Vet ni, det börjar dra ihop sig.
Det här är min sista vecka på mitt nuvarande jobb, jag pular med smågrejer som att fylla i hej, jag slutar jobba här-blanketten, försöker få tag i någon som kan ta emot min dator och min telefon och sådana här små praktiska saker.
Det är med ett visst vemod jag gör alla dehär sakerna, det här huset är fullt av möjligheter och de bästa av människor, men ändå. Ändå känns det roligt att packa ihop. Det skall bli oerhört spännande att göra något jag aldrig gjort tidigare, på ett helt nytt ställe, med idel nya människor.
En sak, jag har alltid funderat på det här med den bruna pafflådan i amerikanska filmer. Alltid då medarbetare blir avskedade och har en timme på sig att packa med sig sina saker, så får de allt att rymmas i en liten låda. Obligatoriskt är att porträttet på familjen åker ner sist av allt. Jag har aldrig fattat hur de får allt att rymmas. Senast då jag slutade jobba här skulle jag ha behövt en mindre paketbil för att få allt med mig.
Nu får jag faktiskt allt att rymmas, jag tror inte att jag ens behöver en låda. Och porträttet, ja, det tog jag aldrig med mig till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar