Det är blifria dagen idag, jag tog bussarna till jobbet, det gör jag rätt ofta annars också.
Tala om salighet, Nickbybussen kördes av en alldeles fantastisk kvinna, som refererade en del av resan! Hon berättade om fördelarna med säkerhetsbälte och informerade om en trafikolycka på vägen, som eventuellt kunde störa vår resa.
Det behövs så lite, för att en morgon skall kännas än bättre, en glad busschaufför till exempel.
Så behövs det så lite för att morgonen skall kännas lite tristare. Snabbt klipp här; jag byter till 23:an inne i stan, sätter mig ner och den första tanken som slår mig är "uhum, känns inte det här sätet lite vått?".
Den känslan, den känslan.
Ack den trygghet man känner i Nickbybussen.I går morse hade vi en civilklädd polis på bussen../Lissu
SvaraRaderaLissu! Ja, vår chaufför berättade det, att ni varit speciellt övervakade igår!
SvaraRaderaHurra för glada busschaufförer! usch för vått säte. Hoppas det var nåt litet/stort barn som suttit där i sina våta kurabyxor.
SvaraRaderaMalin - ja, det måste vara så. Det var nog ett oskyldigt litet barn som blött ner sätet med regnvatten. Jag vägrar ens tänka på de övriga alternativen.
SvaraRaderaUuuh, det där är så äckligt. Vi diskuterade nyligen vilt på jobbet, om våta säten i bussar och spårvagnar. Hälften av arbetslaget tycket det var bättre att först känna med handen om sätet är blött eller ej. Menade att det är sedan bara är att tvätta handen. Andra hälften (jag hörde dit) tyckte att det är äckligt att känna med handen, och sätter sig på en plats som är ledig. Känns det sedan blött så försöker dom förtränga det eller hitta en rimlig, trevlig förklaring till det (som du).
SvaraRaderavåta säten är nåt som får mig att stelna till en pinne för att sen hoppa upp som en gräshppa, obehaget, obehaget.
SvaraRaderaSofia och Marica - ja, alltså just den här specifika smutskänslan, den går ju inte ens om. Inte trots tvätt och tvagning. Uh.
SvaraRadera