onsdag 21 september 2011

Vad tror ni om det här (jobbloggen)?

Det är lite jobblogg här nu, god morgon!

Jag vet att jag använt er input tidigare, och jag tänkte lita på er också idag (jag litar på er alla dagar).

Jag skrev det i ett tidigare inlägg, att jag jobbar med utvärderingen av en organisation just nu (red. anm. jag jobbar på YLE, på svenska - om jag glömt att berätta det?) och är intresserad av att få veta ett par saker om arbetsplatser jag inte har någon aning om.

Hur sköts informationsgången och kommunikationen där du jobbar? Vad fungerar bra och vad fungerar mindre bra? Finns det en akilleshäl, vilken är den? Vad borde man göra åt den?

4 kommentarer:

  1. Hur: Veckomöten med personalen då allt ventileras, däremellan samtal + e-post + intranet på kommande. "Månadsbrev" ut till fältet. Årligen 2 dagar då personal + ledning gemensamt ventilerar aktuella frågor.

    Helheten fungerar ok. Men personligen lider jag mellan varven av email ähky... Mängden e-post som kommer utifrån är enorm, och då man lägger till den interna så kan man i värsta fall spendera halva dagen bara med att svara på e-post. Vilket inte är meningen. Men det har blivit bättre genom att vi diskuterat hur vi internt använder s-posten. Personligen gillar jag väst att folk ringer (om det är på distans) o vi kan prata i ärendet. Sedan kan jag be om en kort e-post för att ha det till pappers.

    SvaraRadera
  2. Interna meddelanden om olika saker på intran, möten varannan vecka med en större grupp, möten varannan vecka med en lite mindre grupp. Meddelandena på intran är väl bra, akilleshälen är att informatören inte vet allt och folk glömmer att meddela informatören om saker som alla i personalen borde informeras om. Folk klagar alltid på att den interna kommunikationen inte fungerar, det är väl sånt som det är lätt att klaga på...det finns heller ingen klar policy om vilka saker informatören ska meddelas om, för att informationen ska kunna förmedlas vidare till alla.

    SvaraRadera
  3. Som praktikant är jag inte helt insatt, men främst mailinglistor, i andra hand anslagstavlor och mun-till-mun metoden sköter infoflödet. Gruppmöten verkar ske en gång i månaden och det hela verkar i mina ögon ytterst sporadiskt. Möten med hela forskningsområdet har jag inte hört talas om (ändå har jag förståelse för detta då vi talar om ett område där folk vill skryta för varandra utan att avslöja alltför mycket detaljer som andra kan ha nytta av). Däremot har jag inte heller hört ett enda klagomål från någon som arbetar (som anställd) här om att de missat något viktigt! Om jag förstått rätt kommer infon direkt till alla anställda från arbetssjukvård, universitetsledning, osv. utan att gå via gruppledarnas bord.

    Dock faller många graduander, forskarstuderande med egen finansiering, praktikanter och gästforskare emellan har jag märkt. En grupp som trots allt utgör en tredjedel av arbetsstyrkan! Antingen är man bra att ta reda på, frågar i tid och otid, har kontakter, eller så missar man infon.

    SvaraRadera
  4. Tack, ni är så generösa som delar med er av era erfarenheter, tack!

    Som en kommentar till den första kommentaren, så känner jag en person som inte öppnar e-posten på fredagar, bara för att ha tid att göra allt det där andra, till exempel prata med folk.

    Det är sant att det oftast, om inte alltid, klagas på att den interna informationen och kommunikationen som felar i en organisation. Dels tror jag att det beror på arbetstagarens oro för att missa något viktigt, vilket lätt händer, och dels för att det lite hör till att klaga på att ingen tar sig tiden att på riktigt kommunicera med en, i synnerhet inte cheferna.

    Höperöt, det är en överraskande stor del personal - på många arbetsplatser - som trillat av alla postningslistor. Det är skrämmande att man kan försvinna så.

    SvaraRadera