Ja, det är bara att börja beta av den heta listan över brinnande ämnen jag måste blogga om.
Vi börjar med det enkla konstaterandet att jag inte sprungit en enda runda på tre veckor. Tre (3!!!) veckor.
Jag har en (bort)förklaring. Den lille drog på sig en släng av feber, feberpiken var exakt en dag lång. Ur den febern plockade hans mor, dvs. jag, åt sig en förkylning som verkligen trivdes i henne längre än en dag. Vi talar två dryga veckor.
Ända tills nu har jag känt mig som en slimsa spagetti som är långt mer än al dente. Lika slak som grå.
Nu börjar det dock kännas som om slak och grå mer är en följd av att jag inte sprungit, det är inte riktigt hållbart att skylla på förkylningen längre.
Den här veckan åker joggingskorna på, jag lovar.
P.S Ni vet hur stjärten (en alldeles för näpen benämning på oket jag bär i mina kalsonger) känns då man inte sprungit på länge? Jag ser verkligen inte fram emot den känslan, då det känns som om jag hade två julskinkor instoppade i byxorna då jag försöker kava dig fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar