Jag glömde en sak i går.
Något av det finaste i och med adoptionsbeskedet har varit den otroliga och innerliga glädje som så många känner för vår skull. Det är inte bara den närmaste familjen som gläds med oss, nej, det känns som om mer eller mindre alla är med i det här lyckohjulet.
Och det gör att vår glädje är ännu större. Delad glädje är åtminstone dubbel glädje.
Bakom glädjen ser jag också en lättnad, en lättnad över att ingen nu längre behöver grubbla, fundera på vad som kommer att hända i framtiden. För, det har inneburit ett spänningsmoment för alla som delat Shortys tid som fosterbarn i vår familj. Den lilla återkommande tanken "tänk om..."
Den spänningen är borta nu. Den är ersatt av glädje och tillförsikt.
Sen finns det helt vardagliga "tänk om", som vi alla har i vår vardag. Men, det är en helt annan historia.
Jag tycker att det är fint att du så öppet vill dela med dig av era erfarenheter. På så sätt är det ju möjligt för andra att ta del och glädjas tillsammans. Så är det ju alltid inspirerande ,oberoende livssituation, att läsa om personer som satsat mycket och nått sina mål. Strongt jobbat! Njut av de "tänk om" som vardagen erbjuder. Som småbarnsförälder lär de aldrig ta slut, men de är en del av vår vackra vardag :)
SvaraRaderaHa ett riktigt skönt veckoslut!
Kan jag ha glömt att gratulera? Jag är i alla fall enormt glad för er skull, alla tre! Kram.
SvaraRadera