Den lille, Shorty, skall få ett pass. Allt för att han skall kunna resa världen runt (åtminstone i fem år, sen får han lov att stanna hemma).
Nå, att skaffa pass åt den lille är inte världens lättaste grej, tydligen. Eller så är jag bara så enkel att jag inte fattar sådana här saker.
Första gången gick vi dit tillsammans, Shorty och jag, med den fina passfotot färdigt taget. Vi fick åka hem tomhänta, vi saknade faderns tillstånd att skaffa passet samt moderns pass.
Ok.
Fadern skrev ett tillstånd och jag kom ihåg att ta mitt pass med mig. Gick till polisstationen, utan Shorty denna gång. Men, det går inte att anhålla om pass åt en filur som är hemma.
Ok.
Idag var vi till den lokala Nickbystationen, blott för att visa upp Shorty.
Nu har vi anhållit om ett pass.
Varför göra saker enkla då man kan göra dem invecklade?
varför göra saker svåra, när man kan göra dem omöjliga....
SvaraRaderakul att ni fick det fixat ni iallafall!
Exakt samma rumba var vi med om för några månader sedan, först var pappan inte på plats, sen hade jag inte kontanter. Klart de nu inte kan hantera bankkort på polisstationen, vem fattar inte det?
SvaraRaderaStopp och belägg arvoisat naiset!!! Tänk om vem som helst kunde nappa din unge och gå in till polisstationen och hämta ett pass åt henne/honom och sen levde ditt barn i tex. Turkiet resten av livet!!
SvaraRaderaHej du som kommenterar anonymt! Jag protesterar inte alls mot att det är väldigt viktigt att det är rätt barn, rätt föräldrar som på rätta premisser får ett pass.
SvaraRaderaDet jag knorrar över, det är att det var omöjligt att få all information på en och samma gång, jag fick under vårt första besök på stationen inte veta vad som krävdes för att det skulle vara möjligt att ens lämna in ansökan.