fredag 30 december 2011

Vad klär du dig i om natten?

Jag vet inte om jag sagt det någon gång, men i tiderna funderade jag rätt mycket på hur fiilisarna skulle ändras då bebis blev till barn. Det var, i mitt fall, på något sätt självklart att falla rätt pladask för den bebis som flyttade hem till oss. Jag funderade en del över hur det skulle kännas då bebis blev till den lille.

Jag har alltid haft lite svårt för barn på några år. Inte haft speciellt mycket gemensamt med dem.

Men, herrijösses så det är roligt. Först väntade jag på att den lille skulle lära sig gå, jag såg fram emot att kunna gå ute med honom. Nåväl, som det karriärmonster jag är (not), så började jag vänta på att den lille skulle börja prata, det genast då han kunde stå ens lite stadigt på sina krumma stickor till ben.

Och, än en gång. Det är som att bo mitt en på riktigt rolig revy. Som att segla omkring i en skrattsalva.

Den lille är så rolig. Det mesta han säger låter så kul.

Som att han sover i mamamas. Eller "takki päälle", som han också brukar hojta i sängen.

Så är jag så otroligt stolt över att det hos oss också heter "lepp" då man behöver lite hjälp på traven.

Ähää oomenna!

torsdag 29 december 2011

Nu har jag fått nog

Jag bestämde mig för några år sedan att jag inte skall klaga varken på väder eller på att det är så mörkt om vintrarna i Finland. Det blir ju ändå inte bättre eller på något annat sätt bara för att jag klagar.

Men, nu skall det erkännas, att det var motigt i morse. Jag förde den motsträvige lille till dagis i det som bara var ett mörker. Då jag steg ut genom dagisdörren hällregnade det. Alltså Hällregnade med stort H.

Just i det ögonblicket ville jag bara lägga mig, som ett litet barn, på marken och skrika "jag vill inte mer".

Men, det gjorde jag inte. Ej heller har jag klagat (än) - men, just idag är det svårt att hålla sig.

onsdag 28 december 2011

Ok, det här är som semesterdiabilder

...för er som inte har barn.

Inspirerad av Linn, som lagt upp ett inlägg med Matheos första streckgubbe, måste jag bara haka på.

Den lille brukar måla en del, också på dagis. En av målningarna vi fick hem, den har också ett namn, som den lille gett bilden.

Och nu vill ni veta vad den heter, ja?

"Olli nuuhkii"

(sv. Olli sniffar)

Om jag har en bild på bilden? Naturligtvis inte (eller jo, målningen finns hemma och det går ju att fota den, men inte just nu).

Red. anm. Olli är namnet på den lilles hund.

Saker vi gör tillsammans

En fråga, rakt ut i bloggvärlden;

Är någon med på en ny runda av Sluta slänga mat?

Ni vet, efter julhelgerna, med rester och sådant i kylskåp och skafferier, så behöver jag åtminstone lite skärpa mig. Målet är att minimera hushållsavfallet, i synnerhet matresterna.

Vi körde januari i fjol, jag tänkte köra hela våren den här gången.

Och ni bara, har hon blivit den där som slänger all mat hon köper i butiken? Fungerade inte fjolårets variant av Sluta slänga mat alls på henne själv? Jag är fortfarande bättre på att ta tillvara än tidigare, men måste erkänna att det här med att kombinera arbetet med det fullständiga martatänket, det är en utmaning.

tisdag 27 december 2011

Vill du köpa en del av mitt hjärta?

Ja, det sägs ju att köket är husets hjärta och nu säljer jag och vi en del av det. Köksmöblemang till salu!

Det ser ut såhär:



Strategiska mått på bordet:

Höjd: 71 cm
Diameter: 120 cm (det är fråga om den större modellen)

Stolarna:
Höjd: 76 cm
Du sitter på 40-43 cm:s höjd, stolarna är formade som kupor. Sluter tätt runt stjärten.

Ålder på paketet är sisådär 40 år och det är fråga om modellen "Amigo" som tillverkades för Asko av Artekno.

Möblemanget är, sina år på nacken till trots, i gott skick. Det bor just nu här i Nickby, Sibbo.

Kom och köp! Du får (jojo!) träffa mig, jag kan bjuda på kaffe samtidigt som du hämtar paketet. Observera, nytt kaffe, inte det som står på bordet på fotografiet.

Frågor? I kommentarsfältet eller via epost (adressen hittar du där till höger), tack!

Den tredje mannen i sängen

Kort rapport om jul.

Min avoga inställning till trots, gav jag vika för mig själv. Den lille - som har en grav hang-up på Brandman Sam - fick en brandbil och ett par brandmän i julgåva.

Och den lyckan. Den lilles lycka över bilen, komplett med slangar och grejer, och snubbarna dessutom! Min lycka över att se den lille så fullständigt absorberad av ett lyckat köp.

Och den lite mindre lyckan över att inse att jag nuförtiden också anses skyldig att sova, inte bara med två riktiga män, utan också med ett par brandmän i plast...

lördag 24 december 2011

Julfrid!

Julfriden är utlyst, tänk så underbart det skulle vara om det i alla hem skulle få råda, just det, frid ens under julen.

God, fridfull, jul!

tisdag 20 december 2011

Den nionde presidentkandidaten

Nickby anmäler den nionde presidentkandidaten, får jag lov att presentera; den lille!



Den lille har en valslogan, det är klart det.

Image is everything.

Det totala nattsvarta

Jag bestämde mig för ett par år sedan att varken klaga på vädret eller på att det är så mörkt om vintrarna här i Finland.

Nu måste jag erkänna att det håller på att tryta. Det känns som om hösten, man kan ju inte kalla det som pågår utanför fönstret för vinter, består av tusen morgnar beckmörker.

Kombinera de här tusen morgnarna med åtminstone tre proppfulla väskor av något slag, ett nätt och jämt påklätt barn i vagn, och som grädde på moset, lite (hah! liiite) regn.

Julstämning?

Skulle inte påstå det.

måndag 19 december 2011

Lite spänning i sänghalmen

Ett tips för alla småbarnsföräldrar som tycker att det råder lite väl mycket ordning, reda och tristess i sängkammaren.

Ta bort spjälorna, staketet ur barnsängen!

Med ens finns det en orsak att sova hundsömn igen!

lördag 17 december 2011

TGIF

Den lille lär sig prata i en takt som gör att jag inte hänger med. Jag har sett fram emot att få prata med honom, det är otroligt underhållande att prata med den lille, dessutom underlättar det otrolige mycket. Ett bevis för det är att den lille lyckades formulera meningar som ledde till att vi förstod att vi firade hans första öroninflammation. Lite river det ju i hjärtat, det att vi inte längre behöver tolka bebis-fullvuxen-bebis, det innebär ju att den lille håller på att bli stor. Ibland undrar jag dock var den lille river allt, idag utbrast han i ett väldigt glatt "tänään on viikonloppu, jee"!

fredag 16 december 2011

Vi måste prata om det här med julsånger

Trots att jag inte är tusen år gammal, måste jag ändå erkänna följande: jag har väldigt svårt för ”moderna julsånger”.

Julsång skall, i mitt öra, vara den klassiska, till och med gärna plockad ur psalmboken. Det är för mig de riktiga julsångerna, de som på riktigt ger mig julstämning.

De här andra, med början i Whams ”Last christmas”, de får mig att vilja styra bilen i diket.

torsdag 15 december 2011

Aminal names

(Jo, jag vet att aminal är felskrivet, men det låter så fint, aminal.)

Den lilles "husdjur" har fetfina namn. Följ med här:

Puppekaninen: Jussi
Gunghästen: Kielo
Hästen på hjul: Seppo

Alldeles nyss döptes den tovade musen till Frank.

Ni kan alltid be oss om hjälp då ni är ute efter namn på era bebisar och husdjur.

EDIT: jag glömde det mest självklara. Hunden heter Olli.

tisdag 13 december 2011

Och ljus varde

Situationer som gör mig alldeles varm i hjärtat.

Det gör mig så glad att jag får vara med på en lista som denna. Och med de vackra orden, dessutom.

Tack finaste ni, det värmer en gammal kvinnas hjärta.

måndag 12 december 2011

Spännande fenomen

Tusen år efter alla, strödda tankar om bloggalans before and after.

I fjol var det ett mäktigt rabalder om att fel typer nominerades av än mer fel typer. Vilket ju ledde till att det var ett kiva surr inför galan.

I år, juryn gjorde ett gott urval och inget offentligt knorr förekom gällande de nominerade. Vilket faktiskt gladde mig, innerligt.

Nu knorras det i efterhand över att själva galan var skral. Att det var alldeles för lite festligt, goodiebagsens innehåll var konstigt och inte fick man något pris i pris heller.

Jag vet inte hur det, på riktigt, är i andra sammanhang då folk samlas kring något någon har ordnat. Knarras det lika mycket?
För lite ser det ju ut som att man har det berömda ryggslutet i ansiktet på någon hela tiden då det handlar om bloggpriset.
Är det på grund av ankdammen, beror det på att X3M är en av medarrangörerna eller vad är det som gör att det här initiativet får så mycket skäll?

Inte för att jag är något Guds bästa barn, men jag fick aldrig ens för mig att jag skulle klaga varken inför eller efter festligheterna. Inte var jag nominerad, jag fick en goodiebag, jag hann prata med en del och jag inte alls prata med alla och jag betalade för den läsk jag drack och jag gick hem innan jag blev utslängd. Jag gick på fest helt frivilligt och åkte hem precis lika frivilligt - och roligt lyckades jag klämma in där i mellan.

Det är nästan så att jag får lust att ordna vadslagning, vad är det som kommer att pärta mest med bloggpriset 2012?

Om det ordnas någon gala, det vill säga. Med mindre kunde man (jag) få lust att sätta lapp på luckan.

Gubben dråsar in genom skorsten

Inte för att det händer så många gånger om dagen, men jag får ju frågan "vad vill du ha i julklapp?", och har hittills tyckt att det är en svår fråga att besvara.

Fred. Mat åt alla människor på jorden. Vänlighet. Kärlek.

Jojo, säger alla. Och frågar vad jag önskar mig som går att lägga i presentpapper.

Nu har jag hittat svaret på frågan (och samtidigt konstaterandet "jo, jag är gammal"). Om någon, mot förmodan, vill ge mig en julklapp, så önskar jag mig ett par yllesockor. Jag drar storlek 38.

Du då? Finns det något du verkligen önskar dig i julklapp?

lördag 10 december 2011

Utmaningen

Jag hoppas jag inte låter pretto, men jag försöker rasta den lille utomhus i någon timme de dagar vi är lediga (ja, han får gå ute också andra dagar, men då är det oftast någon annan som ansvarar för utomhusandet).

Med farmors (och alla andra gamla människors) visdomsord rungande i örat (det finns inga dåliga väder och bla bla blaa) gick vi ut i dag.

Man kan lugnt säga att det var en utmaning. Jag fick skärpa mig för att tycka att det var skönt då vinden smekte kinden och det var passligt fuktigt i luften (den blåste som självaste fan var i farten samt hällregnade).

fredag 9 december 2011

Tycka illa om

Jag tror att jag lagt ut texten om det tidigare. Men vill återkomma till ämnet nu, det i och med att jag tyvärr ser en försämring äga rum.

Jag är människan som alltid kommer i tid. Alla möten, träffar och avtalade tider - jag är på plats. Inte bara i tid, utan i väldigt god tid. För att jag tycker att det är schysst, jag tycker inte att det är okej att stjäla andras tid genom att slarva omkring och komma för sent.

Men nu, vettni. Under en överskådlig bak- och framtid, så är det försvinnande nära att jag håller på att bli sena-Lena. I flera dagar har det varit alldeles prick på minuten jag dyker upp. Och i dag kom jag alldeles några minuter för sent till en träff. Oerhört genant. Usch.

Inte bra.

Det har sina rutiga och randiga orsaker, det är mycket att stå i, både på jobbet och hemma. Jag är ovan med de längre avstånd jag nu jobbar med och det är en hel del möten och träffar. Till all lycka (och det här bara måste stämma) är det sådant här ståhej under en överskådlig tid.

Men, efter årsskiftet, då är den gamla versionen av mig tillbaka igen. Den version som alltid är i tid, i god tid.

Tummis på det.

(Tummis? Åttiotalet ringer och vill ha sitt uttryck tillbaka.)

onsdag 7 december 2011

Tack för titten!

Eller, tack för titsen kunde jag också säga.

Medveten om att jag är tusen år sen med min kommentar om galan i måndags. Det var en underbart fin fest och det var alldeles strålande fint att få möta både nya och gamla bekanta.

Ett hej på pränt vill jag speciellt sätta till Melli, Oca och Hanna som var några av de som kom fram och sade hej. Det är så otroligt vackert att få ett ansikte på läsare som känns som vänner. Och så otroligt att det finns människor som känner igen människan bakom texterna (jag är helt kass på sådant)!

Tack för titsen. Vad betyder det då? Jag kan bara säga att jag och mina plastbehag (them artificial boobs, that is) ställde till med en scen, inblandade var Svenskfinlands absoluta bloggdrottningar samt liter och liter av spillt rödvin.

Smaskens.

måndag 5 december 2011

Kejsarens nya kläder

Det här med att förbereda sig inför kvällens festligheter.

Pajkvinnan och hennes syster är mer än färdiga med sina förberedelser och jag har inte ens börjat.

I ärlighetens namn har jag ingen koll på vad jag skall ha på mig (mitt enda förslag sköts ner med riktigt hårda skott igår), ingen koll på attiraljer att ha till och sen ingen aning om hur jag skall transportera min kropp från ett ställe till ett annat.

Så, är det okej att jag kommer både naken och naturell? Ni kan ju titta på Pajkvinnan i stället!?!

söndag 4 december 2011

Det här med att shoppa smått

Vi är ju överens om att vi undviker stora köpcentrum och inte köper saker och ting ur en kedja?

Ok, men om man ändå måste eller vill inhandla något, stort eller smått, så är ju julen - eller rättare sagt "basarerna" ett ypperligt tillfälle att hitta något som till och med kan vara unikt.

Men, ett litet problem här. Är jag den enda som tycker att det är lite obehagligt med basarer eller riktigt små butiker? Allt hänger ju på humöret och på försäljarens öga för min mottaglighet, men jag känner mig ofta skyldig om jag inte köper något och det känns som om varje försäljares öga naglar sig fast i min rygg, kom till mig! Kom till just mig och köp!

Uh.

Jag låter både krass och kass.

lördag 3 december 2011

Felstavat

Jag blir alltid lite fnissig då ordet depression är felskrivet, stavat som deprission. Det låter så prilligt.