onsdag 31 oktober 2012

Alla barn...

Idag är dagen då alla FB-vänner sitter ute på flygfältet, på väg mot nya, varma äventyr.

Själv sitter jag i Borgå.

Alla barn var ute flög, utom Micaela. Hon satt i Borgå och vela.

tisdag 30 oktober 2012

Marthans svaga punkt

Ja, jag är typen som alltid hasar omkring i yllesockor. Jag förbrukar rätt många par per år. Skulle gärna ha en hel korg full av sockor.

Men, icke.

För, trots Marthan i mig, så kan jag verkligen inte sticka ett par sockor. Så, det här är en efterlysning - vem kan tänkas lära mig sticka sockor? Jelp?

En varning; jag är inte så att säga den händiga (i fråga om handarbete) typen. Jag kan sticka raka stycken, både avigt och rätt, men det är hälen som är - häh häh - min akilleshäl.

P.S Är medveten om att det ordnas stickcaféer och grejor, men jag önskar i detta fall få gå i specialklass.

måndag 29 oktober 2012

Murphy?

Jag är en liten gnällapa idag. Men jag skyller det på valarbetströttma och lovar vara pigg och glad i morgon.

Men, man vet att man är trött då timmen på bilservicen känns som en vecka på spa. Att däckbytet drog ut på tiden kändes som värsta lyxbehandlingen.

Och sen då, då jag väl efter gastkramande färd på sommardäck har fått vinterhjulen att rulla, vad händer då? Vad händer då?

Det börjar regna.

Kommunalt vs. privat

Jag är trött som en purken murkla, tre timmars sömn makes Micaela a dull boy. Jobb, inte barnet (red. anm.).

Anyhow (så man nu är internationell helt plöstligt), en fråga riktad till er som har eller har haft barn på dagis:

Kommunalt eller privat? Och varför?

Eller har ni testat båda? Tumme upp och tumme ner?

Jag är alltså mer än nöjd, jag är otroligt nöjd med det dagis den lille går på. Men, det blåser förändringens vindar och jag ser både för- och nackdelar med bägge alternativen.

Hjälp den purkna murklan, ja?

söndag 28 oktober 2012

*pheeew*

Sitter på ett rum i Lovisa och läser vad Pepster skriver på sin andra blogg om att vara borta från barnet (läs här).

Jag är ytterst sparsam i min nattliga frånvaro från barnet. Jag har varit borta någon natt här och där - nätternas antal går att räkna på den ena handens fingrar) - och det har nog alla gånger handlat om att vara på jobbresa (så också idag).

I all dess enkelhet så handlar det i mitt och vårt fall om att vi gärna vill vara hemma. Med fördel tillsammans med den lille. Men, det är bara vi.

Sådant tänker jag på timmarna innan den egentliga valrapporteringen sätter igång. Det blir en lång och spännande natt.

Annat som åker sicksack under peruken det är bland annat följande:

- det har aldrig varit så svårt att hitta en kandidat i ett val som det var den här gången. Jag hade haft lättare att välja kandidat i både Helsingfors och min gamla hemstad Vasa.

- är jag den enda som i röstningsbåset drabbas av den plötsliga rädslan för att helt plötsligt inte kunna skriva siffror rätt?

- jag har tydligen ett svårare trauma än jag trodde över det här med hala gator och snöoväder än vad jag trodde. Inte alls på grund av vädret i sig, men efter trafikolyckan i vintras trivs jag inte på vintergator.

- jag kommer att förlora en mycket, mycket kär vän under nästa vecka. Hästen jag ridit i mer än fem år kommer att flytta och jag blir ensam kvar på stallbacken. I och med att hästen och allt som hör till är en garanterade stressreleaser är jag lite ångestfylld.

Nu, lite tidningsjobb på det.

fredag 26 oktober 2012

Mitt barn skall inte ha några tröjor med tryck

Jag har tidigare redan lagt ut texten om en hur bra mamma jag var före jag fick barn.
Långa radiramsan om hemgjord mat, leksaker blott i trä och absolut inga tröjor med tryck.

Pah, säger jag bara.

Bildbevis?



Ledsen för de dåliga fotografierna, men ni får en bild av hur det ser ut ändå. Och då skall ni veta att bakom dessa bilder döljer sig Blixtenstrumpor, Blixtenkalsonger, Blixtentröjor och en Blixtenpyjamas. Plus alla Blixtenprylar.

I rest my case.

torsdag 25 oktober 2012

När blir man tillräckligt gammal?

När blir man så gammal att man har rätt att börja bete sig illa?

Illa till exempel på ett sådant sätt att man inte behöver anstränga sig för att tex. presentera sig i telefon innan man börjar skälla?

Frågar en som blev väckt av en arg dam då det ännu var väldigt, väldigt mörkt ute.

onsdag 24 oktober 2012

Det var en sak jag skulle visa er

Ni kanske kommer ihåg att jag berättade att den lille är fullkomligt besatt av skyltar som visar var nödutgången finns?

Nåväl, i treårsgåva fick den lille en tröja med - just det - ett favorittryck.


Behöver jag säga att han blev salig?

Underliga telefonsamtal

Under resan till arbetet lyssnade jag på Succémorgonens intervju med en popstjärna, Agnes Karlsson (?). I ett koncept med snabba frågor ingick en fråga som i sin korthet löd "vilket är det underligaste telefonsamtal du fått?".

Strunta nu i vad Agnes svarade, här kommer min topp 2 över underligheter som hänt mig per telefon:

2. Den finlandssvenske runkaren. Jag har haft en del upphetsade män på tråden (jo, jo på den gamla goda tiden). Favoriten är den finlandssvenske - väluppfostrade - mannen som innan han kom igång med själva ärendet presenterade sig med både namn och titel.

1. Samtalet om den lille. Inget kan liksom klå det.

tisdag 23 oktober 2012

Det var ju inte riktigt där det skulle vara

Man vet att man är trött då man tvättar ansiktet med balsam avsett för håret och inte ens noterar att man inte fått morgontidningarna i postlådan.

måndag 22 oktober 2012

Samlade rariteter

Alltså, den enda som är rolig i vår familj det är den lille. Det är därför jag bara återger sådant han säger.

Veckoslutets topp 3:

Vi var inne i en butik för att titta på skor. Den lille, som sitter i en butiksvagn, sjunger - på högsta volym: "oltiin eilen vankilassa, OLTIIN EILEN VANKILASSA" (sv. vi var i finkan i går).
Nej, vi har inte varit inburade, men den lille drabbades av sånglust.

Den lilles far undrar vad som var roligast under kryssningen. Svaret löd: toaletten.

Jag undrar vilken leksak den lille vill ta med sig då det är leksaksdag på dagis. Svaret löd: täcket.

torsdag 18 oktober 2012

Imse Vimse Bimbel

Svängde in via lekparken nere på byn idag, jag och den lille. Väl inne i inhägnaden tjoade den lille glatt något om spindlar. Jag tänkte, för mig själv, att det knappast kan stämma. Spindlar och annat otyg har väl gått i ide redan?

Så fel jag hade.


Bloggala?

Ok, vem kan uppdatera mig angående årets version av X3M:s bloggala? Blir det en sådan i år, när är det? Blir det intriger och kommer vi att slåss?

onsdag 17 oktober 2012

Återkoppling: ansiktsbehandlingen

Ja, den jag skrev om igår. Den lyxiga hydradermiebehandlingen på 75 minuter.

Fantastisk. Fantastiskt.

Så kan man beskriva det hela.

Att kosmetologen använde ord som stressad, känslig och hormoner, det väljer jag att förtränga nu.

Det handlade dessutom inte så mycket om mig som människa (skall skriva ett eget inlägg under rubriken "jag är inte den som stressar"), utan mer om min hy.

Och jo, hyn är mer utvilad i dag. Och några nyanser klarare. Heleämpi, som det heter på klingande finska.

Om det här inlägget skulle ingå i rekommendationsleken, så jo, jag rekommenderar.

Och då är klockan inte ens tio

Har jag hunnit med i dag:

Vakna av att klockjä*eln visar en timme mer än den borde göra. Tvungen att göra minus på allt det jag borde hinna utföra innan jag väcker barnet.

Få en gigantisk vattendroppe mellan ögat och glasögonlinsen. Tur att det var minus på "allt det jag borde göra" på punkt 1, inget sminkkladd alltså.

Svara på ett samtal om att jag är en luspudel som redigerat bort "Dagens ord" ur tidningen. Älskar det här med att alla samtal till chefredaktören skall avslutas med att "ja, då är det väl lika bra att jag säger upp prenumerationen, då".

Yes. Yes we can!

(Behöver lite amerikanskt pepp, därav YES! YES WE CAN!)

tisdag 16 oktober 2012

Knäck mina nötter, please

Saker som inte är så lätta då man är tre jordsnurr gammal:

- att snyta sig.
Det är liksom lättare att blåsa luft ur munnen.

- att förklara vad man drömde om på natten.
Man vet att det hände något, men man är osäker på vad "dröm" betyder.

Because I am worth it

Jag säger bara en sak;

Lyxig Hydradermie ansiktsbehandling. 75 minuter.

Jag är så värd det.

måndag 15 oktober 2012

To all you whor... horse...

Dagens bästa, hittad på Facebook (via Markus Rauramo):


Saker man inte inte vill höra i sängen

Nattade den lille. Döm om min förvåning då han brister ut i ett sömndrucket:

"...oppa gangnam style..."



(Observera; öppnas blott på egen risk.)

Förvåning främst för att PSY och Gangnam style inte precis hör till det som finns på hemmarepertoaren.

fredag 12 oktober 2012

Dagens sökord

"Psykopat sexliv".

Say no more.

Så blir du kung i baren

Vevade ihop hot dogs, hamburgare, glasstrutar, fruktkorgar och snögubbar framför ögonen på en hänförd publik i går. Man kan nästan påstå att jag skulle fått publiken att äta ur min hand.

Det är lätt att känna sig som kung i baren då det är öppet hus på dagiset och man får tag i en ansenlig hög med modellera.

torsdag 11 oktober 2012

Tassiga saker

Jag lägger ut texten om det i inlägget under, att det ibland kan vara stört omöjligt för mig att komma ihåg (tekniskt relaterade) saker. Igår hade jag stora problem att hitta registernumret till bilen i mitt huvud.

Jag kanske berättade det för er, att jag ibland kan sitta och titta på mitt tangentbord och allvarligt fundera över hur jag får fram det där snabelaat, jag ser tangenten men kommer inte ihåg vad jag skall kombinera den med för att få det på pränt.

Uh.

I stället för att komma ihåg sådana här viktiga och moderna grejer, så har jag i stället memorerat gamla telefonnummer, ni vet till sådana där telefoner som satt fast i väggen. 123 201. Slog man de siffrorna så landade man hemma hos oss.

Jag kommer ihåg i vilken ordning hästarna stod uppstallade på Vasa Hubertus någon gång under ett gammalt nittiotal. Jag kommer ihåg dressyrprogram jag inte ridit på tjugo år.

Vem behöver barnets personnummer då jag kan ge en stamtavla på en gammal häst i stället?

onsdag 10 oktober 2012

Det täcka könet rapporterar

Känslan då man ringer till bilverkstaden och försöker låta proffsig då man framför sitt ärende;

"Det kan hända att det hänger en grej lite löst under min bil. Tror du att ni kan hjälpa mig lite här?"

Attackerna i köpcentret

Lyssnade på radionyheterna i morse och lärde mig att chefer för köpcentrum i många fall väljer att förbjuda kommunalvalskandidater och -partier inträde i marknadsföringssyfte i sina lokaler.

Förbjud hellre typerna som säljer salvor gjorda på salt från Döda havet och dem som vill locka mitt hår. Att komma förbi dem i köpcentren är rena rama djävulskapet.

Att tackla en politiker eller två är lätt i jämförelse med att slippa foundationfarbröderna.

tisdag 9 oktober 2012

Att kn*lla upp sig

Satt på ett tåg häromdagen. Språkade med mitt resesällskap om medelålders män. Om medelålders mäns förhållande till kvinnor på arbetsplatser.

Historia ur det förflutna:

Då det i tiden begav sig, någon gång då jag var ung, grön och jobbade som musikjournalist fick jag frågan av en äldre, manlig person som jobbade i samma hus som jag. "Vem har du kn*llat med för att få det där jobbet då?".

Jag blev så ställd i det ögonblicket att jag säkert gjorde det mest skamliga, skrattade nervöst, liksom för att hjälpa bort honom ur det oerhört pinsamma och dumma han fått oss att landa i. Jag vet inte hur många gånger jag gått tillbaka till det där ögonblicket och hoppats att jag hade haft lite mer skinn på näsan och sagt allt det där man borde säga.

Men, man kan inte vrida tid tillbaka. I dag, det händer att jag stöter på personen i fråga i någon form av media, tänker jag mest lite i banorna av att där är han fortfarande. I samma hus, sitter på en lite mindre flashig pall, eventuellt lite överraskad över att han aldrig kom någon annan vart.

Och på något annat ställe sitter jag och kommer ihåg incidenten, rätt säker på att han glömt den. Om det inte är så att han fortfarande går omkring och tror att alla unga kvinnor bara får jobb genom att ligga sig till dem. Och gör det enormt korkade att ställa den frågan till de unga kvinnor som jobbar i samma hus som han.

Och så hoppas jag att de personer som får den frågan, av honom eller av någon annan, att de har så mycket mer skinn på näsan än jag hade den dagen. Låt dem inte sitta på dig, tänker jag här jag sitter. Och så hoppas jag att jag får bli gammal. Utan att bli bitter.

Tankeflöde slut.

Varför?

Följande dialog gick att höra i Nickby i morse:

Liten: Det är alldeles mörkt ute!
Mor: Ja, visst är det.
Liten: Varför?
Mor: För att det håller på att bli vinter.
Liten: Varför?
Mor: Ja, för att jorden snurrar runt solen.
Liten: Varför?
Mor: Vi befinner oss i ett solsystem som fungerar så.
Liten: Varför?
Mor (lite besvärat, det börjar bli svårt): Det var någon som byggde det så.
Liten: Varför?
Mor: Titta en så stor vattenpöl!

måndag 8 oktober 2012

(Lör)Dagens outfit

Mjukisen, ni vet typen som kan prata om sina känslor, jag skriver om hen i det förra inlägget, har inte begåvats med en mor som prioriterar "snygg klädsel".

På min fråga vad hen ville göra under vår lediga lördag svarade hen att hen vill åka till Japan. Jag tog honom till en närbelägen busshållplats, iklädd kläder som inte var så att säga matchade.


Hen var rätt glad ändå.

Vardagsbloggaren

Eller, bloggin' 9 to 5 som Kim Wilde skulle säga.

Det bara blir så, jag är så totalfokuserad på hemmaliv och familj under veckosluten att jag inte riktigt mäktar med att vara uppkopplad. Flåt, flåt.

Det slog mig i går, att den lille nu - så där på riktigt - kan och vill förmedla känslor på en helt annan nivå än tidigare.

Låt mig förklara.

Jag gick ner för att hämta tvätten från torkrummet i källaren. Då jag kommer upp tillbaka kommer den lille springande, med trummande steg från sitt rum, röd och lite mosig i ansiktet. Och berättar följande:

"Jag har gråtit stort i mitt rum. Jag blev så ledsen då du gick till källaren utan mig. Jag ville komma med."

Allt detta i saklig och informativ ton, på så sätt att jag trodde att det var min man som bett den lille berätta om vad som hände medan jag var borta.

Men, nej. Allt på initiativ av den lille. För han ville så mycket (enligt mig). Berätta att han varit ledsen och varför. Och på så sätt säkerställa att jag inte smiter i väg på nytt (utan honom).

Åh, mitt mammahjärta.

onsdag 3 oktober 2012

Hej, samlingspartiet, jag har ett ärende.

Hej på er, bästa samlingspartister. I dag är jag en sådan där samhällsparasit, som lever lattjolajban här hemma, medan ni förser mig och den lille med de pengar ni lätt lagt in på banken.

Jag parasiterar alltså genom att vara hemma med sjukt barn. Eller, "sjukt barn" borde jag kanske skriva. För den lille kanske inte alls är sjuk? Jag kanske bara låtsas att han är sjuk, för att inte vara tvungen att gå på jobb. Eller, "vara tvungen" känner jag mig manad att skriva, för jag tycker faktiskt om att gå till jobbet.

Jag tycker alltså om att gå till jobbet och då måste jag alltså tycka att det är än roligare att vara hemma med det sjuka barnet. För det är ju väldigt roligt med sjuka barn, eller hur?

Fördelen med sjukt barn är att man får en extra pyjamasdag, man kan dricka sin latte i lugn och ro medan man bläddrar i inredningstidningarna och njuter av värmen doftljusen sprider. Samtidigt som nagellacket torkar kan man titta bort de där sparade tv-programmen som man aldrig annars hinner med trots att man jobbar så lite man kan.

För det är ju så himla lätt att vara hemma med sjukt barn. Rena semestern, klart jag kan använda det frikortet de dagar jag inte har lust eller ork att gå på jobb.

Hur det påverkar medarbetare och kolleger att jag inte går på jobb, att jag är "hemma med sjukt barn", det skall jag väl inte tänka på då jag tagit ut min rätt till lata dagar i vardagen?

Nej vet ni vad, ni som står bakom det här fantastiska förslaget. Jag skulle betala extra bara för att inte behöva vara tvungen att svälja mitt hjärta var gång det åker upp i halsen över oro för den lille. Den oro, känslan att leva med hjärtat utanför kroppen, rädslan över att det skall vara allvarligt, rädslan över att förlora honom, att se honom sjuk. Skulle jag ens kunna fejka det, bara för att ta lite ledigt?

Alla gånger ser jag hellre att han är frisk, kan gå på dagis - jaja, han går på dagis så att jag skall kunna jobba - så att jag kan, just det, jobba.

Annars skulle jag säga att jag kan byta med er bums på momangen, att ni som står bakom förslaget, kan komma hit fast genast och ta hand om det sjuka barnet. Men, jag är osäker, eller nej, jag är faktiskt helt säker, jag vill nog inte att personer som ni skall ta hand om mitt barn.

tisdag 2 oktober 2012

Vilka politiska signaler sänder ditt barn?

Det är rätt många marknader på gång i dagarna. På söndag var det marknad i Nickby, i dag är det Lovisa som gäller och på torsdag och fredag är det marknad i Borgå.

Marknaderna i kombination med det stundande kommunalvalet innebär naturligtvis att det finns en uppsjö gasballonger att välja mellan (det gällde då inte i Nickby, där tog ballongerna slut) och det igen innebär att man verkligen får hålla tungan rätt i mun då man försöker förse sitt barn med ballong(er).

Och det är ju en verklig djungel. Strategierna är ju minst lika många som det finns partier på plats. Ingen ballong eller alla ballonger skulle ju vara det enklaste, men det fungerar inte (på en liten, bestämd man på tre år). Att cirkla rätt, så att ingen skall kunna tolka de politiska signaler man inte sänder på något sätt.

Så en fråga, ni som förser era barn med ballonger - hur går ni till väga? Hur väljer ni (var ert barn står politiskt)?

Hur är det möjligt?

Hur kan det komma sig att barn alltid blir sjuka mitt i natten? Jag upprepar, alltid.

måndag 1 oktober 2012

Signalement på en mommo

En mommo gör följande:

- stortvättar en gång i veckan - check.
- gör ättiksinlagd rödbeta - check.
- tar med sig matrester till jobbet för att de inte skall fara illa - check.

Mommon kvitterar (och tillägger; jösses så goda rödbetorna blev!)

Hur man lär sig kalendern

Oftast brukar jag ju bara dilla om mig själv, om hur jag vet att det är måndag och så. Icke idag.

Vet ni hur den lille vet att det är måndag?

Hans mor sätter tandkräm för vuxna på hans tandborste och upptäcker (modern alltså) detta först då hon hör avgrundsvrålet.