Mamma går på jobb

Ja, det här med dagismorgnar.

Den lille har under ett par dagar tyckt att det värsta med de här dagisdagarna, det är att jag klär mig i underliga kläder (röda strumpbyxor, tex.) och bara drar. Det har lett till ett visst tandagnisslande och tårflöde nu i ett par dagar.

Nåväl. I går pratade vi lite om det här att jobba, jag och den lille. Jag förklarade att jag åker in till stan för att jobba. Den lille såg ut som en överraskad fågelholk, jobb? Ja, han är ju inte ens två år.

Så, pedagogen i mig (inte i det långa loppet, det kommer att bli dyrt det här), insåg att jag måste ta ner begreppet "jobb" till en förståelig nivå. Så, jag förklarade att det här att jobba, det betyder att jag åker med bilen till ett ställe och hämtar mynt, mynt som han kan få lägga i sin spargris då jag kommer tillbaka.

Efter denna utläggning kollade jag med den lille om det kändes okej, och fick en glada rad med nickningar till svar.

Tror ni den lille var glad att se mig då jag kom hem från jobbet? Äh, strunt i mamma, såg det ut som, då den lille kom travande med den lille näven öppen, tvärs över hela gården.

Skulle han vara lite mer talför än vad han är, är jag säker på att bara hade grymtat fram ett "kvinna, ro hit med fyrken".