söndag 31 juli 2011

Goodie Bags, än en gång

Jag vill tacka för alla kommentarer på inlägget om Goodie Bags som barn tydligen tycks få då de går på kalas.

Det ser alltså ut som om det är inne, att ge barn presenter, dyra eller mindre dyra, då de kommit för att fira någon. Det känns lite ledsamt, främst det att det ligger en möjlighet att tävla i form av goodie bags. Osökt så leder det väl till att barnen rangordnas på bakgården, det i enlighet med vad som funnits i påsarna.

Jag skulle så innerligt ogärna delta i det här racet, men, inser också att jag inte vill sitta på allt för höga hästar om det är den lille som skulle komma att lida av följderna.

Men, kan vi göra en deal? Vi låter bli att delta i racet? Vi ordnar finfina meten och skattletarstigar och allt det andra - men inte tävla i goodie bags? Ja?

Blogga(re) mot hunger

Jag ramlade över detta på Peppes blogg och deltar självklart:

Jag deltar i insamlingen Blogga mot hunger genom att skänka minst 5 euro (/50 kronor) till en organisation som verkar på Afrikas horn. Samtidigt uppmanar jag andra bloggare att också delta i kampanjen.

Tänkte på det här redan i början av veckan, gjorde en inbetalning och glömde blogga om det. Nu hoppas jag förstås att alla redan deltagit på något sätt, men, om du inte gjort det och vill vara med, så gör såhär;

1) Skänk minst 5 euro/50 kronor till valfri organisation.

2) Kopiera följande text i ett inlägg på din blogg:

"Jag deltar i insamlingen Blogga mot hunger genom att skänka minst 5 euro (/50 kronor) till en organisation som verkar på Afrikas horn. Samtidigt uppmanar jag andra bloggare att också delta i kampanjen."

3) Meddela, om du vill, på kampanjens Facebook-sida att du deltagit och ange bloggens namn.

Unicef i Finland: http://www.unicef.fi
Röda korset Finland: http://www.redcross.fi/
Röda korset Sverige: http://www.redcross.se/
Radiohjälpen: http://svt.se/2.94437/

lördag 30 juli 2011

Var min stödstrumpa, snälla?

Nåja. Den lille, han skall börja på dagis om ett par veckor. Eller, mer korrekt uttryckt; den lilles föräldrar skall jobba och därför skall den lille gå på dagis.

Nu, käraste stödstrumpor; det här med att börja på dagis. Var klämmer det som mest och vad är bäst med det hela? Gropar man inte bör falla i och hur skall man inte dabba sig totalt? Är det någon annan av läsarna som introducerar barnet i dagisvärlden nu under hösten?

I ärlighetens namn så är det rätt piano, det här med dagis just nu. Jag skulle mer än gärna stanna hemma med den lille i sisådär 16 år ännu, men, den lille blir skogstokig om han är tvungen att vara inomhus med mig i mer än två timmar i ett sträck. Så, det känns som om dagis kunde erbjuda ett mer attraktivt program, åtminstone i några timmar om dagen.

Den lille crossdressern

Ja, får han själv välja, så sover han gärna iklädd BH. Jag hoppas ni noterar den lilles goda öga för färgkombinationer?


...och ursäktar den dåliga kvaliteten på fotot.

Snål, sparsam, stilig eller snygg?

Det står till som så, att jag skall gå på bröllop nästa vecka.

Skåpet dignar av klänningar, allt från 50-talet och framåt. Så, det fanns absolut inget behov av att införskaffa nytt (eller nygammalt).

Men, så en dag, då jag var och friserade hipsterfrisyren (fortfarande ett av de sökord som används mest då man hamnar på den här bloggen!), så dök den upp framför mig. Klänningen.

Så totalt inte jag, helt fel färger och inte orkade jag prova den heller.

Den sitter som en smäck, och de totalt felaktiga färgerna innebär att jag kan återanvända skorna som jag hade på mig då jag själv gifte mig.

Sweet.

Och priset då?

3 euro.

Tyvärr kan jag inte lägga upp något foto än, ni får vänta (för ni vill se den eller hur?) tills jag går på festen. Man kan ju inte avslöja stassen innan det är dags, inte för att risken är så speciellt stor att någon annan skall komma i en likadan klänning.

fredag 29 juli 2011

Comeback

Ja, om du tycker att jag verkar disträ, så kan det hänga ihop med att jag tänkte återgå i ett förvärvsarbete om en dryg vecka. Nu är det blott tre saker som oroar mig:

1. Är det okej att skrika ut det över hela landskapet, det glada "jag går på toaletten nu!!!"?
2. Är det okej att mosa kollegernas potatis under lunchen?
3. Om jag tjoar då kollegan pruttar eller bajsar, blir jag hemskickad då?

Att leva som man lär

Vi börjar med försöket att sluta slänga mat; det fungerar fortfarande. Jag kan inte komma ihåg när jag senast skulle ha slängt mat? En bidragande orsak är otaliga grönsaksland (och skogar) som bidrar till att det är rätt lätt att bara plocka med sig just det man behöver för stunden. Tillfredsställelsen i att äta en middag som blott består av saker du själv plockat, odlat och/eller fångat är stor. Hur är det med dig, sitter det i, att försöka låta bli att slänga mat?

Löpningen. Jag springer, fortfarande, minst tre rundor i veckan (jag har inte glömt att jag har ett halvt straff kvar!) hela sommaren. Jag tycker till och med att det är lite skönt att springa nu och då. Men, det här är en vecka då det är stört omöjligt att klämma in ens tre rundor, på grund av orsaker som jag inte kan påverka, så jag får återkomma angående eventuell bestraffning i början av nästa vecka. Hur är det med dina joggingturer?

Jag återkommer med andra tankar om några blå stunder.

tisdag 26 juli 2011

Ett litet steg

Det finns kanske ett uns hopp kvar, hurra för New York som äntligen fattat tillåta giftermål i kärlek.

Fotobevis på kärlek finns här.

måndag 25 juli 2011

Å ena sidan, å andra sidan

Kontrasterna är så skarpa, de skär in på de mest känsliga ställen, på det sätt som gör mest ont.

Jag lallar lycklig omkring på landet, äter nyplockade blåbär, plockar svamp, ror ut för att meta och bara känner lycka i varenda cell. Samtidigt far fan fram, slaktar barn, gör barn föräldralösa, sprider skräck och stavar hat.

Det enda sättet att mota hat i grind, det är att kämpa mot det hat som bubblar upp. Att försöka känna kärlek också mot det som minst av allt förtjänar det. Älska kvinnan i kassan som surar, älska mamman som lär barnet rasismens grunder, älska pappan som slår både mor och barn, älska det jag inte tror mig förmå att känna kärlek för.

Det är så svårt. Ändå måste man gå genom de egna tunga tankarna och de svarta känslorna, mot det som är ljusare, mot det som är gott.

Det underlättar att titta på det lilla barnet, se barnet dyka in i jordgubbslandet, se lyckan i de ännu oförstörda ögonen, se den goda själen titta rakt in i en, med förströstan i blick. Han skall inte växa upp i en värld där det är hat som vinner. Han måste få växa upp i ett liv, i en värld, där kärlek är den starkaste underströmmen.

fredag 15 juli 2011

Goodie bag för alla?

Saker jag lärt mig i sommar;

Det var prat om födelsedagskalas för barn här för en tid sedan. Nytt för mig var att man nuförtiden lär dela ut goodie bags åt barnen som varit gäster på födelsedagskalaset. Goodie bags som kan innehålla allt från klistermärken till smycken - vissa nyanser av tävling går att skönja gällande påsarnas innehåll. Påsarna (och födelsedagsbarnen) recenseras förstås ivrigt på gårdarna och sen är man populär eller ej, lite beroende på vad man lagt i goodie bagsen.

Nå, nu frågar jag er - i och med att jag var som ett frågetecken och ett stort öööh? - är detta en vitt utbredd kutym?

Dagens eko(nomiska) tips

Du gör det säkert redan, men jag måste bara passa på att säga det; den tub som verkar tom (tandkräm, fuktighetskräm osv.) - klipp upp den! Jag trodde fuktighetskrämen tog slut för några dagar sedan, jag klippte upp den och har fortfarande kräm för några dagar.

Mommon rapporterar angående outfitbilderna följande; ingen bild just nu. Det beror inte på att jag är naken, det beror på att det inte finns någon kamera i närheten.

torsdag 14 juli 2011

Straffet - dagens outfit

Tortyren fortsätter.

Om jag var tvungen att välja ett enda plagg att klä mig i under hela den varma sommaren, då är det den här gamla trasan (Nanso) som vinner:

God morgon, yxskaft

Jag är troligen den sista i världen som fattat pointen med att lyssna på podcastar under mina löprundor.

Lite dum man känner sig, då man först under sensommaren 2011 inser att det faktiskt är mycket lättare att springa, att man kan springa mycket längre med lite vettigt snack i örat.

Jag kan inte annat än himla med mina ögon.

onsdag 13 juli 2011

Straffet - dagens outfit

För några veckor sedan misslyckades jag med att hålla mitt löfte, att springa minst tre rundor i veckan. Karolina delade ut ett fruktansvärt straff, jag måste i en veckas tid lägga upp outfitbilder på mig själv (jag tycker väldigt illa om outfitbilder på mig själv, ni kommer att se och förstå varför). Nu är det då dags att börja beta av:



Tröjan är en gammal Volcan, glasögonen är D&G (inhandlade på fantastiska Iris i Vasa) och håret är design Tuomas på Hair Espace på Roban i Helsingfors.

tisdag 12 juli 2011

Besvikelsen

Det är få saker som gör mig besviken, men att bli serverad en sorglig, smaklös och grå hotellfrukost, det är trist.

måndag 11 juli 2011

Dagens tips för köket

Mommon tipsar; ta en tom sprayflaska (typ den som fönsterputs kommer i). Fyll sprayflaskan med vatten och droppa i några droppar diskmedel. Lösningen är behändig då du torkar av diskbänken och upptäcker andra spännande fläckar i köket med omgivning som du omedelbart måste få bort.

(Jösses. Snart börjar det växa mossa på mig.)

lördag 9 juli 2011

Alter ego-jobb

Idag har jag hängt vid Dals ridplan hela dagen. Eller hängt och hängt, inte hade jag någon tid att hänga, jag var ju på jobb! Jag ryckte in som hästskötare åt fina hästen Harri - och jösses så roligt det var.

Mitt alter ego jobbar definitivt som hästskötare. Definitivt.

fredag 8 juli 2011

Komplimanger

Jag fick en fin komplimang av Marica i det förra inlägget.

Min ovana trogen tänkte jag dra till med något "nå, vad är det nu för speciellt med mig då...", men jag hann hejda mig! Jag tackade i stället för komplimangen (det är artigt att tacka och inte börja svamla om något annat) och sen försökte jag återgälda en komplimang i samma veva.

Nu bestämde jag mig, om och då jag får en komplimang häröver, så tänker jag inte börja stamma och hymla, jag tänker tacka och ta emot. Det är ju inte så ofta man får höra fina saker om sig själv, så det gäller ju att njuta av stunden.

Samtidigt tänkte jag passa på att dela ut lite fler komplimanger, även om jag inte tycker att jag är speciellt sparsådd.

torsdag 7 juli 2011

Ta hand om

Jag vet inte varför, men jag blir milt provocerad av diskussionen som kom igång efter Mika Myllyläs död.

Det som provocerar mig är påståendet om att "vi borde bli bättre på att ta hand om våra elitidrottare då de avslutar sin karriär". Och det skall jag ju hålla med om, att det ser ut som om många stora finska toppidrottare firar sina framgångar lite väl djupt nere i flaskan, länge och väl.

Så, något är på tok.

Men, om jag inte missförstått (eller så är jag bara missunsam), så blir en del toppidrottare just det, toppidrottare, med ett stort flankstöd - i form av pengar - av oss, mig. Då tänker jag på de skattemedel som används för att ordna med läger, träning och tävlingar och sådant. Det är inte många idrottare som kommer upp till en sådan nivå att de förtjänar storkovan, men, gör de det så är pengarna inte helt oävna. Prispengar, bonus för medaljer, tomt i gåva av hemstaden och så sponsorpengarna förstås. Vi, som betalt en liten skiva av det förberedande kalaset, vi får vår del av det goda i form av stolthet. Över vårt land, eller idrottaren, eller vad vi nu känner oss stolta över.

Men, sen då idrottaren trillar av karriären, inte är en hjälte längre. Börjar leva det typiska finska livet, med sprit och slagsmål som krydda. Skall vi rycka in också här? Och monetärt se till att hjälten kommer på benen igen? Betala deras anpassning till det vanliga, tråkiga liv vi levt hela tiden? Betala för terapin och betala för torken?

Jo, jag har själv fått ta del av det andra betalt för. Jag har legat på sjukhus och jag får åka buss till stan och mitt barn få barnbidrag. I grund och botten vill jag ju tro att jag är en människa som vill delta i att ta hand om andra, och att jag själv också skall få hjälp då jag behöver det.

Ändå är jag provocerad av det här med att vi borde ta hand om fallna hjältar. Jag tror att jag dels är arg för att jag tycker att de hjältar jag kommer att tänka på har hjälpt sig själva i diket och dels är jag arg för att det finns en massa A-lagare som ingen någonsin står och påstår att vi borde ta hand om.

onsdag 6 juli 2011

Det ligger i framtiden

Att lägga fingret på tid. Det är svårt.

I februari 2010, då gick allt så snabbt och så otroligt långsamt. Allt hände på en gång, och samtidigt - i och med att det var det jag väntat på - så kändes allt så naturligt, att det inte kändes som om det hände alls för mycket.

I februari 2010 kändes det som om jag skulle komma att vara hemmavarande i oceaner av tid. Jag fick ofta frågan "hur skall du få tiden att gå?" och frågan kändes konstig. Vad då gå? Den gick alldeles för fort hela tiden, trots oceaner av tid.

Nåväl. Nu sitter jag här. En månad semester kvar. I början av augusti hägrar arbete och en inskolning av den lille på dagis (majoriteten av utbildningen sköter männen i familjen på tumis).

Och jobbet. Det är så mångfacetterat. Jag har absolut inget emot att börja jobba, tvärtom. Jag har alltid tyckt om att jobba. Jämte arbetet i sig, ser jag fram emot att återse alla otroligt fina människor. Och det är vid "människor" jag inser att tid, så mycket tid, oceaner av tid, faktiskt gått. För det är så många som inte kommer att vara där de var då jag steg upp och gick.

Så mycket är förändrat. Så många har rört på sig.

Förändring är bra. Och det är bra att röra på sig.

Men, jag vet redan nu att det är leenden jag kommer att sakna, det är en speciell humor som inte längre odlas. Det är personliga saker som inte längre har den samma plats och det är blickar som inte längre riktas.

Allt detta ersätts av nya, lika fina erfarenheter. Men, jag kommer ändå att anlända med saknad.

tisdag 5 juli 2011

Kära Bullen,

Då jag är inne i stan (Hfrs, red.anm.), har jag för vana att registrera ställen som kunde fungera som övernattningsplatser. Listan över lämpligt logi är rätt lång.

Det som är oroande är att samtliga övernattningsplatser finns utomhus, under broar, i parker samt på lämpliga innergårdar.

Vem vet, jag kanske mentalt förbereder mig på att bli uteliggare?

måndag 4 juli 2011

Det krävs lite mer träning

Det händer, sällan, men ändå, att jag orkar springa sisådär 50 minuter i ett sträck. Då känner jag mig enormt mallig, stolt som en tupp.

Ända tills jag kommer ihåg att Maratonmamman, hon orkar springa flera timmar i sträck. Då inser jag att jag måste träna lite till.

Med detta inlägg vill jag samtidigt passa på att säga att jag håller mitt löfte, minst tre rundor per vecka.

söndag 3 juli 2011

Recycle, med betoning på cycle

Det som är lite cuckot här på landet, om man jämför med stan, det är att det egentligen inte finns så många ställen man egentligen kan cykla till. Butiken. Som ligger tvärs över åkrarna. Resten av ställen man frekventerar ligger minst 15 kilometer bort (jag vet, det är ingen sträcka att tala om), så det är inte alla gånger jag cyklar till tex. stallet.

Men, då jag cyklar, till exempel till grönsakslandet, då är det farmor Sagas Kombi, införskaffad av farfar någon gång under ett tidigare 80-tal, som gäller.

lördag 2 juli 2011

Det är inte okej

Intresserad som jag är, så tog jag en titt på listan över sökord som lett till min blogg.

"11 år bli smal" finns på listan.

Om du som sökte är 11 år, nej, du skall inte banta. Prata med din mamma, pappa eller någon annan vuxen om saken.

Om du är förälder till 11-åringen, du som sökte, så skulle jag föreslå hälsosam husmanskost och tillräckligt med rörliga aktiviteter.

fredag 1 juli 2011

Snälla, säg att du också gör det?

Jag testade på något nytt idag, eller nytt och nytt, det var det inte, men på ett nytt ställe.

(Det är inte sexigare än att jag färgat fransar och bryn.)

Men, gör du det också, kollar lite sådär i smyg hur människan som kommer att behandla dig själv ser ut? Typ, kiva torr, urvuxen permanent frisören har, det här blir säkert ett lyckat besök?

(Observera följande; Tuomas, som klipper mitt hår, är skallig, så det här inlägget handlar inte om honom.)

Borgbacken vs. människan

Ni har säkert sett, hört eller läst om "incidenten på Borgbacken"? I onsdagens A-studio ingick ett inslag som handlade om arbetsförhållanden på Borgbacken, arbets- eller missförhållanden.

VD:n för Borgbacken var riktigt arg i inslaget, två gånger steg han upp och lämnade intervjusituationen och journalisten, lite sådär mitt i.

Nu stöts och blöts det här inslaget i media. Främst handlar det om förhållanden för medarbetare på Borgbacken och sedan diskuteras VD:ns syn på hur reportaget hade gjorts.

Ingenstans (ok, jag läser inte allt) har jag sett någon åsikt om det mest klassiska, det vill säga medelålders, välbärgad man i rätt hög position går åt ung kvinna (som bara gör sitt jobb, och gör det väldigt bra). Det krockar än mer, VD:ns beteende, då Borgbacken ändå, via Lasten Päivän Säätiö torde stå på de ungas sida och att den unga journalisten faktiskt bara gjorde sitt jobb.

Jag tycker att det är snäppet på sorgligt att VD:n för Borgbacken tycker att han blev lurad av reportern, att de hade kommit överrens om att hon bara ställer på förhand anmälda frågor och att följdfrågor bara fick ställas om frågorna var av passlig karaktär.

Uh.

Och alla tummar upp för journalisten, klippet ser du här.