Jag är inte överdrivet social till vardags, är nästintill sparsmakad i mitt umgänge.
De senaste åren har inte gjort gott för relationerna. Det finns en del riktigt nära vänner som jag givit upp på vägen. Och, för en gångs skull håller en klyscha, det var inte dom, det var jag. Jag kunde inte, orkade inte och ville till slut inte.
Saknaden hinner växa sig stor under år som går. Och, ändå är det ett så svårt steg att ta, att greppa telefonen och fråga om det kunde vara okej att ses. Det är ju inte var och en, som efter årslånga pauser, är beredda att stå med öppen famn i ett varmt välkommen!
Nu, då livet känns långt mer än okej har jag börjat stappla omkring i det sociala livet, också där jag bara lämnat stora svarta hål efter mig.
Idag träffade jag en vän jag senast träffade för långt mer än tre år sedan. Det var underbart och fint. Och, här håller inte klyschan "det kändes som om det var igår vi sågs", nej, det är mycket man skall ta igen efter de år som gått - vet ni hur mycket prat det går åt för att komma ifatt? Mycket.
Men, jag pratar mer än gärna. Och är glad över att jag får chansen.
Typerna på bilden har inte så mycket med inlägget att göra, men, de är kompisar. Och det är huvudsaken.
det där känner jag igen. väldigt väl.
SvaraRaderaJag tycker att det är deras förlust om de inte är intresserade. För om man är ärlig så tycker man ju att folk skulle uppskatta ärligheten, och också ha förståelse.
SvaraRaderaHärlig bild!! Jag har två där hemma som leker,sitter, äter och sover tillsammans. En tvåbent flicka född -05 och en fyrbent (beagle) herre född -03 som är de bästa bästisarna.
SvaraRaderaEtt mycket ba inlägg. Har själv funderat på samma ibland, då det känts att kompisar tagit avstånd från en, eller att man själv av en eller annan orsak tagit avstånd från någon. Min gudmor (som ofta säger smarta saker) påminner mig alltid om det att vissa vänner hör till vissa delar av livet. Det kanske inte är meningen att man är "vänner för livet" med alla.
SvaraRaderaSöt bild också!
Och väldigt bekant här också! har precis samma, nu när livet börjar kännas lättare igen inser jag hur många som liksom fallit av på vägen. Ibland helt mitt fel, men inte riktigt så bara. Och så svårt det är att försöka återuppta vänskaper! det är bara att hoppas att folk förstår varför det varit omöjligt.
SvaraRaderaOch fin bild =)