Ett inlägg om vänner mognar i mitt huvud. I väntan på att poletten skall trilla ner, har jag ett par frågor. Hur ser din vänlista ut? Lång och långvariga vänner eller en vän här, en ny vän där? Finner du nya vänner som fullvuxen? Var?
Bästa väninnan har funnits där sen vi var tolv år gamla. Nya vänner har jag fått som vuxen, ja. Via maken de senaste åren. Via jobbet. Och faktiskt via webben också.
Vissa vänner har man haft bara en viss tid i livet, eftersom de fyllt en funktion just då. Som till exempel då jag skiljde mig. Då umgicks jag i ett års tid med en väninna, så gott som dagligen. Hon gick genom liknande saker. Idag vet jag inte ens var hon finns.
De riktiga vännerna finns där, och fast man inte ibland ses på ett halvt år så kan man fortsätta diskussionen där man slutade..
Jag anser mig ha 2 sanna vänner. Vänner som vet allt om mig som känner mig och förstår mig, så har de varit sen tonåren och så kommer de förhoppningsvis att fortsätta och detta är nåt jag verkligen värdesätter. Sen har jag självklart vänner som jag dricker kaffe/ äter middag med och dyl i vars sällskap jag trivs gott. Men jag skulle inte ringa dem när den stora krisen knackar på ytterdörren. Utöver det kollegor, bekanta m.fl.
Men fb ljuger, det finns ingen i världen som har 200st. och uppåt i antal vänner, inte sanna vänner. Har man en sann vän så ska man vara rädd om den personen, för då är man lyckligt lottad.
jag har två barndomsvänner som jag känt sedan jag var nyfödd respektive 5 år gammal. vi ses sällan men då vi gör det är det ljuvt. jag har en riktigt god vän som jag också träffar sällan men hon känner mig så väl för vi har avslöjat allt. jag har en handfull riktigt goda kompisar från gymnasietiden som jag också träffar hemskt sällan, men de känner mig så väl, så det är inget problem. så har jag haft vänner jag umgåtts otroligt intensivt med i perioder men som jag knappt vet var de håller hus numera. jag har kompisar, kolleger och ytliga bekanta. och så har jag precis träffat en person som jag anar att kommer att bli en vän, eller åtminstone en god kompis och det känns ganska spännande och kiva. jag är glad över upptäckten att vänner kan komma in i ens liv när som helst, att man inte måste ha träffat alla sina vänner innan man gått ut skolan.
Både nya och gamla. Idag skall jag hänga med en kompis som jag haft sen vi båda var 4 år gamla. Idag är våra barn i den åldern. jag har kompisar från lågstadiet, högstadiet, gymnasiet och studietiden (båda). Också nära kompisar som kommit med moderskapet. En som jag kände från förut började jag umgås med mycket efter att vi spenderade flere dagar tillsammans på BB.
Mina närmaste vänner har jag lärt känna som vuxen. och de är verkligen nära, jag känner att även om jag förlorar allt, så finns de kvar. Vi pratar om allt. Och jag vet att de känner likadant. Mina barndomsvänner och jag har kontakt, men lever så olika liv nu. Det känns som om vi hör ihop men har inget att prata om.
Jag har fått nya nära vänner via barnen, men umgås också med mina "gamla" skolkompisar. Med familjen umgås vi med kompisar som har jämngamla barn, alla har skojigast då. Sedan har jag ett par riktigt goda "egna " flickkompisar som jag går ut och promenerar med.
Bästa väninnan har funnits där sen vi var tolv år gamla. Nya vänner har jag fått som vuxen, ja. Via maken de senaste åren. Via jobbet. Och faktiskt via webben också.
SvaraRaderaVissa vänner har man haft bara en viss tid i livet, eftersom de fyllt en funktion just då. Som till exempel då jag skiljde mig. Då umgicks jag i ett års tid med en väninna, så gott som dagligen. Hon gick genom liknande saker. Idag vet jag inte ens var hon finns.
De riktiga vännerna finns där, och fast man inte ibland ses på ett halvt år så kan man fortsätta diskussionen där man slutade..
Jag anser mig ha 2 sanna vänner. Vänner som vet allt om mig som känner mig och förstår mig, så har de varit sen tonåren och så kommer de förhoppningsvis att fortsätta och detta är nåt jag verkligen värdesätter. Sen har jag självklart vänner som jag dricker kaffe/ äter middag med och dyl i vars sällskap jag trivs gott. Men jag skulle inte ringa dem när den stora krisen knackar på ytterdörren. Utöver det kollegor, bekanta m.fl.
SvaraRaderaMen fb ljuger, det finns ingen i världen som har 200st. och uppåt i antal vänner, inte sanna vänner. Har man en sann vän så ska man vara rädd om den personen, för då är man lyckligt lottad.
jag har två barndomsvänner som jag känt sedan jag var nyfödd respektive 5 år gammal. vi ses sällan men då vi gör det är det ljuvt. jag har en riktigt god vän som jag också träffar sällan men hon känner mig så väl för vi har avslöjat allt. jag har en handfull riktigt goda kompisar från gymnasietiden som jag också träffar hemskt sällan, men de känner mig så väl, så det är inget problem. så har jag haft vänner jag umgåtts otroligt intensivt med i perioder men som jag knappt vet var de håller hus numera. jag har kompisar, kolleger och ytliga bekanta. och så har jag precis träffat en person som jag anar att kommer att bli en vän, eller åtminstone en god kompis och det känns ganska spännande och kiva. jag är glad över upptäckten att vänner kan komma in i ens liv när som helst, att man inte måste ha träffat alla sina vänner innan man gått ut skolan.
SvaraRaderaJag har hittat nya vänner som vuxen - en av dem via bloggosfären! Och nu umgås vi alltså IRL.
SvaraRaderaBåde nya och gamla. Idag skall jag hänga med en kompis som jag haft sen vi båda var 4 år gamla. Idag är våra barn i den åldern. jag har kompisar från lågstadiet, högstadiet, gymnasiet och studietiden (båda). Också nära kompisar som kommit med moderskapet. En som jag kände från förut började jag umgås med mycket efter att vi spenderade flere dagar tillsammans på BB.
SvaraRaderaMina närmaste vänner har jag lärt känna som vuxen. och de är verkligen nära, jag känner att även om jag förlorar allt, så finns de kvar. Vi pratar om allt. Och jag vet att de känner likadant. Mina barndomsvänner och jag har kontakt, men lever så olika liv nu. Det känns som om vi hör ihop men har inget att prata om.
SvaraRaderaJag har fått nya nära vänner via barnen, men umgås också med mina "gamla" skolkompisar. Med familjen umgås vi med kompisar som har jämngamla barn, alla har skojigast då. Sedan har jag ett par riktigt goda "egna " flickkompisar som jag går ut och promenerar med.
SvaraRadera