tisdag 25 augusti 2015

Hur mycket ska man hinna med?

Jag tror att Linn och jag dricker samma vatten, har suttit i ett par dagar och funderat på det här med barn och hobbyer.

I huset finns en tvååring och en femåring. Femåringen har varit ganska fredad från fastslagna intressen ända tills nu. Han har gått en simskola senaste höst och så var vi på förälder-barn-gymnastik några kvällar under våren. Helt utan inblandning av andra simmar vi så ofta vi hinner och ids under vinterhalvåret, men det har varit det.

I somras gick femåringen ett fotbollsskola och ville gärna gå med i ett lag nu från och med hösten. Det innebär träningar två gånger i veckan. Samtidigt började samma barn på något som man kan kallas "klätter, kullerbytta och annat skoj-träning".

Dit for två kvällar och en eftermiddag i veckan.

Hur mycket fastslagna hobbyn har era barn?

Jag har varit restriktiv främst med tanke på barnet och barnen, jag vill helt enkelt att de ska hinna vara barn också. Hinna leka, slappa och kramas hemma. Hänga ute på gården med polare. Så jag känner mig lite halsstarrig nu, men går på känsla. Så länge han tycker att det är kul, vill göra det han gör och inte blir trött så får han hållas.

(Själv är jag ju en riktig lat liten mask, jag skulle helst av allt bara drischa omkring hemma utan några som helst tidtabeller att följa.)

måndag 24 augusti 2015

Måndag

Femåringen, lite trött, funderar en måndagmorgon:

"När får jag gå på semester igen? Nå, då jag går i pension."

tisdag 18 augusti 2015

Vardagsmat

Vi har inlett den normala vardagen efter en paus på nästan ett och ett halvt år. Det innebär att barnen är placerade i dagis och förskola och att bägge föräldrarna är tillbaka på jobb.

Allt har gått smooth hittills - ja, vardagen är två dagar lång - och det är ju bara att andas djupt och inte låta stressen sätta klorna i en.

Ett litet moln seglar ändå upp, maten. Jag tycker verkligen om att fixa mat, men den här vardagsmaten, det här ekorrhjulet. Maletkött, lax och knackkorv. Dag ut och dag in.

Ser att Linn skriver om lunchlåda och jag vill gärna spinna vidare på det, vad kunde landa inte bara i en lunchlåda, utan också på tallriken hemma.

Kan ni snälla lägga upp era bästa, lättaste och ja, kanske snabba recept, dela med er? Jag lovar återkomma med mina dito.

Och ännu en fråga, är det någon som använder sig av matschema? Jag är lite nyfiken på sådana också.

fredag 7 augusti 2015

Som en sammanfattning

Jag kanske sammanfattar sommaren i ett senare skede, kanske jag låter bli. Men, det jag nu - fortfarande med semesterhjärnan påkopplad - vill sammanfatta, det är följande.

Det har ju varit en massa jävla hat den här sommaren. Inte så mycket hemma hos oss, men omkring oss och ute i världen. Ett sådant otäckt hat och som följd av det, hot, mot allt det som inte är eller ser ut som vi. Allt det som bryter mot det vita, medelålders, manliga skinnet.

Och jag kräks i munnen.

Jag ser, läser och kan inte förstå. Vill inte ens förstå hur hatarna och hotarna resonerar.

Ramlar över det jag inte kan komma runt (och jag kan inte komma runt en enda jädrans nationalistnasse eller -ivrare).

En flyktig bekant till mig. Rätt nybliven förälder efter väldigt, väldigt, lång väntan, sprider nationalistisk propaganda och skit. Det sedvanliga, alla de som inte ser ut som normfinnen, de ska hatas och så ska de bort. Det som förbryllar mig (eller gör mig så arg att jag vill självantända), det är att den här personen är förälder till ett barn som kommit till hen via internationell adoption.

Så hur ska föräldern resonera i framtiden, undrar jag i mitt stilla och upprörda sinne. Då barnen kommer hem efter glåpord, slag och hat och det kanske är förälderns "fosterländska" kompisar som "betett" sig igen? Vem ska föräldern då hurra på? Det egna barnet eller nazisterna?

tisdag 7 juli 2015

Nojor, del två

Skrev ett inlägg för länge sedan, om nojor och kan nu stolt presentera en ny noja att lägga på listan.

Skräcken för att slå sig i lavoaren.

Ni vet, slå pannan mot lavoarkanten. Slå tänderna mot lavoarkanten. Rädslan för att något av barnen ska drämma huvudet i lavoaren.

Uh. Dessutom hänger man ju rätt ofta just runt lavoaren, rätt mycket tid av dygnets timmar just mot den här mördarmöbeln.

måndag 6 juli 2015

Hon med det tysta skrattet

Någon har kanske hör mig skratta någon gång? Har du hört det så har du inte glömt det, det låter nämligen mycket och högt då jag skrattar.

Såg den danska filmen Klovn i ett väldigt sent skede då den visades. Så sent att det just före filmen skulle snurra igång såg ut som om jag skulle få sitta ensam i biosalongen. Just före lamporna slocknade kom det ändå in en snubbe som satte sig några rader bakom mig.

Den som har sett Klovn vet att det är en fruktansvärt pinsam film, pinsam på ett sätt som fick mig att skratta mitt inte alldeles mest tystlåtna skratt. Snubben bakom mig tycktes dela mitt sinne för humor, räknade ut det då han skrattade på samma ställen som jag.

Sade något om det då vi gick ut från salongen, att vi tycktes tycka lika om filmen.

Nja, svarade han. Han hade främst brustit ut i gapflabb då han hörde mig skratta.

Se siitä.

fredag 3 juli 2015

Fredagens roliga timme

Förr i världen, då fanns det något som hette roliga timmen. Läraren lät eleverna göra något eller visa något roligt inför klassen. Jag tänkte köra samma sak för er: