Det slog mig idag, då jag satt på hästryggen, att jag ju samlade hästgrejer som en liten hamster då jag var liten. Allt för att vara förberedd då den egna ponnyn skulle göra entré (det skulle den aldrig, men det förstod jag inte då).
Jag samlade mina surt förvärvade (läs upphittade) grejer i en röd kappsäck under min säng. Det jag kan komma ihåg att fanns i väskan, det var elastiska bindor (bra att ha som benlindor), avlagda små handdukar (det behövs alltid handdukar på stallet) och spik (ja, i fall ponnyn tappade skorna). Och en massa annat bråte (eller skatter, på den tiden).
Dehär grejerna gick jag genom med otrolig andäktighet, gång på gång. Den lokala butikens inventariedag är inget mot mitt räknande och kalkylerande. Varje liten, ny skatt jag hittade, tog mig ett steg närmare en egen ponny.
Ibland var det tur att man förstod så lite som man förstod då man var liten. Vilken tur att jag inte visste att jag inte kunde få någon ponny.
hjärtskärande. tur att nu har en nästan egen häst idag.
SvaraRadera