torsdag 31 januari 2013

Du måste vara fläckfri

Utan att ta ställning till om Antti Kaikkonen begått ett brott eller ej, utan att ta ställning till om domen för brottet är för lindrigt eller för hårt, vill jag bara säga det.

Att det känns illa att det här slår så hårt mot Kaikkonen och hans fru privat.

På grund av den här ekonomiska härvan var ju beskedet redan tidigare det att Kaikkonen och Taiveaho steg ur, tvingades stiga ur adoptionskön.

Mitt privata förflutna gör sig påmint, den väldigt stressande känslan av att man måste vara perfekt ut i fingerspetsarna, totalt fläckfri och hundraprocentigt frisk för att få köa för ett barn. Hittar man en plump i protokollet åker man ut, med väldigt små chanser att kvala in igen.

Naturligtvis är det viktigt att barn som redan har ett tungt förflutet skall få komma till en familj som är så "bra" som möjligt. Men, fortfarande känns det orätt att det i Kaikkonens granne kan bo en familj som slår varandra och sina barn, som super och knarkar och lämnar barnen vind för våg, kanske till och med hatar sina barn. Och de får ha barnen och till och med behålla dem, bara för att de lyckats tota ihop de här barnen på egen hand, den biologiska vägen.

onsdag 30 januari 2013

Plus i kanten

Jag vill än en gång säga det, att det är saligheten självt, att barnet får gå på ett bra dagis.

Dagiset skall bygga ett slott. Slottet kommer naturligtvis att få invånare i form av prinsar och prinsessor och den lille, ja, han vill naturligtvis vara prinsessa. Vilket han hade meddelat i gruppen då det blev tal om vem som skulle bo på slottet.

Viss polemik och bestörta utrop hade hörts i församlingen (av barnen) och det var självfallet några som hade sagt att pojkar inte kan vara prinsessor. Men, personalen hade plockat upp tråden och sagt att vem som helst kan vara vad som helst och det innebär att den lille skall vara prinsessa.

Och han är så exalterad över just det. Klänningar! Rosa! Krona!

Och jag är så glad över att det fungerar just som det skall.

Jo, jag och vi har framfört det i våra pratstunder med dagiset, att vi lever så hemma också. Vill man ha smycken, spännen eller klänning så får man. Vill man inte så har man något annat i stället.

Det känns bra med ett dagis som vårt.

tisdag 29 januari 2013

Macho man känner sig

...då man lyckats öppna motorhuven, fylla på spolarvätska, få fast alla lock och grejer, bara för att på klacken halka och trilla omkull. Det med en vid båge av ljusblå, ljusblå, spolarvätska ovan huvudet. Ett febrilt försök, man hinner inte med mycket under den bråkdel av sekund man trillar, att försöka hindra att allt det ljusblå träffar duffeln.

Det blev lite machot på slutet ändå, för den svordom (jag svär alltid då jag halkar omkull ute) som kom ur mig, den var inte precis kvinnlig.

Och det är inte det att jag skulle tycka att det är manligt att fylla på spolarvätska i bilen, det är jag fullt kapabel att göra. Det var bara självsäkerheten som så glasklart gick i tusen bitar då jag gick omkull.

måndag 28 januari 2013

Ur barns mun

I en del tidningar finns spalter med små roliga historier som barn berättat, det finns ju till och med hela böcker som återger stolligheter ur barns mun.

Måste erkänna att jag alltid trott att det är fullvuxna som hittat på de här tassigheterna, att barn inte kan vara så där kul på riktigt.

Men de är, eller nu kan jag egentligen bara uttala mig om den lille som bor hos oss.

Hört igår under middagen:

"Jag sitter och håller i pilekucken."

Så där lite i förbifarten.

Tur att det var junior och inte den större som delgav.

Underbart

Vi öppnade en av de sista julklapparna under veckoslutet, drog i väg på ett tredagarspass på Spa.

Tre dagar ute i ödemarken (Kasnäs) gör underverk. Trots att man var lite trött mellan varven:


torsdag 24 januari 2013

Kvällens sista fråga

"Mamma, har ormen en rumpa?"

Nattnatt.

Levitering

Random bild på männen i residens Röman under levitering.


Dagens melodi

Fua skriver om det idag, att en tvist om ostens och skinkas plats på nätet direkt leder till en hätsk, rasistisk debatt. Du kan läsa Fuas inlägg här.

Man bara, som någotsånär liberal och snäll, undrar hur en rolig fråga om våningarna på smörgåsen blir en rasistisk diskussion?

För att folk vill vara elaka? För att folket är dumt?

Samma sak går igen då Blondinbella vill sälja ett par soffor hon vill bli av med i och med en flytt. Först ut att kommentera Blondinbellas inlägg om sofforna ger henne en känga rakt upp i ansiktet - och de andra gamarna hakar på.

Vill du, så kan du titta på hur det ser ut här.

Hur i fridens namn (eller det är ju just inte i fridens namn) kan ett inlägg som handlar om att man vill sälja ett par soffor leda till att folk börjar misshandla försäljaren på direkten? Bara för att Blondinbella är känd? För att det går bra för henne?

Svaga själar i avundsjuka kroppar. Tuffa nog att anonymt sitta och gruffa i sina skrymslen.

Usch.

onsdag 23 januari 2013

Fortsatt ickeredigerat

Ja, dehär bilderna här hemma är ju mer sådär som livet är på riktigt.

Jag är till exempel aldrig sminkad under våra veckoslutsfrukostar. Smutsigt hår har jag också ibland. Det konstiga är att vi fotat en frukostsituation, det är så inte vi. Nåja, vi fotade ju inte det vi åt, bara ett glatt barn.


Så en typisk "så här städat är det hos oss" till vardags:


Skillnaden

Ni har säkert lagt märke till det, att de flesta foton jag lägger upp, det är mobilfoton, tagna i flykten.

Vi har en riktig kamera också. Alla kamerans foton landar på datorn hemma, så det är sällan jag förevisar det som finns eller händer hemma.

Nu vill jag presentera en (kort) bildserie. Ni kommer ihåg att den lille är väldigt förtjust i nödutgångsskyltarna? Den här bildserien visar hur det ser ut då man lyckas överraska med en födelsedagsgåva:





måndag 21 januari 2013

Saker man vet så lite om

Och förstår ännu sämre.

Det här med vaccination av små barn är ett exempel på en sådan sak.

Influensavaccinera eller ej? I år är det första gången den lille är över tre år, inte direkt riskzon längre, så i år är vi tvungna att fatta beslutet helt på egen hand.

Och hur lätt är inte det? Och hur eldfängt är inte ämnet?

Nå, som jag säkert berättat tidigare, jag är ju inte den som läser om sådant här på internet (nej, för då blir man tokig och ännu virrigare) så, jag nöjer mig med att bli saligt glad då någon berättar att den valt att fatta samma beslut som vi fattat.

Ni vet det där, man styrker sig själv via det att man hör att andra resonerat (eller låtit bli) på samma sätt som man själv.

Nu är det bevisat (än en gång)

Man skall aldrig, aldrig, uttrycka sin tacksamhet över att barnet varit friskt så länge.

Resultatet är alla gånger ett sjukt barn. Och jo, också den här gången blev barnet sjukt mitt i natten.

Vilken tid på dygnet skall brandvarnaren meddela att batteriet är slut? Mitt i natten, naturligtvis.


Bilden visar en snubbe som är väldigt glad då vi lyfter in den högsta stegen i vårt hus.

söndag 20 januari 2013

Det slår mig nu

...att jag nog är ganska bra på att röra ihop mat.

Jag inser det efter två fadäser i köket. Först lyckades jag göra musslor som bara smakade äckligt och idag gjorde jag en fisksoppa som inte smakade något alls.

Och jag är sådär genuint överraskad (och lite arg), för det mesta jag gör i köket brukar jag åtminstone själv tycka smakar gott.

lördag 19 januari 2013

Man tager det man hafver

Arktiskt klimat råder.

Utan lite spring och härjande på stora ytor tenderar väggarna krypa närmare.

Låt mig få förevisa, the power of HopLop:


torsdag 17 januari 2013

Fullvuxna är ofta idioter

Läser i dagens Turun Sanomat att Åbo stad skickat ut ett brev till skolorna i staden.

Ett brev där staden ber lärarna hålla sina elever borta från ett allmänt skidspår staden upprätthåller för sina invånare. Det lär vara fråga om det enda spår som som är i skidbart skick just nu.

Artikeln finns här.

Jag blir bara så matt. Arg och matt.

Resonemangen, de jag bara kan ana mig till, krockar. "Det är så jobbigt med sådana där korta typer som inte ens kan skida i spåret." "Barn bara sitter inne och spelar spel på datorer och blir tjocka och jobbiga." "Jävla barn att de skall finnas allstans."

Vill inte dra "barnens föräldrar betalar väl skatt de också-kortet", men jösses så barnfientligt ett samhälle kan bli.

onsdag 16 januari 2013

En kärleksförklaring

Den lille och jag kom igång på att tala om hur mycket vi älskar varandra.

Det började med att det finns så mycket kärlek att det fyller hela rummet, hela huset, gården och Nickby och Finland och Sverige och

i Afrika blev det stopp.

Ända dit skall vi ändå inte gå.

För där finns krokodiler.

Och det är inte okej.

tisdag 15 januari 2013

Är det Nigella du ser i spegeln?

Om inte, om du är helt lost med slevarna och knackkorvarna, och gärna skulle vilja vara lite mer slängd i köket.

Då är Lissus inlägg något för dig!

I mars lär vi Sibbobor oss att laga vardagsmiddagar!

Och peppad av en till fin bloggskrift, läs Evas inlägg om oss finländare som väljer att lägga våra surt förvärvade slantar i kassan på riktigt dåliga restauranger: Tuhansien murheellisten ravintoloiden maa.

måndag 14 januari 2013

Var och en med sitt, men

Läste i dagens HBL om sexåringen som har en iPhone, artikeln finns här.

Och blir lite svag i huvudet, vad kommer den lille inte att kräva då han är sex år? Privat jet, rymdfarkost och ja, vad då?

Fick på Twitter en kommentar om att pekplattan varit en pop julklapp på ett dagis. Shit, säger jag, den lille hos oss var gladast över ett Blixten-bälte och ett par små krokodiler i gummi.

Att han kommer att bli mobbad om vi inte skärper oss.

Service på orten

Jag vill bara konstatera det, att vi nog använder en simhall lite mer än vi använder en ishall. Så, skall vi utföra gymnastiska rörelser till exempel under ett veckoslut måste vi alla gånger ta oss bort från Nickby.


Men, jag skall inte kasta yxan i sjön. Det kan ju också hända att den lille på riktigt blir en hejare på skridskor och att jag kan se fram emot sötebrödsdagar. Förutsatt att den lille blir ishockeyproffs då. Han får naturligtvis gärna också satsa på konståkning, men då är det mindre sötebröd för mig.

(För utomsocknestyper: byn stod länge i valet och kvalet, ishall? Simhall? Ishall? Simhall? Det blidde en ishall.)

fredag 11 januari 2013

Sibbobon här, hej

Det slår mig nu, att jag sällan (aldrig) skriver politik här i bloggen.

Nåväl, inte så mycket politik nu heller, men ett avstamp ändå i metropolutredningen som offentliggjordes i dag (mer om den här).

Jag har ett känslomässigt problem med det här att Sibbo skulle bli en del av Helsingfors. Det är inte så att jag inte förstår och till och med håller med om en del av orsakerna bakom både metropoltänket och kommunreformen, men känslorna står på bakhasorna. Jag vill inte att Sibbo, på silverfat eller ej, överräcks åt Helsingfors.

Varför inte?

Då när vi beslöt oss för att flytta senast, det var sommaren 2006, så var vårt aktiva val att flytta bort från Helsingfors. Inte bara lite längre bort från centrum, utan vi valde att flytta bort helt och hållet.

Till Sibbo.

Det var inte ett enkelt val det heller, att flytta just till Sibbo. Vi kände exakt ingen i Sibbo, hade noll kontakt och noll nätverk. Men, vi valde ändå att våga.

Och vi byggde bo. Fick rötter. Har byggt ett nätverk som är så brett och djupt att det är svårt att tänka sig att vi skulle bo någon annanstans.

Och nu, nu ser det ut som om jag kan bli Helsingforsbo igen. Utan att jag vill det och utan att jag flyttar.

Fortfarande, jag inser att Nickby och Sibbo kommer att stå kvar, oavsett en ytterligare "annektering" eller ej, men jag tycker att det känns lite konstigt att man bara kan "flytta på folk" på det här sättet.

Den sentimentala svadan slut, hälsar Nickbybon.

torsdag 10 januari 2013

Fintvätt

I all dess korthet, fintvätt:


onsdag 9 januari 2013

Och vinnaren är...

Christel Rönns! Om du läser det här, så vill jag bara säga det - jag och den lille älskar boken! Vi har läst Det vidunderliga ägget minst 200 gånger under de senaste månaderna!


Bild från hbl.fi.

tisdag 8 januari 2013

Efterlysningen

Framför mig ser jag soliga vinterdagar och en familj, med rosiga kinder, ute i skidspåret. Solsken i blick och en air av riktigt friluftsliv. Alla är glada, lyckliga och harmoniska. Löftet om varm kakao med vispgrädde och ostmacka och ja,

det enda som saknas i bilden är ett par skidor, ett helt skidset de facto, som skulle passa den lille.

Så, detta är en efterlysning, en förfrågan. Finns det någon i trakterna av Nickby som sitter på ett skidkit innehållande skidor (100 cm), stavar (75/80 cm) och pjäxor (eller vad de nu heter, storlek 26)?

Om svaret är ja, så är jag intresserad. Sitter du på ett kit du vill bli av med, för stunden eller permanent, så får du gärna skicka ett mail eller skriva svar i kommentarsfältet. Tack!

Och sluta skratta, jag vet att bilden jag beskriver överst är långt, mycket långt från sanningen. I synnerhet då det gäller modern i familjen.

måndag 7 januari 2013

Nya tag

Jag tycker att det är så underbart att "alla" inlett sitt nya liv nu efter årsskiftet. Tidningarna rapporterar om fullsmockade gym och alla trendsetters vill vara bäst på att berätta vilken träningsform som är den nya, heta.

Jag skrattar i skägget då jag läser någon gymföreståndare konstatera att de som nu på riktigt "inleder sitt nya liv", de slutar senast i mars. Så, håll ut, i mars ryms man in igen!

Det är ju det, med sådana här vågor, att man lite skäms för att göra helt vanliga saker, rädd för att stämplas som en av de där som gör som alla andra. Ni vet, då avocadopastans vågor gick som högst i höstas, då skämdes man nästan för att köpa avocado. Man hade liksom lust att skrika ut ett glatt, jojo, hemma hos oss har vi ätit avocado redan i flere år!


Men, jo. Jag var ute och premiäråkte skidor igår. Det var halt och isigt och spåren var så gott som borta. Det var bra, då behöver jag inte påstå att orsaken till det dåliga flytet stod på skidorna.

torsdag 3 januari 2013

En favorit i repris - sluta slänga mat

En del av er har hängt med som läsare så länge, att ni kanske vet att det är tredje gången gillt.

Januari är, traditionsenligt, månaden då jag försöker påminna mig själv om att hushålla bättre med den mat vi bär hem och äter och ibland också är på väg att kasta.

Det första inlägget om SSM hittar du här.

En del har förändrats sedan dess, den lille äter - naturligtvis - samma mat som vi vuxna och det är lite tajtare vad gäller tid och möjlighet att stå på huvudet i köket i och med att alla fullvuxna i residenset jobbar nuförtiden. Men, målet är det samma, att slänga mindre mat.

Vet inte om jag så notoriskt kommer att avge veckorapporter, men, skall åtminstone vara pinsamt ärlig om något är på väg att åka i komposten.

Man får gärna hänga med om man vill.

Ja, på tal om det. Hur sjuk är man om man helt uppriktigt tycker att en av höjdpunkterna under högtiderna var det faktum att man äntligen fick skafferilådan städad? Ett fornfynd gjordes, en burk hackad spenat som gått ut år 2007...

onsdag 2 januari 2013

Överlevnad, med råge


Jag kanske kan sammanfatta det gångna året i ett senare skede, jag kanske kan förmå mig att spå det nya, också det i ett senare skede.

Men, just nu. En redogörelse över helgerna i kronologisk ordning.

Mamma pussade inte tomten, hon var upptagen med en liten nisse:

Nej, hunden är inte en julklapp. Det är en lånehund. Men, saligheten var lika stor ändå:

Var raket kräver sin säkerhetsvakt:

Bilden ovan får mig att tänka på Gary Cole:

Bilden lånad från voicecoaches.com.