En fråga ur tråden som inte var en frågestund

Tekla tittade in i inlägget som inte var en frågestund, utan bara ett inlägg där jag lite hipp som happ kom att svara på några frågor.

Teklas fråga är så intressant (ja, för mig och mitt navelskådande i alla fall), att den får ett eget inlägg.

Tekla frågar; Om du nu iallafall någongång skulle ha en frågestund så skulle jag be dig berätta lite om din barndom och din relation till dina föräldrar idag.

Okej.

Min barndom var lite hektisk om man säger så.

Den barndom jag räknar till kärnbarndomen innehöll en mamma, en styvpappa och tre halvsyskon - samtliga yngre än jag. Vi bodde i Vasa, men kännetecknande för vår familj var att vi flyttade mest hela tiden, jag tror att jag bodde på ett tiotal ställen under tiden jag bodde hemma. Vi hade en del husdjur, nu och då, men, de tenderade "försvinna".

Mamma jobbade nu och då, och styvfar gjorde det samma. Men, jag har nu i efterhand en känsla av att mamma var rätt mycket hemma med oss. Här kan det hända att minnet spelar mig ett spratt.

Vi var nu kanske inte den familj som man hade plockat fram som den gladaste kärnfamiljen på en föreläsning om det samma, det dracks en hel del sprit i vårt hus och alla gånger var inte alla inblandade helt snälla med varandra.

Mina syskon var, då jag var liten och rätt ofta ansvarig för dem, odågor. De samma syskonen har nu blivit till det jag värderar högst (det är bra att ha någon att dela barndomsminnen med).

Ja, jag har ju en egen far också. Jag har inget minne av att jag bott tillsammans med honom. Han blev en filur som jag träffade på sommar- och jullov. Träffarna, som alltså var långa, ordnades hos mina farföräldrar och de igen, det är mina farföräldrar som bidragit till att jag också stundom haft en väldigt fin barndom. Farmor och farfar är för mig långa, soliga somrar på stranden vid havet.

Det är barndomen sådär i korta drag. Barndomen är för mig, nuförtiden, inte något att skylla på, utan mer en bidragande orsak till att det blev så bra som det blev. Det som gläder mig sådär mer faktiskt, det är att samtliga barn ur denna familj blev riktigt fina människor.

Kontakten med mina föräldrar är, hur skall jag beskriva det, saklig. Vi rings nu och då. Gratulerar varandra på bemärkelsedagar och tillönskar varandra en god jul. Det här gäller kontakten med min mor och far. Jag har ingen kontakt med min styvpappa.

Så, i ett nötskal. Jag tror jag kunde skriva en roman om samma ämne.