Hur är det med er? Har ni minnen av specifika traditioner i era barndomshem? Är det traditioner ni nu lever vidare med eller har ni skippat allt och skapat nya?
Egentligen en orelaterad bild, men, om jag uppfinner en tradition eller två, så lär han drabbas:
Påsken. Påskkärringar på lördagen, här har vi följt den svenska traditionen fastän också kunde göra enl finska. Lilla julen firas med familjen samlad, då lagar vi (jag) bara sådan amt som vi tycker om: skinka, rosoll, nya potatisar, kålrotslåda. alla barn får en presant (om de varit snälla...)Julen: familjejulgudstjönsten vart jag tvingar alla med och sedan till dotterns + farmor/farfars (min och gubbens). barnen får öppna ett paket på morgonen och resten på kvällen då gubben kommer.(tomten brukar hämta ett på morgonen). Fastlagstisdag: då åker man pulkka på vår backe, jag lagar fastlagsbulla (sylt och marsipan får var och en själv välja) och dricker varm kakao på backen. Vi bruakr vara runt 20 personer..Namnsdagar och födisar firas alltid. och när det är typ runebergsdag, svenska dagen, lucia, självständighet har vi det lite extra mysigt hemma. Tycker det är viktigt att barnen känner till olika traditioner. Sedan får de själva välja vad de vill föra vidare. Ai-jo..melodifestivalens kval från sverige..det är en tradition att vi alla sitter i soffan och kikar de 6 lördagar de kommer. Sedan när det är final har vi stora kalaset här hemma och sitter som fjantar framför TVn allihopa :)
SvaraRaderatill dotterns och farmor/farfars GRAV alltså. glömde ordet grav. Nyåret hör till tradition att se fyrverkeriet på kvällen som visst er förening ordnar :)
SvaraRaderaVi hade nog en massa roliga traditioner när jag var barn, som jag nu försöker modifiera och uppdatera och göra till våra egna.
SvaraRaderaJag älskar traditioner. Bra traditioner vill säga. Såna som jag tycker är tråkiga och onödiga och uråldriga skiter jag naturligtvis blankt i.
Vi hade också en hel massa roliga traditioner som även vi, liksom många andra försöker göra till våra egna.
SvaraRaderaDe bästa minnena från barndomen är faktiskt från "traditioner" tycker jag, så för mig är det jätte viktigt även nu när jag har fått barn.
Jag älskade traditioner när de stora barnen var små men då förhållandet med deras far sprack så försvann också dom. I nyfamiljer är det ett förfärligt pusslande så att alla får en bit av hur dom vill och brukar ha det och ibland upplever jag det som riktigt obehagligt för man hinner inte njuta. Den "traditionen" som hållit i sig längst är väl att påsken ska firas på Sottunga, resten får bli som det blir. Jag har jobbat på julen ibland, bara för att slippa vara med... dock inte då något barn varit litet. Med tiden har jag skapat mina egna, dom formas fortfarande.
SvaraRaderaTack för era fina kommentarer, det suger liksom till i magen på mig då jag läser det ni skriver. Jag har många minnen ur min barndom som är tätt förknippade med mina farföräldrar, och de traditionerna är mig otroligt kära. Men, just minnen förknippade med farmor och farfar, de är inte direkt familjerelaterade, det i och med att det oftast var fest eller ferie som gällde då jag hängde med farföräldrarna. Så, riktiga familjetraditioner är lite främmande för mig. Nu då jag läser det ni skriver, så vill jag åka hem direkt och börja baka bullar. Måndagsbullen, det kunde väl vara en fin tradition?
SvaraRadera