en kvinna som fattat de beslut som fattades för att den lille skulle landa hos oss, den går inte att mäta, ej heller att beskriva.

söndag 8 maj 2011

Mamma

Jag är fortfarande alldeles gobsmacked. Tänk att jag blir firad på morsdag, det är fortfarande så otroligt stort att jag inte fattar det.



Vad kan jag annat vara än oerhört tacksam, glad och lycklig?

Samtidigt går en del av mina tankar till de kvinnor (och män!) som också idag är utan det barn de saknar. Flaggdagar som den här kan vara så tunga.

lördag 7 maj 2011

Men, var är Shorty?

Sonja påpekade att det varit tunnsått med info om Shorty den senaste tiden. Det skall vi genast korrigera.

Den lille har inte hunnit figurera, för han har varit upptagen med att:


...hålla ordning på den livliga trafiken.


...både utomhus och inomhus.


Dessutom jobbar han på att bli och se så beläst ut som möjligt.

Bilder på Shortys första ridtur (premiär igår!) kommer senare.

fredag 6 maj 2011

En fråga till dig som är förälder

Då barnet sover, kollar du med mer eller mindre jämna mellanrum att barnet andas?

Eller är det bara jag, som såhär mer än ett år efter att den lille anlänt till oss, fortfarande går in och kollar nu och då, att den lille fortfarande lever?

Det stormar i den lilla SFP-dammen

Nils Torvalds har ju varit riktigt arg efter riksdagsvalet, eller arg var han kanske före valet också, och nu meddelar Nils att han lämnar SFP:s arbetsutskott på grund av partiets misstroende mot honom. Du kan se klippet här.

Enligt det jag uppfattat av det Nils sagt och skrivit så är hans eget misstroende mot partiet rätt stort det också, så alla vinner eller hur?

Men, medveten om att en politisk diskussion inte är lätt att orka med en fredageftermiddag, vi var lite inne på det här före valet. SFP. Att många av oss kände för att rösta svenskt, men inte kände att SFP var det rätta alternativet.

Jag är nyfiken, varför känner vi så? Ett hurudant SFP (eller annat parti vars primära uppgift eller intresse vore den finlandssvenska vinkeln) skulle kännas mer rätt?

Jag skall själv återkomma i ämnet, har en annan sak jag måste skriva först.

torsdag 5 maj 2011

Kom, vi skall byta kläder!

Om du fick vara en känd person för en dag, vem skulle du vara? Varför? Och vad skulle du göra den dagen?

Idag skulle jag välja att vara Kyra Kyrklund. Det skulle vara roligt att kunna rida. Jag skulle först rida hennes fina hästar och sen sätta mig upp på den jag oftast brukar rida (som Micaela oftast rider, red.anm).

Siganturen "Ridturen ei mennyt niin kuin Strömsössä"

Titta!

Titta vad Bakpappan har gjort! En version av pajen som är hälsosam!

Tusen tack!

Varför tycker de så illa om oss?

I den mest lokala tidningen, Sipoon Sanomat, rapporterar man att Sibbo kommun i framtiden inte kommer att annonsera kommunnytt i tidningen. Kommunstyrelsen, med SFP i spetsen, har fattat beslut om att kommunnytt skall publiceras i Borgåbladet samt gratistidningen Vartti.

Folket i byn, i synnerhet den finskspråkiga versionen av folk, är vansinnigt arga. En del av ilskan beror på att det blir lite svårare att få veta vad som är på gång i bygden, men en del av ilskan riktas mot oss svenskspråkiga. Det för att det var SFP som tyckte att det är för dyrt att annonsera i Sipoon Sanomat. Det lär vara tre gånger dyrare att annonsera i Borgåbladet, och det har kommunen nog råd med.

Och vet ni, jag kan förstå att det här upprör en del finskspråkiga. Det skär lite i ögonen då vi (jag är inte en av beslutsfattarna, men hör på grund av mitt modersmål till dem som anses tro sig vara bättre folk) fattar sådana här beslut.

Det gäller några euro. Är det värt den här ilskan?

Jag själv prenumerar på Sipoon Sanomat, Borgåbladet hör inte till repertoaren. Jag får inte gratisutdelningen Vartti, det i och med att jag inte vill ha reklam eller annan gratisutdelning (det igen ett ekologiskt val). Så, det innebär att en del av oss svenskspråkiga också blir utan info.

Dags att bli en arg, gammal gumma och författa insändare?

onsdag 4 maj 2011

Jobbar du i skift?

Jobbar du i skift och finner de tidiga morgonturerna besvärliga?

Jag har en läderväckarklocka gjord av människobarn jag kan låna dig. Den här väckarklockan väcker dig 05.15 (sharp!) vardag och helg.

Hör av dig!

Snälla?!?

Smeknamn

Nu är det här ju inte så roligt, det i och med att en del av er inte vet den lilles riktiga namn, men jag vill ändå dela med mig.

Den lille har förärats med riktigt hemska smeknamn. Alla smeknamn har ett ursprung (om än långt, långt borta) i hans riktiga namn, men att de utvecklats till bland annat Benge och Pynt, det överskrider till och med mitt förstånd ibland.

Vad kallar ni barna, har de roliga (eller fula) smeknamn?

Signaturen "Missi".

Jo, jag har kallats för just det.

Stället jag jobbade på

Jag måste bara säga det, att X3M, nog är en fin kanal.

Den nya morgonen, Succémorgon, låter bra. Det är roligt att märka att kanalen också spelar en massa bra låtar som en mogen kvinna (jaja, skratta bara) som jag känner igen.

Och alla fina kampanjer de inte bara idéar, utan också drar igång. Trots att kanalen(s medarbetare) ofta beskylls (orättvist) för att bara sitta och ha roligt för sig själva på radion, så är det få som kan stoltsera med fyndigheter som "konvertera till finlandssvensk" samt "Mitt Finland kommer i alla färger" som bland annat Pia Ingström på Husis skrivit om.

Sist men inte minst, det är otroligt fina människor som samlats på en och samma arbetsplats, finisar!

tisdag 3 maj 2011

Svenskfinlands Martha Stewart

Jag vet att jag bara inbillar mig, men jag har fått så mycket feedback på och tack för receptet på citronpajen, att det känns som om halva Svenskfinland ätit paj de senaste dagarna.

Dustbin update

Det märks att jag är veckovill. Men, jag har för mig att alla överlever trots att jag släpar fram min vanliga skampåle först idag.

Det har varit en bra matvecka, om man med bra är ute efter att slänga så lite mat som möjligt.

Det som åkte i bioavfallet var en halvannan burk ärter. Jag använde lite av dem i någon maträtt som gjordes för den lille, och hittade inte på någon vettig lösning för de överblivna ärterna. Note to self - köp djupfrysta ärter.

Jag kan faktiskt inte erinra mig att jag skulle ha slängt något annat. Det är nästan så jag får lust att rita ett diplom.

Förkylt

Jag vill bara rapportera att dehär två:


...är väldigt förkylda just nu.

måndag 2 maj 2011

Att nysta i härvorna

Egentligen är det inga härvor det handlar om, det handlar mer om mig, mina vänner och relationer.

Jag är inte överdrivet social till vardags, är nästintill sparsmakad i mitt umgänge.

De senaste åren har inte gjort gott för relationerna. Det finns en del riktigt nära vänner som jag givit upp på vägen. Och, för en gångs skull håller en klyscha, det var inte dom, det var jag. Jag kunde inte, orkade inte och ville till slut inte.

Saknaden hinner växa sig stor under år som går. Och, ändå är det ett så svårt steg att ta, att greppa telefonen och fråga om det kunde vara okej att ses. Det är ju inte var och en, som efter årslånga pauser, är beredda att stå med öppen famn i ett varmt välkommen!

Nu, då livet känns långt mer än okej har jag börjat stappla omkring i det sociala livet, också där jag bara lämnat stora svarta hål efter mig.

Idag träffade jag en vän jag senast träffade för långt mer än tre år sedan. Det var underbart och fint. Och, här håller inte klyschan "det kändes som om det var igår vi sågs", nej, det är mycket man skall ta igen efter de år som gått - vet ni hur mycket prat det går åt för att komma ifatt? Mycket.

Men, jag pratar mer än gärna. Och är glad över att jag får chansen.


Typerna på bilden har inte så mycket med inlägget att göra, men, de är kompisar. Och det är huvudsaken.

söndag 1 maj 2011

Ei näin

Vet du hur den korta lyckan ser ut?

Du ställer dig på vågen, efter påsk och valborg, och ser att resultatet ser riktigt fint ut. För att sekunden efter glädjepiken inse att vågen är sönder.

Grymt ös

Ponera att klockan är 0530 och det är festdagen första maj.

Vad är det som händer den tiden i det Nickbyska residenset?

a) man går och lägger sig efter en lång, våt fest?
b) man stiger upp och förbereder brunchen?
c) man vaknar - högst ofrivilligt - för att väckarklockan bestående av cirka nittio centimeter människobarn kräver att få uppmärksamhet?

Jag är tröttare än de flesta andra som på riktigt firat en vild valborg.