måndag 1 september 2014

Det lyckliga slutet

Det absolut mest uppskattade inslaget under firandet av en födelsedag, det var att krabban Rapu anlände i en liten resväska. Lyckan, ni skulle sett och hört lyckan.

tisdag 26 augusti 2014

Med ett hjärta fullt av kärlek

Ni kanske noterade att jag efterlyste krabban Rapu?

Med ett hjärta fullt av kärlek vill jag tacka alla som engagerat sig i jakten på en nya krabban Rapu, jag har fått mail, meddelanden, telefonsamtal och så många som anmält att de söker med ljus och lykta.

Susanne Skata är dagens hjälte - hon har just meddelat mig att en krabba är funnen, införskaffad och på väg mot postlådan för att komma hem till oss.
Jag tackade Sus per meddelande just, men vill också rikta ett offentligt tack till henne här!

Och till er alla andra som med öppna hjärtan erbjöd er hjälp. Ni är guld. Och jag är tacksam. Tacksam och lycklig över att ni är mina vänner. Om någon av er någonsin ber om hjälp hoppas jag att jag ska kunna returnera detta goda.

Kärlek!

måndag 25 augusti 2014

Efterlysningen!

Hej kompisar, vill ni hjälpa mig med en grej? Under vår resa till Kina råkade en slarvig en (jag) slarva bort krabban Rapu. Nu hittar jag inte honom i någon inhemsk butik och undrar om ni kan hjälpa mig? Vem säljer Krabban? Skulle gärna hitta en så snabbt som möjligt!

Och berätta inte detta för hen som snart blir 5 år i vår familj. Den lille tror fortfarande att krabban Rapu bara är på en lite längre resa.

Den som hjälper på traven får massor av kärlek och tacksamhet!

Det är alltså fråga om Teddykompaniets "Krabba".

Tipsa om återförsäljare, nätbutiker, whatnot!

Mangusten

Den lille är, enligt en lite partisk mamma, väldigt empatisk. En sådan inlevelse, i det mesta. Lätt för att skratta, än lättare för gråt.

Vi tittade på naturprogrammet Avara luonto i går. Programmet handlade om manguster. I huvudrollen mangusten Colo. En busig liten prick, som i något skede av programmet kom från sin familj. Jag behövde bara titta på barnet för att inse att det var lite för mycket, jag frågade honom om det kändes lite svårt och som det var svårt. Han dök ner i min familj, grät oceaner, men ville ändå titta på resten av programmet.

Och till allas stora glädje klarade Colo av alla de äventyr som stod mellan honom och återföreningen med familjen.

Senare på kvällen, då jag nattar den lille, vänder han sig om och frågar mig;

Mamma, var kan man köpa en mangust?

fredag 22 augusti 2014

I serien "God husmor"

Jag får lätt hang-ups på recept. Inte medicin- sådana, men mat-. Det händer att jag ser ett recept och jag måste bara testa det, annars får jag inte ut det ur mitt huvud.

Nåväl, hittade ett recept på ett grytbröd. Ni vet ett bröd som mer eller mindre tillagar sig själv i en gjutjärnsgryta i ugnen. Och måste baka brödet.

Hur det gick?

Jo, riktigt bra. Handtaget på grytjäkeln mer eller mindre brann upp (het ugn, ni vet) och jag blev så rabiat att brödet kom ut ur ugnen en halvtimme för tidigt.

Nu har jag ett "bröd" som bättre (ursäkta ordvalet) skulle fungera som dödande vapen i en konflikt.

tisdag 19 augusti 2014

Så blev jag fast för det

"Mamma, ett strykjärn, hur fungerar det?" frågar barnet som snart firar sin femte födelsedag. "Blir hela strykjärnet varmt, hur kan man hålla i det då?"

Behöver jag berätta att jag inte stryker våra kläder?

måndag 18 augusti 2014

Saker man får höra

Jag lämnade er med ett fotografi på ett underbart barn i ett underbart landskap. Sen blev det sommar också för mig och det var så underbart, soligt och ljuvligt och också allt annat det kan vara i många och fina veckor.

Rubriken ja, vill man bekanta sig med fulingen vardagsrasism i sin egen vardag, då kan jag varmt rekommendera internationell adoption. Märker att jag till och med för mig själv försöker mig på bortförklaringar, försöker till och med försvara de människor som fäller ur sig huvudlösheter med det där gamla vanliga "hen är egentligen en jättefin person, men hen hade nu bara otur då hen öppnade munnen...". Då det egentligen handlar om allt från okunskap, fördomar till rasism.

Vad sägs om "Herre du milde så barnet ser kinesiskt ut?"
Ja, han är född kines.

Eller "Jag kokade lite ris så barnet ska känna sig hemma."
Ok, han äter både sill och memma. Han äter vad som helst för han är inte van att få tillräckligt med mat. Han fullständigt ger fan i om vi tror att det bara äts ris i Asien.

Favoriten, av en ytterst flyktig bekant: "Ja, vi har just ätit på kinarestaurangen, så vi doftar säkert så gott att barnet drabbas av hemlängtan."
Men, vad i fridens namn? Barnet har inte, har aldrig haft, ett hem i Kina som han längtar till. Han är precis lika mycket finländare som den person som lade ut texten. Ett barn på drygt ett år, ett barn som får stå ut med att vem som helst tycker vad som helst säger vad som helst. Bara för att barnet inte ser ut som den perfekta - och tydligen enda rätta - finländaren tydligen ska se ut.

Jag kan ännu idag glädjas över att barnet är så litet att han inte förstår vad som sägs. Och samtidigt konstatera två saker; att det finns mycket jobb att göra ännu (och var noga med hur ni röstar i alla demokratiska val) och att det alltid är bättre att vara tyst än att säga precis vad som helst spottet för med sig i mun.