torsdag 29 november 2012

Det här med att komma ihåg saker

Har jag berättat för er hur det gick då jag försökte vaxa bikinilinjen själv?

Alltså, jag frågar inte för att försöka ge ett mystiskt sken av mig själv, jag kommer faktiskt inte ihåg.

onsdag 28 november 2012

Skall erkännas

Om någon skulle hitta min telefon och gick in bland mina fotografier, så kunde det hända att hen fick se ett - eller flera - foton på bajs.

Det var allt jag hade på hjärtat just nu.

Milstolpen

Hur man vet att man är gammal?

Då ens musikaliska preferenser helt plötsligt vänder mot att peka bakåt i stället för att peka framåt.

Jag tror jag är där nu.

Hallå ålderdomen. Mina ögonpåsar välkomnar dig.

tisdag 27 november 2012

Det var då jag föll av matematiken

Växlade några ord med Pefti tidigare i dag. Ni kanske blir överraskade, men vi pratade faktiskt lite om matematik och matematikprov.

Jag kan, med stor exakthet, sätta fingret på när jag föll av matematiken. Det var då jag lagt den första halvan av åttonde klass bakom mig. Det var då de första bokstäverna dök in i matematikuppgifterna jag trillade av. Sedan dess har jag inte riktigt greppat matte.

Favoritämnen i övrigt i skolan var modersmål och huslig ekonomi (finns det ens ett ämne som heter så nu längre?).

I modersmål fick jag en gång ett helt vitsord avdraget (så det blev bara en nia) på grund av att jag skrev ordet "slut" där uppsatsen kom till sin ände.

I huslig ekonomi fick jag på ett av betygen en full tia. Det för att jag var så väldigt duktig på att bädda sängen.

Gallup: mardrömmar

En fråga, drömmer era barn mardrömmar? Hurudana, kan de beskriva drömmarna i vakwt tillstånd?

Den lille hos oss, tre jordsnurr, har under några månader levt ett rikt nattliv, skulle gärna hära era erfarenheter.

Tack, tack.

måndag 26 november 2012

Utelistan

En fråga:

Hur ute är man då man:

- inte sett ett enda avsnitt av årets Big Brother?
- inte sett ett enda avsnitt av årets Dansa med stjärnor (eller vad det nu heter)?

(Man känner sig lite utanför "nyhetsflödet" i och med att kvällstidningarna fyller sina sidor med "nyheter" om dessa två.)

- då man inte vet vad Skillpages är för något, trots att man är inbjuden?

Hälsningar,

Uteliggarn

Hon som överlevde

...men var lite trött.

Jo, jag överlevde min utlandskommendering. Den var rätt tuff, mätt i kilometer. Eller vad sägs om sträckan Nickby-Hfrs-Stockholm-Nyköping-Skavsta-Nyköping-Stockholm-Köpenhamn-Malmö-Kristianstad-Köpenhamn-Hfrs-Nickby. På två dagar.

Som mor till ett barn som har en tendens att väcka mig en eller några gånger per natt, tycker jag det är lite roligt att jag fortsätter vakna mitt i natten fast jag skulle få sova ostört.

Sverige var bra, men jag kan inte låta bli att le lite åt att fullständigt fullvuxna människor i Sverige övergått till att prata om "braiga" grejer.

Braiga?

Som avrundning, en random bild på det jag saknade under min resa:



måndag 19 november 2012

Premiär

Ja, nu är det rätt nära. Den gastkramande episoden i serien Micaelas mammaliv:

"Arbetsresa, två nätter."

Alltså, det är inte så att jag jobbar på nätterna, men, skall vara borta (I ANDRA LAND!) i två nätter. Gastkramande. Inte med tanke på den lille, han kommer att klara det galant. Men jag, JAG!

Jo, jag är en blötfis. Barnet är tre år och jag har hittills blott sovit en natt i taget (och det också med litet tryck över bröstet) i annat hus än den lille.

Uh.

söndag 18 november 2012

Och hur resonerade ni?

Är det bara jag eller?

Ett inlägg i den kategorin, ja.

Vet inte om det hänger i luften eller om jag bara är ute och seglar, men tycker ni att det känns som om det är en hel del unga och äldre män som vill bli pappor just nu? Att det är kvinnorna som är mer sådär ja, men vi väntar och ser och sedan zappar vidare?

I min ungdom - höh, höh - så vill jag dra mig till minnes att det var "andra vägen", att vi chicks ville bli mammor bums på momangen medan de blivande männen mer tuggade på skägget och önskade sig lite mer tid i julklapp?

Hur var det / är det i ert fall? Ville / vill den ena mer än den andra?

Och ni bara, men Micaela då? Och jag bara, nåväl först var jag inte tusentaggad på det här med egna barn, sen då det visade sig att det skulle vara svårt att få barn, så ville jag inget hellre än att få ett.

torsdag 15 november 2012

Feeding a genius

Det hände sig i går, att den lille bokstaverade hela sitt namn.

I am, indeed, feeding a genius.

Jag menar det handlar ju ändå om många bokstäver den lille fick i rätt ordningsföljd.

Då jag säger det, så slår det mig att en del av er kanske inte vet vad den lille heter?

På tal om namn och sådant, i och med en bemärkelsedag här om dagen, och gratulationer som droppade in på FB påmindes jag om en del smeknamn jag burit under perioder i mitt liv. Jag har bland annat kallats Mikki, Missi och Miksu/Mixu. De olika smeknamnen är tätt förknippade med minnen från just de tiderna jag kallats då.

Mikki är ett barndoms- och stallnamn.
Missi är ett gymnasienamn.
Miksu/Mixu är ett Jyrkinamn och ett svärmorsnamn.

onsdag 14 november 2012

Varför?

En av journalistikens gyllene regler lyder i sin korthet "varför?".

Jag tror jag när en blivande liten skjutjärnsreporter hemmavid. Han kan minsann det där med "varför?".

måndag 12 november 2012

It ain´t sunny any more

Alltså, vi måste prata om det här med Solsidan.

På grund av allt möjligt, allt från tajta tidtabeller till annat att göra, så tittar jag väldigt lite på tv nuförtiden. De senaste åren har det varit typ Borgen och Solsidan jag tittat på.

Men, den oas av skratt och pinsamhet Solsidan tidigare innebar, det känns inte längre så.

Också igår konstaterade jag det, efter bortkastade 25 minuter, att det var ett dåligt avsnitt, igen.

Är det okej att säga det, att jag tycker att Solsidan är mindre solig den här säsongen? Äh, strunt i att säga det nätt, jag tycker att Solsidan är dålig den här rundan.

De tusen perspektivens farsdag

Det är ofattbart att det redan var en tredje fars dag vi fick fira tillsammans med den lille. Vart tar tiden vägen?

På grund av många orsaker handlade just den här fars dagen om de många perspektiv och svårigheter dagar som den här innebär.

Dels det allra gladaste perspektivet, jag har den outsinligt stora glädjen att känna två pappor som efter många, långa år och svårigheter nu äntligen fått fira sin första fars dag som pappor. För en del som saknar barn, på det där sättet att de verkligen önskar sig ett eller flere, är dagar som mors och fars dag en plåga. Att helt plötsligt, en dag i november, inse att man är en av de utvalda som faktiskt får fira - känslan är hisnande. Det är så att man vill knipa sig själv riktigt hårt för att kolla att det är på riktigt, så kändes det åtminstone för mig då vi hade den lille hos oss första gången mors dag firades.


I och för sig händer det att jag ger mig själv ett tjuvnyp fortfarande, bara för att kolla att jag är vaken och att allt det här fortfarande är på riktigt.

Sen, alla de andra perspektiven. Familjen som inte längre lever som en familj. En första fars dag utan barnen. Barnet som sörjer att att det inte längre har en far i livet. Barnet som sörjer att det inte ens vet vem fadern är.

Och sen, det där jag själv levde med i några år. Att år efter år se mors, fars och andra fest- och högtidsdagar passera som barnlös. Åren under den perioden var så otroligt långa och långsamma och nu - nu är det det precis motsatta som gäller.

Det må kännas som om åren går på snabbspolning just nu, men ett är i alla fall säkert, det är betydligt roligare att leva genom alla dagar och år nuförtiden.

fredag 9 november 2012

Barnet levererar alltid

I brist på intrikata inlägg av modern, får ni lita på att barnet i familjen levererar.



tisdag 6 november 2012

Vi går mot brådare tider

Peppe skrev om det här om dagen, brådiset.

I min kalender, den som kombinerar jobb och privatliv, innebär november och december inte att vi går mot bara mörkare tider, det innebär också att vi går mot brådare tider.

Det är en blandning av allt, allt från att tidningar skall vara klara inför jul till julfester som är både privata och jobbrelaterade.

I min nuvarande livssituation, i den vilken jag kombinerar rollen som mor, fru och mitt jobb har veckosluten blivit nästintill heliga för mig. Har jag något - också om det är privat och roligt - inprickat under veckoslutet får jag ångest delight. Eller severe.

I övrigt har jag bestämt mig för att inte bli stressad. Så där så att jag på förhand bestämt det. Ger jag den känslan övertaget så rusar jag bara från ställe till ställe. Och det tjänar ingen något på, inte på jobbet, men framför allt inte hemma.

Ett lite tråkigt, men nödvändigt val jag också gjort, det är att jag skurit ner på både gala, galej och häng med polare. Jag kunde gå på premiär och fest på löpande band, men är otroligt noga med vart jag går. Prioriterar att stanna hemma så ofta som möjligt - det bland annat för att vid god vigör åka på längre arbetsresor nu och då.

Väl hemma, så försöker jag hålla fast vid att faktiskt vara hemma då jag är hemma. De gånger jag jobbar hemma så gör jag det helst då alla andra gått och lagt sig.

Och jo, i och med att det var en av kommentarerna jag tror Peppe fick på sitt inlägg, så fort det är för mycket av lite allt, så är det bloggandet jag drar ner på.

Vet inte riktigt vart jag är på väg med det här inlägget, längre än att jag inte vill bli typen för vilken brådis är en dygd, att det här är den period i mitt liv där det är en rätt pressad tidtabell som gäller och att jag samtidigt vill be om ursäkt om du är en av dem som råkat ut för att jag prioriterat hem före en massa andra nästan lika roliga och fina grejer.

...och så ses vi på Krunegård i morgon? För ibland rör jag mig faktiskt utanför Nickbys gränser.

Kvällsbiten

Jag och den lille satt i stora sängen och åt kvällsmat. Alla täcken fungerade som väggar och kuddarna som normalt finns i soffan fungerade som kvällsmåltid.

Jag undrade försynt om jag kunde äta den bruna kudden, då den lille gastade fram ett nej! Nej, absolut inte den bruna, jag måste äta den röda kudden.

Då jag undrade varför jag inte kan äta den bruna kudden konstaterade den lille, med lite jagad blick:

"Du är laktos."

(Varken jag eller den lille äter kuddar på riktigt. Red.anm.)

måndag 5 november 2012

Vi är inte alldeles ensamma nu

Området vi bor på har under sisådär hundra år inhyst mer eller mindre oroliga själar. En del själar var sjuka, en del var för konstnärliga och en del hamnade väl på mentalsjukhus bara i misstag.

Ibland känns det som om de här själarna, en del av dem blivit kvar på området. Som till exempel då jag och den lille för ner tvätten i källaren. Den lille, som inte lider av någon som helst mörkrädsla, vill alltid att vi skall vandra i totalt mörker. Där går jag sedan med en glatt tjoande liten framför mig, jag kallsvettig av alla de skuggor och rörelser jag ser i det mörka.

Då våra katter fortfarande fanns bland oss hände det ofta att de håriga två stod med rest ragg och fräste in i ett hörn där inget syntes.

Sweet.

I lördags skulle jag ta ett foto på hur området ser ut i dimma. Jag höll på att krevera av skräck då dimman var så tät att den rörde på sig framför kameran.

Uh.



fredag 2 november 2012

Blixtenmani

Hej alla merchandisesnubbar!

Den lille är på kreativt humör och har brainat fram ett par nya prylar åt er.

Vad sägs om Blixtenpianot och Blixtenhemmet, det kompletta?

Var kan man sätta den arga tippan?

Jag vet inte om jag är den enda, men jag tycker att den uppfinningsrikedom som omger Angry Birds, ja, att den kunde ta paus nu.

Vad finns det i AB-världen just nu? Spelen, duschkrämen, kaffet och lekparkerna och skolböckerna - och allt där mellan.

Det enda jag inte stött på är AB i tampongvärlden. En helt outnyttjad resurs.


Olika modeller, naturligtvis.

Den övre raden:

Den röda figuren är den som används vid normalmenstruation.
Den svarta figuren används då man måste spränga bort mensen, "räjäyttää lian pois".
Den blå figuren används vid snål menstruation.


Den nedre raden:

Den gula figuren används då du vill få upp tampongen med fart. Risken finns att den åker lite för högt upp.
Den vita figuren - vem har inte drömt om en tampong som studsar in på rätt ställe, helt utan händer?

Den gröna grisen kan väl inte räknas? Den får väl vara mensen då.

torsdag 1 november 2012

Att vara i minoritet

Blev intervjuad av en dansk journalist idag, löst under rubriken "att vara i minoritet".

Det är ju rätt många minoriteter man representerar då man tänker efter. Jag är finlandssvensk, gift med finskspråkig person, både foster- och adoptivmamma (ja, inte samtidigt då) och så är jag skilsmässobarn och så var min barndom så att säga färggrann.

Så skulle jag vilja vara vänsterhänt, men det är jag tyvärr inte. Jag tycker det ser så fint ut då vänsterhänta skriver för hand.