torsdag 28 februari 2019

Sagt om Micaela - Henrik Westermark:

Den som har stött på mig allt efter det att min kandidatur blev offentlig, har hört mig säga det. Att det jag upplever svårast i kampanjtider, det är att ösa på i fråga om beröm av mig själv.

Så, jag har bett ett antal vänner och kolleger skriva några ord om mig. Det har glatt mig och överraskat mig att så många omedelbart sagt att de gärna gör det, berättar hur de uppfattar mig. Ska sägas att jag inte haft några som helst önskemål om vad som skrivs om mig, ordet har varit helt fritt.

Och vet ni, de här texterna. Vill absolut inte skämta bort det här, men det är lite som under begravningar. Ni vet alla de vackra ord som brukar sägas om den avlidne, varje gång påminner jag mig om att man ska säga de vackra sakerna då den andra ännu är i livet. Och det är lite en sådan resa jag får vara med om nu - det är inte bara en gång jag fått tårar i ögonen av de inlämnade texterna.

Också här vill jag uttrycka ett stort och varmt tack till alla er som redan lämnat in era texter - tack!

Henrik Westermark lärde jag känna då jag började mig jobb som chefredaktör för tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland. En varm kollega, en kollega som också lät mig och min familj ta ett litet steg in i hans familj, vilket jag är mycket tacksam över!

Kära vänner, Henrik får ordet:

"Hej Micaela!

Jag blev glatt överraskad när du i höstas meddelade att du tänkte ställa upp i riksdagsvalet. Det var kanske inte det första jag hade trott att du skulle göra, men å andra sidan överraskade du oss kanske en aning redan då du ställde upp i senaste kommunalvalet och kom in med fina röstsiffror. Månne det inte skall gå bra i riksdagsvalet också, för nog vet väl folk vid det här laget vem du är.

Radioröst, chefredaktör och nu senare i jobb för Marthaförbundet. Vi var kanske en aning fundersamma den där dagen 2011 då vi på redaktionen fick veta vem som blev vår nya chefredaktör. – Hon??? Det är nog ganska stor skillnad på att vara radioredaktör och att ta hand om en tidningsredaktion.

Det tog inte många dagar för dig att få oss med på banan. Din fina självironiska humor och din känsla för andra människor fick i alla fall mig snabbt övertygad om att du var en chef att jobba för. I dina ledare tog du långt fasta på människans värde, på att vi alla har rätt till en trygg plats i tillvaron. Idag, med debatten om åldringsvården, ser vi hur viktig den inställningen borde vara hos alla som jobbar i politiken. Det är människor av din typ som behövs allt mera i vårt allt hårdare politiska klimat. Människor som vågar ta ställning för människan, om det sedan är barnen, åldringarna i stad eller glesbygd.

Så jobba på kära Micaela. Du behövs.

Kram Henrik"


torsdag 21 februari 2019

Såhär tre år senare

Ja, det kanske var någon som satte kaffet i vrångstrupen då jag helt plötsligt dök upp som en "uppdaterad blogg". Ber om ursäkt för det, förlåt, förlåt.

Ska genast erkänna det - så att man kan fly fältet om man vill ducka för det kommande riksdagsvalet. Det här är och kommer att vara ett led i min kampanj.

För den som inte hört det än, jag ställer alltså upp i valet. Som obunden, på SFP:s lista, i Nyland.

Fick ett gott råd av en person som i europeiska mått mätt, är expert på valkampanjer. Hitta inte på något nytt, det är genomskinligt. Gör något som du alltid gjort.

Så, jag kom tillbaka till bloggen. Men, medger att det är med viss tolkning - att bara lämna bloggen för tre år och sen komma tillbaka. Är det att göra något jag alltid gjort?

Du får avgöra. Jag blir naturligtvis väldigt glad om du fortsätter läsa.