tag:blogger.com,1999:blog-7607866003893620882024-03-13T22:10:25.114+02:00Nickby rapporterarNickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.comBlogger1527125tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-2505129884841103502019-03-12T08:34:00.000+02:002019-03-12T08:34:04.171+02:00Sagt om Micaela - Frida NylundI dagens utgåva av Sagt om Micaela, precis som rubriken säger: Frida Nylund.<br />
<br />
Första gången jag på riktigt träffade Frida, det var under en diskussion, panel, som ordnades på Grand i Borgå. Jag deltog i rollen som dåvarande chefredaktör för den lokala tidningen, Östnyland.<br />
<br />
Mötet med Frida var ett av de här ögonblicken då man, trots att man alldeles nyss träffats, känner att det känns som om man alltid, alltid har känt människan i fråga. Det kallas att synka.<br />
<br />
Och visst synkade vi! Frida är en av de bärande orsakerna till att jag i dag jobbar för Marthaförbundet och Marttaliitto. Frida fungerade som verksamhetsledare på Förbundet då jag började och jag upplevde och upplever än i dag att Frida delar de värderingar jag skattar högt. Är tvungen att skriva "upplevde" i och med att Frida, denna före detta Borgåtippa, sedermera har avslutat sitt jobb för Marthaförbundet och flyttat upp till min tidigare hemstad Vasa. <br />
<br />
Men, det är det som är gott med vänskap. Vänskap står ut med ett avstånd på några hundra kilometer. <br />
<br />
<br />
Jag är väldigt glad och tacksam över att Frida tog sig tiden att skriva följande ord:<br />
<br />
"Jag minns då jag första gången träffade Micaela. Det var genom TV-rutan och redan då fascinerades jag av hennes lugna röst och sakkunskap då hon intervjuade mina tonårsidoler. Aldrig rädd att fråga, alltid beredd att lyssna. Med en närvaro som kändes till och med genom TV-rutan.<br />
<br />
Jag är glad att jag har fått lära känna Micaela. Som programledare, chefredaktör, moderator, föreningsaktivist, författare, kollega. Som människa. Micaela utstrålar omsorg och kunskap, rättvisa och öppenhet, erfarenhet och engagemang. Hon omfattar enkelt stora helheter utan att förbise detaljerna och har lätt för att uttrycka sig i ord, text och bild. På båda inhemska språken. Molempi parempi varje dag.<br />
<br />
Micaela är inte rädd för att gå från ord till handling. Med stor omsorg om medmänniskan samt med mod och sakkunskap tar hon sig an nya utmaningar. Det råder ingen tvekan om att Micaelas plats är i riksdagen: vårt samhälle behöver beslutsfattare som hon. Beslutsfattare som fattar beslut med människan i fokus och ett hållbart samhälle som mål. Beslutsfattare med omsorg som rättesnöre. Som vågar se de stora helheterna utan att glömma de viktiga detaljerna. <br />
<br />
Vi behöver beslutsfattare som aldrig är rädda att fråga, men alltid beredda att lyssna. <br />
<br />
Därför vill jag se Micaela Röman i riksdagen."<br />
<br />
Frida Nylund, servicechef, tid. kollega och (fd) östnylänning<br />
Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-20250356816176001292019-03-07T15:20:00.002+02:002019-03-07T15:20:21.446+02:00Sagt om Micaela - Melita TulikouraMelita, det finns väl inte många finlandssvenskar som inte vet vem Melita är? Du kanske kommer ihåg henne från de otaliga samtalsprogram hon gjorde för det som tidigare hette FST. <br />
<br />
Under senare år kom jag att jobba med Melita på också andra sätt. Under min tid som chefredaktör för Borgåbladet (senare Östnyland) samarbetade vi kring många också svenska frågor, vi engagerade oss i frågan om Borgå sjukhus och vi försökte driva genom ett medborgarinitiativ för värdig vård av äldre. <br />
<br />
<br />
"Jag har känt Micaela Röman sedan 90-talet då vi båda jobbade med samhällsfrågor på svenska YLE. <br />
<br />
Redan då såg jag en målmedveten, ansvarsfull, men framför allt varm ung journalist, som oförtrutet jobbade för de frågor hon trodde på. <br />
<br />
Samma glöd noterade jag under hennes tid som chefredaktör för Borgåbladet. <br />
<br />
Micaela är orädd och har hjärtat och huvudet på rätt plats. Det är sådana personer vi behöver i vår politiska ledning. Ekonomi i all ära, men aldrig på bekostnad av människan."<br />
<br />
Melita Tulikoura, samtalsterapeut, symbolterapeut, journalist<br />
Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-17826900108855532432019-03-04T20:01:00.001+02:002019-03-04T20:10:05.830+02:00Sagt om Micaela - Tessan PousarFinns det något jag alltid beundrat stort och än mer sätter värde på i dagens läge, så är det människor som offentligt vågar säga vem de kommer att rösta på i kommande val.<br />
<br />
Jag finner det stort i och med att det på något sätt är så avslöjande, i och med att man berättar vem man kommer att lägga sin enda röst på, så säger man så mycket om sig själv. Om hurudan man är som människa, om hur man ser på världen, om de egna värderingarna. <br />
<br />
En som redan inför kommunalvalet 2017 gick ut med att hen kommer att rösta på mig var Tessan Pousar. Tessan, som är en av personerna som genast från början fick mig att känna mig hemma i Sibbo. Ett av de bästa exemplen på allt jag tycker om med att bo i en liten kommun, det här med att man lär känna och blir vän med människor som man stöter på tillräckligt ofta. <br />
<br />
I och med att vi helt och hållet saknar det släktbundna nätverket i vår närmiljö, är det viktigt och känns bra att det finns människor som vart efter tiden går blivit vårt eget kompletterande nätverk, människor som skulle sakna oss om vi inte syntes till på en tid. Precis som jag saknar dem om jag inte sett röken av dem på några stunder.<br />
<br />
Tessan och jag, vi har först träffats i en av våra lokala butiker. Efter det har vi synts på byn, på gymmet och var vi nu stöter på varandra. Tessan har också en viktig uppgift som erfarenhetsexpert i samarbete med kommunen - en uppgift som är som klippt och skuren för henne!<br />
<br />
Ja, tillbaka till det här med att offentligt gå ut med vem man kommer att rösta på. Tessan Pousar var en av de första som meddelade att hon kommer att rösta på mig också i det här valet och det är jag mer än tacksam för!<br />
<br />
Det är med sann glädje jag delar med mig Tessans ord:<br />
<br />
"Micaela är en finlandssvensk kvinna med stort hjärta. Ett hjärta av guld. Positiv och glad, om hon har en dålig dag så syns det ej. <br />
<br />
Hon bryr sig om sina medmänniskor och talar för en hållbar livsstil. Godkänner människa som människa, oberoende varifrån du är. <br />
<br />
Efterstom Micaela även är mamma, förstår jag att hon vill att alla barn skall ha en möjlighet till skolning. Kort, gott och kraftigt; Micaela är en hjärtlig människa. <br />
<br />
Finland behöver henne i riksdagen.En kvinna som inte ger upp sina åsikter och sin vilja."Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-8128511130640662072019-02-28T11:08:00.001+02:002019-02-28T11:08:08.378+02:00Sagt om Micaela - Henrik Westermark:Den som har stött på mig allt efter det att min kandidatur blev offentlig, har hört mig säga det. Att det jag upplever svårast i kampanjtider, det är att ösa på i fråga om beröm av mig själv.<br />
<br />
Så, jag har bett ett antal vänner och kolleger skriva några ord om mig. Det har glatt mig och överraskat mig att så många omedelbart sagt att de gärna gör det, berättar hur de uppfattar mig. Ska sägas att jag inte haft några som helst önskemål om vad som skrivs om mig, ordet har varit helt fritt.<br />
<br />
Och vet ni, de här texterna. Vill absolut inte skämta bort det här, men det är lite som under begravningar. Ni vet alla de vackra ord som brukar sägas om den avlidne, varje gång påminner jag mig om att man ska säga de vackra sakerna då den andra ännu är i livet. Och det är lite en sådan resa jag får vara med om nu - det är inte bara en gång jag fått tårar i ögonen av de inlämnade texterna.<br />
<br />
Också här vill jag uttrycka ett stort och varmt tack till alla er som redan lämnat in era texter - tack!<br />
<br />
Henrik Westermark lärde jag känna då jag började mig jobb som chefredaktör för tidningarna Borgåbladet och Östra Nyland. En varm kollega, en kollega som också lät mig och min familj ta ett litet steg in i hans familj, vilket jag är mycket tacksam över!<br />
<br />
Kära vänner, Henrik får ordet:<br />
<br />
"Hej Micaela! <br />
<br />
Jag blev glatt överraskad när du i höstas meddelade att du tänkte ställa upp i riksdagsvalet. Det var kanske inte det första jag hade trott att du skulle göra, men å andra sidan överraskade du oss kanske en aning redan då du ställde upp i senaste kommunalvalet och kom in med fina röstsiffror. Månne det inte skall gå bra i riksdagsvalet också, för nog vet väl folk vid det här laget vem du är. <br />
<br />
Radioröst, chefredaktör och nu senare i jobb för Marthaförbundet. Vi var kanske en aning fundersamma den där dagen 2011 då vi på redaktionen fick veta vem som blev vår nya chefredaktör. – Hon??? Det är nog ganska stor skillnad på att vara radioredaktör och att ta hand om en tidningsredaktion.<br />
<br />
Det tog inte många dagar för dig att få oss med på banan. Din fina självironiska humor och din känsla för andra människor fick i alla fall mig snabbt övertygad om att du var en chef att jobba för. I dina ledare tog du långt fasta på människans värde, på att vi alla har rätt till en trygg plats i tillvaron. Idag, med debatten om åldringsvården, ser vi hur viktig den inställningen borde vara hos alla som jobbar i politiken. Det är människor av din typ som behövs allt mera i vårt allt hårdare politiska klimat. Människor som vågar ta ställning för människan, om det sedan är barnen, åldringarna i stad eller glesbygd. <br />
<br />
Så jobba på kära Micaela. Du behövs. <br />
<br />
Kram Henrik"<br />
<br />
<br />
Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-45263078046766744172019-02-21T11:15:00.000+02:002019-02-21T11:15:15.832+02:00Såhär tre år senareJa, det kanske var någon som satte kaffet i vrångstrupen då jag helt plötsligt dök upp som en "uppdaterad blogg". Ber om ursäkt för det, förlåt, förlåt.<br />
<br />
Ska genast erkänna det - så att man kan fly fältet om man vill ducka för det kommande riksdagsvalet. Det här är och kommer att vara ett led i min kampanj.<br />
<br />
För den som inte hört det än, jag ställer alltså upp i valet. Som obunden, på SFP:s lista, i Nyland. <br />
<br />
Fick ett gott råd av en person som i europeiska mått mätt, är expert på valkampanjer. Hitta inte på något nytt, det är genomskinligt. Gör något som du alltid gjort. <br />
<br />
Så, jag kom tillbaka till bloggen. Men, medger att det är med viss tolkning - att bara lämna bloggen för tre år och sen komma tillbaka. Är det att göra något jag alltid gjort?<br />
<br />
Du får avgöra. Jag blir naturligtvis väldigt glad om du fortsätter läsa.<br />
<br />
Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-43236513766786271622016-04-26T16:01:00.001+03:002016-04-26T16:01:59.585+03:00Dehär gråzonerna?Ni vet, läget då barnet är för friskt för att vara hemma, men för sjukt för att gå till förskolan? <br />
<br />
Vad heter det läget?<br />
<br />
Ett annat läge, det större barnet är så stort att det med största sannolikhet kommer att gå till förskolan följande dag. Då ringer telefonen och dagiset rapporterar att det mindre barnet insjuknat.<br />
<br />
Vad kallas det läget?<br />
<br />
Ett förtydligande, jag klagar inte. Jag bara frågar.<br />
<br />
Signaturen "One week and counting"Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-16541785303425831582016-04-15T10:32:00.001+03:002016-04-15T10:32:51.217+03:00Får jag komma hem till er (och leka)?Jestas, så jag älskar det här.<br />
<br />
Storebror är redan så stor så det handlar ganska mycket om kompisar, att leka efter förskolan, gå hem till kompis, kompisar som kommer hem till oss. Det är ljuvligt, jag är så glad att vi dels bor i något som en liknar en Lindgrensk Bullerby, att man faktiskt går upp till kompisar och bara ringer på dörren och dels det att barnet har kompisar (ni vet, den ständiga ångesten över att ens barn skulle vara ensamt...)<br />
<br />
En sak jag noterar både i mitt eget barn och andras barn, är att det ganska snabbt blir en fråga om när lekandet, det historiska (?) och fysiska övergår till det som är nutida lek, skärmtid. Ganska snabbt blir det en fråga om när man eventuellt kan få börja spela. <br />
<br />
För att göra det lätt för mig själv har jag gjort upp en princip med barnen. Kommer man hem till oss för att leka, då leker man åtminstone halva tiden. I många fall slukar leken hela tiden man stannar hos oss, men det händer också att halva tiden går åt till spel. Det har fungerat bra hittills, än har inte antalet kompisar som dyker upp bakom dörren minskat. Det är ju sådant här som också kan framkalla den där "jag-har-förstört-mitt-barns-hela-barndom-ångesten", tänk om det att jag håller fast vid våra principer leder till att ingen vill komma hem till oss längre? Ja, ja. Då får man svarva lite.<br />
<br />
Lika rolig är jag som morsa då barnet går hem till någon annan. Inte så att jag bestämmer hur tiden tillbringas, men jag är stenhård på att barnet inte ska spela spel som inte är gjorda för honom, mätt i åldersgränser då.<br />
<br />
Vi diskuterade det här så sent som igår med barnet och han tog det inte bara bra, han bad mig dessutom diskutera det här med den fullvuxna mottagaren i andra ändan. Vilket värmde mitt hjärta. På något sätt tolkar jag det här som om han ogärna lämnar detta mitt beslut i bara barnens händer, att han känner sig tryggare om alla fullvuxna är med i samma båt. <br />
<br />
Så, välkomna hem till oss bara. Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-40307114928696053462016-04-13T09:12:00.001+03:002016-04-13T09:12:59.587+03:00Och helt plötsligt, köpstopp.Den som känner mig vet att jag inte är ett mode- eller trendlejon precis. Tvärtom, jag är säkert motsatsen till det. <br />
<br />
Har en del basplagg som jag snurrar runt, de flesta plagg svarta, några grå som jag drar på mig då jag känner mig färgglad. <br />
<br />
Nå, också svarta och grå plagg kommer till sin användnings ände och till och med jag inser att jag kanske borde skaffa något nytt. Något nytt som i några nya svarta t-skjortor och kanske någon grå tröja. <br />
<br />
Tro mig, också du som tycker att jag ser ut som en slashas och har gjort det länge, jag försöker verkligen. I veckor, månader, har jag försökt förmå mig själv att skaffa något nytt till garderoben. Jag har dammsugit hela the internetz, jag har till och med gått i butiker. Små butiker och stora kedjor. Jag har gått så långt att jag försökt vidga mina vyer - och det är inte helt lätt - och tittat på något som skulle vara annat än svart och grått.<br />
<br />
Nada. Ingenting. <br />
<br />
Jag har inte hittat ett enda klädesplagg jag skulle ha kunnat tänka mig att införskaffa. Inte ett endaste plagg. Känner ingenting, inte ett jag vill ha! Inte ens ett det här kunde jag kanske tänka mig att klä mig i. Ingenting.<br />
<br />
Är på riktigt fascinerad och imponerad av människor som drabbas av det stora köpsuget, personer som inte kan gå in i en enda butik utan att komma ut med välfyllda kassar. Folk som i förlängningen kan lägga upp bilder på snygga outfits, som går omkring på stan och ser snygga, modemedvetna och trendiga ut. Är full av beundran. Stum, rentav.<br />
<br />
Så jag hasar omkring i samma gamla trasor. Gläder mig över att det är både ekonomiskt och ekologiskt.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-49244316504144679132016-04-12T14:54:00.000+03:002016-04-12T14:54:14.297+03:00Visdomen sitter i baksätetJag: "Visst är det spännande att bollhallen inte tagits ner ännu?"<br />
<br />
Sexåringen på baksätet: "Det är inte spännande. Big Bang är spännande. Att människan existerar är spännande."<br />
<br />
Tyst i framsätet.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-12928802350742011002016-04-07T10:37:00.001+03:002016-04-07T10:37:19.986+03:00Carpe nu det där effin' DiemVår. Kanske lite försiktig vår där ute.<br />
<br />
I många år har jag tänkt på det, att jag verkligen ska njuta av varje litet nytt "vår" som dyker upp. Den första doften av blöt sand, den första vindpust som inte kommer försedd med istappar, den första skymten av grönt på en kvist.<br />
<br />
Hur det har gått?<br />
<br />
Dåligt.<br />
<br />
Swisch säger det bara så står jag där vid det som ser ut som en ny årstid, försiktig sommar och tänker att det var den våren det och inte registrerade jag nu så mycket av den i år heller. Så, jag bestämmer mig för samma förhållningssätt till sommaren. Den första på riktigt varma vindpusten, den där kvällen och natten då det på riktigt är ljust dygnet runt, dagen då blomsterdoft är den enda doft jag känner.<br />
<br />
Och så ett jäkla swisch igen och ett nytt trappsteg eller stup och byte av sida i kalendern.<br />
<br />
Erkännas ska, det stora vemodet rullar in redan vid midsommar. Vilket är helt jäkla knas i och med att jag brukar jobba i veckor ännu efter midsommar... Vid midsommar säger känslorna, inte så mycket huvudet, att det var den sommaren det.<br />
<br />
Ni märker. Jag borde verkligen ta och carpe det där diemet.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-68538788952202961522016-04-06T08:54:00.001+03:002016-04-06T09:02:46.243+03:00Dagens Dagens karma: <br />
<br />
Du vet spaveckoslutet inplanerat under sportlovet, det som inhiberades på grund av överraskningsgästen magsjuka? Boka in det ett veckoslut i april och du kan vara bombsäker på att hela familjen däckar i förkylning just då.<br />
<br />
Man borde uppfinna ett sätt att boka in roliga grejer på ett sätt så att ens kropp inte får någon information alls i förväg.<br />
<br />
Dagens dumbom:<br />
<br />
Att du alltid tar till de där mjuka näsdukarna i ett allt för sent skede.<br />
<br />
Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-87195721113632373832016-04-04T14:38:00.002+03:002016-04-04T14:38:31.491+03:00Generationsklyftan du upptäcker en måndagmorgonKörde till jobbet. Zappade mellan kanalerna och lyssnar en stund på Radio X3M:s morgonprogram.<br />
<br />
Janne, en av programledarna, berättar att han fått ett mail med ett ringbud. <br />
<br />
Jag kände generationsklyftan rivas upp mellan mig och programledarna då de länge diskuterade det faktum att de inte visste vad ett ringbud är för något. <br />
<br />
Nu ska jag gå och ondulera håret.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-43613379579875197282016-03-30T12:47:00.000+03:002016-03-30T13:10:08.828+03:00Tro, tro eller inte troSkrev om det här också i fjol kring påsk. Det här med att ha barn som inte tillhör någon församling, du kan läsa inlägget <b>här<i><a href="http://nickbyrapporterar.blogspot.fi/2015/03/krakmandag-paskkyrka.html"></a></i></b> om du vill ta del av funderingar också om livsåskådning eller religionsundervisning i skolan.<br />
<br />
Det roliga är att sexåringen är väldigt fast i sin tro, att inte tro. I det här fallet är det alltså Gud och Jesus han vägrar tro på.<br />
<br />
Med handen på hjärtat, ingen påverkan hemifrån.<br />
<br />
En kväll diskuterade vi det här med att bli döpt. Sexåringen frågade om lillebror är döpt, vilket han av helt naturliga (och geografiska!) orsaker inte är. Jag frågade om sexåringen vill bli döpt, då han inte är det, så får han naturligtvis bestämma det själv då han blir lite större.<br />
<br />
Då sexåringen var lite på det oklara med vad det här "dop" egentligen handlar om, så förklarade jag så gott jag kunde. Senast där vid att han skulle bli upptagen i församling konstaterade han att tack, men nej tack. Så var det inte så mycket mer än det.<br />
<br />
I förskolan förs också debatter om samma ämne, Gud och Jesus. Sexåringen är på den sida som inte till exempel tror på att man kommer till himlen då man dör, han ger inte vika för dem som allvarligt tror på det här. Hemma har det här främst handlat om och landat på att huvudsaken är att var och en får tro på vad de vill. Och det verkar räcka mer än väl för sexåringen just nu.<br />
<br />
Det händer att han frågar mig vad jag tror på och jag svarar enligt den sanning som är sann för mig, att jag tror på det goda. Det tycker han, hittills åtminstone, duger bra för honom också. Och så tror vi på kärlek också, brukar vi båda tillägga.<br />
<br />
Som sagt, jag är mest fascinerad över att han är så bestämd i sin åsikt. Beundrar honom för det. En har ju själv sina enkla och dubbla tvivel ibland. <br />
<br />
Så pass mycket har jag låtit hans fasta övertygelse styra honom (eller oss föräldrar, då) att han kommer att läsa livsåskådning i skolan. Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-57460294183690567362016-03-24T14:10:00.000+02:002016-03-24T14:10:19.074+02:00Har man inga traditioner, får man bygga egnaKan inte komma ihåg att vi skulle haft några påsktraditioner då jag var liten. Helt blankt i huvudet, inga minnen. Inga påskminnen alls.<br />
<br />
Har man inga traditioner, så får man bygga egna. Har under de senaste åren, det är tredje året nu faktiskt, tillsammans med mina systrar och deras familjer hyrt en stuga och firat påsk tillsammans. <br />
<br />
Det började helt ursprunget ur det enkla faktum att vi i dag är så många att det är lite bökigt att samlas hemma hos någon. Nej, det är inte bökigt, det är omöjligt. Så är det ju alltid så, är man hemma hos någon, så är det ändå denne någon som lätt drar det tyngsta lasset. I och med att man själv vet var man har allt och hur man vill ha det, så helt plötsligt står man där i köket och missar allt det roliga. <br />
<br />
Så, vi hyrde en stuga. Första året var vi tolv, sen var vi tretton och i år är vi väl tio. En familjemedlem har haft den dåliga smaken att pricka in en resa samtidigt och hen har minsann fått höra det. För, redan på dessa få år så har traditionen blivit väldigt viktig. Vi bor långt från varandra och kan egentligen bara vara säkra på att träffas - alla samtidigt - denna ena gång per år. Vi fullvuxna, i synnerhet systrarna, ser fram emot det och barnen ser fram emot det. Med en så liten släkt som vi systrar har får man liksom jobba för att hålla igång det man har. <br />
<br />
Och det är aproligt. Lite på random lägger vi fingret på kartan och ser var vi landar och söker en stuga som rymmer oss alla. Det är så stökigt och rörigt och roligt - tänk er själv några dagar med fem mer eller mindre barn och några större på det, och sedan vi fullvuxna. <br />
<br />
Ha en fridfull påsk! <br />
<br />
Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-9728711484606919532016-03-21T16:11:00.001+02:002016-03-21T16:11:25.346+02:00Ibland får man lust att ta till tvålenDet kanske är en del av er som funderar vad som hände med lillebror. Han figurerar ju rätt sällan på bloggen. Allt är bra, han är en handfull, mår bra och någon dag ska jag berätta mera. <br />
<br />
Just i dag har jag lust att dela med mig av en av mina tankar, en av tankarna som är ursprungen just ur lillebror. <br />
<br />
Han är adopterad från utlandet. Han har ett lite avvikande utseende på grund av både bakgrund och andra orsaker. Han är dessutom delvis finlandssvensk. Det går inte många dagar utan att jag funderar på hur hans framtid i det här landet kommer att se ut. <br />
<br />
Skrev en längre text om denna rubbade värld och de otroligt konstigt funtade fullvuxna som går omkring här (och är förtroendevalda och ansedda och det ena och det andra) och beter så att man vill ta fram tvålen och tvätta munnen på dem. Du kan läsa texten <a href="https://www.ostnyland.fi/artikel/da-fula-formuleringar-blir-rumsrena/"><b>här</b></a>, en ledartext för tidningen, om du vill.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-26289026277135649602016-03-18T13:06:00.001+02:002016-03-18T13:06:20.390+02:00Du vet att du är gammal......då du kommer ihåg (och berättar och bloggar om) hur det var förr, i världen.<br />
<br />
Långfredagen.<br />
<br />
Förr i världen var den faktiskt lång, långfredagen. Det var naturligtvis roligt att få vara ledig från skolan, men vad var det för vits med det då man inte fick gå hemifrån. Regeln var nämligen den, på långfredagen fick man inte störa andra. Man skulle sitta hemma och känna sig allmänt nedslagen.<br />
<br />
Roligt fick man absolut inte ha. Som kuriosa kan nämnas att man på nattklubbar och andra dylika ställen inte fick spela musik under långfredagen. Tills något magiskt hände vid tolvslaget på natten, då var det vips ordning och oreda i världen igen. <br />
<br />
Ni kan bara ana er till hur lastgammal jag känner mig just nu.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-87446516930871399582016-03-15T15:33:00.002+02:002016-03-15T15:33:29.827+02:00Tack som fanJag har jobbat en (stor) del av mitt yrkesföra liv som musikjournalist. Vilket i sig är lite roligt, för jag var inte direkt typen som var intresserad av musik då det gav sig. <br />
<br />
Bläddrade i OKEJ då jag var ung, men mest för att alla andra gjorde det. Hade affischer på väggarna, mest på hästar, men också på band och artister - främst för att alla andra hade det. <br />
<br />
Parentes; bland andra den här:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh55ltM-0-sH1kzpxlkIjhowyjG7jA4G9jK6n-ofnKmROmXaOKij4oK4rbic1Wo0iVlhHi10_SZ_8QaDyMSJKTyhAtx5A_angoUBFKET1rHf3RU6wXGPcNK9yITxXJxqdFGgpJRbaHLOik/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2016-03-15+kl.+15.21.28.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh55ltM-0-sH1kzpxlkIjhowyjG7jA4G9jK6n-ofnKmROmXaOKij4oK4rbic1Wo0iVlhHi10_SZ_8QaDyMSJKTyhAtx5A_angoUBFKET1rHf3RU6wXGPcNK9yITxXJxqdFGgpJRbaHLOik/s320/Ska%25CC%2588rmavbild+2016-03-15+kl.+15.21.28.png" /></a></div>(Bild lånad från tradera.com)<br />
<br />
Fråga mig inte varför, jag tror inte att jag skulle kunna speciellt många KISS-låtar.<br />
<br />
Men, ett band blev ett världens bästa band också i mitt liv. Sommaren 1995 intervjuade jag Kent första gången, den första intervjun som gjordes för den finländska publik som skulle bli väldig, och på den vägen är det. <br />
<br />
Så, i går hände det för första gången i mitt liv. Ett band meddelar att de lägger av och jag sörjer. Och man vet att man är ett hängivet (gammalt) fan då också HBL vill att man ska skriva en personlig kommentar på nyheten. Den ingår också i min egen tidning, vill du läsa så kan du göra det <a href="https://www.ostnyland.fi/artikel/kommentar-tack-som-fan-2/"><b>här</b></a>.<br />
<br />
Jag försöker vänja mig tanken, tänkte försöka få biljetter till någon av de sista spelningarna och ja, sen får en leva på minnen. <br />
<br />
Har gjort ett otal intervjuer med bandet, i olika konstellationer, på många olika håll i världen. Alltid lika roligt. Gjorde en gång (för länge sedan) en kort serie, Popsmart. Kent var ett av banden som spelade genom ett avsnitt. <br />
<br />
Bits and pieces finns på Youtube. Bland annat en av mina favoritlåtar, Socker. <br />
<br />
Vill du se klippet, så ser du det <a href="https://youtu.be/W_jrOF042Cs"><b>här</b></a>.<br />
<br />
Tack som fan.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-9084072509749789692016-02-25T15:27:00.000+02:002016-02-25T15:27:33.998+02:00Man ska aldrig säga aldrig...Ja, det var ju det där med att inte ropa hej före man är över bäcken, eller hur det nu var.<br />
<br />
Dubbelsidig ögoninflammation, ben i slimsor OCH kräksjuka.<br />
<br />
På sportlovet.<br />
<br />
Grattis bara.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-10663939075229755902016-02-18T15:10:00.001+02:002016-02-18T15:10:30.647+02:00Sjuk humor, sjukhumorDet är ju tur att jag inte har kräksjuka (fasiken, man ska aldrig säga det där).<br />
<br />
Skulle jag ha kräksjuka skulle jag aldrig hinna till toaletten. <br />
<br />
Fast det är ingen skillnad, jag skulle ju inte ens hitta till toaletten.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-27058381324501046082016-02-16T12:34:00.000+02:002016-02-16T12:44:33.312+02:00Livet i bubblan och den tröskellösa aggressionenVet ni. Jag var och handlade i en av bybutikerna igår. Ni som läser vet att jag är både halt och lytt - i bägge ändorna dessutom - och det syns. På en av bänkarna vid utgången språkade två män och de hejade glatt på mig då jag haltade förbi.<br />
<br />
"Du har stött benet, så går det då man inleder nya fritidsintressen."<br />
<br />
<br />
Så talades vi vid en stund, och skiljdes åt med deras vänliga önskan om att jag snart skulle vara på bägge benen.<br />
<br />
Jag tänkte på det under kvällen. Hur roligt det är att bo i en liten by, i en by där människor vet vad som drabbar dig utan att du själv desto mer har informerat om det. Jag vet att det kan vara ett elände att bo i en by där alla känner alla och berättar allt om alla åt alla andra, men just i mitt fall, som inflyttad känner jag en sådan trygghet i att någon på byn ändå vet. Vem jag är och vad jag råkat ut för, och att de här typerna önskar mig god bättring.<br />
<br />
En trygghet. En trygghet i min egen bubbla i form av byn jag bor i.<br />
<br />
Samtidigt allt det där som rasar omkring inte bara mig, utan alla. I dagens tidning har vi en kolumn skriven av Mats Fontell, Matte skriver om hur han och en bekant till honom blev utsatta för fysiskt våld i en situation där våld inte bara är det sista de och man kan tänka sig. Läs gärna kolumnen <a href="https://www.ostnyland.fi/artikel/valdet-mitt-ibland-oss/"><b>här</b></a>. <br />
<br />
En bekant till mig berättar om hur hon och hennes väldigt gamla mamma blev brutalt utskällda för att de råkat ta fel på bastutur i huset, det helt enkelt för att turerna hade ändrats. Den person vars tur det egentligen var ställde till med ett stort rabalder, ställde ohemula krav och betedde sig otroligt dåligt i väntan på att min bekanta och hennes mamma skulle hinna ut. <br />
<br />
Vad hände med det vi gjorde förr? Då vi märkte att något enligt oss inte stod rätt till? Inte började vi väl gorma och slå? De fall som ovan är beskrivna har berott helt och hållet på misstag och missförståelse, men ändå har "offret", det vill säga den som känt att den blivit felbehandlad, inte bara skrikit och gormat, utan till och med slagit. Slagit en människa som begått ett misstag.<br />
<br />
Vad hände med "Ursäkta, men kan det vara så att ni har tagit fel på bastuturen?".<br />
<br />
Tröskeln för dåligt, till och med aggressivt beteende, är alldeles, alldeles för låg idag.<br />
<br />
Det är säkert fler än bara jag som skriver under det påståendet. <br />
<br />
Frågan är bara hur jag, man och vi ska höja den tröskeln rejält och mycket?<br />
<br />
Och det är ett annat spår jag tänkt på under de senaste dagarna. Med de här fysiska besvären jag nu dras med, inte allvarliga men jobbiga, har jag tänkt det några gånger. Att det får räcka nu, jag orkar inte mer. Inte allvarligt i mitt eget fall, men jag förstår och känner igen känslan av att närma sig bristningsgränsen. Och där, där är ju allt bara ett nattsvart mörker.<br />
<br />
I det mörkret är det svårt att vända andra kinden till, eller att ge varje situation en möjlighet att vara en bra sådan för alla inblandade. <br />
<br />
Det är just här kanske jag och någon med mig kan - åtminstone försöka - lägga på ett extra kol. Inse att det inte är någon annans fel att jag är halt och lytt. Att jag mår illa, i mitt fall fysiskt just nu, det ska inte få gå ut över någon annan. Det att jag mår illa, det blir inte bättre av att jag får någon annan att må det samma. Tvärtom.<br />
<br />
Så, jag försöker vara en gladare och snällare variant av mitt tillfälliga jag. Och mår ju bättre då människor omkring mig är fortsatt glada, ibland till och med trots eller tack vare mig.<br />
<br />
Men, de som beter mig som svin, de hinner kanske inte tänka genom allt det här före det knäpper till i skallen. Än värre, de kanske hinner tänka genom det och låter det ändå knäppa. <br />
<br />
Vad ska jag göra med alla dessa lösa trådar då? Jag är en vän av att kärleksbomba, åtminstone då alla vitala kroppsfunktioner är i skick. Är mer än medveten om att jag kanske inte varit riktigt i topp i fråga om att sprida kärlek den senaste tiden, men jag lovar skärpa mig. Jag lovar skärpa mig från och med tvärt.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-13924065681902898792016-02-15T18:29:00.002+02:002016-02-15T18:29:18.669+02:00Min lilla bebisDet känns som igår. Den allvarliga djupblå blicken, den ihopbitna munnen, den lite buttra uppsynen. <br />
<br />
Min egen nervositet, en så liten människa. Hur håller jag i en sådan dyrgrip, håller i så att hen inte går sönder? Hur hålla av så att mitt hjärta inte brister?<br />
<br />
Jag minns vaknätterna. Jag kommer ihåg hur du helt plötsligt vände på dig, tog dig framåt, jag kommer ihåg då du stod upp.<br />
<br />
Jag kommer ihåg dina första ord, ord bara jag förstod och som vi delade. Jag kommer ihåg då du lärde dig gå, då du lärde dig gå i trappor. Jag kommer ihåg hur det slet i mitt hjärta då du började dagis, hur ofattbart det var då du bytte språk. <br />
<br />
Jag kommer ihåg din första tand som tittade fram, jag kommer ihåg då du tappade den första. <br />
<br />
Jag har memorerat varje sjukdom och varje olycka. <br />
<br />
Jag har känt min stolthet växa via varje ny sak du tar dig an, jag kommer ihåg och har sparat den första lapp på vilken du själv skrev ditt namn. Varje fotbollsmål, varje vänskapsband du knyter. <br />
<br />
Varje klok- eller roliga dumhet du levererat i form av ord och uttryck har jag skrivit ner. <br />
<br />
Varje morsdagskort, varsamt sparat.<br />
<br />
Varje kväll då du somnar, tittar jag på dig, min lilla bebis. Så liten, så stor. Så otroligt efterlängtad och älskad. <br />
<br />
Hur är det möjligt att den här lilla bebisen, långt över 1,20 m över havet, att den här bebisen ska anmälas till skolan?<br />
Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-43175862102275087462016-02-13T12:39:00.000+02:002016-02-13T12:39:38.082+02:00Hur gick det sen?Ni kanske kommer ihåg mina euforiska inlägg om fotbollen?<br />
<br />
Resultatet just nu: vadmuskel och akillesena i slimsor.<br />
<br />
Lägg gärna till ögoninfektion. Dubbel.<br />
<br />
Queen of fucking everything.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-44918317388245016462016-02-10T20:13:00.001+02:002016-02-10T20:13:33.354+02:00Hur hinner ni med allt?06.00 Vakna!<br />
06.10 Stig upp!<br />
06.30 Åk till jobbet!<br />
07.00 Jobba (e-post och sådant du inte hinner med annars)<br />
08.45 Möte<br />
09.30 Skippa möte nummer två, på grund av transportsträcka<br />
10.15 Podda<br />
11.15 Lunch, inklämd för att träffa ex-kolleger och vänner<br />
12.00 Transport, jobbsamtal under körning<br />
12.45 Glöm för fasiken inte att köpa födelsedagspresent, barn på kalas på kvällen!<br />
13.00 Hoppa in för kollega som är sjuk<br />
15.00 Möte<br />
15.30 Åk hem, brådis hem från dagis och förskola på grund av kalas<br />
16.15 Barn hemma, mat!<br />
17.10 Vackrare hälft anländer hem, tar barn och för hälften av dem till kalas, det andra tvingas åka med på grund av följande:<br />
17.15 Förbered intervju med författare<br />
17.40 Transport<br />
18.00 Träff med författare<br />
18.30 Intervju med författare inför publik<br />
19.20 Transportsträcka<br />
19.40 Vackrare hälft kommer hem med barn <br />
19.55 Vackrare hälft iväg på träningar (och jag bloggar, oasen! OASEN! Barn tittar på tv, OASEN!!!)<br />
<br />
Kvar att utföra: kvällsmat åt barnen, plocka fram rätt kläder för dagis och förskola samt egna kläder för jobb. <br />
<br />
Phew.<br />
<br />
Det jag inte fattar, det är hur alla andra klämmer in trevliga lekkvällar hos bekanta, parmiddagar, träffar med vänner, shopping, mer träning än så här och kanske lite tid för tanke. <br />
<br />
Hur är det ens möjligt?Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-91490815680964889722016-02-09T20:02:00.000+02:002016-02-09T20:02:05.777+02:00Usch, så äckligtFastlagstisdag, det är väl en lämplig dag att berätta äckliga saker om sig själv?<br />
<br />
Jag tycker om att äta kall ärtsoppa, direkt ur burken. Jo, köpe-ärtsoppa för att göra det ännu värre.Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-760786600389362088.post-83141371323026073402016-02-05T16:26:00.001+02:002016-02-05T16:26:30.398+02:00Döden, döden.Den lille, ja, han som redan är sex år gammal har tydligen fortsatt grubbla på allt det där han inte tror på.<br />
<br />
På förskolan hade han, provocerat, uttryckt sin ilska och frustration över att människan inte kan bli "äldre än hundra år". Han vill enligt utsago bli minst en miljard år gammal. Han hade själv räknat ut att det naturligtvis är lite besvärligt, främst för att det skulle innebära att antalet människor på jorden skulle bli ganska många. <br />
<br />
Det är något där vid döden den lille inte är riktigt sams med. <br />
<br />
På tal just om döden så hade något annat barn inflikat att hen inte tycker att döden är så dramatisk, för efter den "så åker man ju upp till himlen och hänger med alla de tidigare avfallna där i stället", vilket ju hade lett min sexåring tillbaka till det där han tror på, eller inte tror på. Han tror inte på Gud och han tror inte på himlaresorna heller. <br />
<br />
Var och med sitt, som en brukar säga. Den fullvuxna som återgav detta berättade att barnen hade landat på det, att var och en får tro på sitt. <br />
<br />
Och jag är så fascinerad, och det gör mig både glad, stolt, rädd och nedstämd då jag tänker på det, alla dessa tankar som ryms in i dessa barns huvud och tankar. Nickby rapporterarhttp://www.blogger.com/profile/17707009489065647210noreply@blogger.com0