Då barnet sover, kollar du med mer eller mindre jämna mellanrum att barnet andas?
Eller är det bara jag, som såhär mer än ett år efter att den lille anlänt till oss, fortfarande går in och kollar nu och då, att den lille fortfarande lever?
För att svara på din fråga: ja. Både dag- och nattetid. Efter sonens något ruffiga start på livet, så tyckte jag att ett andningslarm var en bra investering. Trots att vi använt larmet åt båda barnen så har jag också kollat dem regelbundet. Just in case. Jag antar att det är en del av engagemanget :-)
Nej, jag gör det inte, har inte gjort på länge. Jag tror jag slutade kolla då jag började jobba (pappan tog över då sonen var 8 månader). Då hade jag ju ändå ingen kontroll över vad som hände medan jag var borta så jag släppte lite av kontrollen då jag var hemma också.
Ja, det gör jag. Barnet har varit friskt och är nu långt över året men det hänger kvar, intervallen mellan kollarna är längre nu, det kanske räcker med ett par gånger i timmen.
Egentligen är jag inte orolig men det känns ändå bättre att kolla upp, sen snusar de ju så sött så det i sig är ett bonus för det störda mamma-beteendet. (Pappan kollar bara om barnet inte ha vaknat efter normal tupplurslängd)
Inte egentligen mera, men tanken slår mig varje dag. Mer som en flyktig tanke Nog lever hon väl? Saga sover ju maratonpass på tre-fyra timmar per dag. Jag tror jag vant mig och tycker bara det är himla skönt. Plus att hon sover ute och jag verkligen inte vill att hon ska vakna, vilket eventuellt kunde hända ifall jag gick ut och började gräva runt i vagnen? Men jag tror att en (sund) rädsla/oro aldrig försvinner bara förändras lite grann.
Det kommer som vakiovaruste med föräldraskap. Kollar ännu min snart fyraåring före jag går och lägger mig. Kommer säkert att hiippa in i hennes rum när hon är 16 bara för att kolla att hon inte fått täcket för nära munnen eller snuttefilten runt halsen :)
Ja, men ändå inte utan orsak. Bara först när en tupplur verkar bli väldigt lång och varje kväll innan vi går och lägger oss. Jag har iaf slutat med att jaga upp mig när jag nångång vaknar på natten om jag inte hör hans andetag från andra sidan rummet för att bli klarvaken och orolig och måste gå och kolla.
Jodå!! Jag kollar nog titt som tätt att hon andas. Men också för att kolla att hon har täcket på sig och inte fryser, och sen är de ju för söta då de sover ;)
För att svara på din fråga: ja. Både dag- och nattetid. Efter sonens något ruffiga start på livet, så tyckte jag att ett andningslarm var en bra investering. Trots att vi använt larmet åt båda barnen så har jag också kollat dem regelbundet. Just in case. Jag antar att det är en del av engagemanget :-)
SvaraRaderaÖnskar er ett soligt veckoslut!
Nej, jag gör det inte, har inte gjort på länge. Jag tror jag slutade kolla då jag började jobba (pappan tog över då sonen var 8 månader). Då hade jag ju ändå ingen kontroll över vad som hände medan jag var borta så jag släppte lite av kontrollen då jag var hemma också.
SvaraRaderaJa, det gör jag. Barnet har varit friskt och är nu långt över året men det hänger kvar, intervallen mellan kollarna är längre nu, det kanske räcker med ett par gånger i timmen.
SvaraRaderaEgentligen är jag inte orolig men det känns ändå bättre att kolla upp, sen snusar de ju så sött så det i sig är ett bonus för det störda mamma-beteendet. (Pappan kollar bara om barnet inte ha vaknat efter normal tupplurslängd)
Inte egentligen mera, men tanken slår mig varje dag. Mer som en flyktig tanke Nog lever hon väl? Saga sover ju maratonpass på tre-fyra timmar per dag. Jag tror jag vant mig och tycker bara det är himla skönt. Plus att hon sover ute och jag verkligen inte vill att hon ska vakna, vilket eventuellt kunde hända ifall jag gick ut och började gräva runt i vagnen? Men jag tror att en (sund) rädsla/oro aldrig försvinner bara förändras lite grann.
SvaraRaderasvar: ja!
SvaraRaderaJo. Det är helt normalt.
SvaraRaderaDet kommer som vakiovaruste med föräldraskap. Kollar ännu min snart fyraåring före jag går och lägger mig. Kommer säkert att hiippa in i hennes rum när hon är 16 bara för att kolla att hon inte fått täcket för nära munnen eller snuttefilten runt halsen :)
SvaraRaderaJa, men ändå inte utan orsak. Bara först när en tupplur verkar bli väldigt lång och varje kväll innan vi går och lägger oss. Jag har iaf slutat med att jaga upp mig när jag nångång vaknar på natten om jag inte hör hans andetag från andra sidan rummet för att bli klarvaken och orolig och måste gå och kolla.
SvaraRaderajag kollar alla 3 innan jag lägger mig o vaknar jag på natten kollar jag dem igen! (10, 6 och 3 år...) så det lixom hör till!!
SvaraRaderaJo, vi smyger in turvis och kollar in pojken. Dels för att kolla att han är vid liv och dels för att det är så rofyllt att titta på ett sovande barn.
SvaraRaderaJodå!! Jag kollar nog titt som tätt att hon andas. Men också för att kolla att hon har täcket på sig och inte fryser, och sen är de ju för söta då de sover ;)
SvaraRaderaMin e 7 månader och ibland får jag för mig att kolla att han andas.. men inte så att jag springer stup i kvarten :)
SvaraRaderahttp://lchfblogg.papper.fi/