Det är något med mig och taxichaufförer. Jag har blivit hotad, två gånger av samma chaufför - under olika bilfärder, med fysiskt våld på grund av min längd, jag har blivit inlåst i bilen på grund av mina åsikter (trots att jag höll med?) och jag har fått otaliga skällor på grund av mitt jobb.
Sådan tur man har.
Nå, det har ju inte blivit bättre eller lättare i och med flytten ut på landet. Har jag otur med chauffören så skall jag ju ändå sitta tillsammans med honom i fyrtiofem minuter.
På väg hem från galan i onsdags, uppstod viss polemik då jag avslöjade från vilken fest jag var på väg hem. Jag ställdes mot väggen (eller sätet) och skulle omedelbart svara på frågan varför människan bloggar?
Uhum.
Jag har ingen aning om varför människan bloggar. Jag vet ju knappt varför jag själv gör det.
En av åsikterna som åkte mellan fram- och baksätet var den att man bloggar för att man vill se hur högt man skulle landa på den darwinska stegen. Att man också bloggar för att man inte vågar visa sina känslor på riktigt.
Uhum.
Nå, ingen fick stryk den här gången. Det är ju alltid något.
Taxichaffisar är roligt pack. Jag har hoppat in i en taxi, berättat vart jag skulle, påpekat att han är påväg åt fel håll, en gång till utan resultat och hoppat ut i tafikljusen för jag kände mig så otrygg. Då var jag hela 16 år gammal. skönt med sånt folk. känns riktigt tryggt att uppfostra en flicka i vårt fina land ibland.
SvaraRaderaFua - huj, verkligen obehagligt. Det som pärtar mig, det är att jag aldrig tagit tag i saken och anmält dehär chaufförerna. Det är ju det man borde göra.
SvaraRaderaDu har blivit hotad med fysiskt våld - på grund av din längd?! Det här vill man ju höra lite mer om. (Mina fantasier om hur det kan ha gått till är Hoolywoodmaterial.)
SvaraRaderaJag har haft tur med taxigubbarna, men att alltid försvara varför man bloggar är lite tråkigt för det händer alltid nu som då.
SvaraRaderaMen med heltidsjobb, barn och hushåll så måste jag säja att det för mig är en mycket "social handling" vi bor på landet och jag hinner knappast iväg för att träffa vänner och bekanta särskilt ofta, eller så ofta som jag skulle vilja.
Via bloggen så vet de vad vi gör och jag får se vad andra gör. Gott så. Dagens sociala kontakter ser ut på helt andra sätt idag än vad de gjorde för 15 år sedan.
men mycket tråkigt att man ofta måste försvara det.
Ha en bra dag!
Mia - ja, jag har haft turen att åka med en ytterst kortvuxen chaufför ett par gånger. Bägge gångerna har han blivit arg så fort han sett mig, gett mig en utskällning för att långa kvinnor (jag är alltså 1,70 lång) inte vill ha korta män och sen har han lagt upp olika sätt han fysiskt skulle vilja bestraffa mig för det. Hur skönt som helst.
SvaraRaderaMarica - jag håller med dig om det du skriver. Att vara tvungen att förklara varför man bloggar känns så nittiotal - borde man kontra med ett "varför pratar du i telefon?".
Jag delar dessutom delvis dina orsaker, all vår släkt bor hundratals kilometer bort och det här är ett lätt sätt att uppdatera dem som är intresserade.
Sen är det ju en rolig bonus att man lär känna helt nya människor också, det händer inte alla dagar i Nickby det heller.
Det där med att lära känna nya mänskor är nog det roligaste med att blogga. Det tänte jag inte ens på i början, har först i år börjat gå på bloggfester. Och jo, förstås är det ytliga bekantskaper men såna behövs också :)
SvaraRaderaFager Dam - spot on! Ja, det är ju inte så att man har för många possibla nya vänner? Redan i onsdags fick jag märka att det fanns så många roliga, nya, människor att byta några ord med. Hur fint som helst!
SvaraRaderaShit vilken otur med taxigybbar!
SvaraRaderaHar som tur sjäv hittat en bras typ jag alltid beställer för längre vägar jag måste åka.
Japp, kommunikation mellan människor är nog bloggens liksom höjdpunkt. Och när man har familj så kan det mycket väl agera som ett socialt andningshål :D helt sant!
Hade länge funderat att göra inlägg om vad jag tycker är den rationella nyttan med blogg, så ny passade jag på att skriva det!
http://dizi.ratata.fi/post/212574/