fredag 28 september 2012

Alla goda ting är tre (eller, fyra då)

Goda saker som hänt mig idag:

- Claes Anderssons nya bok på posten
- Kaj Korkea-ahos nya bok på posten
- en flaska vin på jobbet i Lovisa
- en flaska vin på jobbet i Borgå

Nej, jag har inte druckit två flaskor vin på mina jobb. Jag har fått två flaskor vin.

En stark doft av tonårsflicka

Jag doftar som en av de där otroligt vackra och självmedvetna unga flickorna på spårvagnen.

Starkt, med starka underströmmar av jordgubb, tuggummi och söt självsäkerhet.

Orsaken är inte fullt så poetisk. Gymmet, som står för shampoo och sådant, har uppenbart bytt märke.

Och jag är uppenbart för gammal för att dofta på detta sätt.

torsdag 27 september 2012

Jag vill inte ha någon j*kla hund

Till och från, i synnerhet efter katternas frånfälle, har det funderats på hund i vår familj.

Nu har den drömmen satts på is. Det i och med att den kortaste i familjen protesterar å det mest högljudda. Han skall inte ha någon j*kla hund.

Den lille skall ha katter. Två stycken.

Den ena katten skall heta "Mamma" och den andra skall heta "Iskä" (finska för pappa).

Hallå alla modelejon!

Nej vet ni vad. Nu har jag, i månader, sökt en svart kofta. Utan resultat.

Det är alltså inte frågan om borttappad kofta, utan jag behöver en ny tröja. Trots att mina krav är få (modell längre, inte för urringad, gärna med knappar) så kammar jag noll. Nu är det kallt ute och jag behöver er hjälp.

Hjälp.

Sannerligen säger jag eder

...att jag verkligen såg ut som 42 år i morse då jag tittade mig i spegeln. Påsarna under ögonen har nått oanade storlekar.

Nej, det kommer inte att publiceras en bild på detta och nej, jag är inte 42 år.

tisdag 25 september 2012

Instagram, anyone?

Mina små gryn, för- och nackdelarna med Instagram?

Du finns där, ja? Hur hittar jag dig?

Andra måndagen i rad

Känslan då din nya bänkkamrat på bussen kastar den överstora väskan på din sida, borstar håret och äter, smaskande, en semla. Bakom dig en resenär med grav tobakshosta. Behöver jag tillägga att bussen är allvarligt försenad? Oh, joy.

måndag 24 september 2012

En noggrann man i sina bästa år

Den lille, som i ett par månader har sovit i eget rum, gör fortfarande utflykter till vår säng om nätterna.

Den lille är en noggrann man. I natt, då han startade färden mot vår säng, hörde jag honom först stänga dörren till det egna rummet, efter det släckte han omsorgsfullt Snoopylampan som alltid lyser om natten och efter det dök han upp vid min sida.

Väl nere mellan oss frågar han med myndig stämma om jag kunde räcka honom hans eget täcke.

Natt, natt.

Du vill bli min anhängare?

Hörs i telefonkön; "Ett ögonblick ännu, var Gud."

Mmmkay.

fredag 21 september 2012

Har de ingen aning?

Ser ett klipp på Schulman show, ett klipp som handlar om utvik av något väldigt intimt (titta här). För dig som inte orkar eller vill titta, kan jag berätta att det handlar om klipp där damer och herrar lagt ut filmer på youtube där de visar resultatet av graviditetstest - och reaktionerna på de här resultaten.

Lite vid sidan om, eller något kapitel framåt, så drabbas jag av samma känsla som alltid då folk blivit knasglada över ett positivt test. Att de inte är kloka de här människorna som blir så där tokglada över pinnen de pinkat på. Att de vågar visa resultatet på film, på youtube over the interwebs.

Fattar de inte hur fel det kan gå? Att det i bästa eller värsta fall kan handla om en gastkramande pina och fasa på nio månader och allt mindre än det?

Besides the point, jag vet. Ville bara få det ur mig.

Anne Hietanen är gift!

Fredagens finaste - och mest fantasieggande sökordskombination - är definitivt "anne hietanen är gift".

Osökt far tankarna i väg, vem är det som vill veta om Anne gift sig? HAR Anne gift sig? Är det Anne själv som inte kommer ihåg hur det står till?

Anne! Jag vill gratulera! Oavsett om du är gift eller ej, så vill jag gratulera!

torsdag 20 september 2012

Empirisk studie vid kassan

Grymt ståhej här och där om unga och deras rätt att dricka energidrycker, men i alla fall.

Är jag den enda som tycker att ungdomarna (jösses, är jag tusen eller tusen år gammal?) som köper energidrycker så där allmänt ser väldigt hängiga ut? Glåmiga, med dålig hållning? Inte fyllda av livslust, direkt.

Det är kanske därför de måste köpa energidrycker? Senare på dagen, då effekten sätter in är de säkert både rosiga om kinderna och sportiga?

(Förlåt, förlåt du ungdom som i misstag landade på den här bloggen, mormor bara filosoferar. Och nej, jag dricker inte energidrycker (fast jag kanske borde).)

Då man gifter sig andra gången

Drömde i natt att jag skulle gifta mig en andra gång (meddelande till min man, och er andra också; med samma man också den här andra gången!).

Trots att allt i den här andra tappningen av vårt bröllop såg helt annorlunda ut än första gången, så var jag klädd som första gången. Med en skillnad, uppenbart hade jag obekväma skor under den första festen, den här gången hade jag vit-gröna Converse på fötterna.

Tänk om mitt undermedvetna planerar ett sådant där överdådigt amerikanskt renewal of vows? Det stundar ett jubelår alldeles inom kort, så helt otippat är det väl inte?

Eller jo, det är nog väldigt otippat. Definitiv högoddsare.

Nej, men titta

Då den lille stöter på goda arbetande människor i gul väst (ni vet, människor som bygger, reparerar och sådant som innebär bruk av reflexväst) utbrister han alltid i ett högljutt: "Nej, men titta - Byggare Bob!".

onsdag 19 september 2012

Det finns alltid en orsak att korka skumppan!

Det är dags att fira.

I natt noterade jag vid tvåtiden att den lille sovit fem timmar i ett sträck. I och med det hade jag samtidigt sovit tre timmar i ett sträck, ostört, utan att vakna. Ja, före två då.

Det är inte ofta det händer, det finns alltså en fullt giltig orsak att korka en flaska skumppa!

tisdag 18 september 2012

Här luktar det visst lite illa?

Den lille råkade ut för ett läckage, olämpligt på det sätt att han sprang läck i bilstolen.

Nu luktar bilen som en blandning av urinoar och ni vet sådant där spray som man skall spraya på tuppen då det luktar fruktansvärt illa.

Tala om morgonillamående under bilfärd till jobbet, ja.

Men, goda tips och råd mottages. Hur få bort lukten, också den här blandlukten? Överdragen på bilstolen är modell svårtborttagna, jag testar gärna på lättare grejer innan jag börjar tampas med stolåbäket.

Tänk om det är dags för min första Wunderbaum.

Är det år 2012 eller?

Gårdagens HBL, insändare:

"Det finns en mängd goda böcker om barns behov och utveckling. Man skulle önska att nyblivna föräldrar läste dem i stället för att lyssna på jämställdhetsprofeter.".

Insändarskribenten har naturligtvis tagit avstamp i det inflammerade ämnet "amning" och det vi ju, alla jämställdhetsprofeter är ju argsinta amningsmotståndare.

Jag har inte studerat ämnet amning i medicinskt syfte, kan bara titta på barnexemplaret jag har hemma. Gossen har inte sett ett bröst i sitt liv, inte som en matkanal i alla fall. Helt bra verkar han må.

måndag 17 september 2012

Den är lång och den är orange

...och den heter morot.

En snabbis denna tidiga morgon. Jag har tömt grönsakslandet, nu har jag mängder av morot jag borde tillreda i sådan form att den håller.

Ge mig ditt bästa morotstips. Tack, snälla.

fredag 14 september 2012

Hur provocerade är nI?

De flesta av er har säkert läst om och kanske tagit del av "presidentens projekt" Helt vardagliga saker.

Det ser ut som om de flesta - inte ni, de andra - är väldigt arga och provocerade av den här kampanjen.

Väcker kampanjen några känslor hos er? Hurudana?

Om Helt vardagliga är obekant för dig, kan du titta på den här.

Har skrivit en ledartext om det här till morgondagens upplaga av BBL (den är redan inne, så jag tänkte inte citera er) och tanken på hela uppståndelsen blev kvar i huvudet på mig.

Saker man sätter i munnen

Man vet att man är småbarnsmor då man står och borstar tänderna med Blixten McQueen-tandkräm.

(Smakar väldigt illa, ger den två stjärnor av fem.)

torsdag 13 september 2012

Brådisbyxan

Nej, vettni.

Det blir inget vettigt bloggande den här veckan, det är lite för mycket skottspole i luften just nu. Jag skulle vilja briljera genom att säga att det lett till att jag har en massa bra blogguppslag på hög, men då skulle jag ljuga (så tips mottages, gärna).

Men, jag vill ändå ge er inblick i de franska streck som susar genom mitt huvud:

Om någon skulle fråga mig vem jag anser är den vackraste kvinnan i världen, svarar jag Helena Christensen.

(Hörde Chris Isaaks Wicked Game på radion i morse, därav det här franska strecket.)

Som ni ser, det står inte bra till just nu.

onsdag 12 september 2012

The award goes to...

En del kvällar hinner bli sena, så sena att den lille sover då jag kommer hem. Lite beroende av vem för, vem hämtar, kan det hända att vi inte ses på morgonen heller.

En sådan kombo är nyss "avklarad".

Krydda det här med att det är föräldradag på dagis i eftermiddag.

Just idag vinner jag inte pokalen med texten "årets mamma".

(Jag är en väldigt bra mamma, men det känns bara uselt att tidtabellerna ibland är så här tajta.)

tisdag 11 september 2012

Dagens "jag måste lätta på hjärtat"

Först av allt, har man valt att bo i höghus så har man. Lev med det, som man brukar säga.

Det vore ändå intressant att undersöka typen av granne som alltid, alltid hänger tvätten i det gemensamma torkrummet precis mitt framför fläkten. Ni vet, så där att det är ett djungeläventyr att ta sig förbi den tvätten för att hänga sin egen, längst bak i torkrummet som sig bör.

Jojo, jag kan förstå att det ibland är brådis, att man måste få något visst plagg torrt på expresstid. Men, i andra fall, ett nejnej.

måndag 10 september 2012

Alla har vi våra brister

Jag kan komma på två så här i en hast; jag skall varken bli konditor eller fotograf.


Men, jag vill nu ändå säga att jag gjorde mitt bästa för att den lille som bor hos oss skulle få en tågkaka i choklad till sitt kompiskalas. Och så försökte jag vara hygglig och redigera bort så mycket som möjligt av en av besökarna (alla kanske inte vill hänga här i min blogg), därav den rätt tarvliga kvaliteten på fotot.

Om kakan, mannen sade (då jag svettades som mest) att det jag åstadkommit såg ut som en traktor. Alla som var tre år eller yngre, de såg genast att det var ett tåg.

Outta space

Höll en morgonsamling på högstadium senaste vecka.

Minen på de ljuva eleverna då jag berättade att då jag började jobba, ja, då fanns inte internet.

Döden, döden, tänkte de små. I deras ögon är människor som jag så over the hill.

fredag 7 september 2012

På tal om fredag

Om det nu sedan var fredag*** eller pizza-perjantai (se inlägget under), så har den lille också inlett fredagsfirandet. Han inledde det redan på dagis.

Genom att kakka på golvet.

Det var allt för stunden.

Fredags***

I och med att det är fredag idag, vill jag bara kort konstatera följande:

Jag avskyr, verkligen avskyr, ordet fredagsmys.

Det var allt för stunden.

torsdag 6 september 2012

Dagens dubbel

En kollega kräks och dagiset rapporterar springmask.

Resultatet?

Jag sitter med kväljning och det kliar i rumpan.

(Nånej, men inbillningssjukan, ni vet.)

onsdag 5 september 2012

Att mota det onda med det goda

Precis som Maria skriver i sin kommentar på mitt inlägg om den dödade åttaåringen, så kommer jag inte heller ur loopen med tankar på den lilla flickan som dödades natten till morsdag.

Det var samma morgon som rättegången inleddes jag var tvungen att väcka den lille på morgonen, det för att han skulle till dagis och det för att jag skulle till jobbet. Den lille var trött och var sur som en simpa för att jag tvingade honom att vakna. Surheten tog sig uttryck genom att den lille var gråtig och tyckte att det var orättvist att det höll på att bli bråttom.

Det här är en vardaglig incident som alltid ger mig en släng av ångest. Att jag, på grund av mina frivilliga och ofrivilliga val, gör honom ledsen. Ett lite dåligt samvete plågade mig längs morgonen, som det alltid gör då jag känner att jag inte bara ger den lille av det goda, utan gläntar på dörren till det som inte är roligt.

Och så nyheten om hur ont man kan göra ett barn. Hur ont man kan göra ett barn utan att ens tveka. Att man kan vara så ond att man upprepar det onda, gång efter gång. Tills döden kom som en icke-självvald befrielse för den lilla flickan.

Jag märker det nu i det som är vår fortsatta vardag, att små detaljer, en puss här, lek där, glatt tjoande på Hoplop, en födelsedagskaka och en sagostund varje kväll - att tanken på flickan förföljer mig.

Allt det den lille ändå, trots mina skavanker och svagheter som mor, får. Som flickan inte fick.

Samvetet över det onda i världen gnager.

Men, det skall inte vara bort från det barn jag fått. Tvärtom. Jag skall bomba honom med så mycket kärlek jag bara kan.

För jag vill tro att man kan mota det onda med det goda.

tisdag 4 september 2012

Hinder i livet

På söndagen ordnade vi hopptävlingar på stallet jag rider på. Deltagare i alla olika åldrar och på olika nivåer.

Det var roliga tävlingar, speciellt rolig var en klass som i sin helhet bygger på att ridning är kul och att tävling inte heller behöver vara allvarligt, men det skall jag återkomma till.

Det jag ville skriva nu, det är att det nu för tiden är så otroligt svårt att se barn och unga bli besvikna. Det var ett par, tre flickor som antingen föll av eller vägrade ut eller annars bara var besvikna och de var så ledsna. Så ledsna att tårarna bara rann och det var stört omöjligt för deras anhängare att få dem att gå med på att det inte är så allvarligt.

Barns besvikelse är så sann, så djup och så svåröverkomlig.

Det gör mig nu för tiden så ledsen, ett drag som förstärkts efter att jag fått bli mamma.

Samtidigt är det något jag försöker stå ut med hemma också, att låta den lille bli och vara besviken. Det är svårt.

Det skulle vara fint om man kunde gå tillbaka till den stund i det egna livet, då det som tidigare kändes som skamligt och svårt, att det övergick till att vara något som man kunde bjuda på. Man borde hitta den stunden, kapsla in den och dela ut nu och då.

Det här hindret har inget med inlägget ovan att göra.