onsdag 30 mars 2011

Hur ond kan man vara?

Häromsistens hade jag möjligheten att besöka ett barnhem.

Det var mer än ett hyggligt ställe, på fler än ett sätt. Själva huset andades god stämning, personalen verkade bra och barnen var, åtminstone i mina ögon nöjda och glada.

Jag fick bevittna ett par föräldrar som kom för att låna hem sina barn i ett par dagar. Först måste jag säga att såhär inför påsk, så har det förstås såtts påskgräs också på barnhemmet, dels för att titta på plats och ställe, men också för att kunna ta med sig hem till det andra eller tredje hem barnet också har. I alla fall, barnen som skulle åka hem med sina föräldrar i ett par dagar, förevisade stolt sina plantager och meddelade, med viss fråga ändå, underliggande, att påskgräset fick de ta med sig hem.

En av föräldrarna meddelade sonikt att här skulle minsann inget påskgräs åka hem. Föräldern ville inte ha det, vilket den samma föräldern också sade åt barnen.

Jag kan inte beskriva minen på barnen. Det går inte. Jag kan inte beskriva minen på mig själv, heller.

För långt mer än trettio år sedan, kommer jag ihåg att jag frågade om jag fick dammsuga. Jag tyckte det var roligt, på den tiden. Som svar fick jag ett "nej, du måste". Det meningsutbytet har - uppenbarligen - etsat sig fast i mitt minne.

Det är så lätt att göra barn illa - vuxna också, jo - men varför gör man det? Hur elak, fräck eller småsint är man om man inte ids få så mycket tumme ur rumpan att man ids ta emot ett påskgräs, en teckning eller what not? Om någon skall anses vara skyldig att göra den lilla goda gärningen, så är det väl föräldern / föräldrarna till barnet? Åtminstone i några år efter att man avlat det?

6 kommentarer:

  1. sånt där får hjärtat att snörpa ihop sig och man blir genuint lessen. Man får inte göra så....

    själv har jag vikarierat på ett barnhem (äldre barn) ,en kort tid när jag var permitterad från mitt ordinarie jobb, och måste verkligen ge personalen på sådana ställen en applåd, de orkar och jobbar med både barnen och deras vuxna på ett sätt som är svårt för utomstående att förstå. Att de orkar!

    SvaraRadera
  2. Uj uj uj. Dålig fiilis här i mitt hjärta.

    SvaraRadera
  3. Aj! Det gjorde ont.
    Nej, man måste inte samla alla gröna streckgubbar i ramar i finrummet, men man måste kunna tänka. Ens lite. Och kan man inte tänka så kan man ju säga ja, fast man säger det på ett ointresserat sätt.

    SvaraRadera
  4. jag blir riktigt illa berörd. som i gråtfärdig. hur kan man vara så hård.

    SvaraRadera
  5. Så hemskt.
    Det fanns väl en orsak till att barnen var på barnhem. Men ändå.

    SvaraRadera
  6. Just det - hur kan man vara så hård mot ett barn? Barnet borde ha sagt - jag vill inte åka "hem" - för vad är det för ett hem där inte påskgräs är välkommet...

    SvaraRadera