Ja, det blev inte så mycket rapporterat igår, jösses, säger jag bara. Jag har totalt förträngt hur slak man kan bli under en kräksjuka. För att vara detaljerad (ni vill det, va?) så tror jag att alltid att själva kräkandet skall vara det värsta (jag har alltid haft stora obehag för att kräkas), men det är ju tillståndet före kräk som är det olidligt vidriga. Usch.
För att sammanfatta min behandling av mat och födoämnen under den gångna veckan, så fick jag kylskåpet urätet rätt fint innan vi åkte till svärföräldrarna (ja, ännu om det festliga i den första maginfluensan för den lille, han fick den just då vi inte var hemma, fin timing säger jag).
Men sen vettni, sen har det dalat. Främst i och med att jag nu i några dagar har trixat med det ena och det andra för att få något i den lille, det är rätt mycket som inte går ner. Men, i och med att det är den lille det gäller, så är det egentligen bara smulor det handlar om.
Själv har jag ingen aptit över huvudtaget, och det gör att det blinkar rött på ett par avocadon som man lugnt kan kalla mogna vid det här laget. Om jag repar mig skall jag försöka tota ihop en guacamole (usch, bara tanken på guacamole får det att vända sig i magen på mig).
Så, en rätt usel rapport på en rätt okej vecka. Du då?
Jag har fått kasta ett och annat i sviterna av förkylningen vi alla hade förra veckan. Aptiten var noll och det kändes inte det minsta lockande med rökt lax eller gammal linsgryta. Sonen har också ätit dåligt så jag har kastat rätt så många halvätna smörgåsar och smål skålar med müsli. Nu är vi nästan friska så nu är det slut på kastandet.
SvaraRaderaJag har inga elaka förkylningar eller magsjukor att skylla på, men har ändå hällt ut mjölk. En burk inlagda vitlöksklyftor kommer nog att gå samma väg också - jag köpte dem för att jag ville se om de var lika goda som de där marinerade vitlöksklyftorna i Arlas fetaostburkar med vitlök och oliver, men de var inte i min smak alls. Nu lärde jag mig i och för sig att jag inte tycker om ättiksinlagd vitlök, men likväl står jag med en nästan full burk.
SvaraRaderaJa, och sen har jag funderat om jag kan tillräkna mig själv pluspoäng för den paprika jag räddade ur föräldrarnas kylskåp och skivar på smörgåsarna den här veckan. :) Mamma har rest bort en vecka och efterlämnat en paprika, och eftersom pappa vägrar äta paprika plockade jag med den sist jag var hemma för att ge den ett bättre öde än komposten. Satte sedan en oöppnad flaska alkoholfri cider i vidare cirkulation genom att ge den åt min bror som skulle på något i stil med knytkalas, och kände mig mycket nöjd - ciderflaskan fanns kvar från en födelsedagsfest, och jag hade ingen lust att sätta i mig allt det där sötsliskiga själv.
SvaraRaderaJag har också några avocadon som är lite alarmerande, men frånsett det har jag skött mig exemplariskt! Fast igår när jag stod och gjorde spenatsoppa funderade jag på regler kring mat som verkligen är äcklig? Per definition är det ju mot reglerna men man slösar ju bort maten om man spyr upp det direkt också. Är det att börja skänka bort då eller?
SvaraRaderaJag hade jättemorkis över en god blomkåls-, bön- och haloumisalladsrest som åkte ut. Men jag lagade den efter att min familj spyttat och när jag själv redan mådde småilla, så ingen var sugen på att äta rätten som alla förknippade med magsjuka. Och mat som lagats i magsjukt kök ska definitivt inte bjudas åt andra.
SvaraRaderaDe senaste gångerna har jag ändå lyckats värja mig ifrån sjukan genom att sprita händer, kranar och dörrhandtag hela tiden, klora badrummet på morgonen, koka tandborstar samt byta alla handdukar och tvätta i 60 grader. Dessutom ska sjuklingar stanna hemma i två dygn efter sista symptomen och hemmet vara i karantän i en vecka. Jag är annars ganska okänslig för flunsor, vattkoppor och annat, men spyttan vill jag verkligen inte ha.
Jag håller alltså helst magsjuka människor på avstånd, men inte barnen. De ska kramas, pussas och delas säng med oavsett. Det finns ingen jag hellre smittas av än en liten het med olyckligt ansikte. Men faktum är att man med stor tur och rigorös hygien tycks kunna pussa de små utan att själv bli sjuk.