tisdag 15 mars 2011

Jag kastar stenar i mitt glashus

På olika håll, åtminstone bland de bloggar jag läser, funderas det en del över vad vi kan skriva i våra bloggar. Många skribenter, bland annat Peppe och SivÖ erkänner att de påbörjar blogg efter blogg, och raderar det de egentligen ville säga. Allt fler ger uttryck för att de inte kan posta det de egentligen vill skriva, för att det är för rakt på sak, det är för djupt, det är för mycket ärlighet och känsla.

Allt fler insinuerar att de eventuellt lägger av eller drar sig tillbaka. Börjar blogga bakom och lås och bom.

Nej! vill jag skrika, gå inte och göm er, stäng inte in er! Dels för att jag är rädd för att förlora möjligheten att följa med kloka, insiktsfulla människor, dels för att jag tycker att ni behövs här ute i offentligheten.

Världen kan väl inte bli sämre av att vi vågar? Det kan ju inte göra världen till en ondare plats att vi är ärliga, modiga och står för det vi står för och låter bli att ställa oss upp för saker som inte råkar intressera?

Det är klart att man, de, vi kommer att få ta skit. Det finns alltid någon som inte riktigt hänger med, det finns någon som kommer dragandes med sitt onda, bara för att protestera mot att någon vågar.

Men, är det något att vara rädd för? Är det värt att backa?

Om vi, som nu och då funderar över vad vi kan säga och vad vi inte kan säga, då väljer att tystna, vem är det då som vinner?

6 kommentarer:

  1. Jag kommer nog fortsättningsvis att vara försiktig med vissa ämnen. Mest för att så många släktingar och vänner läser och jag vill kanske inte börja diskutera vissa saker med dem. Men lite modigare ska jag bli.
    Intressant annars att vi är flera som tar upp samma saker samtidigt - jag hade skrivit en draft för mitt inlägg innan jag läste Peppes blogg idag och såg att hon var inne på samma ämne.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker precis som du, ärliga bloggar är trevligast att läsa. Blajblaj är tråkigt.. Alla ämnen behöver man ju inte blogga om, men ärligt ska det vara. Och alla har ju rätt till sin åsikt man behöver inte ta illa upp om någon tycker annorlunda än man själv.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker ni ska fortsätta som hittills. Ni är duktiga och modiga och jag tror det kommer att ge er fördelar senare i livet och eventuellt nya arbetsmöjligheter.
    Anne

    SvaraRadera
  4. Tjoho! Fortsätt så, vad skulle jag annars läsa?

    SvaraRadera
  5. Jag har också lekt med tanken på att starta en privatare blogg - men i så fall så att jag skulle blogga anonymt, för att kunna skriva vad som helst utan att någon kopplar det till min verkliga person. I mitt fall skulle det kanske inte vara så mycket åsikter, utan mera känslosåsande. Jag är inte riktigt bekväm med att fläka ut mitt känsloliv i en blogg som läses av en massa folk som jag känner i verkligheten - en del bättre, andra mindre bra.

    Hittills har jag behållit min nuvarande blogg och försökt uppehålla vanan att skriva privat pappersdagbok istället. Häromdagen hittade jag en sån godbit (inte skvallermässigt, men formuleringsmässigt!) att jag började överväga att skriva om den så att ingen skulle kunna räkna ut vem den riktade sig till, och sedan posta den på bloggen. För att vissa texter är för bra för att bara läsas av mig, typ.

    SvaraRadera
  6. Hear, hear Micaela! Man behöver inte vara så fasligt politiskt korrekt alltid. Jag tvingar ingen att hänga på min blogg om man inte står ut med vad jag skriver.
    Men människor är livrädda för att hänga ut sig, helt förståeligt. Men jag tror vi alla kunde må bra av att vara lite mer ärliga i våra förhållanden till varandra. Man behöver ju inte göra det i bloggformat. Jag menar bara att man inte alltid behöver hålla upp en jäkla fasad.
    Och TACK för boken som kom igår! :)

    SvaraRadera