tisdag 30 september 2014

På den nionde dagen

...kan hon blott konstatera att hon inte utfört några stordåd, som de där herremännen - om de nu var män - gjorde i tiden, hon bara fastar.

Inne på nionde dagen kan man konstatera två (äckliga) saker. Det första är att det är fascinerande att det fortfarande avlägsnar sig fasta partiklar ur en kropp som intet fast har inmundigat på långt över en vecka. Det andra är att man i det här skedet kunde fasta hur länge som helst.

onsdag 24 september 2014

Finn många fel

Ja, det råkar sig som så att en fastar och är inne på tredje dagen och det går helt som smort. Ända tills det ögonblick influensan slukar en och det firas fest på jobbet som innebär fyra, stora och feta, goda tårtor på jobbet.

Eller jag tror att de var goda. Smakade inte. För jag fastar och har influensa.

söndag 21 september 2014

I andras ögon

Ni vet hur det fungerar, man läser ett inlägg och det blir kvar i huvudet, på ett sådant sätt att man måste åtgärda det.

Catzo skrev ett sådant i dag, hon funderar på beskrivningen av sig själv, du kan läsa det här och jag fortsatte fundera på det. Hur mycket jag lärt mig om mig själv då någon annan beskrivit mig, både sådant som varit roligt att höra och sådant som varit mindre roligt att höra.

Och tänkte det, hur fint det kunde vara om man tillät någon annan författa en beskrivning av sig själv.

Nu kan det hända att Catzo inte alls uppskattar det här och då raderar jag rubbet, men Catzo, om jag fick beskriva henne är något som;

Catzo är svart och vitt som går hand-i-hand. Stark och svag, hård och mjuk, tuff och söt. Knivskarp och rolig.

Det finns långa ögonblick då jag tänker att jag önskar att jag var som hon, att jag ens då jag var ung hade varit mer som hon. Det finns ögonblick, främst då Catzo öppnar en avgrundsdörr, då jag vill sätta en varm hand i ryggen på henne och säga att allt blir bra. I bloggvärlden står Catzo som det jag uppfattar hon är, oböjlig. Eller böjlig faktiskt, för har hon en gång knäat, så kan man och vill man räkna med att hon står upp igen.

fredag 19 september 2014

Fredagsmisstag

Jag tror att jag i misstag kom på ett väldigt fult sätt att ta avsked av någon.

"Ursäkta, hänger din jacka i garderoben?"

onsdag 17 september 2014

Årets mamma

Känslan då man går in på dagiset, redan med rätt pressad tidtabell, och hör de andra barnens föräldrar glatt meddela att deras barn minsann har ryggsäcken fullpackad med godsaker inför utflykten.

tisdag 16 september 2014

Att dö är en omöjlighet

Vaknade vid tresnåret på morgonen av att den lille grät tröstlöst. Det finns få saker som är så skrämmande som att bli väckt av någon annans gråt.

Jag hoppades att det var och frågade honom om det var en tråkig dröm han kanske sett och då han svarade nekande, det iskalla som sköt ut i mina ådror. För en stund tänkte jag det, tänk om han ligger vaken om nätterna och gråter?

Det visade sig att han ändå var inne i zonen mellan dröm och vaket tillstånd. Då han lugnade ner sig fick han det sagt, att i drömmen fanns en del av oss inte längre.

Så gick vi genom det, att pappa ligger och sover, lillebror ligger och sover, jag finns brevid honom. Att alla andra han håller kär ligger och sover.

Och han somnade om och jag låg klarvaken och bara kände in den sorg han i drömmen kände. Och tanken, trots att den är omöjlig, var just den att döden inte är ett alternativ.

måndag 15 september 2014

Listan toppas av

Finns det ett liv efter att man firat barnets femte födelsedag? Jo, uppehåll i fråga om bloggandet hänger mest ihop med allt annat än det privata. Ni vet, det som ter sig som saliggörande i arbetslivet i dag, tajta tidtabller, bråttom trots att man är typen som har liten förståelse för alldeles för upptaget och lite samarbetsförhandlingar på det.

Barnet, det femåriga - som lärde sig simma under veckoslutet! - får stå för dagens knorr. Han har analyserat sin mor, som till vardags jobbar med kommunikation, och ringat in de uttryck jag använder mest.

"Mamma, du säger alltid absolut och det gör ingenting."

måndag 1 september 2014

Det lyckliga slutet

Det absolut mest uppskattade inslaget under firandet av en födelsedag, det var att krabban Rapu anlände i en liten resväska. Lyckan, ni skulle sett och hört lyckan.