Trygga räkan

AnnaK skrev ett inlägg om trygghet, eller mer handlade det om att inte vara trygg. Det är ett fint inlägg, du skall läsa det här.

Jag har återkommit till inlägget i mina tankar några gånger, jag känner igen mig i det Anna skriver.

Jag har varit en väldigt nervös själ. Fysiskt jo, men främst psykiskt.

Ett exempel på min psykiska nervositet; en dag fick jag ett meddelande av tingsrätten i Borgå i min postlåda. Det är för några år sedan, jag fann meddelandet då jag kom hem efter en vanlig dag på jobbet. I meddelandet framgick det att polisen i Sibbo försökt få tag i mig, men inte lyckats. Att de önskade att jag skulle kontakta dem så fort som möjligt, enbart personligt besök möjligt.

Jag lovar, jag sov inte en blund den natten. De fantasier jag kokade ihop, de var inte av denna världen. Jag undrade (i mitt fullaste allvar) om jag i misstag hade haft livet ur någon, förskingrat en massa pengar i misstag, gjort mig skyldig till hädelse - alternativen var många.

Följande dag kunde jag inte hålla mig, jag ringde gråtande till polisen i Sibbo och bad dem berätta vad det handlade om, vad jag hade gjort. Med hänvisning till att jag höll på att gå upp i limningarna, gick polisen med på att berätta ärendet över telefon.

Det handlade egentligen inte ens om mig, det handlade om en annan person som hade försökt göra mig illa.

Såhär har jag oftast reagerat i också betydligt mindre påtagliga situationer. Alltid fått för mig att situation som situation har varit mitt fel, att det är jag som är orsaken, att det är jag som borde ha gjort något annorlunda.

Det är allt mer sällan det känns så. Har jag kommit ihåg att varmt rekommendera terapi? Nu säger jag absolut inte att någon annan borde eller skall gå i terapi, men jösses sådan nytta jag haft av det. Jag satt och funderade över mig själv och mina fantasier i tre år under handledning och det hjälpte mig över en del av mina trösklar.

Utan mina tre år i soffan är jag osäker på om jag pallat för det jag och vi utsattes för under våra år som barnlösa. Också såhär som relativt glad och nöjd märker jag att jag har nytta av de lärdomar jag fick under min tid som lärjunge.

Det om det psykiska. Mina ocker över en bristande fysik skippade jag under barnlösheten. Jag är, liksom, en skavank.