En del av er läste säkert att en 15-åring omkom i en trafikolycka här i Sibbo i fredags.
Det är en olycka så stor att det inte går att greppa.
Men, i lördags, då jag var till butiken, då dök olyckan upp på ett sätt som jag inte kan få ur mina tankar.
Utanför butiken spatserade några medelålders människor, och deras mission denna lördag, det var att informera oss andra om Jesus. Vilket i sig säkert är okej. Men, en av damerna gick fram till ett par pojkar i sisådär tioårs åldern och inledde med ett "kände ni typen som dog i går?" Pojkarna såg ut som hungriga och förvånade kanariefåglar och svarade att nej, det gjorde de inte. Damen med missionen fortsatte ändå, det genom att berätta att i dylika situationer, då det händer tråkiga saker, så kan bara Jesus hjälpa.
Och det är något i mig som inte tycker att det här är riktigt okej. Tänk om pojkarna hade känt personen som förolyckades? Vad skulle damen gjort då (gått på ännu värre?)?
Jag tror inte att jag skulle vilja att Shorty lärde sig "saker om Jesus" nere på byn.
Okej att man försöker berätta för mig om Jesus, jag har kanske modet att säga jo eller nej tack. Men, kan man inte låta barnen, andras barn, vara ifred?
Usch! Inte alls skoj att läsa om det. Själv får jag inte heller olyckan ur huvudet. Är bekant med pappan i familjen och är hemskt ledsen för deras skull.
SvaraRaderaJag tycker inte heller att det är okej, det är riktigt dåligt rent ut sagt, jag blir förbannad!
SvaraRaderaVar en bra artikel om barn och låtsaskompisar i dagens tidning. då hade en insändare skrivit "vuxna har också en låtsaskompis som kallas för gud. mänskor tycks ha ngt slags behov att ha en låtsaskompis som man kan föra en imaginär dialog med"
SvaraRaderaTycker jag var väldigt bra skrivet.
Man må tycka vad man vill om Gud och religion, men att missionera så där åt andras barn och med ett sådant ämne som "hjälpmedel"! Fy skäms.
SvaraRadera