Fortsatta funderingar kring näthatet

Jag fortsatte fundera över näthatet, det genom att dissekera mitt eget agerande.

Nu är jag inte den som hatar på nätet (inte annars heller), ej heller är jag utsatt för hat för tillfället, så jag funderar vidare på det som också diskuteras just nu. Trollen, bland annat korrespondenterna har skrivit om dem här och här.

Och jag bara fattar inte, hur kan man sonikt välja en människa man inte känner, gå in för att skita ner på allt den gör? Än värre är det om det är en människa man faktiskt känner och ändå väljer att gå in och skita ner på allt den gör på en blogg, helst anonymt då också.

Det är klart att jag läst och läser bloggar eller blogginlägg som jag inte förstår eller håller med i skriverierna, men, vad skall jag där med min egen frustration och göra?

Det finns exempel på det här ur mitt eget liv, under tiden som barnlös (och den var lång) läste jag också en del mammabloggar, och jag kunde bli rätt upprörd över mammor som skrev hur hemska deras barn var och hur jobbigt det var med barn och vad det nu var som gjorde mig sne. Men, inte gick jag väl och lade ut texten om hur upprörd jag var i deras bloggar? Skribenterna hade sin frustration och jag hade min frustration - och var och en lägger ut texten, känslorna eller vad det nu kan vara där det hör hemma. Så försöker jag leva, enligt den enkla tesen "var och en med sitt" och så delar vi det vi kan ha gemensamt.

Och så kan vi fortfarande vara av olika åsikt, men, intelligenta människor kan uttrycka också avvikande åsikt på ett hyggligt sätt.