tisdag 22 juni 2010

Fettblogginlägg inför midsommar.

Jag har, sedan medlet av april, gått i länkskola. Alltså inte länkkorvsskola, utan joggingskola.

Varje måndag har det varit tränig. Teknik. Vandring. Backträning. Intervall.

Under det som var den andra träningen, så befann vi oss på idrottsplan här i Nickby. Som uppvärmning (i mitt fall som en brygga till döden) skulle vi springa ett varv runt plan. 400 meter. Döden knackade på. Jag tänkte "det här, det blir inte till någonting".

Igår hade vi den sista träningen inför sommaruppehållet. Vi sprang 4 kilometer på tid. Jag sitter fortfarande med förvåningens finger i häpnadens mun - jag klarade loppet. Jag sprang hela sträckan. Jag klockades för tiden 19,55. Jag är alldeles paff.

Nu skall jag inte lura i er att det var en pipa snus, döden knackade fortfarande på.

Men, jag har sprungit - 4 kilometer!

Nu fram till augusti är det meningen att vi skall träna på egen hand. Det är säkert hur lätt som helst. Mellan korvarna och rödvinet och det vita vinet skall jag nog klämma in en länk eller två.

På tal om korvar och att länka, en av de obehagligaste, fysiska signalerna min kropp lyckas morsa mig - det är "baken är för tung och slapp, den dallrar" - det mitt under mitt annars så sturska lopp. Det lär ju inte bli mindre daller framför grillen?

Målet med hela länkskolan, det är Varghoneloppet här i Nickby i augusti. Det går lös på 6,5 kilometer. Jag gratulerar mig själv till en fantastisk timing. Jag är på ett bröllop just då.

Ring inte mig, jag ringer er.

Det måste finnas en central någonstans, en central där en av skärmarna blinkar med texten "Micaela är hemma och slashasar hela dagarna! Ring henne, ring henne med alla fantastiska tidningserbjudanden ni bara kan tänka er".

Jag blir fullkomligt nerringd. Skalan är vid, det är allt från Kaksplus till Sipoon Sanomat jag borde läsa för att hänga med (hur är det möjligt att försäljarna, i bästa FB-stil, vet precis i vilken livssituation jag befinner mig?). Jag vet inte vad som gått åt mig, tidigare var jag en haj på att inte gå med på att beställa något alls, men nu händer det allt för ofta (ja, man blir ju fattig av att drischa dagarna i ända) att ett litet "ja" slinker ur mig.

Och i ett av fallen "ja", måste jag nu erkänna att jag funderar allvarligt på att jag måste ringa försäljaren och säga att jag inte kan fortsätta min prenumeration. Det som fått mig att tänka i dessa banor är följande upplysande (?), upplyftande (?) bildtext:

"Syksyisin Birgitta polttaa kynttilöitä. Hän valitsee kynttilät ja astiat aina vuodenaikaan sopivaan sävyyn". Avotakka 7/2010.

Hjälp. Sådan sk*t. Jag vet inte varför (fortfarande), men jag är oerhört provocerad av denna textslinga.

I övrigt är jag glatt överraskad över att HBL idag publicerar ett par insändare som handlar om Radio X3M:s program Sex&Sånt med namn. Jag argade mig över de anonyma här tidigare något så fruktansvärt. Det roliga (?) med dehär typerna som anser att Sex&Sånt är ute och cyklar, att de inte har ett enda, minsta förslag på hur man då borde prata om sex och sånt. Nej, dehär modiga skribenterna anser uppenbarligen att just sex och sånt är något man i.n.t.e talar om. För sex och sånt finns väl inte, om man låter bli att tänka på det eller prata om det tillräckligt länge.

Så.

måndag 21 juni 2010

Ett år av saknad.

Idag är det ett år sedan jag skickade kärlek förpackad i päls till katthimmelen. Fortfarande kan jag inte tänka en hel kattanke utan att bli tårögd.

Kattherrarna Batman & Robin 1.5.1990 - 21.6.2009.


lördag 19 juni 2010

Vickankrock.

Jag är inte helt tillfreds med det faktum att festen vi skall gå på krockar med Vickans bröllop.

Jag tror inte att det är okej att sno bålbaljan och bänka sig framför tv:n. Det är ju trots allt frågan om en utomhusfest...

Är lite osäker på att digiboxen orkar svälja 3,5 h av kungligt firande. Måste testa.

fredag 18 juni 2010

Det vinnande inlägget.

Först av allt skall jag meddela att telefonsamtalet jag väntade på, det kom att i det stora hela handla om bajs. En riktig skitjuttu. Så är det i en värld med litet barn.

Nåväl, skitsamtalet var inte det som drog ut på tiden på detta sättet. Nej, efter skit kommer solsken! Idag i form av dating! Up-dating! Finaste Monica kom ut på celebert besök, och det var ett mycket efterlängat besök. För att fortsätta beskrivningen av en värld med litet barn, det är klart att det vankades (hallå, mommovarning på språkbruk?) pizza på per egenhand plockad svamp samt briocher. Senast vid ordet brioch är det välkommet att asgarva...

Nu är Monica satt på bussen och jag skall återkomma till det vinnande konceptet jag dillade på i mitt förra inlägg. Vi var alltså på vernissage igår, ut till EMMA i Esbo. Kvällens höjdpunkt var kungörandet (hallå, är jag hundra år?) av vinnaren av EMMA Prize 2010, det första som delades ut. Vinnare är Mikko Rikala - och här skall jag nu försöka återknyta till mitt påstående om att jag satsat på en vinnare redan i unga år (för sisådär hundra år sedan).

Det gör jag genom följande bildbevis (om jag lyckas med det...):



Fotograf: Mikko Rikala.

Jösses.

Anne är en hygglig prick, hon har maskinerat fram finfina besök till min blogg. Tack för det!

Vilken tur att jag kan öppna med ett flärdfullt inlägg om mitt oerhört flärdfulla liv.

Vi var in till stan igår. Och det, det är en stor händelse i våra liv. Det är inte alla dagar vi tar allt vårt pick och pack, nåja, nästan allt, och beger oss in till storstan. Men, igår gjorde vi slag i saken. In till stan.

Det är så festligt att åka in till Helsingfors. Den stora mängden bilar och folk till trots, så kan man ju faktiskt råka på människor man känner. Det är klart att jag gör det här på landet också, men, då är det ju grannarna jag trillar in i och det är ju inte så överraskande precis.

Följande personer stötte vi på igår (inte i den rikssvenska andemeningen, ber jag att få tillägga):

- Esko Salminen
- Heikki Paasonen
- Alexander Stubb

samt favoriterna:

- Peppe och Vidar! Lika undersköna som alltid, båda två!

Den egentliga orsaken till besöket i staden, det var ett vernissage på EMMA ute i Esbo (tala om att göra hela huvudstadsregionen på en dag...) som vi deltog i. Det var en succé. Jag lovar återkomma, med foton (om jag är kapabel till sådana finheter) och med ett visst segervisst inlägg om hur jag satsat på en vinnare.

Först inväntas telefonsamtal av den viktiga sorten.

torsdag 17 juni 2010

Blåbär.

Så, nu har jag då varit inne på Annes blogg och meddelat att jag inlett min karriär som bloggare.

Jag ser fram emot den storliga och synliga reklamen, och efter det förväntar jag mig riktigt goda tips och råd på hur jag skall få ordning på det här.

onsdag 16 juni 2010

Det är inte mitt fel...

...det är Annes fel.

Anne har bett mig blogga, och inte bara blogga, utan mammablogga.

Så, här är jag nu.

Vi får se vad det blir.