Right back at you?

Betraktelser en helt vanlig lördag;

Jag var ut till Kervo (jo, jag vet, det är för fint för att vara sant) i ett ärende. Jag var alltså av tvång tvungen att gå in i en av storbutikerna för att införskaffa vinterskor åt Shorty (och de är bäst och mest förmånliga i just den här typen av affärer).

På matavdelningen hör jag hur en man nätt tillrättavisar sitt barn (fritt översatt från finska) "Nu *insert vanligt kvinnligt könsord här* slutar du dra i vagnen eller så för vi genast bort din *insert name of the devil here* leksak".

Jag kunde inte låta bli att vända mig om, jo, jag gav säkert elaka ögat ocskå, och där står de. En lagom bakfull man (jo, man ser när det blivit för mycket) och en blek liten pojke. Den enda som skämdes då jag vände mig om var pojken. Pappan tittade mest föraktfullt på både mig och pojken.

Uh. Ångest.

Jag vet att det osar hög häst över inlägget, men, snälla, låt mig aldrig tilltala mitt barn på det sättet. Oavsett hur bångstyrig han än må vara en vacker dag.