torsdag 20 januari 2011

Saker man inte pratar högt om

Anne är tuff. Hon blev än mer min idol då hon publicerade bilder på sig själv (snygg, som vanligt) inför sessionerna med hennes personliga tränare. Jag är också imponerad av att Anne lade ut sina mått, oftast är det bara inför Miss Finland-tävlingarna man ser mått på kvinnor publicerade. Eller i bantningsprogram.

Nåväl, efter det har jag funderat på det, än en gång. Varför är det så svårt att säga vad man väger? Jag har förstått att det är många kvinnor som försöker dölja för sina vackrare halvor vad de egentligen väger. Det är lite som med lönen, det är inte heller något man gärna pratar högt om.

Okej, min man vet vad jag väger. Och lönens storlek, eller litenhet har jag också avslöjat, det är ingen världshemlighet.

Men, efter att ha funderat på varför det är så svårt att tala om dehär sakerna, så har jag också kommit in på andra tankar.

Varför skall man egentligen tala om vikt och lön?

Det finns ju viktigare saker att tala om.

3 kommentarer:

  1. Vikten säger, tycker jag, så lite. Liksom lönen. Det finns folk som väger mer än jag som ser smalare ut, och vice versa. Någon som har högre lön än jag kanske också har ett astronomiskt bostadslån och leasar två bilar, och vad spelar summan då egentligen för roll? Intressantast tycker jag är den generella tveksamheten att berätta vad man väger eller vad man tjänar. Har folk hållhake på en om de vet sånt? Eller varför är det så pinigt att berätta?

    SvaraRadera
  2. jag tycker det är pinsamt att berätta vad jag tjänar för jag tycker det är mycket pengar jag får (ca 3000€ före skatt, det går ju att kolla via Journalistförbundets hemsidor men jag besparar er besväret). eller, jag får dåligt samvete av att få så mycket pengar av att ha så roligt på donet när det finns folk som räddar liv och gör en massa viktigare saker som skulle förtjäna att få så mycket mer. vad gör jag? snarvlar och funderar på säljande rubriker och snygga formuleringar. filmar kändisar och klipper video. sånt som folk gör på fritiden, ju.

    pinsamheten kommer väl av en medvetenhet av att pengarna är ojämt fördelade. och av att folk värderar arbetsinsatser så olika. jag tror att Luther sitter hårt i våra ryggmärgar. man ska liksom inte bara segla genom livet och dessutom få bättre betalt än gemene man av att göra något som verkar så lätt. man ska förtjäna sina pengar genom hårt arbete. och att få höra att man verkligen inte borde få så mycket pengar för det man gör, det är väl snarast det man vill undvika.

    (och personligen eftersom journalist är ett yrke som år efter år återfinns på bottom-10-listan över hur finländare uppskattar olika yrken.)

    SvaraRadera
  3. Puva - jag gör likadant. Jämför mitt jobb och min lön med andras. Och jag tycker rätt ofta att de andra gör vettigare, mycket viktigare saker än jag och jag lyfter ändå mer lön.

    Värst är det då jag hör människor berätta om deras lön efter över fyrtio, femtio år i tjänst, i samma bolag, som går i pension med en lön jag har haft som ingångslön för många, många år sedan. Då brukar jag tycka att det är lite extra genant att prata pengar.

    Världen är en tokig plats.

    SvaraRadera