Jag undrar om jag är skadad. Är jag den enda som förknippar de flesta namn med personer ur både det förflutna och nutid?
Nu blev det ju aldrig aktuellt för oss att ge ett barn ett namn (barnet får dras med diverse smeknamn i stället, kärt barn HAR många namn!) - men, om så hade varit fallet, så hade listan på namn som varit omöjliga varit längre än den över de möjliga namnen.
Det är kanske fult att ge exempel, men i min klass i högstadiet fanns en pojke som hette Antero, som var väldigt stygg (på den tiden), så Antero hade varit omöjligt (om det annars hade varit möjligt, nja?). Och Agnes är i min värld en väldigt kär hund-dam.
Jag har en granne som heter Urpu-Leena i förnamn, usch så fult!
SvaraRaderaAgnes är min mormor, det är fint :) Men en kompis till en kompis på det glada åttiotalet hette Ylermi och det kan inte finnas mycket värre? Det skulle vara Regina då, en skräcktant på mammas jobb då jag var sju.
SvaraRaderaJohanna, det är onekligen ett speciellt namn! Lite som i serien Unelma Sirpa-Leena.
SvaraRaderaLitenlotta! Agnes ÄR ett fint namn, det är bara det att då det nuförtiden (i mitt liv) är reserverat av en hund, så är det ett hundnamn...
Jag vågar inte berätta åt en min bekant att hennes som och vår hund har samma namn. Det känns lite perverst på nåt sätt. Vet inte riktigt vem det är värst för dock.
SvaraRaderaHannah! Men, det är ett fint namn - det är huvudsaken! Tur att er hund inte heter Pätkä, Pulla eller något liknande. Då vore det synd om vänninnans son?
SvaraRaderanamn på personer man känner lite ytligt är okej, men för mig är vissa namn namn på djur och människor kan inte ha de namnen. jag kan inte heller ta en människa som heter Pippi på allvar.
SvaraRaderaAnonym, jag håller med - vissa namn bara är djurnamn. Just nu kommer jag förstås inte på ett enda.
SvaraRadera