torsdag 15 september 2011

Är det här en gren man skall ställa upp i?

Det som fortfarande fascinerar mig, det är den också i bloggvärlden flitigt debatterade konkurrensen mödrar emellan.

Att man tävlar i könsneutralitet, hemgjord mat och engångsblöja, det är redan gammal skåpmat, men nu upptäckte jag, härom dagen, en för mig ny tävlingsgren.

I ett sällskap jag satt kom vi att diskuterade det här med att leka med sitt eller sina barn. Lagindelningen var ganska total; de som leker, de som inte leker. Som vanligt, inget där i mellan, absolut ingen gråzon. Det ena laget ville segra för det är väl lite coolt att låta barnet utvecklas på egen hand och det andra laget ville kamma hem guld i och med att det finaste man kan göra, det är att spendera all sin tid med barnet (ALL tid, inget utrymme för tolkning).

Jag kan inte ställa upp i tävlingen. Jag vet inte vilket lag som vill ha mig - ibland leker jag med barnet, ibland fyller jag hellre diskmaskinen.

Fortfarande, jag tycker att var och en gör som den vill, men jag fascineras av djungeln av olika grenar man kan tävla i. Snart ordnar vi mödraolympiaden.

8 kommentarer:

  1. Jag kan inte heller tävla i den grenen, jag tycker för det mesta att det är tråååkigt att leka. Så länge jag får bygga lego eller måla med vattenfärger går det an, och i sandlådan kan jag också leka. Men att sitta och köra en bil fram och tillbaka i timmar - nää. Och fantasilekar har jag alltid varit urusel på.

    SvaraRadera
  2. det finns så många grenar att det räcker till såväl sommar som vinter-os!

    SvaraRadera
  3. Jag är på ditt lag Micaela, ibland leker jag med avkomman, ibland tycker jag att det är ack så mycket skönare att sitta med datorn i famnen eller hänga tvätt.

    SvaraRadera
  4. Jag kommer med och tävla. mest för att se vilket lag som väljer mig. Kanske blir jag vald bland de tre sista, precis som på lågstadiets jumppatimmar.

    SvaraRadera
  5. Mamma som inte alltid orkar leka.15 september 2011 12:10

    Amen. Men varför måste vi kvinnor/mödrar hålla på såhär? Det ät inte länge sen det pågick pajkastining på FB, vem av mödrarna är nu sen bättre och borde få "mother of the year"- statyn, den som håller sitt barn hemma när tvåan kommer eller den som för sitt barn några timmar 10 dagar i månaden till dagmamma (skit nu sen i hurdant barn eller i vilken ålder barnet är). Eller så debatten om (även på FB) vad som sen är bättre, hemma lagad saft eller köpt saft. Det intressanta var att karlarna lös med sin frånvaro med kommentarerna.

    SvaraRadera
  6. Främst som en kommentar till det anonyma inlägget om hur vi kvinnor beter oss då vi blivit mammor. Alla tidigare diskussioner om systerskap tycks flyga ut genom fönstret då vi kommer in på ämnen som berör vårt agerande i förhållande till barnet. Annars upplever jag att systerskapet nog fortsätter existera, i fråga om många andra ämnen, men också det som bara skall vara en diskussion om hur man gör i barnvardagen - den undersyras snabbt av en känsla av tävling.

    SvaraRadera
  7. Fast jag upplever det inte alls som tävling - i de flesta fall. Jag blir sällan (jätte)provocerad av andras tycke och tänk - ibland ger det till och med utrymme att reflektera över sig själv. Jag tycker att om man har sitt egna på det klara, så behöver man inte ta stress av andra. Med det inte sagt att man får ha sina åsikter i barnauppfostran och tycka på ett visst sätt (alla är dock kanske inte kompetenta att lägga fram det på ett bra sätt...).

    SvaraRadera
  8. Eva, det är också en sak jag funderar över, senast då jag skrev den förra kommentaren; varfr funderar jag så mycket på det här? Orsaken till att det uppstår tävling (över huvudtaget) är ju ofta en känsla av osäkerhet, man ät tvungen att testa var man står i förhållande till andra.

    Jag vill ju tro att jag är okej med att alla gör som de vill, som jag är okej med hur jag gör. Och samtidigt hoppas jag att jag facineras över dehär diskussionerna just för att det är ett sätt att få en inblick i hur man också kan tänka, eller göra.

    SvaraRadera