Att resa med den lille

Situationsdiktaren ställer en fråga, det gäller resandet med den lille;

"Hur gick flygandet med den lilla utlandsresenären? Fick våra pass idag, på väg till Frankrike om en vecka. Oroar mig lite för spädisens öron i flygplanet."

Flygandet gick fantastiskt bra, tack för frågan! På vägen ner var den lille vaken hela resan, mycket tack vare de speciellt införskaffade trafikmärken vi hade med oss (den lille har fullständigt pippi på trafikmärken!). På hemresan somnade han då flyget steg och vaknade då vi landade. Under uppgången drack han ur flaska och verkade inte över huvudtaget reagera på tryck i öronen. Flygandet gick superbt fint, med andra ord.

Att vara framme är svårare. Den lille, som inte äter mycket i andra fall heller, äter rätt risigt då vi inte är hemma. Dels beror det på att han tycks vara petnoga med hur han sitter (det är bara Stokkes matstol som duger, tack forna kolleger!) och dels på att han inte orkar fokusera på att äta då vi är ute på tur.

Den lille sov också rätt oroligt, i en resesäng som värdfamiljen införskaffat. Men, han sover inte som en stock hemma heller.

Det blev en del väldigt långa promenader på stan, och den lille är exemplarisk citytraveller. Det gäller bara för mig och oss att inte utnyttja det för mycket. Berlin är fantastiskt på det sätt att det finns otaliga stora parker och lekparker att släppa lös den lille i, vilket vi också gjorde så ofta vi kunde. På slutrakan köpte jag ett koppel för den lille (en barnsele, varen icke oroliga) och det visade sig vara ett av de smartaste köp jag gjort. Den lille trivdes utomordentligt då han fick gå omkring på egen hand (berätta inte för honom att han var kopplad).

Så, resan, den första till ett annat land, gick mycket lättare än jag vågade hoppas.