Ni som läste den här bloggen under våren, ni vet att jag åt mer eller mindre strikt lchf från och med årsskiftet och långt in i den första sommargrönskan.
Och det gick bra, några kilo rann av mig. Det berodde både på lchf:n och på springandet, men kombinationen fungerade fint.
Sen kom sommaren, som egentligen borde vara den lättaste säsongen av alla för lchf:are. Lätt att lägga allt det man kan äta på grillen, grönsaker, fisk, kött och what not. Om det inte bara vore för allt det där andra man också kan häva i sig under sommaren; glass, kakor och kanske lite vin.
Så, hela sommaren har jag, med vidöppen mun, sugit i mig allt socker som finns i norra Europa. Och det känns. Det syns inte så mycket på vågen, men det känns. Det känns som om jag skulle vara följande deg på väg in i ugnen.
Jag är en on-offare. Det är inte frågan om att jag skulle "trappa ner". Trappa ner existerar inte, så det är strikt lchf som gäller. Från och med för några timmar sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar