Då personer når en viss ålder och de samma personernas hälsa börjar svikta, då är samtal från de nummer dehär personera kan kopplas till, inte längre så roliga.
Jag är glad och tacksam över att jag fortfarande har de mest älskade farföräldrarna i det levande livet. Måhända farmor Saga har varit mer eller mindre okontaktbar under de senaste åren, men ändå. Där under alla rynkor och arga hytt med näven, så är hon ändå min farmor. Min finaste farmor, klippan Saga, min sol och min trygghet under hela min uppväxt.
Älskade farfar Toivo, sisådär en och femtio över havet, tidigare stark som en björn, med ett sinne av det ädlaste och en famn större och varmare än någon annan. Har någon sett mig som sin ögonsten, så är det farfar Toivo.
Tanken är fortfarande att vi skall åka ut för att träffa de mest underbara farföräldrarna i morgon, det i kombination med att den försvunne sonen också kommer att närvara. Samtalet jag nyss fick, det att den krumma farfadern åkt in på sjukhus för att kurera en arg feber, gör mig så ledsen.
Inte för att jag inte kan stå ut med att farfar är sjuk, han är ju ändå en rätt vigulant nittioåring, men för att han sett så väldigt mycket fram emot att hänga med oss alla hemmavid.
Jag är lite känsligare än vanligt, eftersom jag är så helsikes trött idag, och började således GRÅTA för att jag läste det här. Lilla farfar Toivo, en och femtio över havet. Brööööl.
SvaraRaderaÅh Linn, det var inte meningen att få dig i tårar. Men, Toivo, han är underbar!
SvaraRaderaMin farmor heter också Saga och hon är så ljuvlig. Hoppas din farfar mår bättre i morgon!
SvaraRadera