Men, under ett par, några veckor, har den lille sportat med att vakna till riktigt ordentligt åtminstone en gång per natt. Som bäst kan han vara vaken i tre timmar. Vaknar han "tillräckligt sent", vid femsnåret, då finns det inget i världen som fått honom att somna om.
Ok, det är en lindrig motgång i vårt sovande, men, fasiken så trött man blir (hänger väl ihop med att man vant sig vid att sova igen).
Jag har varit benhård, absolut ingen tuttflaska på nätterna. Absolut inte! För då är vi i något armt hamsterhjul igen.
Ända tills för ett par nätter sedan. Då jag var tillräckligt trött för att räkna ut ekvationen "ingen tuttflaska = vaken i en timme eller två, tuttflaska = vaken i en kvart". Jag valde den senare lösningen.
Med den påföljden att den lille, efter en tur med tuttflaskan, sover som fortsatt klubbad långt in på morgonen.
Till och med så länge att jag hinner vakna före honom, allt för att konstatera att små mirakel kan ske då man skiter i reglerna.
Denna syn kunde jag beskåda ännu vid halv åtta-snåret denna morgon.
Jag försöker luska ut ett sätt att få lillkillen hos oss att somna om också..utan att använda mamma som tutt...
SvaraRaderaMen ibland gör mat susen :)
Ja! Tänk om han var hungrig! Så där tänker jag också De vaknar av en orsak, kanske hunger kanske nåt annat? Jag blir glad av att läsa det här, att man kan rucka på sina principer. De växer och ändras hela tiden, det som funkkar en vecka kanske inte funkkar nästa. så har det varit hos oss, stundvis vaknar hon och behöver mjölk, stundvis går det månader utan (på natten alltså).
SvaraRaderaSov gott!