Själv låg jag en natt och funderade på väggtelefoner. Den enda människa jag känner som har en telefon kopplad till väggen, det är min farfar. Han är både döv och utgången från sitt hem, så jag vet inte riktigt om han räknas.
(Bilden lånad från vitdesign.se)
På tal om väggtelefoner. Hur kan det komma sig att små barn (Shorty, tex.) vet att dehär leksakstelefonerna (som ser ut som väggtelefoner, med vevskiva och allt), att de är just det, telefoner? Shorty pratar gladeligen i dem, trots att hans blå öga aldrig skådat en traditionell telefon.
Det kan ju förstås hända att det är ett geni jag föder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar