Sömnskola, en uppdatering

En vacker vardag frågar i mitt förra inlägg hur det går med vår sömnskola (jag kan sova, men Shorty har behövt lite hjälp på traven) - och här ett första skamset erkännande.

Efter en dryg veckas sömnskolning (som verkligen gått över förväntningarna!) småsabbade jag den. Jag och hela familjen packade in oss i ett tåg och så åkte vi till Vasa! Orsaken var blott den bästa (min bror har gift sig!) - och tågresorna gick oförhappandes bra (VR var i tid och om man bortser från fredagens fylleslagsvagn var servicen fin)! Vi lyckades med bajsincidenter av det stora slaget på både turen och returen (vi fullvuxna kunde hålla oss, men Shorty bjöd till), men annars allt väl, alltså.

Men, det är klart att sömnrutinerna lite ruckades på av allt detta flängande. Ett par korta sömner uteblev och det var lite besvärligt att få Shorty att sova tillräckligt länge på morgnarna. Men, rätt långt lyckades vi hålla ordning på rutinerna - och jag måste bara erkänna att det var roligt att se minen på mina systrar då jag återkom tre, fyra minuter efter att jag nattat Shorty. För, det är så snabbt han somnar nu.

Det att han sovit på några olika ställen föranledde en lite orolig natt nu här hemma, men han sov absolut väldigt bra ändå. Ett gott tecken på att allt fortfarande är okej, det är att han idag meddelade (högt och tydligt) att han var hungrig då det närmade sig lunch. Det har han inte gjort tidigare. Miniseger med andra ord!

Den här veckan skall vi försöka få allt att sitta igen. Och hinna in till Kampen för att hälsa på extremistern. Och hinna på Fiskmarknaden. Och hinna träffa Kines-Jerry.

Vem har sagt att tiden blir lång då man är en enkel hemmamamma från landet?